Välkommen!
En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.
fredag 29 oktober 2010
Säng, säng säng...
Säng, säng, säng sova-sova-sova… Galenskaparna och After Shave. Helskön låt som man ibland kan känna igen sig i. Och nu ska man vara trött. Det står i tidningen. Mer eller mindre i alla tidningar förresten. Och ännu tröttare blir vi på söndag, skriver dom, för då går vi över till vintertid. Varför man nu skulle bli tröttare då, liksom.
Apropå Galenskaparna, jag undrar också var den där timmen håller hus hela sommaren. Den som man blir av med på våren och nu på söndag får tillbaka. Har faktiskt tänkt en del på det. Nä, jag bara skojar. Humor piggar upp. Det står också i tidningen.
En annan rolig sak idag; man har undersökt vilka som är tröttast så här års. Hör och häpna – det är ungdomarna. Som om det skulle vara utmärkande för just hösten. Ha ha ha. Man skulle väl nästan kunna sätta likhetstecken mellan ungdom och trött? Som tur är går det över.
Och partisekreteraren är i blåsväder idag också. Hon fick en hyreslägenhet på Södermalm utan att ha stått i den kommunala bostadskön. Grava misstankar att hon skulle ha betalat lägenheten svart, vilket hon förnekar. Hon fick den via kontakter för tio år sedan. Alla ungdomar som skulle tacka nej till en hyres-tvåa på Södermalm räcker upp en hand. Nä, just det.
Själv fick jag min första lägenhet via kontakter, för nästan 35 år sedan. Jag betalade inte en spänn svart trots att det redan på den tiden var ont om lägenheter i attraktiva områden. Pappa fick skriva på ett avtal att han skulle betala hyran om jag inte skulle klara det själv. Undrar om det skulle ligga mig i fatet om jag fick jobb i regeringen?
”Vatikanska rouletten” verkar ha något med sex att göra och nyfiken som jag är klickade jag på dagens test ”Kan du allt om sex”. Läste första frågan och backade sedan tillbaka till tidningens förstasida. Testet bestod av 30 frågor och jag insåg att det antagligen riktade sig till en yngre publik. Jag får dö nyfiken helt enkelt.
Fransisco har världens största mun. Han kan stoppa in en 33 centiliters läskburk på tvären. Hur kommer man på idén att pröva det?
Maten väntas bli upp emot 10 % dyrare till jul. Jo, matpriserna verkar inte ha så mycket med tillgång och efterfrågan att göra. Priserna går upp i högkonjunktur när folk har råd att betala. Inte undra på att ICA-snubben kan köra omkring i dyr sportbil…
Föräldrarna håller just nu på att stressa upp sig inför ännu ett skollov. Men, är det inte på tiden att tagga ner lite? Man måste inte åka till alperna eller Thailand hela tiden. Inte för att jag önskar alla barn att sitta i skogen och leka med kottar, men måste man stressa dom små liven med en massa aktiviteter hela tiden?
Det skrivs mycket om nån amerikansk film som är så himla läskig att folk spyr och svimmar. Varför gör man en sån film? Och varför går man och ser den?
Inte för att jag har följt Idol så värst noga (det är roligast i början när alla är glada och förväntansfulla) men Weise jr har bara absolut noll utstrålning. Han må ha sångröst, men utstrålning – nope. Och det behövs väl lite av varje i show-biz.
Ser fram emot Skavlan i kväll. Hoppas han frågar Tom Jones om han är nöjd med sina face-lifts. Gärna också om de rykten som sa att han hade en gurka i byxorna på den tiden det begav sig. Annars blir jag besviken.
På Skavlan alltså.
Inte på gurkan.
Apropå mäklarbluffar
torsdag 28 oktober 2010
ZZZZZZZZzzzzzzzzz.........
Så här i allt mörkare tider med kortare dagar och allmänt tristess, skrivs det mycket om trötthet. Mängder av tips och konstiga nya rön. Tröttheten kan vara genfel. Ät rätt, drick rätt, sov rätt och så vidare. Fast det är ganska bekvämt att vara trött. Tänker på mannen som åkte fast med 1,8 promille men slapp straff. Han hävdade att han kört bil i sömnen. Och ja – rätten köpte den förklaringen! Kanske man kan komma undan med både det ena och det andra (var det inte en våldtäktsman som blev friad också?) genom att skylla på somnambulism. Om man nu kan uttala det när man blir häktad...
Mona Sahlin går till hårt angrepp mot moderaternas partisekreterare. Gammalt trick. Peka på nån annan för att dra uppmärksamheten från sig själv. Å andra sidan kan man tycka att riksdagsledamöter borde ha råd att betala sina resor själva. Å tredje sidan, vem har inte åkt på studieresa?
Det är väl ännu konstigare med alla folkvalda som envisas med att ha andra jobb vid sidan av. Det kan knappast vara av ekonomiska skäl. Och borde man inte kunna kräva att de jobbar 100%. Det är väl därför vi har valt dom?
Idag ska man ha sockerkoll, koll på kändisrumpor och kändisläppar. Det är ingen ände på vad man förväntas ha koll på. Dessutom kan man testa vilken dejtingtyp man är och om man är ”en riktig husmor”. Det sistnämnda genom att testa om man vet vad man använder alla köksredskap till. Undrar vad Fi säger om den? Nåt som borde tilltala dem, i jämlikhetens namn, är push-up-kallingar. Jojomensan. Ska det puffas upp på henne, ska det också puffas upp på honom.
Och idag överraskar SEB positivt. Alltså, tredje banken nu som blir överraskad - ”Bättre än väntat”. Vad har det tagit åt bankfolket egentligen?
Någon tycker att man ska slopa slöjdlektionerna i skolan. Skälet: det är ett föråldrat ämne som man inte har nytta av. Alltså hallå! Är det nåt ungarna borde lära sig så är det väl att lägga upp byxor, sy i knappar eller såga och spika? Det finns en massa andra helt värdelösa saker man kan skippa i stället. Hur man räknar ut volymen i en romb. Eller avståndet till 45 olika stjärnor och planeter.
Glenn Strömberg får ”begriplighetspriset” för sina fotbollskommentarer. Är det ett dåligt skämt? Alltså, har nån hört hur karl'n låter? ”Den därrrr e välldi välldi braaaaa” eller ”nu vaaaa han långt långt ut på kantennnnn” eller "Det där var enormt enormt skickligt gjort". Han är ju helt hopplös med sina upprepningar. Vadå begriplig?
Dagens chock: skilsmässor i Hollywood. Man blir väl mer chockad av folk som INTE skiljer sig där. Eller?
Dagens icke-nyhet: programledaren som blev livrädd för att hon trodde att hon hade cancer. Men det hade hon inte.
Mannen som samlade navelludd går som följetong i DN. Inga nya fakta presenteras men varje dag publiceras en allt större bild av glasburkarna med det insamlade luddet. Låt mig slippa. Tack!
Paris Hilton klär ut sin hund till anka.
Anna Anka? Skälla kan dom i alla fall. Båda två.
Woody Allen har gjort en ”smärtsamt rolig” film. Han sägs ha en ”outsinlig bank av roligheter”. Den måtte han ha hittat helt nyligen. Inte min typ av humor i alla fall. Kan bero på att jag inte kan sluta tänka på att han gifte sig med adoptivdottern.
Och jag önskar att jag kunde komma på ett bra svenskt ord för ”stalkning”. Det låter faktiskt inte riktigt klokt. Får sova på saken.
Undrar om jag hittar på nåt tok medan jag sover.
Super till och tar en sväng med bilen kanske?
ZZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
onsdag 27 oktober 2010
Nåt nytt idag?
På bilden: Åsa-Nisse?
Varje gång jag ser riksbankschefen tänker jag på Åsa-Nisse. Dom är så himla lika varandra.
Åkesson är inte bjuden på Nobelfesten. Det är inte jag heller. Fast kvällspressen skriver att han ”portas”. Det ser så klart lite ballare ut.
Man kanske ska köra med det i fortsättningen?
- Är du bjuden till NN?
- Nä, jag är portad.
För mig är det två helt olika saker.
Flickan som hickade en månad i sträck är nu misstänkt för mord.
Ja, hicka kan göra vem som helst galen. Tydligen.
Ohly vägrar inse att den rödgröna röran är upplöst. Förnekelse är ett vanligt tillstånd i många skilsmässor. Särskilt hos den part som förlorar mest på skilsmässan och inte har velat se problemen i förhållandet…
Nordeas vinst blev överraskande hög. Ännu en bank som har taskig koll. Annars borde väl just bankfolk vara de som är bäst på pengar. Eller?
Lustigkurrarna på DN verkar bara jobba på helgerna. Inte en enda vitsig rubrik idag. Inte som jag såg i alla fall.
Victoria hyllas för att hon använder sina kläder mer än en gång.
Herregud.
Charlie Sheen ”slog sönder svit – naken med prostituerad”.
Alltså, använde han tjejen som tillhygge?
Demi Moore – ordet ”stelopererad” dyker upp varje gång man ser henne på bild.
Dagens varning: mucka aldrig med din tatuerare.
Det gjorde en kille i Ipswich och fick en 40 cm penis tatuerad över ryggen. Det var inte alls vad han hade beställt.
Lena Ph säger att i den nya showen blir det ännu mer naket. Jag trodde vi var på väg åt andra hållet. Mer påklätt. I alla fall om man kollar modetrenderna. Inte lika många bara bakar och magar eller tuttar på väg att halka ur. Men trenderna kanske når Småland lite senare?
Falu kommun sätter böteslappar på folks soptunnor. Dom som fuskar med sorteringen ska ”taggas” och dessutom bötfällas. Kommunen kallar böteslapparna för ”informationskrok”.
”Vi är inte ute efter att straffa någon” säger man från kommunen, där man tidigare skickade fakturor till fuskarna.
Nähä – men vad vill man med sina offentliga böter då? Tycker det påminner om julvisan där alla sjunger ”fy skam, fy skam” och pekar finger åt nån utvald stackare.
Såg inget om isbjörnen Knut idag. Hans tre kvinnliga burkamrater kanske har slutat mobba honom?
Läser bostadsannonserna och funderar över hur många extremt långa – eller extremt breda – toaletter det verkar finnas. För att inte tala om alla breda dörröppningar som hör till väldigt smala dörrar, eller tvärtom beroende på vad mäklaren vill göra större. Eller alla runda bord och mattor som på nästkommande bilder är ovala. Påminner lite om speglarna i Lustiga huset faktiskt. Men det är inte det minsta lustigt.
Sen kan jag inte låta bli att undra, husen som inte är arkitektritade – vem har ritat dom? Brevbäraren?
tisdag 26 oktober 2010
Sömnlös i Sumpan
Blir man väckt av telefonen 02:40 är det inte helt lätt att somna om.
Särskilt inte om den ringer tre gånger på raken.
Tur att man kan ta en tupplur mitt på dan.
Varför tänker man inte på trevliga saker när man har svårt att somna? Nej då, i stället retar man upp sig på både det ena och det andra.
På försäkringsbolaget som inte betalar ut pappas försäkring, trots registrerat förmånstagarförordnande. Man ska tamejfasen inte ha annat än cash.
På förlaget som snodde min idé och la jobbet på nån annan. Tydligen jättevanligt att det går till så, men jag blev förbannad i alla fall.
På den snabbaste nobben i modern tid. Tidningsredaktören kan baske mig inte ha läst nånting jag skrev. Hennes ”nej tack” kom nästan med vändande mejl.
På Tele2 som tar 250 spänn för att man byter till ett annat abonnemang (men fortfarande Tele2). Måste vara den i särklass dyraste administrationskostnaden.
På mig själv för att muttrarna till vinterhjulen ligger kvar på landet.
Ja, så där håller hjärnan på. Lite av sig själv faktiskt. Hämtar tidningen i stället och en kopp te.
”SEB-kunders konton länsades på miljoner” ja, jag säger ju det. Cash is king. Stålarna i madrassen.
Hollands egen Åkeson, Geert (det uttalas stjäääärt) Wilders opponerar sig mot att en kvinna med dubbla pass tilldelas en ministerpost. Kvinnan har svensk pappa och den holländska främlingsfientligheten begränsar sig inte till mörkhyade personer. Säga vad man vill, men dom är i alla fall konsekventa.
Svenska butiker har för varmt i kyldiskarna men tycker att det blir för dyrt att köpa nya som håller maten fräsch. Nästa gång jag blir matförgiftad ska jag skicka en fet räkning till affären där jag köpte käket. Det blir antagligen dyrare i längden för dem att betala folks sjukskrivningar.
”Ovärderlig 1400-talsbok funnen” och jag bara undrar hur en människa som levde år 1090-1153 kan ha skrivit en bok år 1481. Men jag är å andra sidan inget mattesnille.
Ser en butter Marie-Louise Ekman som har halkat runt med kajalpennan i hela ansiktet och ritat både siffror och annat. Jag har faktiskt alltid haft lite svårt att förstå mig på hennes konst.
”Skärpta krav på mäklare”. Det var fanimej på tiden! Det räcker med att se alla förvanskade bilder i annonserna på nätet för att bli misstänksam. När man sedan följer budgivningar och annat blir man riktigt upprörd över allt som inte går rätt till.
Sånt kan man också reta sig på när man ligger sömnlös.
Men varför kan jag inte hålla reda på vem som är vem av Adam Sandler och Ben Stiller?
Ben - Adam?
Samma sak med Morgan Alling och Gustav Hammarsten.
Gustav - Morgan?
Nähäpp, går icke.
Snark.
Etiketter:
förlag,
försäkringsbolag,
mäklare,
SEB,
sjukskrivning,
Tele2
måndag 25 oktober 2010
Tidningskollen idag
Veckans måste: plantera tulpanlökarna.
Alltså, har dom även söndagsfylla på DN?
Eller har dom anställt en göteborgare?
”Gruvligt goda tider i landet” som rubrik till en artikel om svenska gruvor.
Gruvlig betyder ”som orsakar fasa och oro” enligt SAOB.
Prins Daniel har fått en alldeles egen prinstårta. När han höll på att tappa den i golvet sa han att han såg löpsedlar framför sig ”Prinsen tappade tårtan”.
Alltså, tror han att en sån grej skulle skapa löpsedlar?
I så fall trodde han dessvärre rätt.
Vassare än så är inte kvällstidningarna.
Sankta Maria tvekar om fortsatt rödgrönt samarbete. Jojo, makt har en stark dragningskraft på de flesta.
Michael Douglas har rasat ännu mer i vikt. Tidningarna frossar i bilder på en allt mer tärd och avmagrad snygging. Men kan inte den arma karl’n få vara sjuk i fred?
”Kolla vad Madde gör i New York.” Varför då? Couldn’t care less, liksom.
Och brorsan Carl-Philip har pluggat i två år utan att ta ett enda betyg. Var det någon som på allvar trodde att han pluggade?
Kungliga tennishallen; Federer spelade och Victoria och Daniel var där. Victoria och Daniel slog sig ned på hedersläktaren. Kronprinsessan och prins Daniel tyckte att det var fantastiskt roligt att se Roger spela på så nära håll, säger turneringsdirektören Thomas Johansson.
Jaha, var brukar dom sitta? Högst upp på kortsidan bland oss vanliga dödliga?
HA HA HA
Anna Book har ont i magen och ska opereras. Igen. Hur många gånger orkar tidningarna skriva om hennes mage? Och bryr sig läsarna om den?
Smarta mobiler kan lätt kapas. Jasså, men då är dom väl inte så smarta…
16 kändisar berättar hur dom förlorade oskulden. För sju kronor får man veta mer. Finns det någon som betalar för sånt?
För samma summa kan man också få veta vad 2.112 svenska män tänder på.
Gäsp.
”Nu sprids trosbilder på nätet” Är det rondellhundar som ska få fundamentalister att gå i taket igen? Nähä, det var visst någons underbyxor som skapade rubriker. Jösses.
Christer Sandelin har varit på rehab. Finns det nån kändis som inte har varit på dekis? Och hur spännande är det, liksom?
Dåren i Malmö (eller är dom fler?) – nu måste dom snart få stopp på honom! Synd att vi inte har samma tolerans till kameror som i t ex London eller Budapest. Då hade han varit fast för längesen.
Dagens mest skruvade: Mannen som har samlat navelludd i 26 år.
Näst mest skruvad: tidningen som gjorde ett reportage om navelluddssamlaren.
Då verkar det roligare att samla på hus som mannen i Odenslunda. Han har köpt nio stycken. Och en kyrka. Dyrare än navelludd förstås, men lite aptitligare samling att visa upp.
söndag 24 oktober 2010
Förtroende
Mona Sahlin är nu fullvärdig medlem i klubben ”Vi kan inte vänta”.
Hon gör som Bodström. Skolkar.
Utan att begära ledigt åkte hon en vecka till Thailand. Det framgår inte av Expressens uppgifter om hon har några livvakter med sig. Man får anta att hon har det. Och då är det vi som betalar.
Eftersom man som riksdagsledamot inte får ta ledigt under terminerna, om inte särskilda skäl föreligger, är det inget annat än skolk.
Dessutom får hon full lön, 140 000 har hon i månaden. Oavsett om hon jobbar eller lapar sol i Thailand.
Hon var trött efter valrörelsen säger pressekreteraren.
Men – alltså – det var väl inte bara hon som kampanjade?
Partiet gjorde sitt sämsta val i mannaminne. Man skyller på att man ”inte fick ut budskapet”. Jodå, budskapet har gått hem. Partiledningen lider av svår hybris och har helt tappat kontakten med både väljarna och verkligheten. Någon djupare analys av läget än så behövs faktiskt inte.
Läser om mamman som dömts till psykvård efter att ha försökt mörda sin nyfödda bebis två gånger. Mamman är missbrukare, pappan också. Hela familjen vårdades på familjehem efter att barnet fötts. Mamman, som var psykotisk och paranoid, lämnades ändå ensam med barnet som nu har fått allvarliga hjärnskador av mordförsöken.
Ingen anmälde det som hänt. INGEN!
Mamman pratade vitt och brett om vad hon gjort och till slut ringde pappan snuten. Då hade det gått mer än tre månader. Tre månader då alla bara teg.
Den enda som hade lite vett i skallen i hela den här sorgliga historien, är alltså en missbrukande far. Det säger lite om hur rättslösa barn är i vårt samhälle.
ALLA inblandade borde skämmas å det grundligaste. Och fundera på att byta jobb. Allvarligt fundera på att avgå.
Även om det inte hjälper det stackars lilla barnet.
Tilltron till trygghetssystemen fick sig en ordentlig knäck.
Och var är rubrikerna? Ifrågasättandet av hur samhället behandlar sina minsta och svagaste medborgare. Det är helt tyst.
Afghanistan och den svenska militären. Alltså, är det inte dags att oppositionen börjar agera var och en efter egen övertygelse? Som en enhet är det mesta dömt att misslyckas eftersom man har diametralt olika uppfattningar i en massa frågor. Ska man vänta på att (v) ska rätta in sig i ledet lär man få vänta. Det var (s) som tog hjälp av alliansen i beslutet att skicka svenska trupper dit. Då får väl samma gäng se till att få hem dem igen. Just i utrikesfrågor har man inte något större förtroende för (v) med tanke på hur de ibland tenderar att förvränga historien...
Sen kan man undra om DN har någon slags komikertävling bland rubriksättarna på helgerna.
Ett par exempel:
”Räknesugna dividerar inte om gratis bråk för unga”
eller
”Provet en prövning för högskolesugna”.
Alltså, när jag var liten prenumererade föräldrarna på Lilla Edet-Posten. På familjesidan presenterades ett gäng vitsar, alla riktigt dåliga. De lästes högt och familjen stönade ett unisont ”Åhhhh neeeeej” efter varje punchline. Eller det som skulle föreställa en poäng, i alla fall.
Sedan dess har fenomenet blivit ett begrepp i familjen. Ska man beskriva ett riktigt dåligt skämt, säger man ”det där skulle platsat i Lilla Edet-Posten!”. Rubrikerna ovan är definitivt kvalificerade.
Rubriken ”Varför kan svenska folket tillföra?” är inte särskilt komisk, bara obegriplig. Lördagsfylla på redaktionen?
Den kritiserade valvakan i SVT (den ansågs för rolig) är ett danskt koncept, avslöjas det nu. Frågan är om danskarna använt konceptet själva eller bara lurat oss godtrogna svenskar. Det dejliga danska på export, liksom. Och eftersom skåningarna tagit över alla etermedier hade väl danskarna ännu lättare att sälja in sin korkade idé.
TV4 har bredd i sitt programutbud. Å ena sidan är man kritiskt granskande, på gränsen till fanatisk och verkar kunna gå hur långt som helst med provokationer och dolda kameror för att få människor att säga i princip vadsomhelst. Å andra sidan förnedrar man folk så till den milda grad att de behöver läkare och psykologer för att kunna fortsätta i programserierna.
I båda ändar bör man nog ta sig en rejäl funderare över vad man håller på med. När man ser vilka metoder kanalen använder för att locka tittare, känns inte det som serveras särskilt trovärdigt.
Förtroende är viktigt.
Något man måste göra sig förtjänt av.
Ett tappat förtroende är nästan omöjligt att ta igen.
Det finns en och annan som borde ta sig en funderare på det.
En rejäl funderare.
Och KD funderar på ett nytt namn.
Det skulle faktiskt räcka med en pytteliten justering.
Kris-demokraterna.
Jag bjuder på den.
fredag 22 oktober 2010
Första snön
- Du ska DÖ! var det första jag tänkte i morse.
De ilskna tankarna gick till den som valt musiken i radio. Povel Ramel & co vrålade ”Titta det snöar, titta det snöar, allting är vitt-vitt-vitt. A-a-a-a-a-a-a-viddeviddevitt. Viddevittvitt. Viddevittvitt.” I evigheter.
Man kan faktiskt bli galen för mindre.
Låten är motbjudande hurtig, även spelad andra tider på dygnet. I ottan, innan solen gått upp, är den outhärdlig.
Med ett morrande klev jag ur sängen för att se om det till och med var så att det snöade ute på riktigt.
Jojomänsan. Ett vitt täcke. Och det snöade livligt från höger till vänster. Inte uppifrån och ner som ett sånt där julkortssnöfall. Näädå, horisontellt minsann.
Povel och gänget fortsatte oförtrutet. Inte nog med att den är hurtig, den är lång också. Väldigt lång.
Blicken vandrade ner till fönsterbrädan.
- Nä nu jää…. bladlöss på mina St paulor. Alla tre!
När sedan den nyinköpta skinkan inte låg i skivor utan i slamsor i förpackningen var måttet rågat. Jodå, Pärsons fick en chans till. Köpte icke mindre än två paket skinka, olika sorter. Snopet bara att jag glömde lämna rabattkupongerna jag fick som plåster på såren. ”Otur i just din förpackning” lät det då. Otur en gång till. Och det är inte ens samma sorts skinka. Lite grinigt kanske, men jag gillar skivor. Gillade jag slamsor kunde jag lika gärna köpa spillet från charkdisken för halva priset. Skinka för flera hundra kronor kilot ska serveras i skivor. Otur för Pärsons. Några fler chanser får dom inte.
Dagen började inte bra.
Ibland kan man känna sig som en sandsäck i sin egen luftballong.
Typ.
Det gick snabbt över när jag öppnade min e-post. De mest rörande ord dök upp på bildskärmen. ”Hon är fantastisk den kvinnan. Och klok.”
Om mig – jo, det är sant. Mitt namn stod där.
Och meningen avslutades med ”Tack Lena för att du finns…”.
Ilskan bara rann av mig. Rinnandet var nästan fysiskt.
Blev sittande med ett fånleende i hela ansiktet en lång stund. Tårar i ögonen. På riktigt.
Inte kan man vara arg när någon, en kvinna jag inte känner, säger något så vackert?
Värmen satt i hela förmiddagen.
Sen ringde telefonen.
Samma nummer som i går.
Och i förrgår. Och – ja, hur många gånger har människan ringt?
551 180 40
Strax efter att jag svarat, lägger människan på. Nu googlade jag numret.
Det går till ett telemarketingföretag (förvånad – någon?) som heter "12 Development". Man hittar ganska många förbannade kommentarer om både företaget och dess anställda.
Jag vet. Arbetsförmedlingen tvingar nästan alla arbetslösa, i alla fall alla ungdomar, att ta ett telefonförsäljarjobb. Men jag vill inte bli störd av vare sig telefonförsäljare eller marknadsundersökare. Det är därför telefonerna är anmälda till Nix-registret. Nu har jag lärt mig att snoppa av dom. I det här fallet är det knepigare, eftersom den som ringer inte säger något.
Har mejlat till företaget nu och informerat om att vi inte är intresserade av varken deras tjänster eller undersökningar.
Man kan ju hoppas att budskapet går fram.
Suck.
Men.
Mitt vanligtvis långsura temperament har veknat lite idag.
Vem bryr sig om slamsiga skinkskivor?
Bladlössen är bortspolade.
Och snön håller på att smälta.
Minsann om inte solen börjar titta fram också.
Jag ska faktiskt inte gnälla på en enda grej till idag.
Nää, inte en enda.
Faktiskt.
PS
Rosen är till Lil.
torsdag 21 oktober 2010
Chock - ett slitet ord
På bilden: En chockad hund?
Socialstyrelsen ska granska vården av Anna Lindh efter att hon blev knivskuren på NK. Vad ska den granskningen leda till? Jättemärkligt att börja rota i det nu, sju år senare. Och så ska man förhöra personalen. Visserligen en dramatisk natt, men vem kommer ihåg detaljer efter sju år? Ibland tar man lite väl stort intryck av vad som sägs i TV4.
Tack Göran Persson & co för Botniabanan. I 14 år har bygget pågått och kostat miljoners miljoner. Å så går inte ens tågen. Snyggt jobbat.
Helsingborg firar att det är 200 år sedan Jean Baptiste Bernadotte adopterades av Sverige och blev kung. Ska det va' nåt att fira?
Leksands kommun har köpt ett hus för 2,1 miljoner. Inte så konstigt i sig kanske, men för bara en månad sedan kostade samma hus 400 000. Kommunledningen var orolig för att ett mc-gäng skulle köpa huset. Eh? Smart trick för att trissa upp ett pris. Man köper ett hus billigt, lägger ut det till försäljning och släpper samtidigt rykte att nån från Klubben vill köpa. Listigt.
En massa skjutande i Malmö. Dom som tycker att man ska lagstifta mot ”kamphundar” kan ju ta sig en funderare på vilken effekt nya lagar har på buset. Vapenlagstiftning – och ändå cirkulerar en massa illegala vapen. Förbjud pit bull – då blir det ännu ballare i de där kretsarna att ha en sån.
Vänstern surar för att de inte får vara med och prata Afghanistan. Extrempartiet i andra änden får inte heller vara med. Ytterligheterna kanske kan sura tillsammans?
En romsk kvinna får 75.000 i skadestånd för att hon fått sparken från mataffären där hon jobbade. Den nya ägaren tyckte inte om att kvinnan gick klädd i lång kjol på jobbet. Undrar om det är tillåtet för andra att ha långkjol där? I så fall är det diskriminering. Annars inte. Faktiskt.
Sonen Weise säger att ”alla är i chock”. Man tror att någon hastigt har dött i Idol-tävlingen. Men nej då, det är bara en av de tävlande som har hoppat av. Man kan inte ha fått så många överraskningar i livet om man hamnar i chock av det.
På Swedbank var man också chockad idag. Inte för att någon hoppat av utan för att resultatet blev bättre än väntat. Taskig koll på budgeten?
Elprischock. Nej, det tror inte Maud Olofsson på. Det framgår inte om hon är chockad över det eller ej.
Mannen som hade en enorm jättetumör istället för ett ansikte tyckte jag var lite av en chock att se. Men det tyckte inte tidningen.
Mannen utan ansikte kvalificerade sig inte heller för någon chock.
”Så skaffar du Skarsgårds sexpack” trodde jag var nåt smart raggningsknep. Det var det inte. Det var träningstips. Men då är det för höge farao inte Skarsgårds sexpack. Då är det ju mitt!
Dagens sjukaste rubrik: ”Alex Schulmans bajsfest”.
Dagens gäsp: Blondinbella gör slut med Nils.
Konstigaste nyord: Enbarnsmamma. Heter det verkligen en barn?
Dagens roligaste: en chef på Berlin Zoo heter – Klös!
onsdag 20 oktober 2010
Ja se pengar
Såg att Unionen sålt en staty de haft i entrén. 45 miljoner fick de för den. Undrar vad de ska göra med pengarna. Sänka medlemsavgiften?
HA HA HA
Och vårt kungahus har födgeni minsann. Hundra spänn för att titta på några av bröllopspresenterna Victoria och Daniel fick från svenska folket. Att ingen annan tänkt på det. Alla brudpar struntar i paketöppning på själva bröllopsdagen och de som är nyfikna kan pröjsa en slant. Kanske man kan bygga vidare på affärsidén, lägga ut bilder på nätet och ta betalt per klick. Då slipper man ju ha folk rännande hemma. Liksom.
Stockholmsbörsens vd byter jobb och går in i politiken. Då får han nöja sig med nästan halva lönen. Ynka 84.000 kronor i månaden ska han klara sig på. Stackarn.
I Göteborg får man rabatt på taxiresan om man inte lyckats ragga upp nån på krogen. Man får en godisnapp också att snutta på om man är deppig singel. Har dom humor i Göteborg eller?
Fattiga killar är bättre i sängen, påstår Expressen. Man får alltså välja. Pengarna eller - ja... Hur kom dom fram till det? Vill jag förresten veta det?
Handelsbanken gör en vinst på 3,6 miljarder kronor. Höjer dom sparräntan nu? Eller sänker sina avgifter?
HA HA HA en gång till.
Indiske affärsmannen Mukesh Ambani har köpt en lägenhet i Mumbai för 7 miljarder kronor. Sjutusen miljoner. Och så snackar dom om höga bostadspriser i Stockholm. Den dyraste villan här i stan såldes nyligen för 113 miljoner. Man får 62 såna villor för priset av Ambanis lägenhet. Jojo, det kostar att ligga på topp.
Och nu kan man åka på en åtta dagars nakenkryssning i kroatiska övärlden för 6.000 kronor. Rederiet söker 22 nakna testpar.
Det låter som en ny dokusåpa i TV3. Men det sägs vara en ny resetrend.
Hur blir det då på våra dagkryssningar till Eckerö? Hu!
Dagens märkligaste mening: Surfplattekriget bryter ut. Vilka är oddsen för att få se den rubriken igen?
Man kanske skulle sätta en peng...
Etiketter:
bröllopspresenter,
Expressen,
Handelsbanken,
kungahus,
pengar,
Unionen
lördag 16 oktober 2010
Det ska f-n bli gammal
Bilden visar det erbjudna boendet. I valfrihetens Solna...
För exakt ett år sedan dog min älskade pappa.
På ett korttidsboende, likt alla andra korttidsboenden, med omotiverad personal, bristande rutiner, taskig städning och noll aktiviteter.
Jag är oerhört tacksam att det bara blev några månader.
Hade tanterna på kommunen fått bestämma vet man inte vad som hade hänt.
Man ska aldrig bli sjuk på sommaren.
Nånting har man ju lärt sig i livet.
Dessvärre lyssnar inte alltid kroppen på intellektet. Den krånglar när det är som mest olämpligt.
Svensk sjukvård tar semester tre månader varje år.
Och eftersom sjukvården numera har lönsamhetskrav på sig, är organisationerna slimmade till smärtgränsen.
Då kallar man in B-laget. Juni, juli och augusti är en period då det är livsfarligt att hamna på sjukhus. I bästa fall finns det EN person på varje avdelning som vet hur den ska skötas. Resten är vikarier. Vad dom gör resten av året är en gåta. Inte särskilt många verkar jobba på sjukhus i alla fall.
Är man dessutom gammal och blir sjuk under sommaren, gäller det att man har åtminstone en nära släkting av kalibern pit bull.
En som kan kontrollera varenda tablett de delar ut.
Som ser till att dietkosten beställs och att blodtrycket mäts.
Som ber om en insomningstablett till natten eller smugglar in Panodil som är lättare att svälja än Alvedon.
– Nej, Panodil ingår inte i sortimentet här på avdelningen.Kommer med glass för att ge lite svalka i sommarhettan.
Jagar tag på en läkare som kan remittera till rätt specialist.
Tar kommuntanten i örat och säger att den gamla inte kan skickas direkt hem från sjukhuset, utan behöver rehabilitering.
Och så vidare.
Kommuntanten ger med sig. Pit bull-släktingen är bara för jobbig.
- Men bara tre veckor, sen måste vi ordna något permanent.Ja gör det du, tänker man och önskar henne lycka till.
Förhoppningsfullt läser man kommunens hemsida om att bli gammal. I Solna är det toppen. I alla fall enligt hemsidan. Här finns valfrihet och alla äldreboenden har särskilda profiler. Tycker man om mat kan man bo på ett ställe. Är man intresserad av it, väljer man något annat.
För bra för att vara sant?
Självklart!
Efter några veckor på korttidsboende ska det utredas.
Men innan sjukvården har hunnit utreda färdigt, det är ju semestertider bevars, bestämmer kommuntanten att gamla pappa ska in på hemmet.
Plats anvisas.
Ett rum i ungefär samma storlek som pappas balkong.
Den som dött i rummet har knappt städats bort.
Den dödes lakan och kläder ligger fortfarande kvar på sängen. Namnskylten sitter kvar på dörren.
Fort ska det gå. En ut – en in.
Rummet ger plats för en fåtölj och en tv. Inte ett uns mer.
Det finns ett alternativ, på bottenvåningen. Ett kyffe, mörkt som i en källare.
Nej tack, säger vi.
Det får man inte säga.
Då blir kommuntanten arg.
Säger att då får pappa klara sig hemma bäst han kan.
På korttidsboendet får han inte vara längre.
Men, säger vi, han behöver inget låst demensboende!
Nej, säger kommuntanten, inte nu men senare. Och det är så jobbigt att flytta honom en gång till.
Kommunens omtalade valfrihet bestod alltså av två alternativ. Ett kyffe på en låst demensavdelning, eller klara sig på egen hand hemma.
Pappa valde det tredje alternativet. Ge upp.
Ta ner skylten. Kasta in handduken. Checka ut.
Inte för egen maskin, nån fegis var han inte.
Men någonstans bara kände han att nu är det nog. Och kroppen lyssnade!
Man ska inte behöva bli så illa behandlad.
Inte behöva känna att man är oönskad.
Som gamla tiders fattigvårdsauktioner.
Den som kräver minst betalt får ta hand om hjonen.
Han har det bra däruppe i sin himmel.
Jag vet att han var nöjd med sitt liv.
Det blev förfärligt tomt efter honom.
Saknaden är stor.
Jag är mycket stolt och tacksam över att världens bästa pappa faktiskt var min.
Unforgettable, in every way.
Etiketter:
gammal,
korttidsboende,
Solna,
valfrihet,
äldreboende
fredag 15 oktober 2010
Kommunikation - jättesvårt, tydligen.
Prenumererar på en del nyhetsbrev. Det gör att jag känner mig uppdaterad och insatt.
Några avanmälde jag ganska snabbt.
Alltså, får man fyra "nyhetsmejl" i veckan från samma avsändare orkar man inte läsa dem. Man tänker ”Å nej, inte nu igen” och klickar på ”Delete” direkt. Och sen, när man bara inte orkar se eländet mer, tar sig tid och avregistrerar prenumerationen.
Om det finns nån sån länk i mejlet vill säga.
Om inte, får man leta reda på någon man kan mejla till.
Det brukar ta ett tag.
Skam den som ger sig.
Man brukar få hålla på några gånger innan dom fattar att man verkligen inte vill ha fler mejl.
Eller nyhetsbrev som inte funkar.
De flesta innehåller ju länkar.
Från Skanska till exempel. Det byggs rätt mycket i stan och vem vet, rätt vad det är dyker det upp intressanta objekt.
Idag kom ett mejl med en massa spännande. Kungsholmen, till exempel, och ”vill du veta mer om Iskristallen” - kvarteret heter så - ”klicka på den här länken”.
Blev rätt förvånad när jag hamnade på en sida om Limhamn.
Såg jättetrevligt ut, men jag är inte ett spår intresserad av Limhamn.
Inte av de andra byggprojekten i Malmö heller.
Det är därför jag prenumererar på nyheter om byggen i Stockholm.
Nästa länk – Linaberg i Bromma.
Ja! Spännande.
Den länken funkade inte alls.
Nä nu jäää.......... börjar man morra och klickar på ”svara”.
Avsändarens adress börjar på "noreply".
Jag fattar.
Man kan inte svara på mejlet. Men det måste väl för #¤&§* finnas nån mejladress?
Nää.
Jag får ringa i stället.
Finns det någon enda kundtjänst i detta land som inte har anställt tröttmössor?
- Aaaajustde..... den dära länken gick visst nånannanstans jaaaa.
Ja den gjorde visst det. Och den andra funkar inte alls.
- Nääääjustde..........de blev visst inge på den va.....?
Nej, det blev det inte.
Varför skickar ni ut mejl med länkar som inte fungerar?
Inget svar.
Det är så med information, hittar man inte det man räknar med att hitta blir man till slut förbannad. Det drabbar ju Skanska.
- Ahaaaaaa...............jahörvarusäger..............skaframföradeee.............
Hjälp.
Då var det bättre hos Pärsons Chark.
Köpte rökt Emilskinka. I tunna skivor.
Trodde jag.
Slamsor, är en mer korrekt benämning av innehållet i förpackningen.
- Oj, vilken tabbe. Så ska det verkligen inte vara. Vi fixar det.
Rappt svar.
Snabb korrigering.
Så ska det vara.
Pärsons får fortsatt förtroende.
Skanska - glöm det.
Etiketter:
Iskristallen,
Linaberg,
nyhetsbrev,
Pärsons,
Skanska
onsdag 13 oktober 2010
Nyheterna idag
Roligast idag är väl mannen som är pappa till 200 barn.
Han heter AKUKU.
Jag träffade en man en gång som hette Suurballe. Han var från Estland (om jag minns rätt) och hade inga barn.
I DN säger (mp) att det under hela valrörelsen fanns ”ett enormt tryck” från alla som ”drabbats” av de nya sjukförsäkringsreglerna. Ursäkta mig, men trycket kom väl mest från medierna? Jag skulle vilja vet hur många det egentligen är som känner sig ”drabbade” med fog. Det finns säkert enstaka fall som hanterats uselt av försäkringskassans handläggare och hela systemet behöver ses över en runda till. Men jag hävdar med en druckens envishet att det är mycket få människor som helt och hållet saknar arbetsförmåga. Sen har vi ett arbetsklimat som inte godkänner annat än högpresterande heltidsarbetare. Men det är en helt annan pilsner.
Bodström får inte sin ledighet beviljad. Jojo, så går det när man skolkar. Lider man inte av extrem hybris när man tror att man ska komma undan med precis vadsomhelst? Men han kunde uppenbarligen inte vänta. Det blir mer och mer tydligt vad (s) menade med sitt budskap i valkampanjen.
De som kallar sig ”tredje blocket” i riksdagen visade prov på riktigt läskiga åsikter i gårdagens budgetdebatt. Det vore kul om någon undersökte om de äter pizza, går på krogen, åker taxi eller bara sitter hemma och käkar svensk husmanskost. Vet dom att kåldolmar kommer från Turkiet? Och om vi nu ska stänga gränserna borde även det omvända gälla; vi får vackert stanna i Sverige. Hu så inskränkta vi skulle bli då.
I dagens Expressen ska man ha koll på fängelsefilmer, kroppstabbar och nakenscener. Inga test jag tänker göra i alla fall. Det räckte med närbilden på öronvax för att få mig att avstå.
Laila Bagge säger att hon tvingades gå till socialen. Det var ett tag sen, va?
Victoria och Daniel gör succé i Kina. Jomenvisst, får man 14 miljoner extra av oss skattebetalare i årets budget får man baske mig göra rätt för dom.
Skånskan är utrotningshotad och ska in i undervisningen i Simrishamn. Hur f-n kan den vara utrotningshotad? Utrotningsrisken har kanske med avfolkningen att göra. Dom har flyttat till Stockholm hela högen. Och invaderat alla tv-kanaler. Dom kanske borde åka hem och vårda sitt modersmål i stället. Eller inse att det möjligen inte är en så stor förlust. Det är bara att lyssna på Anna Anka…
Näst roligast idag är åkaren i Svedala som ruttnade på att få sin diesel stulen stup i ett. Han tog sin hjullastare, körde ikapp tjuvarna och välte deras bil. Heja!
Och det känns faktiskt lättare att andas nu när man vet att gruvarbetarna i Chile är på väg upp ur den rasade gruvan.
Måtte inte räddningskapseln fastna i röret på väg upp.
tisdag 12 oktober 2010
Nu är det jul igen...
Dom är tamejfasen inte riktigt kloka.
Här drar man i sommarvärmen så länge det bara är möjligt. Njuter av att fortfarande kunna ta en fika på trappan.
Och så börjar några stollar julskylta!
Är dom sossar hela högen?
”Vi kan inte vänta.”
Nähä. Men nån måtta får det väl ändå vara?
Visst, en gammal fossil som jag minns skyltsöndagen.
Det gör inte varuhuschefen i Kungens Kurva. Han säger ”en gång i tiden började skyltningen i november”.
Det är möjligt.
Men en gång tidigare i tiden började den i december. Någon enstaka gång i november, om första advent inföll då. Det var nämligen första advent som var skyltsöndag.
Förväntansfull stämning utanför det Stora Varuhuset på Hamngatan. Och sedan ett samfällt ”Ohhhhh.....” när skynkena togs bort.
Sen fick man träffa Tomten.
Och dricka varm choklad med vispgrädde på konditori.
Därefter inträdde den långa Väntan.
Som egentligen inte var särskilt lång. Bara fyra veckor, faktiskt.
På den tiden fick man vackert vänta, sosse eller ej. Det finns en viss tjusning i det. Spänning, faktiskt. Hur blir det när man börjar julandet redan i september? Risken är uppenbar att man blir trött på bjällerklang och juleljus redan i november. Och hur kul blir julen då?
Helt uttjatad.
Kan man inte tidigarelägga själva julafton också, så inte väntan blir för lång?
Jag menar, hur mycket kan man kräva av små barn egentligen? Vänta i tre och en halv månader!
Eller av de små barnens föräldrar? Orka hålla klapparna hemliga i månader, liksom. Och bytesrätten gäller inte hur länge som helst och barnen hinner växa ur julklappspyjamasarna med flera centimeter och tänk om det bara är snö i början av december!
Nej, lika bra att köra jul lite då och då faktiskt. Så blir det inte så mycket fokus på en enda dag. Man slipper trauman. Och alla behöver inte jaga upp sig så dant och julstäda och umgås med släkten eller känna sig ensamma och övergivna.
I valfrihetens tidevarv kan man väl få fira jul lite när man vill?
Ungefär som med kräftorna.
Så att det passar den egna kalendern som brukar vara så fullspäckad.
- Har ni lust att komma över på en fika?
- Nä tack vi firar jul idag.
Varför inte?
Det är ändå ingen som kommer ihåg varför
måndag 11 oktober 2010
För dina vänner är mina vänner...
Vissa begrepp förändras radikalt med åren.
Vän, till exempel.
Med Facebook och andra sociala nätverk har "vän" fått en helt ny innebörd.
För mig är en vän något verkligt värdefullt.
Någon jag vill dela upplevelser och erfarenheter med.
Hålla kontakten med, känna mig nära.
Även om det bara är på nätet.
För yngre generationer betyder ”vän” något helt annat. Antalet Facebook-vänner verkar vara ett bevis på hur populär man är. Många unga har knappt en aning om vad det är för folk de har i sina vänlistor.
Gäller säkert en och annan i vuxen ålder också.
Får ibland frågan varför jag inte accepterar alla vänförfrågningar jag får.
Varför skulle jag göra det?
En del är endast ytligt bekanta.
Några har jag bara en yrkesmässig relation till.
Andra är vänners vänner som jag aldrig har träffat.
Någon enstaka har jag inte ens en aning om vem det är.
Varför skulle jag vara ”vän” med dem?
Fick en förfrågan så sent som igår. Har inte den blekaste om vem kvinnan är. Hon har en vid vänkrets, men vi har inga gemensamma vänner.
Jättekonstigt.
Inte för att jag är högfärdig på något vis. Har bara viss integritet.
Jag tänker mig mycket noga för innan jag svarar ja på en vänförfrågan.
Varför upplevs det som stötande?
Har faktiskt fått en del sura kommentarer.
Men det är väl min ensak vilka jag har i vänlistan?
Eller måste man i sann Big Brother-anda dela med sig av hela sitt liv till alla? Pja, då får jag väl anses som en tråkmåns.
Jag vet om mina vänner har röstat på SD eller ej. Och varför.
Jag kan lägga ut semesterbilder och vara trygg med att de stannar i vänkretsen.
Det jag skriver hanteras precis så varsamt som ord mellan vänner ska hanteras.
Med respekt och omtanke.
Man bestämmer själv hur man vill använda sin Facebookprofil.
För att sälja sitt företag eller varumärke?
För att enkelt hålla kontakt med släkt och vänner?
Eller för att man i dagens samhälle bara måste finnas på fejan?
Många gamla vänner som man återfunnit på nätet.
Långväga släktingar som man bara haft sporadisk kontakt med.
Fördelarna oändliga.
Nackdelarna kan man faktiskt välja bort.
Och det är väldigt trevligt att gå igenom dagens uppdateringar till eftermiddagsfikat. Särskilt när man sitter hemma och jobbar, som jag gör.
fredag 8 oktober 2010
"Una minuta"
Det var väl själva faan, fräser jag när jag lagt på luren.
Fjärde samtalet på kort tid från nån tjomme som försöker sälja på mig något.
Fast dom säger att dom inte ska sälja nåt. Vi har anmält våra telefoner till Nix-registret. Det vet dom här säljarna väldigt väl. Det hörs redan när dom öppnar truten.
- Jag ska inte sälja något, börjar dom med. Jag vill bara ställa några frågor.
Det där går jag inte på längre.
Det började med människan som påstod att vårt bundna telefonavtal snart skulle gå ut.
- Jasså du, sa jag, vilket avtal då?
- Ja, det ni har med er telefonoperatör. Vi kan erbjuda billigare priser.
Och bara det att människan säger ”billigare priser” får mig att resa ragg. DET HETER LÄGRE PRISER PUCKSKALLE, har jag lust att skrika. Men det gör jag inte.
- Aha, vilken telefonoperatör har vi då?
Det vet jag ju, men jag ville testa människan en aning.
- Det kan jag inte säga.
- Nähä, men om du inte vet vilken operatör vi har, hur kan du då veta att avtalet snart går ut och att ni är billigare?
- Har ni Telia kanske?
- Nä det har vi inte. Ajö.
Det gick någon timme innan nästa jobbiga person ringde. Jag satt i djupa tankar och försökte hitta en bra formulering.
- HEJ HEJ PÅ DEJ LENA! Jag söker firmatecknaren.
- Eh, ja det är jag.
- Jag skulle vilja störa dig en minut med ett par frågor.
- Det är möjligt att du vill, men jag har inte tid och dessutom är jag mitt inne i en skitsvår text. Ajö.
Har Arbetsförmedlingen just haft kurs för en massa arbetslösa som nu ska försörja sig som telefonförsäljare?
Stackars dom.
Jag vet att telemarketing sysselsätter en massa människor. Det hjälps inte. Jag tycker bara att dom stör. Och är väldigt tacksam att Nix finns. Det verkar dock som om registret behöver uppdateras.
Idag ringde nästa stolle. På den absolut bredaste göteborgska jag någonsin hört började han käckt
– HEJJJJJJJ Lena, jag skulle vilja snacka me cheeeeefeeeeen.
– Ja det är jag.
– Åååååå va braaaaaaa. Ennnnnn minuuuuuuut har la du.
Sen kom en lång harang där orden var väldigt svåra att urskilja. Jag uppfattade dock att han ville att andra skulle hitta just mig och min firma i olika sökmotorer på nätet. Så jag sa:
- Jag VILL INTE bli hittad på nätet. Jag har så himla mycket att göra ändå.
Han pratade fortfarande när jag sa AJÖ och la på luren. Följde väl sitt manus.
Suck.
En timme senare ännu ett samtal. Vad har det tagit åt dom? Ännu en som ville ha ”en minut” för att ställa några frågor. Absolut inte sälja något.
Den här killen klockade jag.
Och när det gått en minut sa jag – Nu har du fått din minut. Ajö.
Som Carl-Gustav Lindstedt i sketchen där han ringer en telefonsvarare.
”Er tid är ute” liksom.
Så, telefonförsäljarna får allt ta och trimma sina manus.
En minut är allt dom får.
Max.
Etiketter:
arbetslösa,
firmatecknaren,
Nix-registret,
operatör,
telefonförsäljarna
torsdag 7 oktober 2010
Det är utsidan som räknas
Ibland träffar man på människor som ger en rysningar.
Fast inte av välbehag.
Mer av någon obestämt sort.
Svårt att sätta fingret på, lite halvläskigt sådär.
Det är den sorten som verkar hjärtlig och glad, men som vid en närmare granskning inte alls är så genuint intresserad av en som det först verkade.
De pratar ganska högt, de här människorna. Måna om att synas och höras. Pratar också gärna i en tonart som är något högre än den normala. Inte falsett, inte pipigt, men snäppet över det naturliga.
Naturliga är det minsta de är.
Kvinnorna piper förtjust när man träffar dem.
- Guuuuuuuvakuuuuuul att träffas.
Männen ger kraftfulla kramar ackompanjerade av ett hö-hö och gärna en dunk i ryggen.
Som om de inte riktigt vet hur man lämpligast tar i andra människor.
Spelar ingen roll om det är män eller kvinnor de träffar. Kända eller okända.
De envisas med sina hårdhänta kramar i alla lägen.
Sen börjar utfrågningen.
Vilka skolor har man gått. Vad jobbar man med. Var bor man.
Som för att ringa in vilken inkomst man kan tänkas ha.
Fortsätter med frågor om intressen.
Segling, golf och tennis brukar noteras med ett positivt hummande.
Resor, jasåminsann vart då. Långresor ger plus i kanten.
Italien, nja inte särskilt. Om man inte råkar ha en lägenhet i nån toscansk by förstås. Eller andelslägenhet vid Rivieran. Minst. Då stiger barometern avsevärt.
Vad har man för bil.
Jasså varsin bil, sermanpå. Och en liten veteranare. Åhå.
Genast är man aningen mer spännande.
Är man tjock blir det minus i kanten.
Bor man i rätt stadsdel blir det plus.
Så här håller dessa människor på.
Lägger till och drar ifrån och går sedan undan i nåt hörn och summerar.
Befinns man vara Någon startar motelden.
Jo du förstår min bäste vän är professor.
Jaha, det är Baltazar också.
Min kusin fick åtta mille för villan i Nockeby.
Mhm, jag undrade just.
Svågern bygger nytt i skärgården och vi har köpt en fet båt.
Vänta, jag ska hämta papper och penna.
De är minst sagt jobbiga.
Och värst är de i grupp. När de liksom ska bräcka varandra.
Mätandet upphör aldrig.
Men de är väldigt roliga att snurra upp fullständigt.
Säga att man är lastbilschaufför och har hus i Stocksund.
Att man heter Andersson och åker till Frankrike och köper vin.
Att man har en fil kand och kör en gammal Skoda.
Och så vidare.
Då blir de helt förvirrade. Vet inte vilket fack dom ska stoppa en i.
Jag vill inte bli stoppad i ett fack!
Och jag blir inte imponerad av vare sig pengar, titlar eller tjusiga efternamn.
Sådeså!
Tycker lite synd om dem i alla fall.
Bryr man sig bara om ytan blir man ofta ensam till slut.
Sitter där med sin pengahög och har ingen att skryta inför.
Stackare.
onsdag 6 oktober 2010
tisdag 5 oktober 2010
Några små grodor
”Men någon kunglig glans fick dem inte. ”
Anna Skarin, Expressen
Kan man inte skilja på ”de” och ”dem” skriver man ”dom”. Eller lär sig.
”Mona Sahlin hotar väcka misstroende”
Expressen
Ska hon extraknäcka med telefonväckning?
”Här är landet med längst snoppar i hela världen”
Expressen
Jag måtte vara oerhört obildad. Känner inte till ett enda land som har snoppar. Varken korta eller långa.
”Hägglund skuttar som en gummiboll”
Aftonbladet
Det låter roligt. En boll som skuttar. Var köper man en sån?
”Amanda led av inbillad fulhet”
Aftonbladet
Nää, jag tänker INTE betala nåt PLUS-medlemskap för att få veta vad ”inbillad fulhet” är för något.
”Grooming i rätten för första gången”
Aftonbladet
Grooming; "Att ta kontakt med barn i sexuellt syfte".
Ska man verkligen hålla på med sånt i rätten?
”Jag hade haft en mycket bättre regering om jag hade vunnit, säger Sahlin.”
DN
JAG!? Det säger lite om vilken syn Mona har på partiet och sig själv. Det är inte sossarna som förlorat valet, det är Mona personligen. Hybris?
”Utanför Kristianstad finns den förste tobaksodlaren för kommersiellt bruk sedan 1964.”
DN
Jag trodde det var tobaken, inte odlaren, det var tänkt att man skulle använda.
Poliserna i Östergötland får inte ha laptop i knät när de åker bil. ”har haft en lång diskussion under flera veckor med polismyndigheten och dess ledning.”
DN
Är det fysiskt möjligt att ha en och samma diskussion under flera veckor? Vad säger facket om det?
”Nio terrorgripna i Frankrike”
SvD
Knäck den rubriken den som kan.
”45 miljarder i skadestånd och 3 års fängelse”
SvD
Alltså, fick han 45 miljarder OCH fängelse? Jag fattar inte.
Dummaste frågan den här veckan: ”Varför gick du på toaletten?” SvD-reporter till Christina Höj Larsen (V). HON VAR ANTAGLIGEN NÖDIG.
Fast hennes svar var ganska upplysande: ”Det var ju inte bara jag som gick in och ut, folk går på toaletten och hämtar kaffe hela tiden under de där voteringarna tydligen.”
Varför har dom kaffet på toaletten i Riksdagshuset?
Slutligen bilderna på Jimmie Åkesson i folkdräkt.
Han såg minst sagt fånig ut i den där hatten.
Det hade passat bättre med en dumstrut.
måndag 4 oktober 2010
Mördande reklam
”Ingen reklam – tack” har vi satt på brevlådan. När man har burit tonvis med reklamblad till återvinningen förstår man begreppet ”mördande reklam”. Man kan faktiskt dö av hjärtslag om man tar i för mycket.
Det hjälpte lite grann i alla fall.
Numera behöver vi inte ta oss till soprummet lika ofta. Mängden papper har minskat med ca 80%.
Jag vet, folk försörjer sig på reklam. Men ibland blir det bara för mycket. Och nu har dom listigaste kommit på att man kan komma förbi ”ingen reklam – tack” genom att blada in reklamen i morgontidningen.
Jag blir inte mindre sur för det.
Tvärtom.
Skakar ur tidningen på hallgolvet för att bli av med alla reklambilagor.
Annonserna sen. Många sidor i tidningen innehåller fler annonser än artiklar. Svenskan är värre än DN. Och ändå kostar det flera tusen att prenumerera. Idag var halva kulturdelen fylld av annonser om julbord.
JULBORD!? Just som man glatt sig över kommande brittsommarvärme. Jag vill krama ur den sista värmen från höstsolen. Sitta på trappan och fika. Slippa vantarna. Om så bara en ynka vecka till.
Inte f-n vill jag tänka på julbord (= snöskottning, nariga ben och elektriskt hår).
Och tv har ju blivit helt hopplöst att titta på.
Det spelar ingen roll om dom gör reklam för medel mot fotsvamp eller nån ny tv-serie. Jag blir lika förbannad över avbrottet ändå.
SVT är inte ett skit bättre med alla sina påannonseringar av kommande program. Eller ”programmet presenteras av” följt av en lång radda företag.
Vad är skillnaden liksom?
Möjligen att man slipper bimboröster som inte kan prata rent.
Jag kommer aldrig att köpa Actiiiiiiiivia yoghurt.
Aldrig heller nåt från ”mejjjjjbelliiiin nojåååååårrrrk” – herregud, får hon betalt för att säga det?
Och bara tanken på shopping hos Jysk ger mig magknip. Kan ingen ge den gubben en valium så han varvar ner lite?
Dessutom är jag gärna puckad, bara jag slipper tüsken på Mediamarkt.
Ja, det är verkligen knepigt. Vi brukar byta kanal när reklamfilmerna börjar. Problemet är bara att dom verkar synka sina reklampauser. Och sen zappar man runt bland kanalerna en stund och fastnar i ett annat program och vips har man glömt bort vad man tittade på från början.
Det säger lite om hur intressanta tv-programmen är…
Återstår en bra bok. Den kan man stänga igen innan man kommer fram till ”Tyckte du om den här boken? Då har vi följande titlar att erbjuda.”
Hjälp.
Etiketter:
annonser,
bimbo,
bok,
julbord,
morgontidning,
reklam,
reklampaus
söndag 3 oktober 2010
Tjocka tidningar - mycket gnäll
Terrorhot i Europa. Hur stoppar man fanatiker? När dom går igång på en teckning fattar man inte hur det ska gå att hindra dem från att värva fler unga grabbar som är beredda att dö. För vad, liksom? Eller vem?
Ari Hallikainen – den som får syn på honom, ring snuten direkt.
Han ska fanimej inte ostraffat få förstöra flera hundra människors liv. Människor som, med ett sista hopp om en bättre ekonomisk standard, varit här och plockat bär i flera veckor. Och sen blir lurade på lönen.
Skitstövel, säger jag.
Girighet är en dygd.
Eller hur var det nu igen?
Ja, man kan ju undra. Inte bara Hallikainen är sugen på stålar. Postkodlotteriets vd har knegat (?) ihop 10,7 miljoner. Hade ingen aning om att det var den typen av välgörenhet man stödde med sina lottköp.
Äntligen, utropar tidningen, ska vi få igång datorerna snabbare. Nu kan det ta ända upp till 25 sekunder innan man ser en skymt av operativsystemet.
Ja fy fasen, tjugofem sekunder. Så kan man ju inte ha det!
Men alltså, hur bråttom får man lov att ha?
Det går tydligen nån ny Anna Anka-inspirerad tv-serie. Har faktiskt missat den. Men i tidningen står att en av fruarna inte alls är nån storstadsbo, trots att hon bor i New York. Hon är en ”riktig bondflicka” säger hon. Kan dom inte, i höstens ”Bonde söker fru” kolla hur många av bönderna som har botox bredvid mineralvattnet i kylen? Det vill jag faktiskt veta.
Oktober – rosa månad. Cancerfonden har otroligt duktiga marknadsförare och har lyckat med sin rosa kampanj. Undrar bara vad som händer med alla andra cancerformer. Exempelvis den vanligaste (om man ser till befolkningen totalt), tarmcancer.
Oerhört osexigt att kampanja om.
Tänkte inte på det.
Bingo Rimér skriver memoarer. Alltså, hur många kändisars liv fram till 35-årsåldern orkar man läsa om? Ja, jag är fortfarande sur för att ingen vill ge ut min tulpanbok.
”Snabbfil införs för höftskador” - är det någon ny operationsmetod? Fil? Hoppas jag inte drabbas av höftskador...
Norrlandsoperan har för högt ljud. Det är väl det som är opera?
Trodde att hela konceptet gick ut på att sjunga högt?
Nähä.
Har alla journalister kopplat bort rättstavningen i sina ordbehandlingsprogram? Man kan bli galen för mindre. Särskilt när inte ens rubrikerna är rättstavade. Chamagne? Vad är det?
Och fortfarande undrar jag hur j-la svårt det kan vara att vika en tidning på mitten. Är det programmering i klass med rymdforskning som behövs?
Och så har en jakthund blivit dödad av en varg. Händer rätt ofta utan att det blir riksnyhet. Men nu råkade vargen befinna sig i Åkersberga. Då blir det annan ljud i skällan minsann.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta över artikeln där ett par säger att de i efterhand kommit på att deras triss-lott inte alls bara gav 75 kronor, utan egentligen skulle de nog fått åka till tv och skrapa fram miljoner. Sånt kan jag också tänka ibland, särskilt när jag har slängt lotterna. Tänk om det var en vinst på nån och så slängde jag den! Men jag ringer inte till Expressen och berättar det.
Dagens riktigt tunga frågor i nättidningarna.
- Koll på kändisarnas viktökningar?
- Kan du dina superhjältar?
- Är du en sann uppskjutare?
- Vad betyder Zlatans tatueringar?
Herregud, säger jag bara.
Bättre att ge sig ut i spenaten och ta hand om vedhögen.
Inte vara en uppskjutare.
Och ha koll på sina egna viktökningar.
Etiketter:
Anka,
bok,
cancerfonden,
fanatiker,
girighet,
jakthund,
postkodlotteriet,
rättstavning
fredag 1 oktober 2010
Tiden läker inte alla sår
Det hade gått ett år sedan de fick träffa honom för sista gången. Den lille pojken som de älskade så innerligt. Fast då visste de inte att det var sista gången. De lekte som vanligt, skrattade åt hans förtjusning över det nya flygplanet som blinkade och brummade. Förvånades över hans nyfikenhet, hans vilja att vara med överallt. Gladdes åt att han för första gången började sätta ihop ord.
- Nanna bil.
- Mamma buss.
- Tette bojj.
Han var ett och ett halvt år.
De vinkade hej-då som vanligt.
Den lille ville kramas, ville inte att de skulle gå.
Bara en puss till, en kram, sedan var de tvungna att ge sig iväg.
De hörde hans gråt genom den stängda dörren. Log åt att han tyckte så mycket om dem. Stolta över att få vara nära honom. Ofta.
En vecka senare kom ett mejl.
Blixt från klar himmel, blev plötsligt en konkret verklighet.
Min mamma säger att du är dum. Vi vill inte träffa er.
De förstod ingenting. Förstår fortfarande ingenting.
Hur kan en människa förändras så? Och fortsätta att vara så förändrad?
De valdes bort lika snabbt som man knäpper med fingrarna.
Snäpp – snäpp – borta.
Ett år är en mycket lång tid i en så liten människas liv.
Ett år kan också vara en evighet för den som sörjer. Många tankar hinner passera under tolv månader. Trehundrasextiofem dagar av saknad.
Hon gråter inte lika ofta längre. Han pratar inte lika mycket om den lille.
Det gör fortfarande ont, säger de.
Så småningom kanske ilskan tar över. Det gör den ofta efter sorg. Med tiden, kanske. Plötslig förlust tar lång tid att läka och övergå i andra känslor.
Men fortfarande kan det räcka med ett par små gympaskor. Några dagisbarn på promenad. Barnböckerna de köpt för att ge honom genom åren som skulle komma.
De tittar på dem, ser på varandra och känner den välbekanta klumpen i halsen.
Trycket över bröstet.
Ont, det gör ont, det gör ont. Tänker de. Men säger inget.
Vad ska de säga?
Och till vem?
Etiketter:
barnböcker,
flygplan,
förlust,
liten människa,
mamma
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Bloggintresserade
Om mig
- Lena Heimlén
- Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.