Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

måndag 10 december 2012

Firma Bluff & Båg

Bara bluff! EM-möbler kan inte alls leverera före jul.

Det finns inte mycket som gör mig så förbannad som lögner och lurendrejeri. Jag blir rasande. Kan bero på fostran "ärlighet varar längst" och sånt som många aldrig har hört talas om. Än mindre praktiserat. Bidragsfusk. Hur kan en normalt funtad människa ägna sig åt sånt? Utan att varken blinka eller darra på rösten, bara ljuga rakt ut. Föräldraförsäkring, sjukpenning, bostadsbidrag - alltså, det är våra skattepengar som går åt. Mina surt förvärvade slantar som någon annan, helt fräckt, tycker sig ha rätt att lura till sig. Grrrrr.

Men det som drog igång stora adrenalinflödet i dag var inget sånt allmänt fusk bland kända och okända medmänniskor. I dag framkallades ilskan av Ronny. Ja, det är säkert inget fel på honom som person. Däremot är företaget han jobbar hos riktigt ruttet. Trist för honom. Liksom.

Vi har länge letat efter en ny möbel till matrummet. Den ärvda är fin, svensktillverkad, av mahogny. Bordet är ett pyttebord i hopfällt läge, men lägger man i alla tre iläggsskivorna blir det plats för 16-18 pers. I nuvarande bostad kommer vi aldrig att få plats så många på sittande middag och i sitt vanligaste läge (med en skiva) är det alldeles för många ben att hålla reda på, slå tårna i och svära över varenda gång man ska dammsuga. Bordet har gjort sitt i vårt hem. Och stolarna är i skriande behov av renovering. Det lär kosta sisådär 5 000 spänn. Per stol. Plus tyg.

Vi har en ganska nyöppnad möbelaffär i närområdet. EM-möbler. När jag var liten stod EM för Emmaboda-Möbler. Samma logo och ungefär samma affärsidé. Prisläge mitt emellan Mio och de ännu dyrare butikerna. Affären i Bromma är stor, sortimentet tilltalande och dessutom har man nu gjort stor sak av att man är "snabbare än tomten" i braskande kampanjer.

"Leverans före jul om du beställer senast 11 december" skriker EM-möbler.
På röd botten dessutom, så man verkligen inte ska missa budskapet.

- Det blir ju finfint, sa maken, nya möbler till jul- och nyårskalasen.
Möbeln vi hade kollat in på EM-möblers hemsida var det dessutom paketpris på, drygt åttatusen spänn. Bord och sex stolar. Nu fanns inte just det bordet i affären, men Ronny visade oss ett som var "snarlikt". Lite vågat att göra en beställning av nåt man inte sett i verkligheten och stolarna var inte så värst bekväma, så vi tittade på några andra varianter. Till slut fastnade vi för en grupp som var dubbelt så dyr.
- Äh, sa maken, den där håller ju i 20 år så det blir inte så mycket om man slår ut det på möbelns livslängd.
Hemleveransen var inräknad i priset och javisst, vi skulle få hem det i vecka 51.
Det tackade vi för och betalade hela kalaset i förskott. Det verkade enklast.

I dag ringde Ronny. EM-möblers leverantör hade meddelat att vi kunde få våra möbler tidigast vecka 2. Vad som hände med "snabbare än tomten" kunde inte Ronny förklara och han var helt på det klara med att jag som kund inte är ett skit intresserad av att de har sega leverantörer. Om EM-möbler lovar något som inte deras leverantörer i sin tur kan hålla, är problemet EM-möblers. Och vårt.

Ett löfte är ett löfte och maken blev om möjligt ännu mer förbannad än jag.
- Nej, f-n heller. Då avbeställer vi hela skiten.
Han kan ta till kraftord ibland, maken.

Jag ringde Ronny och meddelade vårt beslut. Han blev inte så himla förvånad men berättade att han hade skickat ett sms till sin chef, minsann. Kanske chefen kunde trolla med knäna, sa Ronny. Kanske fanns det någon annan EM-butik som hade möblerna hemma.
- Nehej tack du, sa jag, vi är verkligen inte intresserade av några utställningsexemplar!
Ronny tyckte det var tråkigt. Bordet fanns i lager, både benen och bordsskivan, men stolarna var det problem med. Och nej, vi ville inte ha bara bordet nu och vänta på stolarna...

Jaha, återstod då problemet med återbetalning av pengarna.
- Kan ni inte bara göra ett återköp på samma kort som vi använde när vi betalade? undrade jag eftersom jag gillar enkla lösningar.
Men se det gick inte alls. I så fall var vi tvungna att komma in i butiken med kortet. Och så mumlade Ronny något om att det var Skatteverkets regler.
Bull shit, tänkte jag, som också kan ta till kraftord ibland. Och frågade Ronny lite surt hur han trodde att vi brukade göra när vi köpte saker via nätet från t ex Japan. Inte behöver vi resa till Japan för att få tillbaka våra pengar, sa jag lite ironiskt. Jag tror ironin gick förlorad.

Nu har jag i alla fall mejlat dem ett kontonummer så att de kan sätta in pengarna.
Vi får väl stå ut med att slå i tårna, svära över dammsugningen och sitta lite halvrisigt ett tag till. Förr eller senare hittar vi en snygg möbel.
En sak är dock väldigt säker. Till EM-möbler går vi inte igen. Aldrig.
Men vi tycker lite synd om Ronny som jobbar på ett så oseriöst ställe.






tisdag 4 december 2012

Tomtar på loftet


"Vilken j-la tomte!" kan maken utbrista när någon har betett sig korkat, oförskämt eller klantigt. Det är ett relativt lämpligt uttryck eftersom det är svårt att bli förolämpad av att bli kallad tomte. En tomte är ju en efterlängtad och fryntlig person. Vanligtvis. Då kan man undra hur uttrycket tomtar på loftet kom till. Och då menar jag inte den norska tv-serien Nissene på låven. Var inte Björn Gustavsson med i den, förresten? Jag menar det idiomatiska uttrycket för att vara korkad eller dum i huvudet.

Att SD har en minst sagt negativ inställning till journalister är knappast förvånande, men jag tror att de gör en tabbe när de behandlar medierna som om både skribenter och läsare vore heltröga. Bilden på Jimmie Åkesson i blond peruk, bandana runt huvudet, kajal kring ögonen och en megastor Toblerone i famnen. Bilden är tagen på en rockkryssning 2010, förmodligen en 23-timmars till Åland (det är vanligtvis dit den här typen av resor går).
Pressekreteraren förklarar.
Åkesson var spik nykter (jo, det är ju vanligt på just den här typen av kryssningar).
Han var inte utklädd, det var en förklädnad eftersom han vid den tiden inte hade skydd av Säpo-vakter (är det NÅGON enda människa som köper den förklaringen?). Åkesson själv säger att det var "en kul grej" med både sminket och peruken.
Och Tobleronen var inte alls något hån mon Mona Sahlin, nej då sånt ägnar sig inte Åkesson åt. Han är en godhjärtad och seriös person. Bevars.
Hjälp.

Nästa hjälp kan man utbrista om riksdagens ende ledamot i rullstol. Före detta, ska tilläggas. Han har ju avgått numera. Eller vad man nu gör när man sitter i rullstol. Tanken på denne medelålders man, så hårt festande att han kör omkull på väg från krogen till Rosenbad, är ganska komisk. Men skrattet fastnar förstås i halsen när han sedan beskyller två invandrare för att ha snott hans ryggsäck när de hjälpte honom och rullstolen på rätt köl igen och tar "stölden" som ursäkt för att han hånar Rosenbad-vakten som också har invandrarbakgrund. Ryggsäcken var inte alls stulen, den stod kvar på krogen, glömd i fyllan och villan. Han körde visst omkull en gång till på den korta sträckan från Riksbron där han välte första gången.

Och sen grabbarna med järnrören. Inte så värst nyktra de heller, va? Men inte finns det någon suparkultur i partiet - o nej. Det hävdar man alldeles bestämt från partiledningen. Eller hur.

Undrar hur det kommer sig att SDs anhängare ökar i antal efter alla skandaler? Kan det vara så simpelt som att sympatisörerna tycker det är lite coolt med politiker som vågar supa skallen i bitar? Som vågar säga sånt som ganska många i samma ålder och med samma bakgrund säger i ett tillstånd av högre berusning? Som svär och slåss och inte anstränger sig så förbenat att hålla en fläckfri fasad utåt? Är den yngre generationen trött på allvarsamma miner, välknutna slipsar och tantklänningar? Måhända känns den imagen för mesig? För seriös. Inte vet jag, men de etablerade partierna får snart börja ta tag i integrations- och migrations-frågorna innan SD helt lyckats kollra bort folk från sin ursprungliga tanke; att bara helyllesvenskar duger. Konsekvenserna av den politiken har inte gått in i folks medvetande, gissningsvis är de flesta sympatisörerna bara väldigt trötta på att Sverige hela tiden ska vara bäst i klassen när det gäller att ta emot flyktingar och asylsökande. Sverige tar emot lika många människor från Syrien som hela övriga Europa tillsammans. Fanns det bostäder och jobb till alla vore det en sak, men i lågkonjunktur sjunker den allmänna toleransen och viljan att hjälpa. Och när vi inte ens kan ta hand om våra gamla och sjuka, eller har jobb till våra ungdomar - ja, då vänder sig väljarna till SD. När ska politikerna förstå den enkla ekvationen? Va?

McDonalds-härvan är bland det värsta jag läst om i arbetssammanhang. Några platschefer som har sparkat personal för att sedan ta in folk från Pakistan som fått betala dyrt för sina jobb. McDonalds-gubbarna har "sålt" arbetstillstånd för hundratusentals kronor. Varför är det ingen som har reagerat? Migrationsverket? Man kan utfärda uppehållstillstånd för arbete som inte kan skötas av inhemsk arbetskraft. Visa mig den svensk som inte kan jobba på McDonalds. Det finns miljoner som inte vill, men det är en helt annan femma.
McDonalds personalavdelning? Att det plötsligt blev stor omsättning på ett par av haken borde väl ha väckt viss uppmärksamhet? Särskilt när alla som slutade ersattes av pakistanier? Nej då, inte förrän en anställd kontaktade pressen började historien rullas upp. Var den slutar är det ingen som vet och ingen på McDonalds vill uttala sig, annat än att de säger att två chefer är "avstängda medan utredning pågår". Se där, ytterligare ett skäl till att bojkotta Donkens skräpmat.

Petter Northug.
Han måtte ha väldigt arga nisse på låven. Eller vad lider karl'n av? Klåda? Magknip? Sömnbrist?
Hur mycket skit får man vräka ur sig om sina konkurrenter? Och om alla andra också, verkar det som. Va?



Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.