Klart som korvspad

I norr finns jobben. Välbetalda jobb, dessutom.

Varför heter det klart som korvspad? Någon som har sett korvspad? Inte är det särskilt klart heller? Som Hyresnämnden ungefär. Om man ställer en fråga om t ex vad man ska göra om fastighetsägaren inte följer lagen, får man följande svar:

"Även om hyresnämnden inte ger råd eller bedömningar så går det att få råd eller bedömningar: Det finns experter som ger råd och bedömningar liksom biträder parter när det blir en prövning i t.ex. hyresnämnden."

Som sagt, klart som korvspad…

Skatteverket är väldigt mycket tydligare i sina svar. Och konsekventa. Mejlar man en fråga får man ett urklipp från deras hemsida till svar. Som om man inte kunde läsa innantill. Jan Carlzon får kanske be om ett förtydligande. Han förstår inte alls varför han upptaxerats med 40 miljoner och dessutom fått ett skattetillägg på 8. Han har använt utländska tillgångar för att låna 40 mille av banken och det glömde han att berätta i deklarationen. Gör man så ska lånen beskattas som inkomst av tjänst. Och jag undrar mest vad 17 han gjorde med alla stålarna.

Islam är en fredlig religion som står för kärlek och medmänsklighet, brukar man få höra. Nu avslöjar Ekot att en högt uppsatt imam i moskén på söder smugglar vapen till Syrien. Var god skjut ihjäl dina medmänniskor. Liksom.

Men svensk lag är glasklar säger en säkerhetspolitisk expert. Den som förmedlar vapen utan tillstånd och är stadigvarande bosatt i Sverige bryter mot svensk lag. Det krävs tillstånd, säger experten. Han kanske har tillstånd, imamen?

Expressen tipsar idag om hur man slipper is och imma på bilrutorna i vinter. Jag vet. Man flyttar till varmare breddgrader.

En 16-åring åtalas vid Malmö tingsrätt för misshandel, hot och trakasserier av sin familj. Droppen som fick bägaren att rinna över var när mamman nekade henne tusen kronor till skor och godis och hon slog och sparkade mamsen fördärvad. Gripandet blev dramatiskt, skriver Kvällsposten. När polisen kom till familjens hem barrikaderade hon sig i sitt rum beväpnad med knivar och kamphundar. Alltså, borde inte familjen sökt hjälp för den här ungen tidigare? Och vad är det för ett pucko som har köpt hundar till henne?

Ungdomsarbetslösheten. Alltså, när ska man få ett rakt besked om hur stor den är? Egentligen? De som pluggar räknas som arbetslösa. Bara en sån sak. Och vi har ganska många ungdomar i vänkretsen. Inte en enda är arbetslös. Statistiskt sett borde vi väl i alla fall känna till någon? Och i Kiruna och Gällivare har ungdomarna det extra bra, med en medelinkomst som är dubbelt så hög som snittet i resten av landet, enligt DI. Go gruvbranschen, säger jag bara. LKAB och Kiruna kommun kommer att rekrytera 500 pers de närmaste åren. Varför blev inte den nyheten en löpsedel? Va?

Halloween. Alltså, måste man importera allt bjäfs från det stora landet i väster? Alla helgons dag skulle väl fredas från tiggande barn? Räcker det inte med påskkärringarna? En kvinna i North Dakota slår ett slag för en sundare livsstil och i stället för godis delar hon ut lappar till barn hon tycker är överviktiga. It takes a village to raise a child, skriver hon till föräldrarna och tycker att hon därmed tagit sin del av fostringsansvaret. Kreativt.

Aftonbladet skriver om en kvinna som gått ner drygt 70 kilo ”när hon slutade äta för två”. Skulle det på något sätt vara konstigt? Jag fattar inte. Det är som den nu så populära 5:2-dieten. Äta i fem dagar, fasta i två dagar. Om man i stället minskade det dagliga intaget med 20 % borde man få samma effekt. Varför blir man förvånad över att man tappar kilon när man äter mindre? Världens äldsta knep. Liksom.

Bonde söker fru. Är det verkligen någon som tittar på det? Jag är så fascinerad av kvällspressen som skriver spaltmeter. Nu är det inte bara bönder som är med i såpan, det är till och med en snyggbonde. Hjälp.

Från snyggbonde till snusktomte. Coop i Danmark har köpt in julpynt som för tankarna till inte helt rumsrent julmys och plockar nu bort tomtarna från sina hyllor. Ja, hur tänkte den som skapade tomten och nissen? Vad ska pyntet föreställa egentligen? Varför är stortomtens leende så skevt? Och varför rodnar han?

Coops informationsdirektör heter Jens Juul Nielsen. 

Tomtar på loftet?

Reality check

Ugglan Helge

Prinsessan Christina

Jaha, vad ska jag nu  ägna mig åt under onsdagsförmiddagarnas fikastund? Brukar sitta med kaffekoppen i ena handen och iPaden i den andra och kolla frk Perssons freak-show; Svenska Hollywoodfruar. Något mer skruvat finns inte. Fast på slutet började det mer luta åt lyteskomik än att framställa rika hemmafruar som fullfjädrade dumskallar. Jag har tittat, häpnat och tänkt att inte kan det väl ändå vara på riktigt?

För den som händelsevis har missat underhållningen kan jag presentera deltagarna:

En långbent blondin som ser ut som en lyft 60-åring, men säger att hon är 42.

Fru Montazami som i likhet med Kristina Lugn gjort en grej av att prata långsamt och i princip säga samma saker i varje program.

Britt Ekland, som väl är den enda som egentligen är en riktig kändis, har hyfs och stil men verkar ha givit kirurgen lite väl fria händer med framför allt munnen. Den är uuuuuutdragen. Kan man säga. Om man vill vara lite snäll.

Och så frk Persson då. Det är där det börjar bli lyteskomik. Kvinnan behöver hjälp. Helt uppenbart. Kan aldrig ha hört talas om Reality check. Hennes verklighet är så långt ifrån alla andras så det är sorgligt. I sista programmet jämställde hon sig med Whitney Houston. Ja inte drogandet då, utan sångrösten. Alltså. Hon hade inte ens klarat första gallringen i Idol med den klena pipan.

Men underhållningsvärdet är det inget fel på. Trist för alla komiker bara. Det går inte att göra bättre parodi på de här damerna än de gör själva…

Arbetsförmedlingen. Borde byta namn till Arbetsförnedringen. Allt kan inte vara chefens fel även om hon verkar ha varit fel person på fel plats. Men handläggarna. Gör inte ett vitten, enligt de arbetslösa jag pratat med. Och för ett par veckor sedan var det ett sabla hallå i pressen om ett nytt system som alla skulle använda och som skulle vara SÅÅÅ krångligt och ta SÅÅÅÅ mycket mer tid för de arbetslösa som redan är överhopade av alla krav. B-U-L-L-S-H-I-T. Säger jag bara.

Programmet är en otrolig lättnad i rapporteringen. Problemet är bara att nu kan inte handläggarna skylla på att mejl kommer bort. De är tvungna att faktiskt GÖRA något. Eventuellt. Stackars dom. Frågan är bara VAD? Det enda de gör är skickar ut krav på vissa jobb som ska sökas för att få behålla a-kassan. Helt sjuka krav faktiskt. Som inte har ett enda dugg med den arbetslösas kompetens att göra. Det känns som att de gör sånt bara för att visa sin makt.

Expressen skriver att Pia Sundhage tycker att 1-0 resultatet mot Bosnien-Hercegovina är ”det jobbigaste jag varit med om”. Det kan faktiskt inte vara sant.

Ovädret Simone drog in över södra Sverige i går. Beredskapen tycks ha varit god, men tiotusentals människor är fortfarande utan el. Värst drabbade är kunderna hos Eon. Byta namn till Eoff kanske?

Och så tidningarna som vid varenda katastrof eller annan lösnummersäljande händelse vill ha in bilder från allmänheten. Inte så konstigt att alla pressfotografer får sparken.

Båda våra morgontidningar rapporterar om att både barn och dagispersonal tycker att föräldrar är alldeles för fixerade vid sina mobiltelefoner. NÄHÄ!? Varje dag ser jag mammor och pappor som har fullt fokus på Instagram, Facebook och vad det nu kan vara, medan deras telningar antingen gallskriker i vagnen, springer omkring utan uppsikt eller håller på att slå ihjäl sig på något i lekparken. Eller kanske bara sitter och önskar att mamma/pappa bara en endaste liten stund kunde titta på något annat än mobilen. Skäms. Säger jag bara. SKÄMS.

Mobilberoende är rubrik även i Aftonbladet. Men alltså, allvarligt. Vad är det med folk? Fick man anledning att undra i på teatern i lördags. Kvinna runt 40 som ideligen kollade sin telefon. Inte särskilt diskret, den lyste upp rätt bra där i mörkret. Om hon väntade viktiga meddelanden? Skulle inte tro att de i så fall skulle komma via Facebook, Wordfeud eller Instagram…

”Henke” är arg över nån förlust. I vad vet jag inte riktigt. Jag känner bara igen honom som snubben som gör reklam för mjällschampo.

Apropå reklam. Skämskudde fram varje gång Bredbandsbolagets reklamgubbe jag-önskar-att-jag-var-en-hunk visar sig i sin grönvita, madrasserade dress. Han dejtar visst någon kändis och syntes på en mingelbild i skvallerpressen förra veckan (ja, jag var hos frissan) iklädd kostym och röda, högklackade pumps. Bilden var tagen vid premiären av Priscilla – musikalen om drag-/queer-folk. Det var vågat. Å andra sidan var det kanske enda chansen att komma med i tidningen…

Kammarrätten i Sundsvall har slagit fast att man ska betala tv-licens för alla apparater som kan ta emot tv-sändningar. Ja, om man nu ska hålla på och envisas med det där med licensen är det väl inte mer än rätt. Dessutom betalar man EN licensavgift oavsett hur många apparater man har.

Veckans BRA:

Personalen på Stadium i Solna centrum. Kunglig service. Alltid.

Espresso House Konserthuset. Bra fika, gott bröd, glad personal och skön inredning.

Kjell & Co. Finns det något deras anställda inte kan? Suveränt.

och BU:

Apoteket hjärtat. Vad har de för sortiment? Finns nästan aldrig det jag vill ha.

Hemmets Journal. Låter de anställda reportrarna skriva artikelserier om sig själva.

Auktionshuset i Solna. En skam för hela auktionsbranschen. Otrevliga, okunniga och dessutom förstörde de en hel möbel vi lämnat in, så den inte gick att sälja.

Och för den som eventuellt drabbats av ”padd-nacke” finns en app att ladda ner som hjälp för att undvika framtida besvär.

Nej, jag skojar inte.

Moi

Veckans i särklass mest kommenterade bild på min Facebook-vägg var den där jag har mina första brillor. De är allt annat än diskreta. Jämförelser som ”uggla” och prinsessan Christina, var några av förslagen. Pja, döm själva. 

Det var ett tag sen...

Liten människa som nu har sett dagens ljus.

September månad bara svischade förbi och nu har snart även oktober passerat. Inte mig emot. Ju fortare de mörka, trista månaderna går desto bättre.

Har jag haft skrivkramp? Nej då.

Mycket att göra? Jovars, det rullar på. Ramlar inte uppdragen in av sig själv får man jaga jobb. Skicka förslag på artiklar hit och dit och lära sig att ta ett nej. Och lära sig att inte säga för mycket om förslaget för då snor redaktionen idén och gör jobbet in-house. Som det heter på ren svenska.

Och så var det det här med stambytet. Och bergvärmeprojektet. Och allting som hakar upp sig. Får man f-n för när man satt sig i styrelsen. Och har man dessutom synpunkter på hur dåligt informationen till medlemmarna skötts, åker man på att göra jobbet själv. Kunde jag listat ut med tårna.

Ibland tänker jag att livet är som en jo-jo. Eller berg-och-dalbana. Life is a roller coaster, som Ronand Keating sjöng. Toppar och dalar. Det har varit alldeles för mycket dalar, eller vilket det nu är i en berg-och-dalbana som känns värst. Sjukdomar, dödsfall, tråkigheter. Alldeles för många sorgliga besked. Sånt tar på humöret. Och då känns det rätt mycket som slöseri med både tid och energi att bli upprörd över några bortskämda snorungar som lipar i tv för att de inte får använda strykjärnen som de vill. Eller att ängslas över den globala uppvärmningen. Vad ska jag göra åt den? Mer än att låta bilen stå, byta till lågenergilampor och lämna saker till återvinningen? Som om det skulle hjälpa så himla mycket.

Men i går kände jag att nu måste jag nog få släppa ut lite ilska. Ilskan stavas Göta hovrätt. Ingen kan väl ha missat domen mot 17-åringen som filmade sin och flickvännens sexakt och sedan la ut filmen på några porrsajter på nätet, utan hennes godkännande. Han dömdes i tingsrätten att betala 130 000 kronor i skadestånd men nu har Göta hovrätts tre manliga domare sänkt skadeståndet till 25 000 kronor. Möjligt att den nivån är mer rimlig, jag har ingen aning. Jag är bara skraj för att skadestånden ska börja närma sig USAs helt uppfuckade rättssystem. Hursomhelst, motiveringen till att sänka skadeståndet var att allt fler ohämmat fläker ut sig i intima situationer. Alltså. Hur FA-AN, på ren svenska, tänkte gubbsen där? Om det nu råkar vara mer socialt accepterat att visa för omvärlden det mest privata man kan ägna sig åt, skulle det på något sätt göra det okej för någon att smygfilma och publicera utan att jag vet om det? Va? VA? Dessutom sa de tre herrarna att troligen inte särskilt många som tittat på filmen hade känt igen tjejen. Hur vet de det? Har de kollat själva? I tjänsten eller privat? Kan man befogat undra. Usch. Säger jag bara.

Expressen skriver att Kristian Gidlund och andra som bloggar om sina obotliga sjukdomar gör att vi svenskar inte längre blundar för att vi ska dö. Vi har ju en märklig inställning till döden här i landet. ”Om jag dör” säger man. Vadå ”om”? Liksom.

Gidlund var en lysande skribent. Orkade jag läsa alla hans inlägg? Nej. Ibland räcker inte utrymmet till för att ta in allt jobbigt.

En bloggare som jag aldrig läst – och heller aldrig kommer att läsa – är Carolina Gynning. Hon bloggade om sina semesterresor, shoppingrundor och liknande men när sedan Skatteverket avslog hennes avdrag för tjänsteuppdrag för samma resor, sa hon att alla inlägg var ”skönlitterära verk”. 

Frågor på det?

Kungafamiljen då. Orkar man bry sig längre? Designprinsen som låter andra sköta grovgörat och sedan sätter sitt namn på designen. Pinsamt. Är inte han utbildad bonde? Kanske skulle vara nåt att satsa på? Madeleine som med kyla i blicken visar tänderna på omslaget till Elle. Och säger att hon ska stanna i New York. Jag tycker hon ska visa lite guts och avstå från apanaget. Sen kan hon göra vad hon vill och strunta i vad folk tycker hon ska ägna sina dagar åt. Tur att familjen har lilla Estelle. Den tösabiten kan charma en vägg, tror jag.

Barn är en gudagåva. Och jag förstår inte människor som haft turen att kunna sätta barn till världen och sedan gnäller över att de inte har någon egentid. Vad är det? Påhittat av vem? Till och med stavningsfunktionen i Word reagerar på ordet.

Barn är skitjobbiga ibland. Jag vet det. Då gäller det att i förväg ha tänkt på avlastningen. Någon som kan ta den lilla på promenad så den ammande mamman får sova några timmar. Eller några som kan passa barna nån kväll så föräldrarna får gå på bio eller krogen och komma hem som gladare föräldrar. Jag är en jättebra sådan Någon. Jag till och med förärades en vacker titel. Ett tag.

Allt är givet människan som lån, skrev Pär Lagerkvist.

Så sant.

Tur att det kommer nya små människor till världen.

Nån måtta på motvinden får det väl ändå lov att vara?

Va?