Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

onsdag 9 juni 2021

Skjut en hund!

 Natlamp73.jpg

National Lampoon var en amerikansk tidning som gavs ut under åren 1970  - 1998. Det var ett satirmagasin med mestadels surrealistiskt innehåll, så när nr 7 av tidningen år 1973 var ett ”dödsnummer” var det inte jättekonstigt att omslaget pryddes av en hund med en pistol riktad mot huvudet och texten ”If you don’t buy this magazine, we’ll kill this dog”. I sammanhanget och med tidningens målgrupp kunde kanske även djurvänner se ett litet uns humor, även om det är långsökt.

 I dagarna har tidningen Fokus använt sig av samma koncept. Fokus marknadsför sig som nyhetsmagasin och att då hota med att skjuta en hund om man inte nappar på deras prenumerationserbjudande, ter sig enbart som fullkomligt smaklöst. Att deras politiska reporter, Johan Hakelius, som själv är hundägare ställer sig bakom detta är obegripligt.

 

Jag skrev såklart till Fokus chefredaktör och vd, Jon Åsberg, och framförde mina åsikter. Han svarade typ att jag inte har fattat ett smack. Jag citerar: ”Fokus är en tidning som vänder sig till läsare som är intelligenta, öppna, nyfikna och förmögna att skilja mellan allvar och humor.

 

Se där! Det krävs intelligens, nyfikenhet och en förmåga att uppfatta humor. Egenskaper som jag uppenbarligen saknar. Surprise!

 

Han skriver också att de när de skulle göra detta reklamutskick ”tog fasta på de egenskaper vi förväntar oss bland Fokus läsare”. Bra att veta. Om man inte tycker det är kul att hota med att skjuta en hund tillhör man inte Fokus läsekrets. Med andra ord – den som ogillar annonsen vill man inte ha som prenumerant (för då är man för korkad för att förstå det som skrivs i tidningen).

 

Jag framförde att, utöver det osmakliga i både bildval och text, jag tycker det är ogenomtänkt att använda hot med vapen i tider av ett accelererande skjutvåld i samhället. Åsbergs svarade att den rådande trenden där ”alla formuleringar, ord, bilder och tankar som på något sätt kan få någon att ta illa upp är oacceptabla. Underförstått – och ibland direkt uttalat – den känsligaste eller mest lättkränkta är den som har rätt att sätta ribban för vad som får sägas, eller vad som lämpar sig att skämta om. Det är inte en hållning som Fokus ställer sig bakom.”

 

Hoppla hoppla, så blev man klassad som lättkränkt också. DET är däremot humor.

 

Det spelar ingen roll att reklamutskicket var en bilaga till Grönköpings Veckoblad eller att man från Fokus refererar till annonsen som ”kulturarv”. Inte heller bryr jag mig om att den inte var tänkt att få allmän spridning. Hur kunde de tro det? Landet är fullt av intelligenta, öppna och nyfikna DJURVÄNNER, som i likhet med mig har reagerat mycket negativt och givetvis delat med sig av sin ilska. Jag tycker reklamen är smaklös, upprörande och rent ut sagt skitdålig ändå. 

Det tänker jag fortsätta att tycka. 

Och dessutom inleder jag nu en livslång bojkott av tidningen. 

 

(Det bär mig emot att publicera en bild av reklamutskicket, men min ilska blir mer begriplig om man ser vad som orsakat den.)







 

 

 

 

 

tisdag 25 maj 2021

Längst eller äldst, eller högst?

Svårt att fånga den höga (långa?) busken på bild så jag fotade en tulpan i stället.

 Jo, jag erkänner (igen). Jag är en språknörd. Eller yrkesskadad låter förresten trevligare. Det kan knappast ha undgått någon att jag får otäcka rysningar när folk inte kan skilja mellan var och vart, eller de och dem. Men det finns angenämare saker i språket att fundera över.

 Jag skulle berätta att den ärvda rosbusken som flyttat land och rike runt nu har vuxit till sig rejält. Eller växt till sig? Nu blev jag osäker… 

Nåväl. Den har blivit stor. Om jag ställer mig bredvid den når vi ungefär samma höjd över marken. Jag sa då ”Kolla den har blivit lika lång som jag!” och just som jag sagt det tänkte jag att buskar blir väl inte långa? De blir ju höga. Man frågar liksom inte på Plantagen ”Hur lång blir den här busken?”. Å andra sidan om jag säger att jag är lika hög som rosbusken, blir ju innebörden en helt annan.

 

Samma sak med gamla vänner. Vad säger man om en vän som man har haft sedan barndomen. Det här är min äldsta vän? Fast hon inte alls är äldst i vänkretsen, utan bara har varit min vän länge. Hon är min längsta vän? Stämmer inte heller.

 

Så där kan man hålla på om man är som jag.

Troligen slingrar tankebanorna på det sättet för att inte tänka på en massa hemskheter. Det som händer i Belarus, till exempel. Att en diktator kapar ett passagerarplan på väg från ett EU-land till ett annat för att kunna fängsla en meningsmotståndare! Just som man trodde att det inte kunde bli värre. Och så ska regeringen stötta diktatorn med gigantiska lånegarantier. Som troligen vi skattebetalare får ta notan för vad det lider.

 

Eller kabinbanan som kollapsade i Italien. Den enda som överlevde är en 5-åring, som nu ligger svårt skadad och nersövd. Hur blir hans framtid. Man kan faktiskt börja lipa när man tänker på den lille killen. Samma när man läser om rättegången mot ”lilla hjärtats” biologiska mamma. Den historien gjorde så ont att läsa att jag fick pausa flera gånger. Hur är en människa funtad som kan svälta och droga sitt barn och när flickan till slut dör, linda in henne i trasor och lägga henne under en säng. Det är så makabert att inte ens Tarantino skulle kunnat hitta på det.

 

Och så lille Arvid då, som Expressen skriver om. Han är två år gammal och har under ett års tid haft öronproblem. Efter besök hos sex olika läkare under året kunde något ljushuvud till slut konstatera att han hade en död skalbagge i örat. Stackaren. Efter att ha läst om det kommer jag högst troligen drömma mardrömmar i natt. När jag var liten blev jag ilurad att tvestjärtar (som var det absolut läskigaste jag visste som liten) kryper in i folks öron och lägger ägg. Det var nästan lika otäckt som att det kanske kunde stå vargar och flåsa en i rumpan när man satt på dasset i Småland. Eller att den enormt stora och farliga Kedjegubben skulle komma rasslande längs grusvägen med långa kedjor släpande efter sig. Varför han skulle göra det fick man aldrig någon klarhet i, men rädd blev man. 

 

Min gamla (o)vana att hitta märkliga ord i pressen lever än. Idag hittade jag följande:

Nazistorgie (i en tortyrkammare dessutom!)

Superguiden (om vad man kan göra efter den 1 juni)

Opiatkrisen (knark är en bristvara?)

Äktenskapsfälla (ingen aning faktiskt)

Spotifyavhoppare

 

Nä men i övrigt går vi mest och väntar på det omtalade SMS-et. Det som ska komma 1-2 veckor innan man kan boka tid för sin andra vaccindos. Inte för att jag är så slängd i matte, men Pfizers andra dos ska tas 6 veckor efter den första. Nu är det fem veckor sedan första sprutan… ”Tyst och död är telefon, står där nästan som ett hån…” Och enligt Alex Schulman är det totalt kaos i appen Alltid öppet. När man öppnade för bokningar för 45-åringar kraschade hela systemet. Igen. 

Suck.




 

tisdag 18 maj 2021

Snart...

  Luftrenare och Covid-19 (Coronavirus)

Jag vet. Bloggen har varit satt i pausläge väldigt länge nu, men ett par månader in i pandemin tappade jag sugen. Och författarlusten. Och det mesta andra också för den delen. Skrivuppdragen uteblev, alla pitchar fick nobben och till och med sånt som jag tidigare nästan rynkat på åt hade känts roligare att få sätta tänderna i, än att hamna i detta nästan-vacuum. I mitten av sommaren sa jag ”vilken tur att det här inte inträffade i november, då hade man blivit galen”. Och sedan kom november, läget var oförändrat. Man blev faktiskt galen. I alla fall närapå.

 

Vi hann precis hem från Frankrike förra våren innan landet stängde det mesta. Här hemma stängde man ingenting. Inte började man med tester och smittspårning heller, som så gott som alla andra likvärdiga länder gjorde. Men allt det där vet alla, så jag ska inte svamla mer om det.

 

Högt på floskeltoppens tio-i-topp-lista ligger nu ”ljuset i tunneln” samt ”håll i och håll ut” och alla beslutsfattares företrädare lovar att snart…SNART…ska vi få träffas, kramas, gå på krogen, skrika oss hesa på sportarenor och så vidare. Problemet är att svensken i gemen verkar ha vissa svårigheter med begreppet ”snart”. Varför tror jag det? Jo, vi har för närvarande den största spridningen av coronaviruset i Europa. Virrvantarna på FHM förklarar det med att Sverige ligger så långt norrut och har kallare väder. Men alltså, Finland och Norge ligger väl på ungefär samma breddgrader? Eller?

 

Nåväl, att detta ”snart” har basunerats ut tycks ha gjort att Svenne Banan & co släpper allt vad säkerhetstänk heter (de som över huvud taget haft något) och vimlar runt på stan som om pandemin bara var en ond dröm som nu är över. Hela pensionärsföreningen dräller in på det lokala fiket och beter sig som stressade getingar, familjen Lördagsgodis ockuperar tobaksaffären och antalet galna löpare runt Djurgården tappade jag räkningen på efter ungefär en halvtimmes promenad. Hoppas att försöken att undvika dessa galningars svett, snor och spottloskor lyckades, trots att de passerade på några centimeters avstånd. Inte kan man skälla på dem heller, alla har topz-liknande föremål hängande från öronen. Hade mina reaktioner varit snabbare, kunde jag ha puttat en och annan ner i Djurgårdsbrunnskanalen med ett ”Ojsan, jag trodde inte du var så nära”. Men så gör man ju bara inte. 

 

Jag tänker att om man skulle utföra marshmallows-testet på Sveriges befolkning skulle en övervägande majoritet uppvisa tålamod och konsekvenstänk som en normalbegåvad tvååring. Å andra sidan, när informationen från våra beslutsfattare är så motsägelsefull, ständigt föränderlig och i total avsaknad av logik är det inte så konstigt att det blir som det blir. 

 

Hur är det nu? Får man bara vara åtta personer även om man träffas utomhus? Om det inte är en begravning, för då får man vara 20. Inomhus. Och på en idrottsarena utomhus med plats för tiotusentals får man bara vara åtta, men i ett köpcentrum får man vara i princip hur många som helst. Så ett garden party för 20-22 pers i slutet av maj är no-no, men några dagar senare går det bra att vara 100? För en som är så usel på siffror som jag, är alla de här reglerna och undantagen faktiskt en hälsorisk. Man kan få högt blodtryck och stressmage för mindre. Jag får huka i endräkt i sommarstugan tills vidare, helt enkelt. Och fortsätta med intervjuer per telefon, möten via Zoom och Teams och längta efter reportageresor, konferenser, sammanträden och annat som var en del av arbetslivet för inte så länge sedan. Och glädjas åt att det trots allt dyker upp nya uppdrag. Min senaste uppdragsgivare har en spermabank. Hur det än är så har jag liksom inte långtråkigt.

 

De enda tillfällena när det är lämpligt att byta ut ”snart” till ett ”nu” är när man har något viktigt att göra men som kanske är lite jobbigt. Till exempel hälsa på en nästan bortglömd släkting, ringa en gammal vän, köpa en blomma till sin partner, skicka ett vackert vykort… ja, alla hajar principen. Sånt ska man göra NU. För, som Robban Broberg sa, nu blir ganska snabbt ett nyss

Så sant. 

Och då kan det vara för sent. 

tisdag 9 juni 2020

Den fria marknaden


Under den pågående pandemin har bristerna inom den svenska äldreomsorgen uppdagats. För oss vanliga dödliga är det ingen överraskning, men de som vägrat se verkligheten kan knappast blunda längre nu. Ansvariga politiker på olika nivåer försöker då hitta (bort-)förklaringar; de ser lite olika ut beroende på om de kommer från vänster eller höger, men det som ofta framförs som skäl till att det ser ut som det gör är privatiseringen. Det är möjligt att den är en bidragande orsak, men dels tycks det inte vara någon skillnad mellan kommunala och privata boenden och dels såg det precis lika illa ut på den tiden det kallades ålderdomshem. Små trista rum, smaklös mat, personalbrist och ett minimum av aktiviteter (virkning och psalmsång en gång i veckan var det på mormors boende i mitten av 1980-talet t ex).

Snarare än själva privatiseringen, tror jag en bov i dramat är lagen om offentlig upphandling som – i mitt tycke – mest påminner om gamla tiders fattighjonsauktioner. Den som krävde minst betalt fick ta hand om hjonen, liksom. Inte heller då la man någon vikt vid kvalitet eller gjorde några uppföljningar…

Och när staten väl var igång med sin utförsäljning passade man på att ”avreglera elmarknaden”. Den fria konkurrensen och kunders valfrihet skulle ge bättre priser och med flera aktörer på marknaden skulle vi dessutom kunna sätta press på företagen. Det gick väl sådär? Valfriheten består i att man får välja varifrån man vill köpa sin el. Det vi däremot inte kan välja är nätägare, i vårt fall Vattenfall. Och som inte den tumskruven var nog, sitter vi helt i händerna på regeringen som vissa perioder fullkomligt ÄLSKAR att höja skatter.

Låt mig ta ett färskt exempel. Under april och maj månad i år har vi förbrukat 1460 kWh i stugan. Själva elen kostar strax under 40 öre/kWh (nä, inte från Vattenfall). Att få den elen fram till stugan kostar däremot 1:30/kWh. Kostnaden för att få elen till stugan fördelas enligt följande (två månader): abonnemang 600 kronor, överföring 400 kronor, ENERGISKATT 515 kronor och så MOMS på hela skiten 400 kronor. Moms på skatten, finfina grejer… Det är väl lite samma balans som i bensinpriset? Själva soppan utgör en mini-andel av totalpriset. Där fungerar ”den fria marknaden” också sisådär. Känns mer som en bensinkartell, det är liksom inte många ören som skiljer i pris mellan mackarna.

Friheten att välja vårdgivare och skola är också en källa till ständiga diskussioner och det är lite kul att notera hur människor i en allmän diskussion verkar följa partilinjen. Man tycker som man ”ska” tycka om man håller på blåa eller röda laget. När man däremot pratar i egen sak låter det ofta helt annorlunda. En som av princip är helt emot det fria valet byter fot när det blir tal om de egna barnens skolgång eller det egna behovet av husläkare. När det gäller skolor är jag personligen väldigt kluven. Å ena sida vill man ju att barnen ska få bästa möjliga utbildning. Å andra sidan – om alla skolor hade likvärdig undervisning tycker jag det är bäst att man går i den skola som ligger närmast ens bostad, ungefär som när jag var liten. Man hade samma kompisar både i skolan och på fritiden, föräldrarna kände eller åtminstone kände till, de andra föräldrarna och visste vems ungar som var bråkstakar eller goda kamrater. 

När det gäller val av husläkare tycker jag det är toppen att inte vara hänvisad till en specifik vårdcentral. Hamnar man hos ett flatpall till doktor, eller en snäsig sköterska eller ohemult långa väntetider – ja, då byter man bara till en annan vårdcentral. Precis som man byter tandläkare, frisör eller fotvårdare. Men visst, om pengarna från regionen hamnar i någon ägares ficka i stället för att användas till det de är avsedda för, då är det något generalfel. Å andra sidan måste ju den som driver företag få lön för mödan och investerade pengar. Det är en knepig balansgång. Men, jag tänker att om en massa privata vård- och omsorgsföretag nu kan stoppa undan miljoner skattekronor och vården är likvärdig med den som en kommunal verksamhet bedriver, vart tar alla de här miljonerna skattekronor vägen då? 

Nätdoktorerna får sig också en släng av sleven när det pratas sjukvårdens kostnader. Jag skulle vilja veta om stålarna som går till kry, mindoktor och liknande ger sämre eller mindre vård på fysiska vårdcentraler? Jag vet att de får en massa stålar, men är det också så att de avlastar den traditionella vården? Eller har folk blivit väldigt mycket sjukare och väldigt mycket större vårdkonsumenter i och med nätläkarna? Det skulle jag vilja se statistik på. Just nu har jag bara mina egna erfarenheter att gå på och de gånger (två) jag anlitat nätläkare för småsaker har jag därmed inte upptagit tid hos min husläkare. Men jag kanske är ett undantag?

Det finns i nästan allt ett ”å ena sidan och å andra sidan” här i världen, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det som är lite trist nuförtiden är att man tydligen måste bestämma sig rent politiskt. Som i USA (jo jag följer ett flertal nyhetsmedier där borta) där alla republikaner försvarar trump oavsett vad han tar sig för. Läser man en del trådar i sociala medier blir man minst sagt förskräckt över hur blint de försvarar honom och vilka fruktansvärda tillmälen de svänger sig med. Och minsta lilla ifrågasättande av hans agerande (läs fotosessionen med den uppånervända bibeln) bemöts direkt med kommentaren att man är kommunist, ateist och minst sagt dum i huvet.

Som vännen U sa för många år sedan; allt från USA kommer hit förr eller senare och hon hade rätt, på gott och ont. Just det här med att stämma av med röda eller blåa laget innan man bildar sig en uppfattning och/eller uttrycker en åsikt, är så himla tröttsamt. 
Men, var och en blir väl salig på sin tro. 
Kanske.

Dagen började med en el-räkning. 
Och sen var hjärnan i full gång.
Jag går ut och rensar ogräs i stället.



måndag 18 maj 2020

Torsk


Jag satte mig vid datorn redan i fredags, men skrev ingenting då. Har lärt mig att när jag är förbannad är det bättre att ta några djupa andetag eller kanske sova på saken. Jag lät till och med hela helgen passera, för säkerhets skull. Man vill ju inte bli stämd, liksom.

Alltså vad f-n tog det åt TV4? Är de så kåta på tittarsiffror att de sänker sig till den fotknölsnivå det innebar att låta Paolo Roberto sitta och oja sig över sin trasiga barndom och sitt påstådda självskadebeteende som bortförklaring till att han just köpt sig möjligheten att våldföra sig på en annan människa? Bu-fckng-hu, liksom. Vilken usel idé att låta honom styra debatten.

Hur vore det om någon journalist kunde klä av honom offerkoftan och i stället prata om hans ruttna kvinnosyn? Hans machoruttna människosyn? Hans grottmansbeteende? Och framför allt kunde väl någon enda j-el ha frågat honom hur hans beteende påverkade flickans/kvinnans liv, vars kropp han tyckte sig ha rätt att göra vad han ville med. För 1500 spänn. Och vad lider alla de 12 000 bland hans följare som gjorde tummen upp och skickade styrkekramar. Bingo Rimér, för att nämna en av dem. Vilken normalt funtad människa vill ha något med honom att göra, förresten? Var min nästa tanke. 

Nu var det förvisso inte bara han som torskade, det var ett helt gäng snubbar som åkte dit. Kan man gissa att samtliga hävdade att det var första gången de besökte bordellen på Grevgatan? Eller köpte kvinnor/flickor/pojkar/män? Alex Schulman skrek i högan sky och satte sig på en hög häst. Han som haft ångest varenda dag när han läst Paolos instagram-inlägg där han tränar och har sig. Så skönt för Alex att Paolo inte är en sån renlevnadsmänniska han utger sig för att vara. Och visst, peka finger kan alla som har rent mjöl i påsen… Den som är utan synd kastar första stenen, eller hur det står i Bibeln.

Jag tänker på de andra snubbarna som torskade. Det var unga grabbar 21, 24, 26 år och så vidare. Och jag tänker: varifrån kommer deras ruttna kvinnosyn? Vem har tutat i dem att det är helt okej att utöva makt över en annan människa, bara man betalar för det. En torsk hade visst pröjsat 4000 spänn. Jag vill inte ens tänka på vad som ingick i den taxan. 

Och jo, det finns kvinnor som frivilligt säljer sex. Det är uppenbart, inte minst på sajten Sugardates. Gamla gubbar som betalar unga tjejer för ”sällskap”, vilket i många fall gränsar till prostitution. Kvinnor som finner sig i att vara ”den andra kvinnan” i åratal mot en bostad, smycken, märkesväskor, resor, pengar… Ibland är gränserna hårfina. 

Men.
Razzian i fredags morse gällde dock män som betalat för att våldta flickor och kvinnor från några av de fattigaste länderna i Europa. Jo, med den nya lagstiftningen, samtyckeslagen, räknas sexuell aktivitet som inte båda samtyckt till som våldtäkt. Och där var ju Paolo väldigt tydlig när han sa att kvinnan inte verkade vara där av fri vilja.

Jag undrar NÄR ska fokus ligga på att det är pojkar och män som behöver läras vad som är okej och inte. NÄR ska vi sluta varna tjejer och kvinnor att inte gå där det är mörkt, inte bära utmanande kläder, alltid gå ut i sällskap med någon, hålla koll på dricksglas på krogen och så vidare och så vidare. Det är fanimej inte VÅRT fel att män ”tar sig friheter”! Samma sak när män slår sina livskamrater och alla frågar sig: Varför lämnade hon honom inte. En mer relevant fråga är: Varför slog han henne?

Jag var pervers nog att läsa förundersökningen till mordåtalet mot 23-åringen i Uddevalla, han i vars bostad de hittade Wilmas huvud i en resväska. Enligt vittnen har han kontrollerat hela hennes liv. Hon fick inte vara osminkad, inte ens när hon sov. Hon fick inte klä sig hur hon ville, inte träffa vilka hon ville, inte säga vad hon tyckte och dessutom hade han alla hennes inloggningar till bank, telefon och sociala medier. Varför stannade hon? Läser man på många ställen. Varför var han ett ärsle, är en mer befogad fråga. Rättegången har inte börjat än och alla är oskyldiga tills motsatsen bevisas, så vem som mördade Wilma vet vi inte även om det finns väldigt mycket som 23-åringen får svårt att förklara. 

Vi har kommit ganska långt i Sverige med jämställdhet och mäns attityder mot kvinnor, vilket jag glädjande kunde konstatera i min egen vänkrets där väldigt många hade ett sanningens ord att säga om Paolo. Problemet är att den sunda inställningen inte delas av alla och riktigt skrämmande är det att den yngre generationen tycks ha större problem med kvinnosynen än den äldre. Eller?

Jag är dessutom rädd för att Paolo inte får något särskilt kännbart straff ens om han skulle bli dömd för våldtäkt. Rätten resonerar högst troligt som den gjorde när ”Dramatenskådespelaren” dömdes för misshandel och slapp straff eftersom han redan hade fått sitt rykte förstört av uppmärksamheten i media, vilket ansågs vara straff nog. 
Suck.
Säger jag bara.

Kan man skämta om allt? Ja, nästan. Och när Babben säger ”När inte ens han som är så vältränad orkar onanera själv…” kan man faktiskt skratta åt vilken patetisk lite ynkedom han är. En liten lort, faktiskt. 


tisdag 12 maj 2020

Lika för alla?

Ett av kungens fritidshus
Är det någon som inbillar sig att alla människors lika värde är sant? Det enda som kommer att drabba oss alla är att vi någon gång kommer att dö, men mellan födseln och döden är skillnaderna ganska stora, framför allt mellan låg och hög. Systemet med de fyra stånden är avskaffat i Sverige sedan länge, men i praktiken lever det kvar på många sätt. Det här med monarkin, till exempel. En liten klick människor som varken får rösta eller välja religion och dessutom kan begå brott utan att straffas eller lagföras. Strider inte det mot FNs barnkonvention förresten? Att barn inte får välja sin egen väg i livet utan redan från födseln fråntas en massa mänskliga rättigheter (och skyldigheter)? 

Och jag tänker på hur det är i coronatider. Vi är lyckligt lottade i Sverige som fortfarande kan gå och handla, ta oss till jobbet, ta en fika på stan och så vidare. Man kunde ju önska att fler uppskattade den friheten och tog ansvar för sina shopping-, fika- och pratstunder. För att inte tala om alla som envisas med att jogga i klunga. Förvisso utomhus, men även där gäller väl 1,5 – 2 meters avstånd till sina medmänniskor? Tänker på hur folk har det i andra länder. Instängda i sina bostäder med tillstånd att gå ut en gång om dagen, på sin höjd, för att uträtta ärenden. Alla butiker är stängda, utom mataffärer och apotek. Frihet under ansvar, är den svenska modellen. Man kan bara hoppas att den är den rätta.

Det är väl den svenska modellen som fick Zlatan att ta ett privatplan hit från Italien. För att ta ett exempel på att det inte är lika för alla. Ronaldo som lever rullan på Madeira, dit han for under förespegling att han skulle ta hand om sin sjuka mamma. A tjena.

Eller som de kungliga här hemma. Överallt hör man att folk inte ska resa runt hur som helst. Och folk ska baske mig inte fara ut till sina fritidshus. (Vilket jag själv sket högaktningsfullt i, jag erkänner. Så stäm mig.  Jag befinner mig fortfarande i min hemregion.) ”Det är ingen mänsklig rättighet att vara i sin fritidsstuga” sa Catharina Bråkenhielm (S), kommunstyrelsens ordförande på Orust. Trots att hon tillhör adeln tycks hennes uttalande inte ha bitit på vårt kungapar. De flydde till sin sommarstuga i Flen för ett par månader sedan (Stenhammars slott) dit även kungens syster prinsessan Birgitta tagit sin tillflykt. Ni vet, hon som i början av mars klagade över att hon satt fast inom sina fyra väggar i sin bostad på Mallorca och hade jättetråkigt, enligt en intervju i Expressen. I samma intervju sa hon att hon var ”redo att hålla sig isolerad så länge de spanska myndigheterna håller fast vid sin uppmaning” (att stanna inne). Intervjun publicerades den 17 mars.

 Den 9 maj är Birgitta åter föremål för uppmärksamhet i Expressen. Nu säger hon att hon känner sig hemlös! Hon har nämligen ”djupt bekymrad över att inte veta när hon kan återvända till Mallorca” skriver tidningen. Men? Alltså. Var inte hon satt i karantän, typ? Tydligen inte, för nu sägs det att hon hann ta sig till Sverige innan Spanien utlyste nationellt nödläge och begränsade rätten att röra sig ute. Den 9 maj (eller antagligen någon eller några dagar tidigare) säger hon att hon har bott hos brorsan ”i över en och en halv månad”.


Det känns som att så här beter sig bara människor som är väldigt vana att få som de vill. Men jag kan ha fel. 

Kungens sommarstuga då? Stenhammars slott tillhör svenska staten enligt ett testamente från 1903 och kungen arrenderar stället sedan 1965. Av bilderna att döma lär de inte få problem med att hålla 2 meters avstånd till varandra där inne. Inte heller lär de springa på några stolliga joggare på hundpromenaderna. Sen fattar jag inte varför Drottningholms slott inte dög att sitta i karantän i. Har ICA Brommaplan inte särskilda öppettider för folk i riskgrupper?

Hursomhelst så blev det för trångt och trist hos brorsan så Birgitta drog vidare till München, Tyskland där hon nu bor hos sin yngste son, hans fru och deras 11-årige son.
I rest my case. 

Men jag tänkte häromdagen att det är väl en himla tur att den här pandemin inte slog till i slutet av oktober när man har hela trista november framför sig. Nu blir dagarna ljusare, vädret varmare (så småningom i alla fall, här snöade det i går…) och det finns massor att göra ute i friska luften. Eller på nätet. Man kan till och med spela spel över Skype. 

Man får lära sig lite mindfulness nu när man inte kan planera ett skit och allt man planerade för i år är inställt eller avbokat. Som besök hos familj, släkt och vänner och utlandsresor till exempel. För oss vanliga medelsvenssons, vill säga…


torsdag 7 maj 2020

Uppfyllda önskningar


”Allt du önskar kan du få…” sjunger Benjamin Syrsa på julafton. Ibland kanske en och annan skulle tänka sig för innan de önskade.

Tänker på spanjorerna som gick man ur huse och demonstrerade mot att det kommer en massa turister, i synnerhet till Mallorca. Kom inte hit, skrek de. Och ”Åk hem, turister!”. Skrek de också. Och viftade med plakat. Inte så kul nu kanske när coronapandemin ströp hela turistnäringen. Hotellen är tomma, restaurangerna är stängda och i princip ingen kan ta sig dit eftersom flygen slutat flyga. You got what you wished for.

Tänker också på vår gotländska bekant som flyttade till ön i vanlig ordning till påsk för att stanna ett tag men blev så hånad och skälld på att han åkte tillbaka till fastlandet. Om inga himla stockholmare kom farande till öyn hela somrarna skulle allt vara frid och fröjd, tycks vara en alltför allmän uppfattning. Ända tills man konstaterat att det blir knalt med intäkter då…

Västkusten likaså. Kommunalrådet på Orust som ylade om att ”Det är ingen mänsklig rättighet att vara i sin fritidsstuga.” och ”De bor bra i sina bostäder i Stockholm och ändå måste de åka hit och belasta.” På riktigt. Hon sa så. Jag vet inte vilken s-värld hon lever den här madamen, men i min värld är det i allra högsta grad en mänsklig rättighet att få vara i sitt fritidshus. För visst är det väl så att Sverige inte längre har några krav på inrikespass? De avskaffades väl någon gång i mitten av 1800-talet? Dessutom är väl rätt många i kommunen anställda inom turistnäringen? Eller? Vi får väl se hur hon känner sig om nu alla hemska stockholmare låter bli att åka dit. För det var visst bara stockholmare hon tyckte skulle hålla sig hemma? Eller det kanske bara är stockholmare som semestrar på ön?

Ölänningarna är lite mer realistiska, inte minst kanske för att ungefär 10 % av de bofasta arbetar inom besöksnäringen. Man välkomnar turister – till och med stockholmare – med öppna famnen, under förutsättning att de känner sig friska. Givetvis är det ingen någonstans som önskar sig en massa sjuklingar att ta hand om, som dessutom kanske smittar ner de bofasta gamlingarna och de som ska vårda dem. Öland har väl landets äldsta befolkning? Typ? Det som däremot oroar dem är alla sommargäster med mycket stort vård- och omsorgsbehov. Nu när all vårdpersonal är mer än strängt upptagen av att vårda corona-patienter, blir det omöjligt att erbjuda hemsjukvård och hemtjänst sju åtta eller tio gånger per dygn. Varje sommar kommer ett ganska stort antal vårdbehövande fastlänningar till ön, visserligen får region och kommuner ekonomisk ersättning från respektive hemort, men vad hjälper det när det inte finns personal? Så den invändningen har jag all förståelse och respekt för. Men att gapa om att människor i största allmänhet inte skulle ha rätt att vara i sina fritidshus, det var det dummaste jag hört på länge.

Idag meddelar Folkhälsomyndigheten att mer än 3000 svenskar har dött i corona. Trots alla varningar verkar folk ha börjat slappna av eller tröttna och struntar i att hålla sig hemma och på avstånd. Tog en tur till handelsträdgården för att köpa gräsfrö. Idel gamla gubbkärringar som hasade runt med sina rollatorer eller halvhängande på kundvagnar. Inte ens Löfvens tal till nationen verkar ha hjälpt. Han skippade ett traditionellt första maj-tal och var den dagen inte s-ledare utan statsminister. Men varför kräver inte medierna att han ska svara på frågor? Varför skickas den ena ministern efter den andra fram till försvar för diverse åtgärder? Och varför är det Tegnell som avkrävs svar på politiska beslut? Jättekonstigt. Förvisso känns det tryggt att experter talar om virusets härjningar, men de politiska besluten och strategierna borde väl ändå framföras och försvaras av statsministern? Eller är han så illa dålig på allt annat än att läsa innantill ur manus att det är därför han vägrar ställa upp i nyhetssändningarna? Man undrar ju.

En annan sak man med fog kan undra är varför det krävdes att hundratals gamla människor på äldreboenden skulle dö för att regeringen skulle fatta att det inte är en bra idé med lågutbildad, timanställd halvtidspersonal. NU lägger de sina pannor i djupa veck och konstaterar att äldreomsorgen inte är så himla bra. God morgon, svampskallar! Alla vi andra har vetat det i åratal. Blir spännande att se om man kommer att göra något åt problemet eller om man hoppas att uppmärksamheten ska blåsa över.

Ekonomin går åt skogen men börsen svajar upp och ner och verkar inte ha någon koppling till verkligheten alls. Företag går i konkurs, människor varslas, permitteras och sägs upp MEN det finns faktiskt företag som det går alldeles lysande för just nu (utöver alla som säljer handsprit och munskydd). Handelsträdgårdar, byggvaruhus, järnaffärer med flera går som tåget (ja, när tågen gick som de skulle en gång i forntiden). Nu när svenne ska hålla sig på hemmaplan så röjs det och renoveras och pysslas som aldrig förr. Och man kan ju gissa att när vi summerar år 2020 kommer landet att ha världens fräschaste bostäder och mest välansade trädgårdar.

Förresten, för den som fortfarande tror att corona/covid-19 är som en värre förkylning eller lindrig influensa kommer här några röntgenbilder på lungor.





Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.