Så blev det jul igen då. I år är den mer annorlunda än den
varit tidigare. Ingen storfamilj runt ett stimmigt julbord i ett bastuvarmt
kök. Inget rum fullt av galet många julklappar. Inget ”klämma-på-paketen-dags”.
Inget ”kommer inte tomten snart?”. Det blir inte ens någon ”loosers Christmas”
som F skämtsamt uttryckte det. Här sitter vi med varsin präktig förkylning.
Känner inte ens om sillen smakar bra. Men varm glögg funkar. Alltid något.
Ända sedan jag lärde mig lite engelska har pappa och jag
sjungit duett tillsammans med Bing Crosby vid den årliga julgransklädningen som
sedan följts av skinkavsmakning kvällen dan-före-dopparedan. Den bästa dagen på
hela julen, enligt D. Och så var det ju. Lugn och julefrid. White Christmas.
IOGT har startat ett upprop på nätet, Vitjul.se. Där kan man
skriva under på att vara helt alkoholfri under julen, för barnens skull. Jo,
jag lider med alla barn som tvingas stå ut med föräldrar som är helt plakat
även under julen. Föräldrar som konstant lever i missbruk och misär. Där
socialtjänsten ännu inte hjälpt barnen till en bättre miljö. Och jag lider med
alla barn som tvingas stå ut med vuxna som på självaste julafton tar tillfället
i akt och ”firar” rejält. Inleder jullunchen med ett oräkneligt antal snapsar
som alla ska tömmas efter en högljutt skrålad julvisa, så att barnen för tid
och evighet kommer att förknippa Hej
tomtegubbar och Nu har vi jul här i
vårt hus med fulla släktingar. Släktingar som sedan med hög röst
kommenterar valda delar av Kalle Ankas jul,
samma kommentarer vareviga julafton, samtidigt som de ”hyfsar glasen” eller ”provsmakar
årets valda konjak” innan de ungefär halvvägs in i programmet slocknar och
snarkar som reaplan.
Och sedan när tomten äntligen kommer, envisas med att bjuda
tomten på tomtebrus – höhöhöö. Och
givetvis ska analysera och förklara alla julrim som de knåpat ihop i pausen
mellan Kalle och tomtens ankomst. I nyktert tillstånd fullkomligt obegripliga
rim.
Man skulle önska att föräldrar ser till att deras barn
slipper fira jul med släktingar som inte kan hålla sig ifrån flaskorna. Inte
kräva helnykterhet kanske, man kan faktiskt klämma en julcider utan att bli
odräglig, men att de som prompt ska fira jul halv- eller helfulla faktiskt får
göra det med likasinnade. Utan barn.
Nåväl, trösten när man i all enkelhet jular snorande i
soffhörnet är en tjock tidning. Pilutta mig. Dagens Nyheter bestod idag till
drygt hälften av reklamblad. Företagen har nu hittat ett sätt att kringgå våra
önskemål om att slippa reklam i brevlådorna. De betalar för att distribueras av
tidningsbuden, instoppade i morgontidningarna i stället. Which means? Vi
bojkottar såklart alla de här företagen. Det blir inga inköp hos XXL,
Mediamarkt eller Siba. Ajöken, liksom.
Dagens Nyheter julafton |
En annan tröst är att man lyckats hitta fungerande läkemedel
mot diverse förkylningskrämpor. Utomlands såklart. Här hemma finns bara mesiga
grejer som inte hjälper ett smack. Nä, tacka vet jag japanska, finska och
engelska medikamenter. De’ e’ grejer de’!
Så, slutgnällt nu. Det är trots allt bara förkylning. Som
går över så småningom. Det finns så många människor som har det avsevärt mycket
jobbigare. Stor julkram till dem. Och stora julkramar till min familj som
befinner sig långt, eller väldigt väldigt långt, från Solna. Älskade och saknade.
Men tack och lov för Skype och Facetime! Väntar med spänning på när man i
framtiden kan skicka dofter digitalt också.
Apropå framtiden. Under förmiddagen idag har vi förflyttat
oss till dåtiden. Förfrågan från andra sidan Atlanten: Kan ni spela in Kalle Ankas Jul?
Jo, alltså. Vi har ingen inspelningsfunktion på DVDn. Inte
på BlueRayspelaren heller. Vad göra? Vi sparkade igång VHS-en såklart. Och den
funkar! Hur den kan göras om till något sebart over there blir en senare fråga.