Ordagrant

Vissa saker får man inte tolka ordagrant.

”Man gripen för våldtäkt på färja” skriver Expressen och jag undrar – hur våldtar man en färja? Nä men jag fattar vad som har hänt och det är verkligen ingenting att skämta om. 

 

Spekulationerna om vem som ska efterträda Löfven är i full gång. Alla blev jätteförvånade när han meddelade att han ska sluta, men jag gissar att han inte hade kommit undan en gång till med hotet ”om inte budgeten går igenom, avgår jag”. Funkar kanske en gång, men inte fler.

 

Många gissar på Magdalena Andersson men precis som med Anna Kinberg Batra så pratar man om hennes personlighet (tråkig, inte så charmig, borde le mer...) och inte om hennes meriter. Det är möjligt att S skulle må bra av en kvinnlig partiledare och de gillar ju kvotering. Själv tycker jag det är viktigare att de hittar någon som faktiskt kan uträtta något och inte bara babbla om att ta ansvar och bli upprörd/chockad/förbannad i sociala medier när något i det här landet går åt helvete. GÖR något för bövelen, har man lust att skrika när man tar del av alla de här plattityderna. Sju år vid makten och det mesta går åt fel håll. Vi har inte världens bästa skola, inte Europas lägsta arbetslöshet eller ett tryggare samhälle med mer ordning och reda som utlovat. Det enda som hänt är att man har tillsatt en massa utredningar. Det är i och för sig att ”göra något” men några resultat har vi inte sett än. Suck.

 

Annie Löf vill skriva om delar av grundlagen för att säkra att inte SD tar över landet och inför diktatur. I och för sig inte en orimlig tanke när man ser hur Trump höll på eller vad som pågår i Ungern och Polen, men ibland känns hon lite väl paranoid. Men jag har inte läst förslaget i detalj. Tanken kanske var god. 

 

Apropå babbla, det har ju varit OS bevars. Inte för att vi kollade så mycket men diskusfinalen var kul. Äkta glädje. Ännu roligare är det att följa en del tävlingar under nu pågående Paralympics. Snacka om prestationer! Och om att göra det bästa av den talang och förmåga man har. Imponerande!

 

Men jag undrar lite över idiotuttrycket landsmaninna. Vad är det för himla påhitt? Va? Vissa ord slutar på –man; ombudsman, länsman, tjänsteman, nämndeman, sjöman... Ska man lägga till ett –inna efter även efter dem? Hur skulle det låta? Ombudsmaninna, nämndemaninna, sjömaninna... Alltså?!

 

För att inte tala om kleptoman, spelman eller varför inte rikemansbarn. Och hur fasen ska vi göra med knäckebrödet HUSMAN för att inte någon ska bli kränkt?

 

Kan man inte bara konstatera att vissa saker heter på vissa sätt utan att för den skull vara exkluderande eller diskriminerande? Det heter ju sjuksköterska även om sköterskan råkar vara en man. Till exempel.

 

Och nu ska kändisarna tävla i matlagning också. Jo, uppdragen har väl inte duggat tätt under pandemin. Ska jag kolla? Nä. Men jag undrar vad sjutton som har hänt med den kvinnliga domarens ansikte? Jag blev faktiskt rädd på riktigt när jag såg trailern för programmet.

Slutligen undrar jag varför jag tycker så genuint illa om Erik Haag och Lotta Lundgren. Vad är det hos dem som framkallar den känslan? Gissning? Någon?

Uppfyllda önskningar

”Allt du önskar kan du få…” sjunger Benjamin Syrsa på julafton. Ibland kanske en och annan skulle tänka sig för innan de önskade.

Tänker på spanjorerna som gick man ur huse och demonstrerade mot att det kommer en massa turister, i synnerhet till Mallorca. Kom inte hit, skrek de. Och ”Åk hem, turister!”. Skrek de också. Och viftade med plakat. Inte så kul nu kanske när coronapandemin ströp hela turistnäringen. Hotellen är tomma, restaurangerna är stängda och i princip ingen kan ta sig dit eftersom flygen slutat flyga. You got what you wished for.

Tänker också på vår gotländska bekant som flyttade till ön i vanlig ordning till påsk för att stanna ett tag men blev så hånad och skälld på att han åkte tillbaka till fastlandet. Om inga himla stockholmare kom farande till öyn hela somrarna skulle allt vara frid och fröjd, tycks vara en alltför allmän uppfattning. Ända tills man konstaterat att det blir knalt med intäkter då…

Västkusten likaså. Kommunalrådet på Orust som ylade om att ”Det är ingen mänsklig rättighet att vara i sin fritidsstuga.” och ”De bor bra i sina bostäder i Stockholm och ändå måste de åka hit och belasta.” På riktigt. Hon sa så. Jag vet inte vilken s-värld hon lever den här madamen, men i min värld är det i allra högsta grad en mänsklig rättighet att få vara i sitt fritidshus. För visst är det väl så att Sverige inte längre har några krav på inrikespass? De avskaffades väl någon gång i mitten av 1800-talet? Dessutom är väl rätt många i kommunen anställda inom turistnäringen? Eller? Vi får väl se hur hon känner sig om nu alla hemska stockholmare låter bli att åka dit. För det var visst bara stockholmare hon tyckte skulle hålla sig hemma? Eller det kanske bara är stockholmare som semestrar på ön?

Ölänningarna är lite mer realistiska, inte minst kanske för att ungefär 10 % av de bofasta arbetar inom besöksnäringen. Man välkomnar turister – till och med stockholmare – med öppna famnen, under förutsättning att de känner sig friska. Givetvis är det ingen någonstans som önskar sig en massa sjuklingar att ta hand om, som dessutom kanske smittar ner de bofasta gamlingarna och de som ska vårda dem. Öland har väl landets äldsta befolkning? Typ? Det som däremot oroar dem är alla sommargäster med mycket stort vård- och omsorgsbehov. Nu när all vårdpersonal är mer än strängt upptagen av att vårda corona-patienter, blir det omöjligt att erbjuda hemsjukvård och hemtjänst sju åtta eller tio gånger per dygn. Varje sommar kommer ett ganska stort antal vårdbehövande fastlänningar till ön, visserligen får region och kommuner ekonomisk ersättning från respektive hemort, men vad hjälper det när det inte finns personal? Så den invändningen har jag all förståelse och respekt för. Men att gapa om att människor i största allmänhet inte skulle ha rätt att vara i sina fritidshus, det var det dummaste jag hört på länge.

Idag meddelar Folkhälsomyndigheten att mer än 3000 svenskar har dött i corona. Trots alla varningar verkar folk ha börjat slappna av eller tröttna och struntar i att hålla sig hemma och på avstånd. Tog en tur till handelsträdgården för att köpa gräsfrö. Idel gamla gubbkärringar som hasade runt med sina rollatorer eller halvhängande på kundvagnar. Inte ens Löfvens tal till nationen verkar ha hjälpt. Han skippade ett traditionellt första maj-tal och var den dagen inte s-ledare utan statsminister. Men varför kräver inte medierna att han ska svara på frågor? Varför skickas den ena ministern efter den andra fram till försvar för diverse åtgärder? Och varför är det Tegnell som avkrävs svar på politiska beslut? Jättekonstigt. Förvisso känns det tryggt att experter talar om virusets härjningar, men de politiska besluten och strategierna borde väl ändå framföras och försvaras av statsministern? Eller är han så illa dålig på allt annat än att läsa innantill ur manus att det är därför han vägrar ställa upp i nyhetssändningarna? Man undrar ju.

En annan sak man med fog kan undra är varför det krävdes att hundratals gamla människor på äldreboenden skulle dö för att regeringen skulle fatta att det inte är en bra idé med lågutbildad, timanställd halvtidspersonal. NU lägger de sina pannor i djupa veck och konstaterar att äldreomsorgen inte är så himla bra. God morgon, svampskallar! Alla vi andra har vetat det i åratal. Blir spännande att se om man kommer att göra något åt problemet eller om man hoppas att uppmärksamheten ska blåsa över.

Ekonomin går åt skogen men börsen svajar upp och ner och verkar inte ha någon koppling till verkligheten alls. Företag går i konkurs, människor varslas, permitteras och sägs upp MEN det finns faktiskt företag som det går alldeles lysande för just nu (utöver alla som säljer handsprit och munskydd). Handelsträdgårdar, byggvaruhus, järnaffärer med flera går som tåget (ja, när tågen gick som de skulle en gång i forntiden). Nu när svenne ska hålla sig på hemmaplan så röjs det och renoveras och pysslas som aldrig förr. Och man kan ju gissa att när vi summerar år 2020 kommer landet att ha världens fräschaste bostäder och mest välansade trädgårdar.

Förresten, för den som fortfarande tror att corona/covid-19 är som en värre förkylning eller lindrig influensa kommer här några röntgenbilder på lungor.

Resandets mysterier

Jo, visst får man väl skämta om coronaviruset?

Jo, vi vågade oss iväg på en resa till södra Europa. Planet ner var knappt halvfullt, 40 pers hade bokat av i sista minuten. Gott om plats, snabb service och på- och avstigningen gick smidigare än vanligt. Men jag förundrades som alltid över svenskars beteende när de ska ombord. Hitta sin plats och kliva åt sidan för att släppa förbi medpassagerarna är inte svenskens paradgren precis. Nädå, det ska dubbelkollas att stolen och boardingkortet stämmer överens, sedan ska ytterkläder krånglas av, bagage läggas i hatthyllan, böcker, läsglasögon och vattenflaska plockas ur handbagaget och SEDAN kan man möjligen böka sig ner i sin stol. Extremt långsamt. Mest fascinerande är passagerarna med platser vid mittgången som skyndar sig in på planet och efter att ha gått igenom ovan nämnda procedur SPÄNNER FAST SIG med säkerhetsbältet, trots att passagerarna på stolarna innanför inte har kommit än. Upphör aldrig att förvånas.

Hemresan var ungefär lika glest befolkad, vilket uppskattades av alla som satt i närheten av en fyraårig terrorist. Ja, alltså man kanske inte kan skylla på barnen om de skriker, springer omkring och är allmänt odrägliga. Det var den här lille killen. Vi snackar inte vanliga skrik eller gråtattacker. Vi snackar mistlur. I falsett. Den som inte led av tinnitus innan, har garanterat fått en släng av det efter den flygresan. Ungefär var tredje gång killen illskrek kom det ett lamt ”sch, sch inte skrika Charlie” från mamman. Raderna framför, bakom och bredvid tömdes ganska snart på folk. Det hjälpte inte så mycket eftersom Charlie inte bara hade problem med röstkontrollen, han ville inte sitta still heller. Antagligen därför han skrek så dant. For som en skottspole längs mittgången, slog på passagerarna och vägrade flytta på sig när personalen kom dragande med sina vagnar. De fick snällt vänta tills mamman hade lyckats lirka med Charlie en bra stund. Mormor (oklart om hon pratade ryska eller polska) upprördes över de ilskna blickarna och fräste på bruten svenska ”varför tittar? Har inte sett barn förut?”. Alltså, jodå. Det hade nog de flesta. Jag har rest på flyg, båtar, tåg och bussar med en massa barn i olika åldrar. Ingen av dem har tillåtits bära sig åt på det där viset. Kan eventuellt bero på att vi haft ett helt handbagage fullt med roliga grejer att sysselsätta de små med under resorna.

Apropå handbagage. Norwegian tar numera betalt för handbagage som inte får plats under stolen framför. Det innebär att när man checkar in får man en gul bagage-tag som visar att bagaget är godkänt. Svensken har dock snabbt lärt sig hur man kringgår detta. Man har en kasse (typ flergångskasse av miljövänlig (nåja) sort) med lite småsaker i som man visar upp då man checkar in. Därefter fyller man den till bredden med till exempel fotboll, skokartonger, sovsäck och en halv bokhandel. Just den uppblåsta fotbollen ställde till vissa problem kan jag meddela. 

Som sagt, resande svenskar upphör aldrig att förvåna mig.

Information om coronaviruset fanns överallt i och kring Nice. På flygplatsen, bussterminalen, bussar, butiker osv. Där verkar den politiska ledningen och hälsomyndigheterna ha en väl fungerande krishanteringsplan och vara överens om vad som gäller. Till skillnad mot här hemma. Den ena säger si, den andra säger så. Jag ska roa mig med att spela floskelbingo nästa gång Löfven håller presskonferens. På spelplanen finns bland annat: Ansvar, Utredning, Beredskap, Allvarlig situation, Folkhälsomyndigheten och Avvakta. Expressen skrev häromdagen att Löfven har två lägen: osynlig eller otydlig. Han kanske inte såg det här heller komma?

Handspriten är slut i hela landet. Munskydden likaså. Och nu har en svart marknad öppnats. Men den stängdes ganska fort igen. Både Blocket och Tradera har förbjudit handel med de här prylarna. 

Och Norrtelje Tidning (ja, den stavas så) slår nya bottenrekord med sina urusla artiklar. Jo då, jag påpekar de värsta tabbarna via deras Facebook-sida som numera är stängd för andra än dem själva att lägga in kommentarer på (undrar varför…). Men man kan fortfarande skicka meddelanden. Och det gör jag såklart. Varje gång får jag ungefär samma svar: man ska titta på det, ta upp på personalmöten och så vidare. Jag säger som Barbro Börjesson; om en metod inte fungerar – byt metod!

Att folk i allmänhet har svårt att skilja mellan sitt och deras är en sak, men utbildade journalister?! Tidningen gör sig till allmänt åtlöje gång efter gång, men gör ingenting för att bättra sig. Om klippet nedan kan sägas att det kanske inte var så konstigt att det här paret inte fick bygglov. Om de hade sökt lov att bygga ett båthus på sin egen tomt hade det nog gått bättre... 

Mer reklam - och lite annat

Återkommer till mitt förra inlägg om konstig reklam. Det finns några fler filmer som är mer eller mindre obegripliga och pinsamma och väcker frågor kring vad de röker och/eller injicerar på de där byråerna. Jo förresten, Ikea och andra, det heter byråer om man pratar om reklam-, rese- och andra byråer. Däremot heter det byråar om man pratar om möblerna. Men det var ett stickspår.

Skånemejerier. Två låtsasdanskar står och spejar över sundet på en svensk familj som är alltigenom lyckliga och friska för att de äter yoghurt från just Skånemejerier. Skämskudden åker fram. Kunde reklammakarna inte ha hittat någon som faktiskt kunde prata danska? Varför inte en – tada! – dansk? 

Eltandborsten. Hon som chockad meddelar att tandhygienisten har sagt ”nä, det finns plack mellan tänder och tandkött” och så håller hon upp en eltandborste på en armlängds avstånd från kroppen. Därefter sträcker hon ut den andra armen så långt hon orkar och pekar på tandborsten. Någon som sett någon annan människa visa nåt på det sättet? Askonstigt.

Och varför är det nästan bara kvinnor som äter i all reklam? Särskilt magnumglass. Finns inte en enda snubbe som äter glass. Den enda mansperson som stoppar något i munnen är pappan som snott en toffifee (eller hur det nu stavas, det där skitäckliga godiset som gör att allt blir så mycket kuligare).

Apropå äta. Någon som hajat varför paret som är bortbjudna på middag slafsar i sig spaghettin i raketfart och sedan rusar hem för att – dammsuga! Där snackar vi pårökt reklam på riktigt.

Manligt och kvinnlig i reklamen. Man märker ju att reklamarna ibland ansträngt sig för att inte använda sig av gamla könsroller. Snubben som tar bort fläckar från bebiskläderna, tjejen som kör högtryckstvätt och så vidare. Men när det kommer till underliven låter det annorlunda. ”Många kvinnor lider av torrhet i slidan” är en av flera slogans som används för att sälja preparat till damer som passerat klimakteriet. När det gäller liknande preparat till män låter det på ett helt annat sätt. Nån Leonard Cohen-röst som mumlar om att käka piller som gör att musklerna och manligheten håller sig i trim. Där pratas inte klarspråk minsann. ”Många män lider av slapptask” vore lite uppfriskande att få höra och så grånande män i klunga som står och ser besvärade ut. Eller sitter vid ett middagsbord där en kvinna högljutt deklarerar att ”de här blommorna är inte lika slaka som makens petternicklas”, helt i paritet med mannen som vid middagsbordet säger att vinet inte är lika torrt som frugans muff.

Allra mest obegriplig är ATGs reklam med hästar som går omkring och sjunger på spanska.

Som sagt. Ibland undrar man vad de röker, de där svartklädda ynglingarna som hittar på reklamfilmer. På riktigt.

Det man däremot inte undrar över är varför S tappar väljare. När inte ens de själva vet vad de vill är det såklart omöjligt att få med sig folket. Nu senast gällde det straffrabatt för unga, där representanter för partiet presenterade tre olika ståndpunkter på väldigt kort tid. Detsamma gäller invandringen. Bland annat. Och när Löfven sedan, efter att ha genomfört en rejäl skattesänkning för de allra rikaste, menar att de brutala ungdomsrånen är ett resultat av alliansregeringens skattesänkningar vet man inte vad man ska tänka om hans förmåga till logiskt tänkande. Har han inga talskrivare han kan anlita innan han ska öppna munnen? I synnerhet efter den katastrofala intervjun för ett tag sedan borde han väl ha lärt sig att kolla fakta innan han öppnar munnen. Och framför allt stämma av vilken politik regeringen står för. Men det verkar å andra sidan ingen annan veta heller…

Det brukar cirkulera upprop på nätet med jämna mellanrum. Det senaste jag såg var ett krav att pensionärer med en pension under 15 000 kronor ska slippa betala skatt. Jag håller med om att det är skit att en som jobbat hela sitt liv inte kan klara sig på pensionen. Men. Det där med att slippa betala skatt vet jag inte om det är så himla genomtänkt. Ponera att två personer haft samma typ av arbete. Den ena har levt upp sin lön medan den andra satt undan 200 kronor i månaden i en privat pensionsförsäkring och kanske därmed har 1000 kronor mer i pension än en som inte sparat alls. Ska den sparsamma då betala skatt på sina 16 000 och den med 15 000 inte skatta för en enda krona?

Apropå det växande antalet så kallade fattigpensionärer. En snyfthistoria i veckan handlade om en dam som var tvungen att sticka strumpor och sälja för att ha råd att betala sina räkningar. Hon åt hos Stadsmissionen flera dagar i veckan eftersom pengarna inte räckte till mat. Då intervjun var slut gick hon ut på balkongen och rökte en cigarrett. 

I rest my case…

Feminism

Sveriges regering kallar sig feministisk. Vad betyder det? Rent konkret? Ingen aning, faktiskt. 

Kvotering av ministrar? Har aldrig gillat kvotering oavsett om det innebär att jämna ut könsfördelning, etnicitet eller annat. Jag föredrar rekrytering på meriter.

Därför bar det mig emot att tvingas anställa en kille till en avdelning med bara damer. Alla ansökningar från kvinnor gallrades bort, enbart av den anledningen att företaget hade en jämställdhetspolicy att leva upp till. Det är lika illa åt vilket håll än diskrimineringen slår, och något annat än diskriminering var det ju inte fråga om i just det här fallet.

Såg dokumentären ”Endast Sverige svenska komedienner har”. När filmen var slut satt jag med en väldigt skön känsla i magen. SÅ på pricken alla beskrivningar var. SÅ oerhört mycket igenkänning. Och SÅ himla skönt, på ett lite märkligt sätt, att känna att det spelar ingen roll vilken bransch man befinner sig i. Kvinnor blir mobbade, nertryckta och förminskade överallt. I olika hög grad, förvisso. Men ändå. Känslan att det inte är mig det är fel på.

Under skolåren riskerade man att råka ut för störiga och hotfulla grabbgäng på vägen till musiklektionen, baletten eller skolan och fick rådet att gå en annan väg eller ta en annan buss. Aldrig att någon skulle åtgärdat själva problemet.

Tjejen som utsattes för gruppvåldtäkt på skolans toalett fick byta skola. Kvinnor som inte vågar löpträna i skogen uppmanas att träna inomhus på löpband i stället. Alternativt göra sällskap med några andra i elljusspåret, helst män då. Eller skaffa hund. Fast det verkar inte heller helt säkert, bara kolla vad som händer i Lilla Edet (pappas hemort). Ett gäng killar som först sparkar hunden och sedan slår ner hundägaren. Två kvinnor som berättat om liknande händelser på kort tid. Hundhatare? Kvinnohatare? Idioter?

I den lilla världen där jag befinner mig blev diskrimineringen oerhört påtaglig när jag jobbade på det stora japanska företaget och insåg att de satte högre löner för män än för kvinnor, oavsett arbetsuppgifter. Nä, jag stannade inte så länge efter den upptäckten. Kravet att all kvinnlig personal skulle klä sig i kjol när företagets japanska ledning kom på visit var ytterligare ett skäl till att jag sa upp mig.

Det är inte ett dugg bättre idag. Chefen på Myndigheten för arbetsmiljökunskap har rapporterats vara en riktig mansgris. Han har varit slarvig när han skämtat, säger han. Jävla efterkonstruktion, säger jag. Ganska vanlig sådan, dessutom. ”Du har fan ingen humor” är en återkommande kommentar om man säger ifrån. 

Kan tycka att det är snäppet värre när det rör just den myndigheten.

Gruppvåldtäkter. Eller våldtäkter i största allmänhet. ”Våldtäkt av normalgraden” som det heter på juristspråk. Jag har ingen färsk statistik på det, men någonstans känns det som om detta vidriga har ökat? Och trots att vi nu har en samtyckeslag lär inte kvinnor känna sig säkrare. Våldtäkt har med makt att göra i första hand, inte sex. Skulle man vilja upplysa alla troll om, som tar en nu häktad rappare i försvar med ”med hans utseende behöver han inte våldta nån”. Eller hur. 

Och fortfarande får våldtagna kvinnor frågor om hur de var klädda, hur de var sminkade, om de var berusade, om de möjligen uppträdde utmanande och så vidare. Det går ju att lära en hund att ett nej är ett nej. Man kan lägga favoritleksaken eller en bit leverpastej framför nosen på hunden och lära den att den inte får röra förrän matte eller husse ger sin tillåtelse. Å andra sidan vet jag inte hur ett sånt där nej skulle funka om det var ett helt gäng hundar som omringade leverpastejen.

Och den så kallade ”hederskulturen” ska vi inte tala om. 

”Det är oacceptabelt” säger Löfven gång efter gång när det rapporteras om överfall, våldtäkter, mord, misshandel och så vidare. ”Kvinnor ska kunna känna sig trygga.” Han ser väldigt bestämd ut när han säger det. Väntar han sig att någon ska säga emot? Såklart inte. Men det vore fasen så mycket bättre om han och hans ministrar kunde komma med något konkret. 

”Ta ansvar” är ett annat av hans favorituttryck. Väntar fortfarande på att han själv ska göra det. Eller att någon enda jävel i regeringen kanske skulle kunna göra något annat än att, som Ann Linde, prata om tull på sidenblusar (högre tull på dem än på sidenskjortor) och en ”feministisk handelspolitik”. 

Jag tror att gemene man – och kvinna – är mer bekymrad över otrygghet, våld och kvinnoförtryck än just tull på sidenkläder.

Men jag kan ha fel.

PS

En feminist framställs ibland som en manshatande gaphals i kläder från Gudrun Sjödén och med tanke på hur många olika grupper som kallar sin ideologi för feminism, borde man kanske prata om feminismer i stället. Man måste inte vara vänster, flata eller yrkesdemonstrant, som en del verkar ha fått för sig. Man kan vara en helt vanlig människa som tror på kvinnors och mäns lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, politiskt, ekonomiskt och socialt. 

Svårt med språket

Jag har en del kontakter med utlandet, i synnerhet våra nordiska grannländer. Ibland blir det lite komiskt, som när jag upptäcker att säljaren i Danmark har lämnat fel pris och han svarar ”Der er sket en fejl”. Jo jag vet, ibland är humorn inte vassare än så.

Hovets informationschef hyllar drottningen som, trots sina 75 år, klarat av en ”maratonresa” i USA och ”verkligen inte ligger på latsidan”. Två dagar i FN-högkvarteret, ett möte med scouterna, en 70-årsfest och därefter hälsade hon på ”sin dotter i sitt nya hemland”. Två veckor har hon varit over there. Vet Expressen ens vad ett maraton är?

Expressen har också en lång artikel om en SD-politiker som kallat en kollega för ”pissfi—a”. Nä, jag tänker inte skriva ut hela ordet för då blockas hela bloggen. Däremot har tidningen upprepat ordet, i klartext, icke mindre än fjorton gånger. Var det så himla nödvändigt? Själv säger SD-snubben att han är ironisk och att han har en ”väldigt god kvinnosyn”.

Frågor på det?

Expressen lyckades till och med hitta på ett nytt säljande ord till rubriken: Könsordsattack.

Samma tidning har ”en egen husmor”. Minsann. Hon skriver att man inte ska köpa kläder av akryl. Hon skriver också att ”bomull är en jättemiljöfarlig produktion”.

Excuse me, men vad menar människan? Det får man gissa sig till.

Däremot är hon väldigt tydlig med vad hon gillar; siden! Man behöver inte ens tvätta underställ av siden, hur mycket man än svettas. Man bara hänger ut och vädrar.

Låter lagom ofräscht.

Ibland ramlar man på text som man inte begriper. Eller vad sägs om den här: 

”Utanför den fasta relationen finns i stället postmodernitetens totala atomism”

Nej, det är inte Lena Andersson i DN som har skrivit det. Annars är hon expert på obegripliga haranger.

Stefan Löfven har det hett om öronen. Inte nog med alla långa kravlistor från hans f.d. mobboffer L och C. Vänstern har höjt tonläget och påpekat att deras röster minsann är nödvändiga för att Stefan ska få tillbaka sin stol. Och nu säger MP att de kommer att trycka röda knappen för alla förslag som inte ger dem en plats i regeringen.

Det är ju det jag säger. 

Sandlåda.

Dagens ord:

tilltvålningsimpulser

hook-up-kultur

renhetsfanatism

mensaktivism

seriesvajpande

rabarbersvaj (Zlatan flexar kulpåsen)

Och så Persbrandt som beskrivs som en ”erotisk julgranskula”.

Och ska man önska något inför framtiden, språkmässigt alltså, så är det väl att folk ska hitta ett annat ord för magiskt. Allting är maaaagiskt. Fortfarande. 

Bostäder, utsikt, mat, kläder, folk… ALLT. Till och med LÖPNING är f—k-ng magiskt.

Det är tjatigt.

Säger jag.

T-J-A-T-I-G-T!

Svenska kränkt-toppen

Alltså. Nu får väl ändå svenska folket ta och kamma till sig lite, va?
Hur mycket finns det att bli kränkt av? Egentligen?

Först var det alla som drog rassekortet när H&M visade en färgad kille (får man säga det förresten? Är inte alla färgade? Utom albinos då. Får man säga albino?) i en tröja med texten Coolest monkey in the jungle. Eller nåt sånt. Föräldrarna till den lille killen var däremot inte kränkta alls. Men i Sydafrika blev det kravaller och varuhusen fick stänga. Kan tycka att det luktar överreaktion ända hit.

I svallvågorna av den kränkningen blev det sedan Lindex som fick sig en släng av sleven. En mamma blev oerhört upprörd av tröjan med texten ”Too cool for school” och menade att tröjan förstärker kulturen bland killar att inte bry sig och att tröjtexten bidrar till pojkars dåliga resultat i skolan. Alltså. På riktigt? Mamman säger att ”pojkar måste få tillåtas att vara mer komplexa som människor än vad de traditionella könsrollerna säger”. Nej. Jag har inte citerat henne fel. 

Om Alexander Skarsgård känner sig kränkt vet jag inte, men det vilar en ”svår förbannelse” över honom enligt Expressen. Han har fått kämpa mot snyggstämpeln, sägs det. I decennier, dessutom, har han fått ”kämpa lite extra” bara för att han är så himla snygg. Tusse då. Stackars han.

Kan man tänka sig att den artikeln kränker folk som inte är lika hunkiga som Skarsgård? Eller lyllos alla som aldrig har behövt kämpa lite extra för att de ser alldeles för bra ut?

Hur man än gör finns det någon som blir kränkt. Tydligen.

Till exempel bruden som köpte ett par stövlar på nätet för 99 spänn, inklusive frakt, och kom på efter några månader att hon hade blivit medlem i nån shoppingklubb som drog 399 kronor från hennes konto varje månad och satte in på hennes shoppingkonto på sajten. Det står i tidningen att hon är ”van nätshoppare”. Borde hon då inte haja att ett par schyssta läderstövlar omöjligt kan kosta 99 spänn? Dumhuve. Läsa villkoren innan man godkänner dem brukar vara en fungerande strategi.

Socialminister Annika Strandhäll är ”väldigt upprörd” för att KPA har sänkt pensionerna för 150 000 människor. Det verkar vara så regeringen arbetar (nåja). Löfven brukar också bli ”väldigt upprörd”, ibland darrar han till och med på rösten när han gormar om att hemskheter som händer är ”oacceptabelt” och ”ska inte få förekomma” och så vidare. Men komma med något konkret eller göra något åt den dåliga integrationen, gängkrigen och det ökande våldet det kan han inte. Något att bli kränkt över, kanske?

Andra braskande nyheter idag:
Ola-Conny i chock (första-nyhet på Aftonbladet.se)

Så slipper du kalla vita fingrar.

Petter Northug har publicerat en fyllevideo på sin chef.

Höggravid Madde handlade blöjor och städprylar i mataffären.

Och Expressens största scoop: Björn Skifs avslöjar varför han nästan alltid har en Torshammare runt halsen.

Nä, om man skulle ta och försöka leta reda på något att bli kränkt över.

Och känna sig lite lagom trendig sådär.

En svensk tiger

Jo, jag vet. Det har redan skrivits spaltkilometer om vår ex-finansminister och hans fylla. Att han var överförfriskad och bar sig illa åt är väl vid det här laget konstaterat? Världens bästa finansminister, enligt oberoende bedömare, flippade ur på en fest ute i skärgården. Vem har inte gjort det? Sägs det i kommentarsfälten.

Om vi säger så här. Jag har sett ett antal människor bli skitfulla. Asberusade, rentav (man var ju på Ibiza på 80-talet). Folk som har spytt, haft minnesluckor, lipat, grälat, slagits och hamnat i fel säng på fyllan. En enda gång var det nära att en snubbe fick av sig brallorna. Han hade supit bort lokalsinnet, blev akut kissnödig och började fumla med gylfen intill matbordet. Förvisso utomhus, men kunde ändå blivit obehagligt för alla närvarande. Några vänliga medmänniskor lotsade iväg den vilsne grabben till ett lämpligare ställe att lätta blåsan på. Inte en enda gång har någon, oavsett grad av berusning, fått för sig att köra ”helikoptern” som partytrick. Inte en enda gång har någon heller, helt random, öst öknamn över damerna i sällskapet. I alla fall ingen som i vanliga fall har en sund kvinnosyn. För inte så längesen vräkte en blarig snubbe ur sig att ”kvinna är ett serviceyrke, gå och hämta käk åt mig”, men han är lika dum i huvet när han är nykter.

Hr Borgs förehavanden under den där ödesdigra festen är det bara de närvarande som känner till. Om ens det. Ska man tro hans sambo var alla så höggradigt berusade, att ingen har någon klar bild av vad som hänt. Må vara hur det vill med det, men någon närvarande måste i alla fall ha kontaktat pressen. Och den som tog emot tipset måste ha gjort bedömningen att tipsaren var så pass trovärdig att det gick att göra en nyhet av tipset, utan att riskera en stämning. De första nyheterna nämnde inte hr Borg vid namn.

Inte förrän han själv gick ut och skrev om sin ”blackout” på sin öppna Facebooksida vaknade gamarna, kvällspressen vädrade lösnummerförsäljning och gjorde löpsedlar med namn och bilder. Kanske bredde man på lite? Kanske är det viskleken som har eskalerat till rent absurda berättelser om festen? Som sagt, ingen utom de närvarande vet vad som hände. Ska man egentligen bry sig? Kanske, kanske inte.

Hur skulle man själv agerat? Jag är förvisso ingen offentlig person, men ändå. Inte är jag så stressad och pressad att jag skulle bli plakat av ett måttligt intag av alkohol heller. Men rent hypotetiskt. Antagligen skulle jag ringt värdparet och förklarat minnesluckorna och bett om hjälp att återskapa händelseförloppet. När det sedan klarnade skulle man väl be alla om ursäkt, dra en filt över sig och vältra sig i ågren ett tag. Inte skulle man basunera ut sin härdsmälta på en öppen Facebooksida, där 99,9% av ens ”vänner” inte var med på festen. Eller?

Och varför lämnade han sina styrelseuppdrag? Om det nu var så att allt bara är ett elakt mediedrev baserat på tredjehandsuppgifter och rykten? Var inte det en aning förhastat? Rentav ogenomtänkt?

Och varför i allsindar kastar han skit på Anna Kinberg Batra? Det var antagligen inte hon som ringde pressen? Borg borde veta hur journalister funkar. De jagar tag på någon som kan kommentera det man ska skriva. Man börjar med en höjdare och jobbar sig neråt. Någon fick tag på AKB (bingo!) som sa att om det var sant det som sas så var det inte ett acceptabelt beteende. Och det var det ju inte heller. Hon sa också att det inte är tillåtet att kränka människor i Sverige.

Dessa uttalanden har hr Borg fått till att hon försökt ta politiska poäng och att han nu förstår varför det påstås att hon har dåligt omdöme. Det var jättekonstigt sagt.

Å andra sidan tog hela soppan fokus från Löfven & co och skandalerna runt Transportstyrelsen, så de fick en andningspaus. Det ska de inte få ha så länge. Det är alldeles för många frågetecken kvar.

Ygemans dåvarande statssekreterare vägrar svara på frågan när hon informerade statsministern om säkerhetsläckorna. 

Regeringskansliet vägrar lämna ut några som helst handlingar om det omtalade säkerhetspolitiska rådet som Löfven inrättade 2014. Finns inte ett enda protokoll, inte en enda anteckning om några sammanträden. Finns det här rådet över huvud taget? Eller är det bara ett pr-trick? 

Jag undrar fortfarande hur ett säkerhetshaveri av den här kalibern kan ha varit okänt för landets statsminister. I flera månader. Det finns tre alternativa svar. Antingen ljuger karln. Eller så finns inte det säkerhetspolitiska rådet (där det ju hade varit lämpligt att lyfta frågan). Eller så tog hans ministrar ett gemensamt beslut att hålla honom utanför. Jag vet inte vilket som är värst.

Patetiskt i sammanhanget är vänsterpartiet som försökt får det hela till att vara Alliansens fel. Det är ju de som hittat på det där med outsourcing. Eh? Och vem sköter V:s medlemsregister? Jo, Zendesk, ett riskkapitalbolag i USA. Den som är utan skuld kastar första stenen, eller hur det nu var i Bibeln. 

Någon som också borde hållit truten är Lulu Carter. Eller åtminstone tänkt till lite innan hon öppnade den. Hon sa i en intervju nyligen att svenskar klär sig så illa att hon ”vill slå ihjäl dem”, att ”alla människor egentligen vill vara smala” och att svenskar varken kan klä sig eller sina barn. Sammanfattning ”De ser för jävliga ut”. Minsann. Sett sig själv i spegeln?

Expressen listar tio livsmedel som de flesta inte kan uttala korrekt, till exempel chèvre (shä:vr), gnocchi (njåcki), bruschetta (brossketta) och worcestershiresauce (wosstersås). Såna listor är roliga. 

Förhoppningsvis är de flesta ordinarie journalister tillbaka på jobbet snart så vi slipper alla vikarier som inte kan skilja på de och dem, var och vart och i övrigt använda ett korrekt språk. Hur svårt kan det vara? Va?

Super

Jovisst, ”super” är det senaste ordet som svenska medier håller på att nöta ut. Efter ”magiskt” är allting numera ”super”-nånting. I en särskrivning kan det bli riktigt kul. Super bra. Jodå, man kan supa mer eller mindre dåligt tydligen.

Super snyggt. Det vill jag se. Tror jag.

Super mycket. Jo, det är ju semestertider.

Super litet. Vit vecka?

Super gott. Beror väl på vad som finns i glasen.

Och så där kan man hålla på. Om man inte har något vettigare för sig.

Och WHO varnar för ”supergonorré”. Men det var nog inte organisationens egen benämning på sjukdomen. En typisk Aftonbladetrubrik, skulle jag kalla det. Hursomhelst, ”supergonorrén” går inte att bota och dessutom har tre människor smittats. Tre (3). Vilket föranledde WHO att gå ut med en varning. Frågor på det?

När det inte finns några jättekända kändisar som dör får pressen skriva om före detta stora kändisar. Eller mindre kända kändisar. Håkan Carlqvist, till exempel, som Expressen gör stor sak av idag. De har till och med ringt statsministern som sägs sörja Håkan och dessutom säger ”helt magiskt att se honom”. Minsann.

Samma tidning skriver också om Sara 26 som har en ovanlig sjukdom som gör att huden på hennes kropp hänger. Ungefär som på en sönderavlad basset hound eller shar pei. Läste inte så noga men kände mig rätt spänstig efter att ha sett bilderna på omslaget.

Almedalsveckan går mot sitt slut, tack och lov. Inte mycket matnyttigt som kommit därifrån kan man säga utan att överdriva. Vi har betalat för en massa politiker och deras entourage för att drälla runt och sprida floskler under en vecka. Pressen spår nu att Anna Kinberg Batras tal kommer att bli hennes sista. Jo, det är nog dags att kasta in handduken nu va? Innan väljarna överger partiet helt och hållet. Tyvärr hänger mycket av dagens politik på person i stället för på sakfrågorna. Jonas Sjöstedt låter ju engagerad och trovärdig, så länge man inte frågar hur V tänker lösa saker och ting i praktiken. Men i teorin låter det han säger ganska bra. Och ingen tycks längre ifrågasätta någonting över huvud taget. Om man får eller tappar väljare verkar mest bero på partiledarnas utstrålning (Löfven undantagen då, för han har fanimej ingen alls) och hur de verkar som människor. Jättekonstigt.

Apropå tappa. Några som verkar ha tappat det fullständigt är Espresso House. Inte nog med luringarna som tar dubbelt och trippelt betalt. Dagens försök att köpa två lunchsallader och ta med hem gick om intet. Tjejen, som först efter några väldigt högljudda harklingar från mig slutade pilla med sin telefon, sa lite halvslött ”Ja asså, vi har inga lock till plasttallrikarna, går det bra ändå?”. Alltså, nä. Hur tänkte du nu? Undrade jag försynt där jag stod med mina fyra shoppingpåsar och en bänglig handväska. Ska jag balansera tallrikarna på huvudet ända till garaget eller? Men kul förslag. Jag handlar någon annanstans då, tack.

Eller virrvanten på JOY. Superspacklad (super spacklad?) blondin i 22-årsåldern bakom disken. Jag for runt och letade efter absolut bästa lång-, kort- och trekvartsbrallorna LauRie. De är rätt dyra så att kolla i vanliga affärer är ingen idé, men JOY är ju lite halvsnofsigt, hittade inga så jag frågade. 

”Öh, vaddåsaru?” sa virrvanten. 

”Laurie” sa jag och visade märket. 

”Haha NÄDU, SÅNA har vi inte” skrattade virrvanten ”inte vad jag vet om i alla fall”. Hon sa så. Och fortsatte skratta, ett riktigt Rickard Olsson-skratt. 

Där sjönk JOY i mina ögon. Blir att åka in till stan då. Fast det är helt okej. Stan är tömd på stockholmare och deras bilar så det är rätt mysigt för tillfället. Och tullfritt. Om man nu skulle få för sig att ta bilen. Och det är möjligt att man får. Kollektivtrafiken verkar ha tagit semester. Men den kan jag gnälla på en annan dag.

I morgon blir det regn, sägs det.

Kanske super gott vin som tröst.

Eller super dyr champagne.

Det är ju i alla fall helg.