Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

måndag 7 augusti 2017

En svensk tiger


Jo, jag vet. Det har redan skrivits spaltkilometer om vår ex-finansminister och hans fylla. Att han var överförfriskad och bar sig illa åt är väl vid det här laget konstaterat? Världens bästa finansminister, enligt oberoende bedömare, flippade ur på en fest ute i skärgården. Vem har inte gjort det? Sägs det i kommentarsfälten.

Om vi säger så här. Jag har sett ett antal människor bli skitfulla. Asberusade, rentav (man var ju på Ibiza på 80-talet). Folk som har spytt, haft minnesluckor, lipat, grälat, slagits och hamnat i fel säng på fyllan. En enda gång var det nära att en snubbe fick av sig brallorna. Han hade supit bort lokalsinnet, blev akut kissnödig och började fumla med gylfen intill matbordet. Förvisso utomhus, men kunde ändå blivit obehagligt för alla närvarande. Några vänliga medmänniskor lotsade iväg den vilsne grabben till ett lämpligare ställe att lätta blåsan på. Inte en enda gång har någon, oavsett grad av berusning, fått för sig att köra ”helikoptern” som partytrick. Inte en enda gång har någon heller, helt random, öst öknamn över damerna i sällskapet. I alla fall ingen som i vanliga fall har en sund kvinnosyn. För inte så längesen vräkte en blarig snubbe ur sig att ”kvinna är ett serviceyrke, gå och hämta käk åt mig”, men han är lika dum i huvet när han är nykter.

Hr Borgs förehavanden under den där ödesdigra festen är det bara de närvarande som känner till. Om ens det. Ska man tro hans sambo var alla så höggradigt berusade, att ingen har någon klar bild av vad som hänt. Må vara hur det vill med det, men någon närvarande måste i alla fall ha kontaktat pressen. Och den som tog emot tipset måste ha gjort bedömningen att tipsaren var så pass trovärdig att det gick att göra en nyhet av tipset, utan att riskera en stämning. De första nyheterna nämnde inte hr Borg vid namn.

Inte förrän han själv gick ut och skrev om sin ”blackout” på sin öppna Facebooksida vaknade gamarna, kvällspressen vädrade lösnummerförsäljning och gjorde löpsedlar med namn och bilder. Kanske bredde man på lite? Kanske är det viskleken som har eskalerat till rent absurda berättelser om festen? Som sagt, ingen utom de närvarande vet vad som hände. Ska man egentligen bry sig? Kanske, kanske inte.

Hur skulle man själv agerat? Jag är förvisso ingen offentlig person, men ändå. Inte är jag så stressad och pressad att jag skulle bli plakat av ett måttligt intag av alkohol heller. Men rent hypotetiskt. Antagligen skulle jag ringt värdparet och förklarat minnesluckorna och bett om hjälp att återskapa händelseförloppet. När det sedan klarnade skulle man väl be alla om ursäkt, dra en filt över sig och vältra sig i ågren ett tag. Inte skulle man basunera ut sin härdsmälta på en öppen Facebooksida, där 99,9% av ens ”vänner” inte var med på festen. Eller?

Och varför lämnade han sina styrelseuppdrag? Om det nu var så att allt bara är ett elakt mediedrev baserat på tredjehandsuppgifter och rykten? Var inte det en aning förhastat? Rentav ogenomtänkt?

Och varför i allsindar kastar han skit på Anna Kinberg Batra? Det var antagligen inte hon som ringde pressen? Borg borde veta hur journalister funkar. De jagar tag på någon som kan kommentera det man ska skriva. Man börjar med en höjdare och jobbar sig neråt. Någon fick tag på AKB (bingo!) som sa att om det var sant det som sas så var det inte ett acceptabelt beteende. Och det var det ju inte heller. Hon sa också att det inte är tillåtet att kränka människor i Sverige.
Dessa uttalanden har hr Borg fått till att hon försökt ta politiska poäng och att han nu förstår varför det påstås att hon har dåligt omdöme. Det var jättekonstigt sagt.

Å andra sidan tog hela soppan fokus från Löfven & co och skandalerna runt Transportstyrelsen, så de fick en andningspaus. Det ska de inte få ha så länge. Det är alldeles för många frågetecken kvar.
Ygemans dåvarande statssekreterare vägrar svara på frågan när hon informerade statsministern om säkerhetsläckorna. 
Regeringskansliet vägrar lämna ut några som helst handlingar om det omtalade säkerhetspolitiska rådet som Löfven inrättade 2014. Finns inte ett enda protokoll, inte en enda anteckning om några sammanträden. Finns det här rådet över huvud taget? Eller är det bara ett pr-trick? 
Jag undrar fortfarande hur ett säkerhetshaveri av den här kalibern kan ha varit okänt för landets statsminister. I flera månader. Det finns tre alternativa svar. Antingen ljuger karln. Eller så finns inte det säkerhetspolitiska rådet (där det ju hade varit lämpligt att lyfta frågan). Eller så tog hans ministrar ett gemensamt beslut att hålla honom utanför. Jag vet inte vilket som är värst.

Patetiskt i sammanhanget är vänsterpartiet som försökt får det hela till att vara Alliansens fel. Det är ju de som hittat på det där med outsourcing. Eh? Och vem sköter V:s medlemsregister? Jo, Zendesk, ett riskkapitalbolag i USA. Den som är utan skuld kastar första stenen, eller hur det nu var i Bibeln. 

Någon som också borde hållit truten är Lulu Carter. Eller åtminstone tänkt till lite innan hon öppnade den. Hon sa i en intervju nyligen att svenskar klär sig så illa att hon ”vill slå ihjäl dem”, att ”alla människor egentligen vill vara smala” och att svenskar varken kan klä sig eller sina barn. Sammanfattning ”De ser för jävliga ut”. Minsann. Sett sig själv i spegeln?

Expressen listar tio livsmedel som de flesta inte kan uttala korrekt, till exempel chèvre (shä:vr), gnocchi (njåcki), bruschetta (brossketta) och worcestershiresauce (wosstersås). Såna listor är roliga. 


Förhoppningsvis är de flesta ordinarie journalister tillbaka på jobbet snart så vi slipper alla vikarier som inte kan skilja på de och dem, var och vart och i övrigt använda ett korrekt språk. Hur svårt kan det vara? Va?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.