Långt som ett snöre

Morgonens första-nyheter i pressen är nattens och gårdagens två Debatter. Om den svenska partiledardebatten skriver Aftonbladet ”Löfven vann” medan Expressen menar ”Björklund vann”. Det väcker omedelbart den lika vanliga som självklara frågan: Hur färgade eller sakliga är våra medier? I och för sig är det väl svårt att tycka något neutralt när man redan har sin politiska ståndpunkt klar.

Och Expressens Anne-Sofie Näslund skriver ”Hillary Trump” och jag som inte såg debatten undrar om de två kombattanterna nu är så sams att de ingått äktenskap. Nä, det undrar jag såklart inte. (Och nu mejlade hon och tackade för att jag uppmärksammade henne på tabben.) Det var tydligen den smutsigaste debatten i amerikansk historia. Borde de inte ha viktigare saker för sig i världens mäktigaste land, än att kasta skit på varandra? Två vuxna människor som bär sig åt som fyraåringar. Den ene mer än den andra i och för sig, men ändå. Sen undrar man, på riktigt, hur det kommer sig att hr Trump över huvud taget kom så långt som till presidentkandidat? Vill verkligen nästan halva befolkningen over there ha en ledare som förolämpar alla han inte gillar, som är en av de värsta mansgrisarna i modern tid och som har noll koll på det mesta en president ska ha koll på? Jag fattar baske mig inte.

Löfven kallade SD för ”ett na-iskt parti” (man får inte skriva ut hela ordet, då blockerar Blogger hela inlägget) men ångrade sig tydligen lite senare och sa att det var en felsägning. Får man slinta så med tungan när man är statsminister? Och visst, de har sina bruna rötter precis som V har sina rötter i kommunismen. Men det är det aldrig någon som säger. Inte så att det är någon tävling i vem som kan uppvisa den värsta bakgrunden, men lite konsekvent bör man kanske vara?

Det som verkade vara mest förvånande annars är att Löfven tycker det är ”bara några” av de invandrade som har låg utbildning. Det är mellan 25 000 och 30 000. Och visst, jämfört med hela jordens befolkning är 30 000 ”bara några” och allt är ju relativt. Hur långt är ett snöre? Liksom.

Men utöver in- och utrikespolitiken då? En kvinna har blivit ”brutalt överfallen” enligt kvällspressen. Hur blir man annars överfallen? Om inte brutalt? Kim Kardashian blev ”brutalt rånad”. Möjligt att det finns olika grader av rån också. Eller så har ”brutalt” bara blivit ett nytt modeord. Chock och naken är så uttjatade så de kanske inte säljer några lösnummer längre?

Annars är det en hel del bråk faktiskt.

Bingobråk (vem blir bjuden på jubileumsfesten och inte).

Avtalsbråk (hockey, någon spelare som kräver 400 miljoner i lön).

Konsertbråk (man blev biten av annan man på Markoolio-konsert).

Lappbråk (nä, har inget med samer att göra).

Och så det nästan dagliga Knivbråket (bedrövligt, är vad det är).

Och Expressen publicerar en checklista med ”18 tydliga tecken på att du är mamma”. Behövs det mer än ett tecken? En endaste liten sak att kolla? Eller?

Tragisk händelse i Malmö. En rullstolsburen kvinna besökte toaletten i ett köpcentrum och verkade ha fallit så illa att hon avled. Aftonbladet vinklar det hela till att det är Försäkringskassans fel eftersom de dragit ner på kvinnans rätt till assistanstimmar. Jättekonstig slutsats. Ska man peka finger åt någon så är det väl vaktbolaget, som har i uppgift att kontrollera att alla kunder lämnat gallerian innan den stänger?

Så några nya ord:

Skandalbänk (stenhuggaren som råkade sätta ett bindestreck mellan Carl och Philip).

Fejkstockholmare (om utbölingar som försöker snacka stockholmska och misslyckas).

Iphonedödare (om Googles nya mobiltelefon).

Supermobil (se ovan).

Ansvar

Trist ord. Ansvar. Och himla fel använt så många gånger blir det ännu tristare. NN tog på sig ansvaret för bombdådet. Ja jag vet att jag tjatar. Men det stör mig så in i h-vete.

Men trots det. Ansvar verkar folk annars inte vara så himla pigga på att ta. Nån hög boss som blir påkommen med bestickning eller nåt annat fiffel. Tar sitt ansvar och avgår. Vad är det för himla ansvar? Vore väl mer rakryggat att stanna kvar och reda ut skiten och stå för vad man har gjort? Va?

Lyxfällan på TV3. Man undrar ju hur många flatpall det finns. Som tycks ha sovit på varenda mattelektion sedan andra klass. Typ. Man har X antal kronor i plånboken men vill handla för XX kronor. Nej men se det går inte. Då får man köpa X ena månaden och X andra månaden. Fast så funkar det inte idag. I stället finns alternativen 1) skita i att betala räkningar 2) ta sms-lån 3) låna från svärföräldrar, päron eller kompisar. Eller, som i de flesta fallen på TV, alla tre alternativen. Paret i gårdagens program såg inte ens bekymrade ut. Inte förrän programledarna påpekade att de inte verkade fatta allvaret. Då lyckades de klämma fram några krokodiltårar, mest för att sånt gör sig bra i rutan. Suck.

På den mindre allvarliga skalan av brist på ansvar finns:

Viktökning ”Jag fattar inte varför jag går upp i vikt, jag äter ju bara sallad varenda lunch” (och en tårtbit på eftermiddan och pizza till middag…).

En minskad vänkrets ”Jag fattar inte varför alla är emot mig” (kan bero på att du är ett ärsle kanske?).

Ingen extra löneförhöjning ”Jag som gör ett så bra jobb” (tycker ingen annan eftersom du går runt och pratar skit halva dagarna, är ”sjuk” efter varje semester och fikar en halvtimme både för- och eftermiddag).

Få sparken "Jag som är den bästa chef dom har haft" (fast hela personalen tycker tvärtom).

Allt är alltid alla andras fel. Aldrig ens eget. Så inibomben tröttsamt.

Rättegången mot 33-åringen som erkänt att han slagit sin flickvän sönder och samman så hon till sist dog, pågår just nu i Solna tingsrätt. Han verkar inte heller ha någon lust att ta ansvar för vad han gjort, även om han är av motsatt uppfattning. Han ringde ju faktiskt efter ambulans. Och la kvinnan i framstupa sidoläge. Efter att ha slagit och sparkat henne upprepade gånger. Man kan bli mörkrädd för mindre.

Löfven pratar ofta om att ta ansvar. Han säger att regeringen ska göra det. Ta ansvar. För en massa saker. Och vad händer? Inte ett jota. Just nu är alla upptagna med att tjafsa om vem som vill regera med vem efter nästa val. Hallå! Det är TVÅ ÅR till nästa val. Hur vore det om regeringen skulle ta och ägna sig åt att regera i stället? Ägna sig åt inrikes viktiga frågor, nu när den så himlans viktiga platsen i FNs säkerhetsråd är grejad.

Ericssons ordförande Leif Johansson ”bryter” skriver Expressen. Bryter? Vad? …ihop eller? …med sin älskarinna eller? …bröd med några hemlösa?

Nä tystnaden var det visst det gällde. Det var på tiden. Det är nästan tre månader sedan han sparkade Ericssons vd utan att det finns någon ny på gång. Och hela Kumla går åt helvete så det är väl läge att presentera nån plan? Va?

Fegast i klassen ”Vi som vägrar ta ansvar” är kanske ändå fotbollsspelaren Valencia. Han har struntat i att betala underhåll till sin fru och när polisen kom till en match och skulle hämta honom, fejkade han en skada och blev utburen på bår och därefter ivägkörd i ambulans. Snopet för honom att hela snutskocken följde efter honom. Tomte.

Nä men man kanske skulle ta sig en fylla? Det lär vara ett utmärkt skäl att slippa ta ansvar. Till exempel om man våldtar någon. Eller begår något annat brott under rusets inverkan. Helt sjukt. Men det finns en sång som passar till. Förvånad? Någon? Att jag kommer på en sång till något som jag hör eller läser? Nä, jag tänkte väl.

Dom som är nyktra har ingenting roligt

Dom har bara ansvar och alls inget tjolitt-

alej fadderulla

men vi som är fulla

vi har bara kul nästan jämt.

Melodi: Du är den ende

Trevlig helg!

Valuta för pengarna?

Tandläkaren i går. Kvinnan som stod vid kassan när jag kom in blinkade inte ens när hon fick höra hur mycket hon skulle betala. – Niotusensexhundraåttio blir det idag, sa sköterskan glatt. Inte vet jag vad hon hade fått åtgärdat, men det skulle visst tas stygn om nån vecka så det var nog ingen vanlig rotfyllning. Mitt eget besök hos tandhygienist kostade 550 spänn och tog ungefär trekvart. Var det något att gnälla över? Verkligen inte!

Alltså, jag fattar inte. Folk betalar tusentals kronor för ögonfransförlängning, hårfärgning och lösnaglar men när det gäller tandläkarräkningen är plötsligt femhundra spänn jättedyrt. Vad fasen, tandläkaren har fem års studier att betala, plus utrustning, lokalhyra, vidareutbildning och en sköterska. Vilka kostnader har en nagelskulptör? Eller vad dom nu kallas. Nagelterapeut, kanske. Å andra sidan kan jag fortfarande tycka det är konstigt att tänderna inte räknas som en del av kroppen och omfattas av högkostnadsskyddet för sjukvård. I synnerhet som det finns en massa åkommor som påverkar tänderna. Och vice versa. Gammaldags tandreglering ger både sömnapné och andningsbesvär, förutom en asful profil. Hela kraniet påverkas av sånt, men det är ingen inom tandläkeriet som vill höra talas om.

 Det har blivit förfärligt dyrt att hålla rent på Stockholms lekplatser. Flera miljoner har gått åt bara i år. Är det barnen som förstör? Givetvis inte. Det är som i parken hemma hos oss. Tiggarna använder klätterställningar och båtar och annat i lekparkerna som tillfälliga boenden. Äter, kissar, bajsar och sätter upp diverse skynken så varje morgon får stadens personal gå runt och städa och dra ut spikar så att barnen ska kunna vara där. Och efter gårdagens Uppdrag granskning som visar det organiserade tiggeriet (som ingen vill låtsas om att det finns) borde väl ändå Löfven & co reagera? Så även allmänheten. Jag har sagt det förut och säger det igen. De här arma människorna har utan tvekan ett helvete på hemmaplan. Men deras hemländer har MILJARDER att hämta från EU för att försöka komma tillrätta med problemen.

Och när man läser att Ungerns olika satsningar i landet (konserthallar, sportarenor mm) bekostas till 95% av EU-pengar så undrar man ju om det inte skulle behövas lite bättre kontroll. Är det valuta för alla miljarder vi pytsar in till EU? Va?

 Och stackars fru West som blev rånad på sina juveler i Paris. Förlovningsringen sägs vara värd 38 miljoner kronor. Man kan faktiskt bli spyfärdig för mindre.

 Men apropå kostar. I går på nyheterna pratades det mycket om att Sveriges kommuner nu anställer privata vakter som patrullerar allmänna platser eftersom det inte finns några poliser som bladar längre. Det kostar en jädra massa pengar. Trots att vi borde ha tillräcklig bevakning finansierad med skattemedel. Alltså det här är inte klokt! Hur länge ska eländet inom polisen få pågå? Nu avgår deras kommunikationschef också och skriver i ett pressmeddelande att hon inte kommer överens med Eliasson. Men regeringen har fortfarande stort förtroende för honom. Polis, polis, poliskris.

 En annan kris gäller posten. Inte samma livsavgörande kris som inom polisen, men när folk inte kan lita på att det de skickar kommer fram är det illa. Vissa försändelser försvinner helt, en del kommer fram efter flera dagar på vift medan andra kommer fram i trasor. I den lilla världen där jag befinner mig, meddelade Postnord häromdagen att man nu har skaffat ett postombud till i mitt närområde. Solna Live heter det och är en spelbutik. Så nu får jag lägga en timme på att gå runt och hämta post. Först till Solna centrum dit paketen skickas, sen till Skytteholmsvägen dit paket från DHL och Schenker skickas och sedan till Solna Live där ”stora brev” hamnar. Och när man kommer till Solna Live och ska hämta ett kuvert som är aningen större än en räkning från Vattenfall så är ägaren och handlar så man får stå och frysa häcken av sig i väntan på att han ska behaga komma och öppna. Mitt på dagen. När han SKA hålla öppet.

 Regeringen vill satsa 100 miljarder på snabbtåg. Vore det inte bättre att rusta upp järnvägen som redan finns och se till att tågen funkar och går i tid? Va?

 Och Löfvens projekt 100-klubben – företag som förbinder sig att anställa 100 nyanlända på tre år – har gått ungefär lika bra som hans andra storslagna satsningar. Inte alls, med andra ord. Tolv jobb på PEAB och nio på Riksbyggen. Men tar det tre månader för Arbetsförmedlingen att administrera en praktikplats är det kanske inte så konstigt att satsningen gått i stå. Hur mycket detta har kostat har vi ingen aning om. Gissningsvis mer än det smakar.

Oseriöst

Men seriös kanelbulle

Det har varit körigt ett tag. Ett gäng nya uppdrag (jätteskoj men energikrävande) och en hälsa som inte varit på topp. Tur i oturen att jag råkade hamna på Norrtälje sjukhus. Alltså, när till och med maten är bra på sjukan tappar man hakan. Så jag skrev till alla ansvariga och öste beröm. Jag skrev även till Stockholms sjukvårdslandstingsråd. Här är lösningen på den kritiserade sjukvården. Gör som Norrtälje sjukhus! Lätt som en plätt. Landstingsrådet svarade inte själv såklart, men hennes sekreterare skrev ett brev. Det är bland det dummaste jag har läst. Ever. Alla sjukhus i Stockholm är jättebra. Skrev han. Bland annat. Så den negativa bilden av sjukvården är helt och hållet mediernas fel. Men alltså, ingen jag känner – och då menar jag verkligen INGEN – har några särskilt positiva erfarenheter av Stockholmssjukhusen. Mig själv inräknad. Snacka om oseriös politiker. Han lät ungefär som Åkesson brukar göra. Är det inte invandrarnas fel så är det journalisternas. Tomte.

Men det där med att uttrycka sig. Jag hajar att inte alla har den förmågan. Jag själv är till exempel helt hopplös med siffror och kommer baske mig inte ihåg vad någonting kostar. Men om man inte är bra på något, så finns det säkert någon som kan hjälpa en. Är man egen företagare och inte kan räkna (= jag), köper man sig en revisor. Kan man inte skriva, köper man sig en reklamare. Eller nåt.

Färskt exempel på hemsida som ska få en att köpa platsbyggda garderober: ”Vi har garderob med kannellerade pilastrar och sockerbitkrönlist”. Ser man på. Snickare vet säkert vad det är för något, men nu är det kanske inte främst snickare som är spekulanter på att köpa platsbyggda garderober. Men jag kan ha fel.

Då och då rensar jag skåp och lådor. Kör iväg skräpet till återvinningen men eftersom jag har slutat lägga prylar i lådorna på torget (plundras av tiggare om nätterna) och inte riktigt vill kasta hela, rena och användbara grejer lägger jag ut en del på Tradera. Köpa och sälja där är supersmidigt och man träffar på en massa bra folk. Och en och annan dålig. Som storförsäljaren som skickade en barnbok som var både trasig och kladdig. Uselt. Eller bruden i Kolbäck som skickade en jättesmutsig barntröja. Inte okej. Men de positiva intrycken överväger och det blir några spänn in på kontot för kommande resor.

Men apropå sjukvård. Hur svårt kan det vara? Husläkaren skickade brev och inledde med orden ”har försökt men inte lyckats ringa”. Vad har de för krångliga telefoner på vårdcentralen? Blir den naturliga frågan då. För här har varken ringt på mobilen eller på den fasta. Dags att byta husläkare tror jag. Den här fick man som ersättning när den gamla superbra doktorn gick i pension. Det är en riktigt trött typ. Den nya alltså.

Och SAS som förstörde hela min kamerautrustning på flyget till Paris har nu äntligen kommit fram till att de ska ersätta mig en aning. Det tog bara tio veckor. Undrar hur lång tid reparationerna tar hos Kameradoktorn?

Apropå SAS ja. Undrar om det är ett skämt eller på allvar? Det cirkulerar just nu på Facebook en lista över saker man absolut inte ska göra när man flyger. Tretton grejer som kabinpersonalen bara inte står ut med. De till och med HATAR de här sakerna, som till exempel kan vara att man går i strumplästen, att man inte säger hej när man stiger ombord (men att personalen skiter i att hälsa är tydligen okej?), att man inte säger vad man vill ha i kaffet så personalen måste fråga ”tusen gånger” (det räcker väl med att fråga varje passagerare en gång eller?). Hemska saker att bli utsatt för när man ”spenderar många timmar i en trång plåtkorv” skriver de och vill att vi ”visar lite respekt”. Sitt still och håll truten är den enda tolkning man kan göra. Och undra vilken ”flygplanspersonal” som egentligen är avsändare till listan. Oseriöst.

Har man valt ett serviceyrke får man stå ut med en massa mindre mysiga människor. Pallar man inte det är det bara att byta jobb.

Men bland det mest oseriösa jag har läst på länge är en av de domar som fallit i ett av de många misshandelsmål som det skrivits om på sistone. Hovrätten sänkte straffet eftersom brottet bara ansågs vara ”misshandel av normalgraden”. Känn på den. Alltså. På riktigt? Finns det verkligen misshandel som är normal?

Nä men det var inte så farligt, jag spöade henne bara lite normalt.

Det krävs minst en kanelbulle för att råda bot på mitt dåliga humör känner jag. Vilken tur att det är Kanelbullens dag. Och ännu mer tur att jag har jäst hemma.

Tumme upp på den.