Långt som ett snöre

Morgonens första-nyheter i pressen är nattens och gårdagens två Debatter. Om den svenska partiledardebatten skriver Aftonbladet ”Löfven vann” medan Expressen menar ”Björklund vann”. Det väcker omedelbart den lika vanliga som självklara frågan: Hur färgade eller sakliga är våra medier? I och för sig är det väl svårt att tycka något neutralt när man redan har sin politiska ståndpunkt klar.

Och Expressens Anne-Sofie Näslund skriver ”Hillary Trump” och jag som inte såg debatten undrar om de två kombattanterna nu är så sams att de ingått äktenskap. Nä, det undrar jag såklart inte. (Och nu mejlade hon och tackade för att jag uppmärksammade henne på tabben.) Det var tydligen den smutsigaste debatten i amerikansk historia. Borde de inte ha viktigare saker för sig i världens mäktigaste land, än att kasta skit på varandra? Två vuxna människor som bär sig åt som fyraåringar. Den ene mer än den andra i och för sig, men ändå. Sen undrar man, på riktigt, hur det kommer sig att hr Trump över huvud taget kom så långt som till presidentkandidat? Vill verkligen nästan halva befolkningen over there ha en ledare som förolämpar alla han inte gillar, som är en av de värsta mansgrisarna i modern tid och som har noll koll på det mesta en president ska ha koll på? Jag fattar baske mig inte.

Löfven kallade SD för ”ett na-iskt parti” (man får inte skriva ut hela ordet, då blockerar Blogger hela inlägget) men ångrade sig tydligen lite senare och sa att det var en felsägning. Får man slinta så med tungan när man är statsminister? Och visst, de har sina bruna rötter precis som V har sina rötter i kommunismen. Men det är det aldrig någon som säger. Inte så att det är någon tävling i vem som kan uppvisa den värsta bakgrunden, men lite konsekvent bör man kanske vara?

Det som verkade vara mest förvånande annars är att Löfven tycker det är ”bara några” av de invandrade som har låg utbildning. Det är mellan 25 000 och 30 000. Och visst, jämfört med hela jordens befolkning är 30 000 ”bara några” och allt är ju relativt. Hur långt är ett snöre? Liksom.

Men utöver in- och utrikespolitiken då? En kvinna har blivit ”brutalt överfallen” enligt kvällspressen. Hur blir man annars överfallen? Om inte brutalt? Kim Kardashian blev ”brutalt rånad”. Möjligt att det finns olika grader av rån också. Eller så har ”brutalt” bara blivit ett nytt modeord. Chock och naken är så uttjatade så de kanske inte säljer några lösnummer längre?

Annars är det en hel del bråk faktiskt.

Bingobråk (vem blir bjuden på jubileumsfesten och inte).

Avtalsbråk (hockey, någon spelare som kräver 400 miljoner i lön).

Konsertbråk (man blev biten av annan man på Markoolio-konsert).

Lappbråk (nä, har inget med samer att göra).

Och så det nästan dagliga Knivbråket (bedrövligt, är vad det är).

Och Expressen publicerar en checklista med ”18 tydliga tecken på att du är mamma”. Behövs det mer än ett tecken? En endaste liten sak att kolla? Eller?

Tragisk händelse i Malmö. En rullstolsburen kvinna besökte toaletten i ett köpcentrum och verkade ha fallit så illa att hon avled. Aftonbladet vinklar det hela till att det är Försäkringskassans fel eftersom de dragit ner på kvinnans rätt till assistanstimmar. Jättekonstig slutsats. Ska man peka finger åt någon så är det väl vaktbolaget, som har i uppgift att kontrollera att alla kunder lämnat gallerian innan den stänger?

Så några nya ord:

Skandalbänk (stenhuggaren som råkade sätta ett bindestreck mellan Carl och Philip).

Fejkstockholmare (om utbölingar som försöker snacka stockholmska och misslyckas).

Iphonedödare (om Googles nya mobiltelefon).

Supermobil (se ovan).