Oseriöst

Men seriös kanelbulle

Det har varit körigt ett tag. Ett gäng nya uppdrag (jätteskoj men energikrävande) och en hälsa som inte varit på topp. Tur i oturen att jag råkade hamna på Norrtälje sjukhus. Alltså, när till och med maten är bra på sjukan tappar man hakan. Så jag skrev till alla ansvariga och öste beröm. Jag skrev även till Stockholms sjukvårdslandstingsråd. Här är lösningen på den kritiserade sjukvården. Gör som Norrtälje sjukhus! Lätt som en plätt. Landstingsrådet svarade inte själv såklart, men hennes sekreterare skrev ett brev. Det är bland det dummaste jag har läst. Ever. Alla sjukhus i Stockholm är jättebra. Skrev han. Bland annat. Så den negativa bilden av sjukvården är helt och hållet mediernas fel. Men alltså, ingen jag känner – och då menar jag verkligen INGEN – har några särskilt positiva erfarenheter av Stockholmssjukhusen. Mig själv inräknad. Snacka om oseriös politiker. Han lät ungefär som Åkesson brukar göra. Är det inte invandrarnas fel så är det journalisternas. Tomte.

Men det där med att uttrycka sig. Jag hajar att inte alla har den förmågan. Jag själv är till exempel helt hopplös med siffror och kommer baske mig inte ihåg vad någonting kostar. Men om man inte är bra på något, så finns det säkert någon som kan hjälpa en. Är man egen företagare och inte kan räkna (= jag), köper man sig en revisor. Kan man inte skriva, köper man sig en reklamare. Eller nåt.

Färskt exempel på hemsida som ska få en att köpa platsbyggda garderober: ”Vi har garderob med kannellerade pilastrar och sockerbitkrönlist”. Ser man på. Snickare vet säkert vad det är för något, men nu är det kanske inte främst snickare som är spekulanter på att köpa platsbyggda garderober. Men jag kan ha fel.

Då och då rensar jag skåp och lådor. Kör iväg skräpet till återvinningen men eftersom jag har slutat lägga prylar i lådorna på torget (plundras av tiggare om nätterna) och inte riktigt vill kasta hela, rena och användbara grejer lägger jag ut en del på Tradera. Köpa och sälja där är supersmidigt och man träffar på en massa bra folk. Och en och annan dålig. Som storförsäljaren som skickade en barnbok som var både trasig och kladdig. Uselt. Eller bruden i Kolbäck som skickade en jättesmutsig barntröja. Inte okej. Men de positiva intrycken överväger och det blir några spänn in på kontot för kommande resor.

Men apropå sjukvård. Hur svårt kan det vara? Husläkaren skickade brev och inledde med orden ”har försökt men inte lyckats ringa”. Vad har de för krångliga telefoner på vårdcentralen? Blir den naturliga frågan då. För här har varken ringt på mobilen eller på den fasta. Dags att byta husläkare tror jag. Den här fick man som ersättning när den gamla superbra doktorn gick i pension. Det är en riktigt trött typ. Den nya alltså.

Och SAS som förstörde hela min kamerautrustning på flyget till Paris har nu äntligen kommit fram till att de ska ersätta mig en aning. Det tog bara tio veckor. Undrar hur lång tid reparationerna tar hos Kameradoktorn?

Apropå SAS ja. Undrar om det är ett skämt eller på allvar? Det cirkulerar just nu på Facebook en lista över saker man absolut inte ska göra när man flyger. Tretton grejer som kabinpersonalen bara inte står ut med. De till och med HATAR de här sakerna, som till exempel kan vara att man går i strumplästen, att man inte säger hej när man stiger ombord (men att personalen skiter i att hälsa är tydligen okej?), att man inte säger vad man vill ha i kaffet så personalen måste fråga ”tusen gånger” (det räcker väl med att fråga varje passagerare en gång eller?). Hemska saker att bli utsatt för när man ”spenderar många timmar i en trång plåtkorv” skriver de och vill att vi ”visar lite respekt”. Sitt still och håll truten är den enda tolkning man kan göra. Och undra vilken ”flygplanspersonal” som egentligen är avsändare till listan. Oseriöst.

Har man valt ett serviceyrke får man stå ut med en massa mindre mysiga människor. Pallar man inte det är det bara att byta jobb.

Men bland det mest oseriösa jag har läst på länge är en av de domar som fallit i ett av de många misshandelsmål som det skrivits om på sistone. Hovrätten sänkte straffet eftersom brottet bara ansågs vara ”misshandel av normalgraden”. Känn på den. Alltså. På riktigt? Finns det verkligen misshandel som är normal?

Nä men det var inte så farligt, jag spöade henne bara lite normalt.

Det krävs minst en kanelbulle för att råda bot på mitt dåliga humör känner jag. Vilken tur att det är Kanelbullens dag. Och ännu mer tur att jag har jäst hemma.

Tumme upp på den.