Men seriös kanelbulle |
Det har varit körigt ett tag. Ett gäng nya uppdrag
(jätteskoj men energikrävande) och en hälsa som inte varit på topp. Tur i
oturen att jag råkade hamna på Norrtälje sjukhus. Alltså, när till och med
maten är bra på sjukan tappar man hakan. Så jag skrev till alla ansvariga och
öste beröm. Jag skrev även till Stockholms sjukvårdslandstingsråd. Här är
lösningen på den kritiserade sjukvården. Gör som Norrtälje sjukhus! Lätt som en
plätt. Landstingsrådet svarade inte själv såklart, men hennes sekreterare skrev
ett brev. Det är bland det dummaste jag har läst. Ever. Alla sjukhus i Stockholm är jättebra. Skrev han. Bland annat. Så
den negativa bilden av sjukvården är helt och hållet mediernas fel. Men alltså,
ingen jag känner – och då menar jag verkligen INGEN – har några särskilt
positiva erfarenheter av Stockholmssjukhusen. Mig själv inräknad. Snacka om
oseriös politiker. Han lät ungefär som Åkesson brukar göra. Är det inte
invandrarnas fel så är det journalisternas. Tomte.
Men det där med att uttrycka sig. Jag hajar att inte alla
har den förmågan. Jag själv är till exempel helt hopplös med siffror och kommer
baske mig inte ihåg vad någonting kostar. Men om man inte är bra på något, så
finns det säkert någon som kan hjälpa en. Är man egen företagare och inte kan räkna
(= jag), köper man sig en revisor. Kan man inte skriva, köper man sig en
reklamare. Eller nåt.
Färskt exempel på hemsida som ska få en att köpa platsbyggda
garderober: ”Vi har garderob med
kannellerade pilastrar och sockerbitkrönlist”. Ser man på. Snickare vet
säkert vad det är för något, men nu är det kanske inte främst snickare som är
spekulanter på att köpa platsbyggda garderober. Men jag kan ha fel.
Då och då rensar jag skåp och lådor. Kör iväg skräpet till
återvinningen men eftersom jag har slutat lägga prylar i lådorna på torget
(plundras av tiggare om nätterna) och inte riktigt vill kasta hela, rena och
användbara grejer lägger jag ut en del på Tradera. Köpa och sälja där är
supersmidigt och man träffar på en massa bra folk. Och en och annan dålig. Som
storförsäljaren som skickade en barnbok som var både trasig och kladdig. Uselt.
Eller bruden i Kolbäck som skickade en jättesmutsig barntröja. Inte okej. Men
de positiva intrycken överväger och det blir några spänn in på kontot för
kommande resor.
Men apropå sjukvård. Hur svårt kan det vara? Husläkaren
skickade brev och inledde med orden ”har
försökt men inte lyckats ringa”. Vad har de för krångliga telefoner på
vårdcentralen? Blir den naturliga frågan då. För här har varken ringt på
mobilen eller på den fasta. Dags att byta husläkare tror jag. Den här fick man
som ersättning när den gamla superbra doktorn gick i pension. Det är en riktigt
trött typ. Den nya alltså.
Och SAS som förstörde hela min kamerautrustning på flyget
till Paris har nu äntligen kommit fram till att de ska ersätta mig en aning.
Det tog bara tio veckor. Undrar hur lång tid reparationerna tar hos
Kameradoktorn?
Apropå SAS ja. Undrar om det är ett skämt eller på allvar?
Det cirkulerar just nu på Facebook en lista över saker man absolut inte ska
göra när man flyger. Tretton grejer som kabinpersonalen bara inte står ut med.
De till och med HATAR de här sakerna, som till exempel kan vara att man går i
strumplästen, att man inte säger hej när man stiger ombord (men att personalen
skiter i att hälsa är tydligen okej?), att man inte säger vad man vill ha i
kaffet så personalen måste fråga ”tusen gånger” (det räcker väl med att fråga
varje passagerare en gång eller?). Hemska saker att bli utsatt för när man ”spenderar många timmar i en trång plåtkorv”
skriver de och vill att vi ”visar lite
respekt”. Sitt still och håll truten är den enda tolkning man kan göra.
Och undra vilken ”flygplanspersonal” som egentligen är avsändare till listan.
Oseriöst.
Har man valt ett serviceyrke får man stå ut med en massa mindre
mysiga människor. Pallar man inte det är det bara att byta jobb.
Men bland det mest oseriösa jag har läst på länge är en av
de domar som fallit i ett av de många misshandelsmål som det skrivits om på
sistone. Hovrätten sänkte straffet eftersom brottet bara ansågs vara ”misshandel
av normalgraden”. Känn på den. Alltså. På riktigt? Finns det verkligen
misshandel som är normal?
Nä men det var inte så
farligt, jag spöade henne bara lite normalt.
Det krävs minst en kanelbulle för att råda bot på mitt dåliga
humör känner jag. Vilken tur att det är Kanelbullens dag. Och ännu mer tur att
jag har jäst hemma.
Tumme upp på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar