Storebror

I coronatider kan man läsa att omvärlden förvånat och aningen skräckslaget iakttar vad de kallar för ”det svenska experimentet”. I sann 70-talsanda ska ju allt vara fritt och frivilligt, i stil med flum-skolan där auktoriteter ifrågasätts och individens rättigheter är överordnade det mesta. Efter årtionden av sossefiering är svensken inte van vid att det ställs några direkta krav utan det ska mjäkas och förhandlas till förbannelse. Vi är fredsskadade, som någon uttryckte det. Här ska minsann ingen storebror komma och tala om vad Jag ska göra!

Så storebror vädjar i stället. Och skickar dubbla budskap. Alla krogar ska hållas öppna, men folk ska stanna hemma. Eller inte stanna hemma kanske, men inte vara så himla sociala. Och OM man nu vill vara social kan man få lov att vara det på 1,5 meters håll. Och kanske eventuellt möjligen utomhus. Eller. 

Och några affärer eller köpcentra ska givetvis inte stänga. Storebror avvaktar tills hälften av dem gått i konkurs och resten minimerat öppettiderna, så löser det sig av sig självt. Det vore ju jobbigt om storebror skulle behöva ta ansvar. 

Storebror pratar ofta och gärna om att Ta Ansvar. Mer sällan något storebror faktiskt gör. Han slog sig för bröstet när han skickade ut det första så kallade stödpaketet till företag. Som visade sig mest likna sms-lån. Företag kan få lov att vänta med att betala in skatt och moms till i höst. Mot en ränta på 6 %. Bussigt. 

Den största hjälpen var väl att arbetsgivare slipper betala sjukpenning de första två veckorna när personalen är sjuk. Men det gäller då bara anställda i företag. Ensamföretagare glömde man bort. Märkligt det där, Sverige har ca 1,2 miljoner företag flertalet, drygt 96 %, är företag med färre än 10 anställda. Så varför tänker man alltid på Volvo, Ikea och SAS när man pratar svenska företag? Som inte ens är helsvenska. Svenska Journalistförbundet (SJF) väckte storebror och upplyste om alla frilansar. Så sedan meddelade storebror att alla frilansare som har aktiebolag kan få statligt stöd att klara sig igenom krisen. Enligt förbundet är det knappt 30 % av frilansarna som har AB… Det lönar sig dåligt att ha ett AB om man omsätter mindre än 0,5 miljon om året. Och det är inte många i min bransch som kommer upp i den summan. Så, tack för kaffet. Liksom.

Och trots att vi har betydligt lindrigare än de flesta andra, gnäller svensken lite över att storebror inskränker den personliga friheten och lägger sig i människors liv alldeles för mycket. Men i bland annat Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien får man gå ut max en timme per dag. Alla butiker utom mataffärer och apotek är stängda. Restauranger, fik, barer och pubar är stängda. Och så vidare. För att inte tala om vissa provinser i Kina där staten bommat för entrédörrar till flerfamiljshus för att folk ska hållas i karantän. Det lär visa sig framöver vilken metod som funkat bäst. I Danmark fasar man för att storebror i Sverige ska ha gjort rätt, för då blir det svårt att försvara de stränga åtgärder man vidtagit på hemmaplan.

Det enda som egentligen stör mig är så kallade kändisar som ojar sig över inställda fester, av- eller ombokade föreställningar och liknande. Någon bloggerska vädjade till följarna att köpa hennes smink annars förlorar hon sin försörjning och kan inte åka på någon mer resa till Maldiverna. Eller Mauritius eller var fan det var hon var nånstans nyligen. Och stackars Kenza (lär vara en sån där influencer– vad är det för himla yrke?) som har drabbats av en stor sorg. Vad? Jo, hon kan antagligen inte resa till Montenegro som planerat. Buhu, buhu.

Vi vanliga dödliga finner oss och gör så gott vi kan för att inte sprida viruset. Avbokar alla planerade resor för resten av året. Hittar kreativa lösningar; påsklunch med släkten via Skype, digitala möten, utomhusfika hos goda vänner (max två i taget) på behörigt avstånd från varandra… Nöden är uppfinningarnas moder, heter det ju. Och det är inte klokt så kreativ man blir när man är tvungen.

Fritt och frivilligt kanske visar sig vara en bra strategi. För jag tänker att om man till exempel inför utegångsförbud, måste man ha folk som kontrollerar att det verkligen efterlevs. Lagstiftning utan straffpåföljd är totalt verkningslös och skadar dessutom tilltron till våra beslutsfattare. Det mest motbjudande jag läst idag var en uppmaning till folk att inte bli gravida just nu. DÄR kan man snacka om att kränka den personliga integriteten. Men – åter igen – så typiskt att lägga ansvar och skuld på oss kvinnor. Det är så jääääävla tröttsamt. 

Visst, it takes two to tango, men till syvende och sist faller de preventiva åtgärderna nästan alltid på kvinnans lott. 

Storebror ser dig.

Snart även i sängkammaren.

Har du kvar din blogg?

Jo, det var en befogad fråga jag fick häromdan. Absolut, bloggen är kvar men för en lite seg tillvaro. Inte för att det inte finns saker att bli förbannad på, utan för att tiden ibland inte räcker till.

Vad kan man störa sig på en solig fredag? Inte på vädret i alla fall, även om jag kanske önskar mig lite regn så inte gräsmattan vid stugan går åt helsicke helt och hållet. I övrigt, närmare 30 grader och sol. Varenda dag. I flera veckor. Me like. Man får gå lite långsammare, helt enkelt. Ta på sig luftiga kläder och en fin solhatt. Absolut INTE drälla omkring halvnaken.

Alltså, på flyget hem från Tallinn i går. SAS (j-la Kalle Anka-företag, ursäkta mig alla kompisar som jobbar där, men de har inte lyckats med en enda resa de senaste fem åren…) planet var av den mindre sorten, en mittgång som tillåter människor under medelstorlek. Och så kommer det några fetton, iklädda badtofflor, för små t-shirts och slappa shorts som visar halva mumindalen. I ansiktshöjd på dem som redan sitter ner. Tillåt mig småkräkas.

Det som upprör mig nästan mest nu är alla rapporter om folk som står och filmar olycksplatser. Men vad fa-an lider de av? Va? På riktigt? Stå och ta bilder och filma när räddningstjänsten, polisen, ambulanspersonal och andra försöker rädda livet på folk. Nästan hänger in i ambulanser för att få ”bra” bilder. Och dessutom hindrar räddningspersonalen från att göra sitt jobb. Hur sjuk i huvudet får man bli?

Här är den senaste incidenten https://www.expressen.se/kvallsposten/person-allvarligt-skadad-pakord-av-lastmaskin/

Personal på plats kan inte ägna tid åt att uppfostra folk men finns det INGEN vettig person med civilkurage som kan fråga de här ärslena vad de pysslar med? Hur skulle de själva reagera om de eller deras anhöriga låg döende, och folk trängde sig fram för att filma. Jag fattar inte.

Lika lite som jag fattar titt-köer. Även om det fenomenet inte är lika illa, men ändå. Här finns inget att se – cirkulera! Liksom.

Hyenor.

Asgamar.

De hör hemma i ödemarken.

Men alltså, politikerna. Nu börjar det märkas på allvar att det är valår. Det lovas vitt och brett till höger och vänster (och från höger och vänster, till och med). Innan man bestämmer sig vad man ska rösta på kan man ju kolla vad de olika tomtarna har åstadkommit. Nä, jag vet att om man har 4-5 % av rösterna kan man inte få igenom 100 % av sina vallöften. Det är j-ligt lätt att lova när man inte behöver ta ansvar för det man påstår sig kunna genomföra (läs V och Fi). Och de senaste fyra årens skattehöjningar har resulterat i sämre skolresultat, dubbelt så långa vårdköer (vårdköerna till BUP är tre gånger så långa!), 270 trainee-jobb i stället för utlovade 32000 för att nämna ett par exempel (i skenande högkonjunktur, dessutom). Just sayin’.

Å andra sidan, kan miljoner människor hylla herr Orange borta i väster som en hyvens kille som fixar biffen alla da’r i veckan så kan man förvänta sig vad som helst. I princip.

Vad hände med kritiskt tänkande? Ifrågasätta sånt man ser och hör?

Är det läget ”pallar’nte” som drabbat folk?

Gapa och svälja är såklart mindre ansträngande.

I avdelningen Värdelöst Vetande blir man idag upplyst om att kvinnor tänker lika mycket på shopping som män tänker på sex. Kvinnor tänker på vad de ska shoppa en gång per minut, medan män tänker på sex var 52:a sekund.

Hade jag ingen aning om.

Varken det ena eller andra.

Vad övrigt bjöd dagens ströläsande på?

Roligt ord: Klyschbingo.

GW fick dödsångest och grät.

Troligen inte av klyschbingon.

Orkade inte läsa.

En kändisjurist smet från en olycka och har snortat kokain.

Vad fasen är en kändisjurist?

Jag har i alla fall aldrig hört namnet på karl’n.

Å andra sidan är jag ingen kändis.

Inte har jag behövt någon advokat heller.

Och – Å, nej! Snart är Ernst tillbaka i tv-rutan.

Tack och lov för Netflix!

Oseriöst

Men seriös kanelbulle

Det har varit körigt ett tag. Ett gäng nya uppdrag (jätteskoj men energikrävande) och en hälsa som inte varit på topp. Tur i oturen att jag råkade hamna på Norrtälje sjukhus. Alltså, när till och med maten är bra på sjukan tappar man hakan. Så jag skrev till alla ansvariga och öste beröm. Jag skrev även till Stockholms sjukvårdslandstingsråd. Här är lösningen på den kritiserade sjukvården. Gör som Norrtälje sjukhus! Lätt som en plätt. Landstingsrådet svarade inte själv såklart, men hennes sekreterare skrev ett brev. Det är bland det dummaste jag har läst. Ever. Alla sjukhus i Stockholm är jättebra. Skrev han. Bland annat. Så den negativa bilden av sjukvården är helt och hållet mediernas fel. Men alltså, ingen jag känner – och då menar jag verkligen INGEN – har några särskilt positiva erfarenheter av Stockholmssjukhusen. Mig själv inräknad. Snacka om oseriös politiker. Han lät ungefär som Åkesson brukar göra. Är det inte invandrarnas fel så är det journalisternas. Tomte.

Men det där med att uttrycka sig. Jag hajar att inte alla har den förmågan. Jag själv är till exempel helt hopplös med siffror och kommer baske mig inte ihåg vad någonting kostar. Men om man inte är bra på något, så finns det säkert någon som kan hjälpa en. Är man egen företagare och inte kan räkna (= jag), köper man sig en revisor. Kan man inte skriva, köper man sig en reklamare. Eller nåt.

Färskt exempel på hemsida som ska få en att köpa platsbyggda garderober: ”Vi har garderob med kannellerade pilastrar och sockerbitkrönlist”. Ser man på. Snickare vet säkert vad det är för något, men nu är det kanske inte främst snickare som är spekulanter på att köpa platsbyggda garderober. Men jag kan ha fel.

Då och då rensar jag skåp och lådor. Kör iväg skräpet till återvinningen men eftersom jag har slutat lägga prylar i lådorna på torget (plundras av tiggare om nätterna) och inte riktigt vill kasta hela, rena och användbara grejer lägger jag ut en del på Tradera. Köpa och sälja där är supersmidigt och man träffar på en massa bra folk. Och en och annan dålig. Som storförsäljaren som skickade en barnbok som var både trasig och kladdig. Uselt. Eller bruden i Kolbäck som skickade en jättesmutsig barntröja. Inte okej. Men de positiva intrycken överväger och det blir några spänn in på kontot för kommande resor.

Men apropå sjukvård. Hur svårt kan det vara? Husläkaren skickade brev och inledde med orden ”har försökt men inte lyckats ringa”. Vad har de för krångliga telefoner på vårdcentralen? Blir den naturliga frågan då. För här har varken ringt på mobilen eller på den fasta. Dags att byta husläkare tror jag. Den här fick man som ersättning när den gamla superbra doktorn gick i pension. Det är en riktigt trött typ. Den nya alltså.

Och SAS som förstörde hela min kamerautrustning på flyget till Paris har nu äntligen kommit fram till att de ska ersätta mig en aning. Det tog bara tio veckor. Undrar hur lång tid reparationerna tar hos Kameradoktorn?

Apropå SAS ja. Undrar om det är ett skämt eller på allvar? Det cirkulerar just nu på Facebook en lista över saker man absolut inte ska göra när man flyger. Tretton grejer som kabinpersonalen bara inte står ut med. De till och med HATAR de här sakerna, som till exempel kan vara att man går i strumplästen, att man inte säger hej när man stiger ombord (men att personalen skiter i att hälsa är tydligen okej?), att man inte säger vad man vill ha i kaffet så personalen måste fråga ”tusen gånger” (det räcker väl med att fråga varje passagerare en gång eller?). Hemska saker att bli utsatt för när man ”spenderar många timmar i en trång plåtkorv” skriver de och vill att vi ”visar lite respekt”. Sitt still och håll truten är den enda tolkning man kan göra. Och undra vilken ”flygplanspersonal” som egentligen är avsändare till listan. Oseriöst.

Har man valt ett serviceyrke får man stå ut med en massa mindre mysiga människor. Pallar man inte det är det bara att byta jobb.

Men bland det mest oseriösa jag har läst på länge är en av de domar som fallit i ett av de många misshandelsmål som det skrivits om på sistone. Hovrätten sänkte straffet eftersom brottet bara ansågs vara ”misshandel av normalgraden”. Känn på den. Alltså. På riktigt? Finns det verkligen misshandel som är normal?

Nä men det var inte så farligt, jag spöade henne bara lite normalt.

Det krävs minst en kanelbulle för att råda bot på mitt dåliga humör känner jag. Vilken tur att det är Kanelbullens dag. Och ännu mer tur att jag har jäst hemma.

Tumme upp på den.

Sympati

Nu ska alla festivalarrangörer se till att det inte förekommer några sexuella trakasserier under sommarens evenemang. Lycka till. Säger jag bara. Det tafsas ju överallt. Från förskolan med att killarna knuffas, armbågas, tränger sig, tar de bästa leksakerna, snor hopprep och bollar och så vidare. Och vidare genom hela skoltiden. Allt från att störa under lektionstid, ta uppmärksamhet, behöva extra hjälp ideligen och bara rent allmänt vara en pina i ärslet till trakasserier av mer sexuell karaktär; kolla under kjolen på den tjej som dristar sig till att gå klädd i kjol, dra upp tröjan eller dra ner byxorna i mellanstadiet och i tonåren övergår knuffandet och störandet till rena sextrakasserier. Klämma tag om bröstet på någon tjej man passerar i korridoren, klappa eller nypa någon i stjärten, häva ur sig något grovt och prata om tjejer i nedlåtande ordalag med allehanda tillmälen.

Jag vet knappt en enda tjej som inte råkat ut för detta. Det kläms, nyps och tafsas i skolor, på arbetsplatser, i vänkretsen, på barer och krogar… Och det mesta ursäktas med att det är så killar/män är. ”Ett strukturellt mansproblem” skriver Aftonbladet. Och tjejer/kvinnor bara finner sig. För så har det alltid varit. Respektlöst, nedlåtande och kränkande. Samt undanviftat med ett ”ja men det var väl inte så farligt”.

Som tur är finns det en massa killar och män som aldrig skulle komma på tanken att bära sig åt på det där viset. Dessvärre är det tafsarna man minns och som hos vissa tjejer faktiskt sätter djupa spår. Min djupaste sympati till alla tjejer som utsätts för detta. Men det är ju bra att det ska upphöra från och med nu. I alla fall på kommande sommars festivaler. Det kommer att bli skitbra.

Ironisk? Jag?

Och på en pub i Irland erbjuder man gratis drinkar till alla kvinnor som kan förklara vad offside i fotboll är. Gud så dumt.

Blir det flygstrejk eller inte? Ingen aning just nu och eftersom vi inte ska flyga med SAS (i alla fall inte så länge det finns andra alternativ) så har jag ingen större koll. Men jag skulle vilja veta vad bråket gäller. Det står tamejfasen ingenstans. Är det arbetstiderna? Lönen? Arbetsmiljön? Eller vad? Snittlönen för en svensk SAS-pilot var 95.000 år 2009

och lönerna kanske har sänkts radikalt sedan dess? Hur många timmar de jobbar framgår inte. Som sagt, det finns ingenstans nämnt varför piloterna tas ut i strejk och då är det lättare att sympatisera med alla resenärer som inte kommer dit de har betalat för att bli fraktade.

Osympatiskt mail kom från en person vid en av landets länsstyrelser häromdagen. Människan var arg för att jag i ett pressmeddelande gått ut med helt felaktig information och ville veta var jag fått uppgifterna från. Snöpligt nog kom de från den egna länsveterinären. Min fråga löd ”hur många människor arbetar på avdelning X” och fick svaret ”13,9 årsarbetskrafter”. Jag rundade av till 14 vilket alltså var helt fel. ”Du har jämfört äpplen med päron” skrev den arga människan. Jag förklarade pedagogiskt att jag verkligen inte hade jämfört några frukter alls, bara citerat länsveterinären. Jag avslutade med en ursäkt för att min fråga varit otydligt ställd.

Kände mig lite som Magdalena Ribbing där en stund faktiskt.

SF-bossarna har gått på strippklubb, hyrt lyxbåt och blivit avslöjade med brallorna nere.

Drottningen har en klänning som ser ut som en kokong.

Anna Book blev sjuk under en tv-inspelning.

I Kiruna bygger barnen snögubbar på sommarlovets första dag.

Och i helgen blir det ”kaosväder” i hela landet.

Det är många man ska hinna sympatisera med.

Service?

Inte så ofta man kan kryssa i den rutan tyvärr

Ni som följt min blogg känner till att vissa saker retar mig mer än andra. Just nu är jag, i den lilla världen där jag befinner mig, ganska förbenad på folk och företag som inte håller vad de lovar. Vad hände med yrkesstoltheten, liksom? Service? Göra ett bra jobb? Lika bortblåst som Trumps comb-over.

Som Kvalitetsbygg som sabbade vårt nyrenoverade badrum. Efter månaders diskussioner fram och tillbaka erbjöd sig VDn att betala oss en mindre summa ”för att det vart en del strul”. Ja, han skrev så. Det var den 28 september. Den som tror att vi fått några pengar kan räcka upp handen. Nä just det. VDn har fått numren till både bankkontot och bankgirot, men några stålar har vi inte sett till. Borde man vara förvånad? Troligen inte.

Eller Com Hem. Vi har bredband och telefon via det företaget. Alternativet heter Bredbandsbolaget och de har vi absolut noll förtroende för efter deras strul med precis ALLT i samband med att vi flyttade. Nu gick modemet sönder. Knepigt läge att varken datorer eller telefonen funkar. Men man skickade ett nytt modem ganska snabbt. Ser man på. Alltid något! I samma veva fick vi veta att det abonnemang vi har inte längre finns. Vi var därför tvungna att teckna ett nytt avtal. Så, utöver att betala för frakten (200 spänn) för att ersätta deras trasiga prylar, debiterades vi 400 spänn i ”startavgift”. För något vi verkligen inte bett om. Jag ger mig fasen på att prylarna är programmerade att sluta funka efter ett par år så man är TVUNGEN att köpa nya.

Sen har vi de här blufföretagen som skickar ut nåt som ser ut som Gula Sidorna ligger bakom. Det gör de inte. Ligger bakom alltså. Gula Sidorna/Eniro. Godtrogen/slarvig mottagare skriver glatt under och skickar in. Och blir luggad på tusenlappar i flera år framöver. Tips på nätet: Lägg en kakelplatta i svarskuvertet så bluffmakarna får pröjsa returporto med straffavgift. Ska kolla om vi har några kakelplattor över. Kul idé.

Senast i raden av vi-som-inte-vet-vad-vi-pysslar-med är SAS. Flygbolaget. Efter åtskilliga telefonsamtal och chatkonversationer förstår jag varför man tappar kunder. Det är baske mig ingen ordning alls. Och varje gång man ringer får man olika svar.

Först var det bokningen av plats med extra benutrymme. Internetbokningen hakade upp sig så jag fick hjälp per telefon. Platserna kostade 2000 spänn, men vid en närmare granskning visade det sig att vi inte alls fått platser med extra benutrymme. Nytt samtal till kundtjänst som nu har garanterat oss att vi fått de platser vi betalat för. Återstår att se om vi verkligen får dem när vi går ombord. I det finstilta står nämligen att det kan komma att ändras. Utan att man får pengarna tillbaka. Ännu en kreativ affärsidé.

Den andra, för SAS oerhört svåra uppgiften, uppstår när man vill ta med en extra resväska. Det går inte heller att göra via nätet och efter lång väntan i telefon, drar kundtjänst slutsatsen att det inte går att boka förrän 22 timmar innan avresa. Och vad gör man om det inte finns plats för extra bagage på flyget, vad gör man då? ”Det finns det säkert” blev svaret.

Jag nöjde mig inte med det. Särskilt inte som det inte går att få svar skriftligt. Då står ju ord mot ord. Och vem tror man på? Knappast på kunden/passageraren.

Chat är enda alternativet och där kan man inte svara på sådant som gäller en specifik resa. Men rent allmänt kunde man svara att flyger man Stockholm – Austin via Chicago så kan man hos SAS bara boka en extra väska till Chicago. Lite lattjo faktiskt. Vill inte alla resenärer ha med sig sitt bagage till slutdestination? Det är mitt problem, svarar snorkfröken på SAS. Jag får boka det via bolaget som ska ta oss från Chicago till Austin. ”SAS trafikerar inte sträckan” informerar snorkfröken och avslutar samtalet.

Trots att SAS har flightnummer på rutten och resan är en paketresa.

Nåväl. Jag kollar UAs sida. Där står att eftersom det är SAS som äger resan så är det SAS som ansvarar för bagaget och det är till SAS man ska vända sig.

Ny chatt med SAS. Som instämmer i vad UA sagt.

En aning förvirrad frågar jag ”vem av er är det som har rätt?”.

”Det är jag” svarar den jag sist chattade med.

Som tur är får man hela chatten som e-post om man vill.

Alltid något.

Som motvikt till alla tomtar med noll-koll tar jag mig nu en tur till Solna centrum. Personalen på Stadium är ett under av hjälpsamhet och serviceanda. Detsamma gäller killen i posten på Hemköp, tjejerna på KappAhl och grabbarna på Kjell & Co.

Och till Löfven vill jag bara säga: Kolla in Kanadas regering. Där har man fanimej inga politiska broilers (Vad heter broiler i plural? På svenska. Broilerar? Broileror?). Där sitter människor med erfarenhet från de områden de har ansvar för. Genialt. Och mycket förtroendeingivande.

Här är listan över Trudeaus ministrar.

Slutligen: heja Storbritannien. Där pågår nu namninsamling för att ge Donald Trump inreseförbud. USA borde ge honom utreseförbud. Det räcker att han står på hemmaplan och vräker ur sig dumheter. Pinsam är bara förnamnet. Och då snackar jag inte om frissen.