Service?

Inte så ofta man kan kryssa i den rutan tyvärr

Ni som följt min blogg känner till att vissa saker retar mig mer än andra. Just nu är jag, i den lilla världen där jag befinner mig, ganska förbenad på folk och företag som inte håller vad de lovar. Vad hände med yrkesstoltheten, liksom? Service? Göra ett bra jobb? Lika bortblåst som Trumps comb-over.

Som Kvalitetsbygg som sabbade vårt nyrenoverade badrum. Efter månaders diskussioner fram och tillbaka erbjöd sig VDn att betala oss en mindre summa ”för att det vart en del strul”. Ja, han skrev så. Det var den 28 september. Den som tror att vi fått några pengar kan räcka upp handen. Nä just det. VDn har fått numren till både bankkontot och bankgirot, men några stålar har vi inte sett till. Borde man vara förvånad? Troligen inte.

Eller Com Hem. Vi har bredband och telefon via det företaget. Alternativet heter Bredbandsbolaget och de har vi absolut noll förtroende för efter deras strul med precis ALLT i samband med att vi flyttade. Nu gick modemet sönder. Knepigt läge att varken datorer eller telefonen funkar. Men man skickade ett nytt modem ganska snabbt. Ser man på. Alltid något! I samma veva fick vi veta att det abonnemang vi har inte längre finns. Vi var därför tvungna att teckna ett nytt avtal. Så, utöver att betala för frakten (200 spänn) för att ersätta deras trasiga prylar, debiterades vi 400 spänn i ”startavgift”. För något vi verkligen inte bett om. Jag ger mig fasen på att prylarna är programmerade att sluta funka efter ett par år så man är TVUNGEN att köpa nya.

Sen har vi de här blufföretagen som skickar ut nåt som ser ut som Gula Sidorna ligger bakom. Det gör de inte. Ligger bakom alltså. Gula Sidorna/Eniro. Godtrogen/slarvig mottagare skriver glatt under och skickar in. Och blir luggad på tusenlappar i flera år framöver. Tips på nätet: Lägg en kakelplatta i svarskuvertet så bluffmakarna får pröjsa returporto med straffavgift. Ska kolla om vi har några kakelplattor över. Kul idé.

Senast i raden av vi-som-inte-vet-vad-vi-pysslar-med är SAS. Flygbolaget. Efter åtskilliga telefonsamtal och chatkonversationer förstår jag varför man tappar kunder. Det är baske mig ingen ordning alls. Och varje gång man ringer får man olika svar.

Först var det bokningen av plats med extra benutrymme. Internetbokningen hakade upp sig så jag fick hjälp per telefon. Platserna kostade 2000 spänn, men vid en närmare granskning visade det sig att vi inte alls fått platser med extra benutrymme. Nytt samtal till kundtjänst som nu har garanterat oss att vi fått de platser vi betalat för. Återstår att se om vi verkligen får dem när vi går ombord. I det finstilta står nämligen att det kan komma att ändras. Utan att man får pengarna tillbaka. Ännu en kreativ affärsidé.

Den andra, för SAS oerhört svåra uppgiften, uppstår när man vill ta med en extra resväska. Det går inte heller att göra via nätet och efter lång väntan i telefon, drar kundtjänst slutsatsen att det inte går att boka förrän 22 timmar innan avresa. Och vad gör man om det inte finns plats för extra bagage på flyget, vad gör man då? ”Det finns det säkert” blev svaret.

Jag nöjde mig inte med det. Särskilt inte som det inte går att få svar skriftligt. Då står ju ord mot ord. Och vem tror man på? Knappast på kunden/passageraren.

Chat är enda alternativet och där kan man inte svara på sådant som gäller en specifik resa. Men rent allmänt kunde man svara att flyger man Stockholm – Austin via Chicago så kan man hos SAS bara boka en extra väska till Chicago. Lite lattjo faktiskt. Vill inte alla resenärer ha med sig sitt bagage till slutdestination? Det är mitt problem, svarar snorkfröken på SAS. Jag får boka det via bolaget som ska ta oss från Chicago till Austin. ”SAS trafikerar inte sträckan” informerar snorkfröken och avslutar samtalet.

Trots att SAS har flightnummer på rutten och resan är en paketresa.

Nåväl. Jag kollar UAs sida. Där står att eftersom det är SAS som äger resan så är det SAS som ansvarar för bagaget och det är till SAS man ska vända sig.

Ny chatt med SAS. Som instämmer i vad UA sagt.

En aning förvirrad frågar jag ”vem av er är det som har rätt?”.

”Det är jag” svarar den jag sist chattade med.

Som tur är får man hela chatten som e-post om man vill.

Alltid något.

Som motvikt till alla tomtar med noll-koll tar jag mig nu en tur till Solna centrum. Personalen på Stadium är ett under av hjälpsamhet och serviceanda. Detsamma gäller killen i posten på Hemköp, tjejerna på KappAhl och grabbarna på Kjell & Co.

Och till Löfven vill jag bara säga: Kolla in Kanadas regering. Där har man fanimej inga politiska broilers (Vad heter broiler i plural? På svenska. Broilerar? Broileror?). Där sitter människor med erfarenhet från de områden de har ansvar för. Genialt. Och mycket förtroendeingivande.

Här är listan över Trudeaus ministrar.

Slutligen: heja Storbritannien. Där pågår nu namninsamling för att ge Donald Trump inreseförbud. USA borde ge honom utreseförbud. Det räcker att han står på hemmaplan och vräker ur sig dumheter. Pinsam är bara förnamnet. Och då snackar jag inte om frissen.