Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

måndag 21 mars 2016

Mat hem - utan problem?



Idag innehåller bloggen ett rejält gnällande. På bara ett enda företag.

När jag för en tid sedan drabbades av kristallsjukan (typ som att sitta i en centrifug kan jag tänka, om jag ska försöka mig på en beskrivning) blev det förenat med livsfara att gå till affären. Tur då att vi i dessa dagar av allt fler tjänsteföretag (även om de har minskat med ca 5000 sen vi fick ny regering) kan få hjälp med både det ena och det andra.

Någon färdig matkasse är jag inte intresserad av. Därtill är jag alldeles för kräsen och kreativ. Egentligen vill jag också klämma på grönsakerna, kolla om melonen är lagom mogen och om tomaterna verkligen luktar tomat, men nöden har ingen lag. Första hemleveransföretaget jag hittade var Mathem. Som dessutom lockade med ”150 kronor rabatt till nya kunder”. Om jag nappade? Javisst.

Priserna är något högre än i affären, rent generellt, men en gång är ingen gång och det kunde vara värt de extra pengarna för att slippa bära själv. När kundvagnen var klar att betala såg det ganska dyrt ut. Åhå, expeditionsavgift 98 kronor! För order under 500 spänn. Nåja, som jag låg ganska nära den summan la jag till ett paket knäckebröd och vips var expeditionsavgiften borta. Tackar tackar.

Så till nykundsrabatten. Skrev in rabattkoden. Som inte funkade. Förvånad? Nej, det var en liten hake med den där rabatten. Förvånad? Den gällde bara om man handlade för mer än 700 spänn (eller om det nu var 750 spänn, jag och siffror…). Sicken luring, tänkte jag surt och betalade för det jag hade i ”varukorgen”. Någon leverans dagen därpå för 39 spänn gick inte heller, så jag fick ändra till leverans två dagar senare. En hundring ovanpå de extra dyra varorna tänkte jag inte betala. Basta.

Efter en stund blev jag varse inköpslistan på köksväggen. Perkele! En hel del grejor som jag hade glömt beställa. Men så bra då! Med de grejorna skulle jag passera gränsen för rabatten (och bara betala typ 50 spänn). Sagt och gjort. Upp med Mathem.se igen och lägga till varor i korgen. Väl framme vid ”kassan” igen fanns ingen plats för att registrera rabattkoden. Menförhögahelvetet, muttrade jag för mig själv. Betalade och tänkte att det där får de väl lösa i kundtjänsten i efterhand.

Om det funkade? Inte alls. Mathem.se är nämligen det enda företaget i hela världen som inte kan kreditera ett kortköp. Det bara går inte, svarade man från ”kundtjänsten”. Däremot, oerhört gentilt, har jag 150 kronor tillgodo nästa gång jag handlar. Skulle’nte tro det. Smart trick där av Mathem, men riktigt så pantad är jag inte. Några fler beställningar blir det inte. Ever.

Hur var leveransen då?
Jovars. Den var utlovad mellan kl 13 och 16. Helt okej tidsintervall och jag var ju ändå hemma och yrade. I ottan kom ett sms: ”Din leverans är beräknad till kl 13:15.” Sicken bra service tänkte jag och blev givetvis skitsur när leveransen kom en timme senare. Otroligt osmart av Mathem att skicka ut en så exakt beräknad leveranstid. Hade de hållit truten på sig hade jag blivit jätteglad när maten kom redan strax efter klockan 14…

Dessutom, jag vet att det heter isbergssallat, men antingen var det någon annan typ av is man lade huvudena på förr i tiden då sallaten fick sitt namn, eller så var det bättre kvalitet förr. Nu låg alla grönsaker UNDER påsen med djupfryst och det mesta var förvandlat till oätlig slime.

Jodå. Två gånger har jag handlat från mathem.se. Första och sista.
Ajöken.


fredag 4 mars 2016

Diskriminering




Tiggarna i och kring Solna centrum blir allt fler. I går kväll upptäckte vi att de slagit läger i sommarcaféets uterum. Gissningsvis ett tiotal som hittat skydd mot regn och blåst och bäddat ner sig. I förmiddags var lämningarna tydliga, liksom tecknen på att det där inte är något tillfälligt boende. Fullt av kartonger, kassar, sopor, vagnar etc och spår av en brasa. Var de uträttar sina behov ska vi inte tala om. I viadukten närmast busstorget pågick ett möte med sju åtta migranter (man får visst inte säga tiggare), mannen som brukar sitta och ropa var utbytt mot en yngre kvinnlig kollega; storrökande och pratande i mobiltelefonen.

Mannen som brukar sitta vid tunnelbanedörrarna var inte på plats, inte heller den storväxta kvinnan som brukar sitta i vägen när man ska in till Apoteket. Men de hade textat tjusiga skyltar och ställt ut muggar så hugade givmilda individer kunde betala ändå.

Vi pratar mycket om varför det är så provocerande med folk som tigger. Det har antagligen med uppfostran att göra. Man ska göra rätt för sig. Man får ingenting gratis. Und so weiter. Och kommer det då någon och tycker sig ha rätt att kräva av ens surt förvärvade slantar utan att ge något tillbaka, så blir man irriterad. Inget konstigt med det. There is no such thing as a free lunch. Liksom.

Men det som gjorde mig förbannad på riktigt var det som hände i mataffären. Två migranter kom med en säck ihopsamlade burkar som skulle pantas. När detta var gjort tog de många varv runt affären och både det ena och det andra åkte ner i framför allt den enes väl tilltagna jackfickor. Affären är inte särskilt stor så jag stötte ihop med dem flera gånger. De verkade räkna efter hur mycket de kunde handla för pantkvittona och hade några limpor, en påse köttbullar och lite annat som snubben med mindre jackfickor bar på.

Stötte ihop med en anställd och tittade lite försiktigt men menande åt migranternas håll. ”Jo, jo jag vet” blev det lika menande svaret. Alltså. Allvarligt? Man ser mellan fingrarna med snatterier? Gäller det alla som snattar? Eller bara vissa utvalda? Det är i så fall inget annat än diskriminering.

I kassakön hände sedan det märkliga att kvinnan som stod framför mannen med de mindre fickorna (mannen med de väl tilltagna och nu välfyllda jackfickorna hade redan trängt sig förbi alla köande och försvunnit utom synhåll) sa till kassörskan ”jag betalar hans också” och log glatt. Mannen såg ganska arg ut och började dra i sina varor och i rabaldret som uppstod försökte även kassörskan få honom att förstå att hans varor redan var betalda. Sen tog hon emot hans pantkvitton och överlämnade en okänd summa kontanter. Mannen tog sina av damen betalda köttbullar och limpor och lämnade butiken utan ett tack.

Så, mitt tips till alla fattigpensionärer, sjukpensionärer, lågavlönade ensamstående småbarnsföräldrar och alla andra som sliter för att få livet att gå ihop. Plocka med er lite extra från affären nästa gång och hänvisa till den originella snatteripolicyn. Förvänta er gärna också att någon annan i kassakön betalar för era varor och hänvisa till att ni lever under existensminimum. Och glöm för jisse namn inte att strunta i att säga Tack.

Och en stilla undran. Hur går det med avtalet mellan Sverige och Rumänien som regeringen var så stolt över att ha lyckats få igenom. Någon som sett några effekter av det? Eller är det som med blondinen som köpte ett gym-kort för att gå ner i vikt och efter några månader ville reklamera kortet. "Aha, måste man GÖRA något också?"



tisdag 1 mars 2016

Mörkrädd



New York, poppis på Instagrams topplista.
Varifrån uttrycket "Vatten på sin kvarn" kommer har jag inte lyckats hitta, men det borde väl ha något att göra med att när vattnet i ån som driver mjölnarens kvarn stiger och flyter snabbare, går kvarnen snabbare och han kan producera mer mjöl? Fast generellt används väl uttrycket mer som synonym till ”vad var det jag sa”? Alltså mer negativt än positivt.

Alla som muttrat över alla turer, fiffel och lögner kring Abeba Aregawi har nu fått en störtflod på sina kvarnar. Inte nog med att hon ljugit om sitt äktenskap, nu har pressen snokat reda på att beslutet om hennes svenska medborgarskap är grundat på rena falsarier. Som grädde på moset visar det sig nu att människan sprungit dopad. Och kända friidrottare mumlar saker som ”besviken”, ”trist” och "förvånad" och annat lamt. Det är rent ÅTHELVETEFÖRJÄVLIGT. Om ni frågar mig. Stänga av henne från idrotten kan man göra, men annullera medborgarskapet går inte. Inte ens om det beviljats på felaktiga grunder. Mesiga Sverige.

Kvällspressen är aningen tuffare i sina uttalanden. Eller vad sägs om Sverige står i skit upp till armbågarna. Eller Sjukt är bara förnamnet. Eller Tre blågula medaljer känns plötsligt extremt smutsiga. Ord och inga visor.

Kvinnan som gick bärsärk under tre dagar i Osby förra året har dömts till rättspsykiatrisk vård. Hon röjde på Coop och Systembolaget och var inne i nån annan affär och snattade. Hotat personal hade hon gjort också. Med en nagelsax. Vilket trauma. Om man nu ska ironisera över detta. Ja alltså inte över kvinnan. Hon är uppenbart sjuk. Men över kvällspressen.

Där får man för övrigt allehanda tips. Dagens stora scoop gäller alla som knarkar nässpray. Av nätundersökningen att döma är det två av tre svenskar som gör det. Alltså. På riktigt? Jag som är utrustad med en kran som svårligen går att dra in luft genom, blir nästan glad när jag är förkyld och kan andas som vanligt folk under några dagar tack vare sprayen. Men efter en vecka är det tillbaka till det vanliga täppta läget igen. Man vill ju inte förstöra lukt- och smaksinnet och dessutom fucka upp kroppens produktion av noradrenalin. Men det finns tydligen de som vill det. Och det där med att nässpray kan minska fetma (stor nyhet för ett tag sen) gällde inte Otrivin och liknande. Det var helt andra sprayer.

New York, London och Paris är de vanligaste städerna på Instagram.
Jag undrade just.

Och alla som har Telenorabonnemang borde avhålla sig från att skicka sms till dess operatören har åtgärdat problemen med att de skickas till fel mottagare. Eller så skickar man hat-sms till folk man ogillar och skyller på Telenor sen när chefen/svärmor/exet blir förbannad.

Gamla 20- och 50-kronorssedlar blir ogiltiga den 30 juni (ja, även 1000-lapparna, men några såna dräller det inte av i min plånka). Då undrar jag bara varför affärer envisas med att ha dem i omlopp. Borde de inte lämna alla de där gamla nötta sedlarna till banken när de skickar in dagskassan? Jag vill ha växel i form av nya, fräscha sedlar.

I Makedonien nöjer man sig inte med att sätta upp stängsel för att inte krigsflyktingar ska ta sig in i landet. Nu skjuter man på människorna med tårgas också. Man kan bli mörkrädd för mindre.

Mörkrädd blir man också av cirkus Trump. Hur är det bara möjligt att så många tycker att han vore en lämplig president? Lynnig, oförskämd och med åsikter som hör hemma i forntiden. Jag håller med Wolfgang Hansson i Aftonbladet: Tänk om en Trump i Vita huset skulle vara lika impulsiv, fördomsfull, vildsint och okunnig som den vi möter i valrörelsen?
Jaa.
Tänk om.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.