Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

torsdag 27 juni 2013

En fantastisk man

Allan 6 år gammal, stolt i alldeles ny sjömanskostym.

I dag är det precis 90 år sedan min pappa föddes.
Då känns det såklart extra tomt att han inte längre är i livet. Det är väldigt kluvet, å ena sidan unnar jag honom vilan, å andra sidan hade jag velat ha honom kvar här ett tag till. Men så är det väl med människor man älskar innerligt; det blir väldigt, väldigt tomt när de är borta.

Jag har skrivit mycket om min pappa och jag skulle kunna skriva en hel bok. Om den lille killen som tidigt förlorade sin mamma och som trots alla motigheter lyckades med både karriären och familjelivet.  Det är antagligen därför jag har så svårt för folk som skyller sina struliga liv på en taskig uppväxt. Eller på samhället. Eller på vadfasensomhelst utom just sig själva, sin egen lättja och avsaknad av initiativförmåga och jävlaranamma. Men det var inte om dem bloggen skulle handla idag...


Pappa och jag firade alla hans födelsedagar, ibland tillsammans med många andra och ibland på tu man hand. Inte en enda födelsedag missade jag. Så idag firar jag minnet av en fantastisk man med en bit av hans favorittårta. Kanske blir det en whisky till kvällskaffet också. Det skulle han gillat.
Jag är så stolt över att världens bästa pappa var min. 
Och jag gör som tv och tidningar under sommaren, ger repriser. 



Allan Olsson till minne

Skynda att älska

Det ska f-n bli gammal

Alla dessa dagar 

Gott nytt år!



onsdag 19 juni 2013

Ja vi är dina vänner nu...

Midsommarafton på den gamla goda tiden


Gamarna i Djungelboken. Kan man annat än älska dem? Humorn gick väl inte hem till 100% när man var 10 år, men desto roligare är det nu när man uppfattar ironin och de dubbla budskapen. Det gäller förresten för hela filmen.
Ja, jag ska lära’n allt jag kan, sa Baloo.
Tja, det går väl ganska fort, kontrade Bagheera.

Gamarna ville bli vänner med Mowgli. ”Vi tycker mycket bra om alla djur som smakar gott” sjunger de. En vänskap väl värd att överväga ett säkerhetsvarv innan man tackar ja till, kanske. Hade det varit i nutid hade Mowgli nappat direkt. Han hade förmodligen tillhört den generation som tävlar om vem som har flest vänner på Facebook. Sånt stressar dagens ungdomar, varnar forskare, liksom det stressar att inte få tillräckligt många ”likes” på något man lägger ut. Kan tänka det.

Har upptäckt några generaltabbar sedan Fejan gjordes om. Plötsligt är alla ens inlägg offentliga. Det var ju inte bra. Eftersom jag är petnoga med vilka vänförfrågningar jag accepterar är jag inte lika petnoga med vad jag skriver eller vilka bilder jag lägger ut. Allt i tron att det bara är mina väl utvalda vänner som kan se dem. Nu har jag återställt ordningen både för gamla och kommande inlägg. Puh!

Men allt kan man inte styra över. Kanske är det som E sa häromdan, läge att sluta fejsbooka. Det är inte lika roligt längre. Så sant. Får ta mig en funderare på det under semestern.

Semester ja. Hur det går för alla midsommarfirare som ska till Södertälje återstår att se. Bussförarna strejkar vid en för dem alldeles ypperlig tidpunkt. Synd bara att så många ska drabbas av deras lönediskussioner. Tror inte att en enda bussresenär känner några större sympatier just nu.

Minimal sympati tror jag också folk kände för Madeleine som bötfälldes för att ha kört i bussfilen. För oss vanliga dödliga kostar det tusen spänn. För bilar som tillhör hovstaten kostar det ingenting. Men det förutsätter att man kör i bussfilen vid t ex ett statsbesök. Nu var det ju inte riktigt det det var frågan om i Maddes fall, men eftersom hon inte hade förstått vad tillståndet innebar så strök man böterna. Nån annan som lyckats komma undan med den ursäkten? Någon?

Felix Herngren är det inte heller synd om. Han lånade nästan åtta miljoner från ett av sina bolag och kunde göra ränteavdrag på några hundratusen i flera år. Nu får han smäll på fingrarna. Skattesmäll. Och ska betala tillbaka 6,1 miljoner. Det har han nog råd med.

Resande från 160 länder har rankat världens 20 bästa flygbolag. Bara tre europeiska bolag finns med på listan. Nej, SAS är inte ett av dem. De har inte tillräckligt många vänner. Inte ens på Facebook…

Petter Nordhug ska börja nätdejta efter VM i Falun, säger han till Expressen. Ska han lyckas får han nog lägga band på kaxigheten. Eller dejta under ett alias. Med hans approach är det inte så konstigt att han är ensam.

Serena Williams har gjort uttalanden om en uppmärksammad våldtäkt i USA. Hon anser att den 16-åriga flickan ”inte borde ha försatt sig i den situationen”. Inte alla indianerna i kanoten, kan man säga om den kommentaren. Eller hon kanske bara har otur när hon tänker?

Dessvärre finns det folk i beslutsfattande positioner som tänker ungefär likadant over there. Djupt religiösa högt uppsatta politiker som menar att om Gud nu skapade våldtäkten så borde det finnas något positivt med det. Och att om en tjej blivit gravid efter en våldtäkt är inte det skäl nog för en abort. Det har man kommit fram till genom att läsa Bibeln. Maria gav nog inte sitt samtycke till att ängeln Gabriel bebådade henne och om våldtäkt hade varit godkänt skäl för abort så hade aldrig Jesus fötts.
Jo det är sant.
Skrämmande sant.
Dessvärre har de här tomtarna alldeles för många vänner. Som röstar på dem, dessutom.

Och lagom till helgen går förstås tidningarna ut med en massa goda råd om hur man ska bete sig för att inte gå upp i vikt. Kan man gissa att det nästa vecka blir lika många tips om hur man ska bli av med sina extrakilon? Eftersom ingen ändå lyssnat på veckans tips.

Midsommaren är ytterligare en helg som bytt skepnad genom åren. Från månghövdad släktfest med stång, lekar och en gigantisk jordgubbstårta till en lite enklare variant. Vilken lycka att ha fått uppleva somrar som var ungefär som en korsning mellan Emil i Lönneberga och Alla vi barn i Bullerbyn. Sova på höskullen, valla kor, rida barbacka, hämta nyvärpta ägg, cykla på pic-nic, meta aborre, åka och bada med en hel drös kusiner… Vilken otrolig trygghet att ha allt detta i bagaget. Att ha haft allt det gör att man inte lika hysteriskt håller fast vid det gamla utan kan finna glädje i ett mer nedtonat firande med de närmaste. Förändring är inte alltid av ondo.
Ingenting är för alltid.
Och kvalitet går faktiskt före kvantitet.
Det kommer vänjägarna på FB också att fatta nån dag.



måndag 17 juni 2013

Knopp och kropp

London, en torsdag i juni.


Jaha, så sitter man här med en hög morgontidningar och vet inte riktigt i vilken ände man ska börja gnälla… Får man plötsligt ett uppdrag som är svinbråttom att leverera blir det varken tidningar, radio eller tv på ett tag. Ska man dessutom hantera en elak förkylning, diskussioner om ersättning för badrummet och en utlandsresa kan man drabbas av system overload. Nu är det mesta på banan igen och Häxan Surtant is back.

London-weekend. Of course. Vårt te var slut – så vad gör man? Åker och köper nytt förstås. Den här gången regnade det faktiskt lite och vi fick till och med användning för paraplyet som vi släpar fram och tillbaka varenda gång vi far dit. It’s raining cats and dogs, får man ju lära sig. Frågan är bara när? Och var? Förutom några droppar i juni då och ett lätt snöfall i början av februari. I övrigt inte en droppe. Kanske i juli? Det är den enda månad vi inte besökt GB.

Stor artikel om IBS i dagens SvD. Det ska tydligen bli en hel artikelserie under rubriken ”Våga prata skit”. På tiden att någon skriver seriöst om allvarliga problem som många lider av men få vill prata om. Möjligen för att dessa sjukdomar oftare drabbar kvinnor? Troligen för att man inte riktigt vet vart man ska vända sig med den här typen av sjukdomar. Men det värsta är att de som drabbas av vår tredje vanligaste cancerform (och dessutom den med näst högst dödlighet) alltför ofta får vård alldeles för sent. Mag- och tarmcancer ger diffusa symptom och det känns pinsamt att söka hjälp. Dessutom är kunskapsnivån skrämmande låg i primärvården och fler än jag har fått gå i åratal utan adekvat behandling. Det enda som slog mig som lite märkligt är att kvinnan i artikeln bedöms helt sakna arbetsförmåga och har, vid 33 års ålder, full sjukersättning. Which means att man bedömt att hon aldrig någonsin kommer att ha ett enda uns arbetsförmåga. Inte i ett enda arbete. Och hon säger själv att hon vägrar ta mediciner för att få bukt med besvären. Jag fick inte riktigt ihop det där.

En annan artikel på temat vård handlade om att vårdgarantin slår hårt mot dem som är svårt sjuka. Det var knappast någon nyhet. Sjukvården är så attans angelägen att ta emot nya patienter inom föreskriven tid att man inte hinner ta hand om dem som är svårt sjuka, det gäller särskilt sjuklingarna som redan är inne i systemet. För dem finns nämligen inga vårdgarantier… Jättekonstigt att tidningen valt en patient som var i behov av magsäcksoperation. Alltså, karln vägde 110 kilo när han först började prata med doktorn om en operation. 110 kilo är inte så där jättemycket övervikt, så med lite jävlaranamma och en personlig tränare borde han kunnat tappa sisådär 20 kilo utan några större problem. I stället la han på sig 15 kilo till och fick diabetes, sömnapné, högt blodtryck och hjärtsvikt. Därefter tyckte han själv att situationen var så pass akut att han bekostade en operation själv. På Sophiahemmet. Möjligt att den här snubben väcker sympatier hos den gängse läsekretsen som SvD har, men jag har vissa problem att tycka synd om honom…

Sanna Ryman bloggar om diskussionerna kring vem-ska-regera-ihop-med-vem efter nästa val och konstaterar att om man röstar på MP får man Sjöstedt på köpet. Känner alla MPs väljare till det?

Protesterna i Turkiet. Om några dagar ska EU åter ta upp frågan om landets inträde i EU. Jag fattar fortfarande inte hur man ens kan överväga att Turkiet ska ingå i en europeisk union. Bland annat eftersom typ 95% av landet ligger utanför Europa.

Proffsboxningens vara eller inte vara blev åter aktuellt när Frida Wallberg knockades och fick en hjärnblödning. Alltså. Boxningen går ut på att slå motståndaren medvetslös. Alla inblandade känner till det. Alla andra också, faktiskt. Ju längre man boxas desto större är riskerna att man får hjärnskador. Krävs bara normalt iq för att lista ut det.

Notan för upploppen i Husby kommer att landa på 63 miljoner kronor. Minst. Man har ännu inte räknat ut vad polisens övertidstimmar har kostat, men det finns fler kostnader som man inte har grepp om i dagsläget. Ett antal miljoner kommer Stockholms skattebetalare att tvingas stå för. Om vi säger så här – det lär inte bli några stora satsningar på ungdomsgårdar, fritidsledare och extraresurser i skolorna de närmaste åren. Tacka bråkstakarna för det.

Ännu en fuskande friidrottare har avslöjats. OS-stjärna från Jamaica. Hennes pappa säger att någon kan ha blandat något i hennes dricka. Ännu en fuskare som inte haft en aaaaning om att hon varit dopad. Eller hur.

I Torsby ska politikerna gå en kurs i hur man skriver så folk begriper.
Kostnad 350.000 kronor.
Frågor på det?


måndag 3 juni 2013

I lagens namn

Det är inte bara i Husby det brinner


Så var då äntligen årsmötet i tomtägareföreningen Sandlådan avklarat. Man kan bli mörkrädd för mindre. Styrelsen fick en rak fråga om skälen till att de avgått i förtid. Det mejl man skickade ut till medlemmarna uppfattades som att man under åratal utsatts för fullständigt orimliga krav från olika håll och att man nu inte orkade med trycket. Dessutom hade man bett om hjälp och stöd utan att få det. Vem man hade bett om hjälp framgick inte av mejlet, inte heller vad man hade behövt hjälp med eller vilka orimliga krav de fått på sig. Inte undra på att valberedningen inte hittat en enda medlem som kunde tänka sig att sitta i styrelsen. Några sådana hemskheter vill man inte bli utsatt för. Nåväl, det löste sig till slut eftersom styrelsen så småningom erkände att man inte gillade frågorna som den valda revisorn ställde om redovisningen. Enligt min bedömning fullkomligt relevanta frågor och påpekanden som att man t ex måste skicka kontrolluppgifter till Skatteverket på ersättningar man betalar ut, att man inte kan ta upp gamla kvitton i årets bokföring och att fakturorna ska skickas till kassören och inte till någon annan i föreningen som inte ens sitter i styrelsen.
-          -    Det blev för mycket, förklarade en rodnande ordförande upprört, alla såna där påpekanden om småsaker. Till slut rann locket över!
Hon sa så. 
Kassören, som är en mer sansad person, tillstod att beslutet att avgå kanske hade varit aningen förhastat och en rejäl överreaktion men när de insåg det var det för sent att ångra sig.
Sandlåda.
Säger jag bara.
Nu är en ny styrelse vald och de som valdes accepterade sina uppdrag under förutsättning att man inte behöver följa lagar och regler, det skulle bli alldeles för omständligt och betungande.
Herregud.

Husby. Läser intervju i dagens Expressen och inser att kravallerna måste vara mumma för försäkringsbolagen. De som tidigare hade trafik- eller halvförsäkring på sina bilar har nu tecknat helförsäkring. Dessutom kan bolagen höja premierna eftersom Husby med omnejd klassas som högriskområde. Tacka bråkstakarna för det.

Även SD borde skicka tackbrev till ungdomarna som bränner bilar och kastar sten. Kravallerna har fått även de mest toleranta människor att känna att nu är måttet rågat. Och det är knappast regeringen de skyller på. Eller ungdomsarbetslösheten. Eller nedskärningarna i skola och fritidsverksamhet. Nope. De lägger hela ansvaret på de grabbar som syns i medierna. På killarna 18-24 år som saknar både utbildning och jobb men har täta kontakter med polis och sociala myndigheter. Och på deras föräldrar som flyttat hit. Mer än en gång de senaste veckorna har jag hört kommentaren: Om ingen tar itu med integrationspolitiken snart så röstar vi på SD i nästa val. Det är ju det jag säger. De enda som har något att vinna på kravallerna är SD. Läskigt.

Och det vore ju bra om man snabbt kan utreda vad som hände när polisen sköt machete-mannen; händelsen som bråkstakarna skyller på. Att tillsätta en utredning känns som ett förlegat försök att komma tillrätta med problemen. Men väldigt, väldigt svenskt. Det är så man ”löst” problem i årtionden. Otroligt framgångsrikt. NOT!

En av de intervjuade vågar inte framträda med namn och bild i tidningen men säger att ”det bästa botemedlet är om de vuxna blir mer synliga i Husby”. Men hon vågar sig inte ut själv. Där finns kanske ett av problemen. Någon annan ska nattvandra, dela ut korv, ta bråkmakare i örat och skicka hem dem till mamma och pappa.  

Ett gäng misshandlade en handikappad kvinna i en hiss i Luleå i helgen och lämnade henne medvetslös i en stor blodpöl. Misshandeln var omfattande och blodet hade skvätt ända upp i hisstaket. Alltså. Hur FAAN (på ren svenska) är man möblerad i skallen när man gör något sådant? Va? VA?

Signor Berlusconi ska vittna i rättegången om sexuellt utnyttjande av minderårig. Äntligen. Han har konstrat och krånglat tillräckligt länge nu. Åklagarens bevisning är omfattande, så man kan anta att det inte spelar så stor roll att Silvio blånekar. Telefonavlyssning och vittnesmål och dessutom smycken och tiotusentals euro som flickorna fått för att ”dansa” för gamla farbröder. Eller hur.

Den 22-åring som misstänks för att ha styckmördat en 20-årig kvinna i Boden verkar snärja in sig i alltmer krystade förklaringar, om man ska tro på vad tidningarna skriver. Man har nu analyserat blodet som hittades i bakluckan på 22-åringens bil. Det kom från den nu mördade 20-åringen. ”De var vänner så det kan finnas flera förklaringar till det” säger mannens försvarare. Alltså, jag har många vänner och jag har haft ganska många bilar genom åren. Inte en enda gång har någon av mina vänner blodat ner någon av mina bilar. Särskilt inte något bagageutrymme. Inte ens jag, som har skurit mig rejält i fingrarna flera gånger, har blodat ner bilen. Inte någon enda stans faktiskt.

Michael Douglas är på bättringsvägen efter sin strupcancer. Det ligger nära till hands att misstänka att hans storrökande är orsak till cancern, troligen också i kombination med hans rikliga alkoholkonsumtion. Men det ville inte Douglas gå med på. Och nu har han kommit med förklaringen: hans cancer är orsakad av oralsex. Frågor på det?

Bradley Manning, militären som läckte ofantliga mängder hemligstämplat material till Wikileaks, kan bli satt bakom lås och bom till döddagar. Allmänheten har en mycket blandad bild av honom – hjälte, martyr eller landsförrädare? Eller allt på en gång?

Apropå Wikileaks. Nu har väl Assange suttit på Ecuadors ambassad i London i snart ett år? Ecuadors utrikesminister säger att Storbritannien kränker de mänskliga rättigheterna. Öh? Sedan när är det en mänsklig rättighet att hålla sig undan lagen?

Di fattige har ingen lag, sa morfar en gång.
Va?
Nä, det står ju Svea rikes lag på boka.
Humor.
Gör att man står ut med mycket elände.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.