Kränkande - på riktigt!

Visst får man skämta om tarmproblem. Om man gör det som Jan Berglin.

Idag när alla (läs 90-talister/snöflingor) blir kränkta över precis allting hela tiden är det svårt att använda ordet när något är kränkande på riktigt.

Men i lördagens (18 maj) Dagens Nyheter, Kultur, ägnar sig en av tidningens journalister åt ren och skär mobbning, som inte kan betecknas som annat än kränkande. På riktigt.

DN har en spalt som heter ”Fråga bibliotekarien” och en läsare skriver och undrar varför det kostar pengar att använda bibliotekens toaletter. En befogad fråga. Här i Solna centrum kostar det 5 spänn på bibblan, medan det är gratis i centrumets egna toaletter (där det finns både skötrum och amningsrum dessutom).

Nåväl, insändarskribenten undrar varför det kostar och menar att det blir dyrt för henne som tillbringar många timmar på bibblan. Behöver hon gå på toa fem gånger kostar det 25 spänn, vilket hon jämför med att t ex den lokala bokhandeln låter henne använda personaltoan. Gratis.

DNs egen bibliotekarie, med ”en populär frågespalt sedan 2011”, har ingen större lust att svara på själva frågan. Hon ägnar i stället två hela spalter åt att håna insändarskribenten. Här är några exempel:

”…du som ränner på toaletten i en takt som får Kinas koldioxidutsläpp att verka hårdreglerade”

”Det är sannerligen inte varje dag man träffar på en tarmflora som får William S Burroughs inälvor att framstå som Edens lustgård” 

”…spränglärd låntagare som drar ner byxorna lika panikartat som Svenska Akademien väljer in nya ledamöter.”

Därefter ber hon insändarskribenten att berätta mer om sin kosthållning!

Eftersom hon givetvis inte kan förvänta sig några svar, ägnar Jenny Lindh några hundra nedslag till att gissa:

”Katrinplommon för hela slanten?”

”Laxermedel till lunch?”

”Någon destruktiv författardiet?”

”Råbiff och halvfärska ostron?”

”Jäst hästmjölk?”

”Femtio koppar korpsvart kokkaffe om dagen, rakt ner i magsåret?”

Så där går hon på, Jenny Lindh, och slutar sina mobbningsexcesser med en rekommendation – om det skulle vara så att skribenten bara är extremt kissnödig – att ”läsa mer och dricka mindre” eftersom hon ”uppenbarligen har en blåsa som får de smältande polarisarna att verka harmlösa”.

Den som vill läsa hela artikeln kan hitta den här. https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/jenny-lindh-dina-magbesvar-kan-vara-sa-kallad-boktarm/

Hennes uppdrag är, enligt Dagens Nyheter, att ”tipsa om läsvärd litteratur”. Hon tillåts ta ut svängarna rejält, kan man tycka.

Hur jag reagerade? Jag skrev till henne såklart. Och undrade om hon inte är riktigt klok. Möjligt att hela spalten var rent påhitt för att hon skulle få använda a) ett antal fyndiga liknelser som hon kommit på, (möjligen under rusets inverkan) eller b) ett antal referenser till litterära fenomen som hon vill visa omvärlden att hon känner till (jodå, jag känner till Burroughs ”Tjacket”). Kan eventuellt tänka mig att det var ett försök att vara rolig. Jävligt misslyckat i så fall, om ni frågar mig.

Som drabbad av kroniskt bråkig och opålitlig tarm låter fem toalettbesök under en eftermiddag som något att önska sig. Tänker med fasa på när jag, under pågående stambyte, tillbringade många arbetsdagar på bibblan; jag skulle ha blivit ruinerad om jag inte haft tillgång till gratis-toan. Bara fem besök på en hel dag! Lyllos hon. Eller han.

Upp emot 15 % av svenskarna lider av IBS (Irritable Bowel Syndrome).

Crohns sjukdom drabbar omkring 750 personer årligen, totalt har vi mellan 20 000 och 35 000 med Crohns i Sverige.

Omkring 30 000 svenskar har Ulcerös kolit, cirka 1 000 nya fall tillkommer årligen.

Utöver de här tre vanligaste kroniska tarmsjukdomarna finns det otroligt många andra orsaker till en bråkig tarm (t ex cancer, strålbehandling och operationer, som jag själv drabbats av). Psoriasis, antibiotikabehandling, matförgiftning… Need I say more?

Att som Jenny Lindh göra sig lustig över människors behov av tillgång till toalett är inget annat än ren och skär mobbning. Jag ser ingenting i hennes svar som kan platsa under rubriken ”tipsa om läsvärd litteratur”. Oförskämt, okänsligt och – faktiskt – kränkande. På riktigt.

Jag frågade mina vänner vad de tyckte om Jenny Lindhs svar. 

”Hon är inte riktigt klok!”

”Fattar inte att en sån får vara kvar.”

”Hon var borta ett tag och tänkte att hon kanske fått sparken, men så väl var det inte.”

”Så otroligt arrogant!”

”Hur fick hon ens jobbet? Är hon släkt med någon chef?”

”Det var det värsta jag läst på länge!”

"Om frågan är ställd av en riktig läsare är 'svaret' inget annat än ett oförskämt hån."

Exemplen kommer från både ”normalnödiga” människor och folk med olika tarmbesvär.

Hur som helst, jag mailade till Jenny Lindh. 

Jag mailade också till chefredaktör/ansvarig utgivare Peter Wolodarski.

Jag mailade även till DNs kulturchef Björn Wiman.

Nädå. Ingen av dem har svarat. Såklart.

Man kan bara hoppas att hon och hennes chefer läser mitt mail och förstår.

Jag uttryckte mig kanske inte på mitt mest eleganta och subtila sätt.

Avslutade med orden ”Man kan ju hoppas att du drabbas av magsjuka och kikhosta samtidigt så kanske, kanske du får lite insikt i hur det är för de hundratusentals svenskar med kroniska mag- tarmsjukdomar.”

Nä jag vet.

Det var inte snällt.

Ibland blir jag surtant på riktigt.

Alla borde få en Britt-Marie

Till världens bästa kontaktsjuksköterska - Britt-Marie

Idag är det Tarmcancerdagen. Inte många som känner till det. Särskilt inte om man jämför med hur många som känner till Rosa bandet och annat som är knutet till bröstcancer. Mars är dessutom tarmcancermånad. I princip helt okänt.

Tarmcancer är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige, efter bröstcancer och prostatacancer. 6 000 svenskar insjuknar varje år, bara drygt hälften överlever. Det beror på att cancern ofta upptäcks för sent och som med all typ av cancer är överlevnaden sämre om den spritt sig.

Snittåldern på dem som drabbas är 70 år. Det kan förklara varför yngre människor nonchaleras i primärvården. Till och med personer med mycket tydliga och typiska symptom nonchaleras, framför allt om de inte passerat pensionsåldern.

Har man dessa tydliga och typiska symptom när man är runt 40 är man i princip torsk. Ingen allmänläkare kommer på tanken att utreda, enklast är att skylla på stress, för mycket kaffe och taskiga matvanor. Och skriva ut Losec. Fler än en drabbad kan berätta ungefär samma historia.

Nåväl.

Har man som jag en enorm tur, hamnar man efter några års harvande i primärvården på Karolinska Sjukhuset i Solna. Har man dessutom tur som en tok hamnar man hos den i särklass skickligaste kirurgen. KS, som i många andra sammanhang ligger i framkant, hade redan på den tiden kontaktsjuksköterska. Fast hon kallades koordinator. Numera ska alla som får en cancerdiagnos tilldelas en namngiven kontaktsjuksköterska. I mitt fall blev det Britt-Marie. Hon har blivit ett begrepp på sjukhuset. Ska man beskriva den idealiska sjuksköterskan i allmänhet säger man ”som en Britt-Marie”, ska man beskriva den perfekta kontaktsjuksköterskan säger man ”en Britt-Marie”. Det man menar är en kunnig, proffsig, lyssnande medmänniska som guidar patienten genom hela sjukdomsförloppet. Som alltid är nåbar per telefon. Som vet vad man behöver i form av läkemedel, rådgivning och stödsamtal. Som är med vid läkarbesök och som till och med tar en tur runt avdelningen där man ligger efter sin operation Som faktiskt är den som gör att man står ut, att man orkar igenom helvetet. Och som extra bonus, fullständigt obegripligt, kommer ihåg vad man har för personnummer… Florence Nightingale släng dig i väggen!

Nu ska Britt-Marie gå i pension. Min första tanke är; hur ska det gå för alla nya patienter? Förhoppningsvis har KS drillat sina andra kontaktsjuksköterskor i Britt-Maries anda. För, som en läkare sa: ”Alla borde få en Britt-Marie”. Så sant.

På St Görans sjukhus har man nu äntligen fattat galoppen. För något år sedan fanns EN kontaktsjuksköterska. På hela sjukhuset. Inte en enda patient hade en aning om det. Inte läkarna heller. Mina skrivelser till sjukhuset och anmälningarna till såväl Patientnämnden som Socialstyrelsen kanske gjorde ett visst intryck, tänker jag lite malligt när jag läser verksamhetschefens yttrande: ”Bristen i läkarkontinuitet och avsaknad av kontaktsjuksköterska har gjort NNs resa genom sjukvården, både fysiskt och psykiskt, jobbigare än vad som får anses rimligt.”. Precis. Alla sjukhus borde ha en hel stab med Britt-Marior.

Jag hoppas att ”min” Britt-Marie fått den uppskattning hon förtjänar. Att hon fått cred för sitt fantastiska arbete. Jag hoppas också att hennes insatser satt djupa spår i hela verksamheten, som kommer att sitta i länge. Önskar henne en skön tid som pensionär. Det är hon mer än väl värd.

PS

Till alla läsare 60 – 69 år som får hem erbjudande om screening. Nappa på det! Inte så mysigt att gegga med, men absolut värt att genomlida. Tidig upptäckt av tarmcancer förbättrar chanserna att överleva högst avsevärt. 

Knopp och kropp

London, en torsdag i juni.

Jaha, så sitter man här med en hög morgontidningar och vet inte riktigt i vilken ände man ska börja gnälla… Får man plötsligt ett uppdrag som är svinbråttom att leverera blir det varken tidningar, radio eller tv på ett tag. Ska man dessutom hantera en elak förkylning, diskussioner om ersättning för badrummet och en utlandsresa kan man drabbas av system overload. Nu är det mesta på banan igen och Häxan Surtant is back.

London-weekend. Of course. Vårt te var slut – så vad gör man? Åker och köper nytt förstås. Den här gången regnade det faktiskt lite och vi fick till och med användning för paraplyet som vi släpar fram och tillbaka varenda gång vi far dit. It’s raining cats and dogs, får man ju lära sig. Frågan är bara när? Och var? Förutom några droppar i juni då och ett lätt snöfall i början av februari. I övrigt inte en droppe. Kanske i juli? Det är den enda månad vi inte besökt GB.

Stor artikel om IBS i dagens SvD. Det ska tydligen bli en hel artikelserie under rubriken ”Våga prata skit”. På tiden att någon skriver seriöst om allvarliga problem som många lider av men få vill prata om. Möjligen för att dessa sjukdomar oftare drabbar kvinnor? Troligen för att man inte riktigt vet vart man ska vända sig med den här typen av sjukdomar. Men det värsta är att de som drabbas av vår tredje vanligaste cancerform (och dessutom den med näst högst dödlighet) alltför ofta får vård alldeles för sent. Mag- och tarmcancer ger diffusa symptom och det känns pinsamt att söka hjälp. Dessutom är kunskapsnivån skrämmande låg i primärvården och fler än jag har fått gå i åratal utan adekvat behandling. Det enda som slog mig som lite märkligt är att kvinnan i artikeln bedöms helt sakna arbetsförmåga och har, vid 33 års ålder, full sjukersättning. Which means att man bedömt att hon aldrig någonsin kommer att ha ett enda uns arbetsförmåga. Inte i ett enda arbete. Och hon säger själv att hon vägrar ta mediciner för att få bukt med besvären. Jag fick inte riktigt ihop det där.

En annan artikel på temat vård handlade om att vårdgarantin slår hårt mot dem som är svårt sjuka. Det var knappast någon nyhet. Sjukvården är så attans angelägen att ta emot nya patienter inom föreskriven tid att man inte hinner ta hand om dem som är svårt sjuka, det gäller särskilt sjuklingarna som redan är inne i systemet. För dem finns nämligen inga vårdgarantier… Jättekonstigt att tidningen valt en patient som var i behov av magsäcksoperation. Alltså, karln vägde 110 kilo när han först började prata med doktorn om en operation. 110 kilo är inte så där jättemycket övervikt, så med lite jävlaranamma och en personlig tränare borde han kunnat tappa sisådär 20 kilo utan några större problem. I stället la han på sig 15 kilo till och fick diabetes, sömnapné, högt blodtryck och hjärtsvikt. Därefter tyckte han själv att situationen var så pass akut att han bekostade en operation själv. På Sophiahemmet. Möjligt att den här snubben väcker sympatier hos den gängse läsekretsen som SvD har, men jag har vissa problem att tycka synd om honom…

Sanna Ryman bloggar om diskussionerna kring vem-ska-regera-ihop-med-vem efter nästa val och konstaterar att om man röstar på MP får man Sjöstedt på köpet. Känner alla MPs väljare till det?

Protesterna i Turkiet. Om några dagar ska EU åter ta upp frågan om landets inträde i EU. Jag fattar fortfarande inte hur man ens kan överväga att Turkiet ska ingå i en europeisk union. Bland annat eftersom typ 95% av landet ligger utanför Europa.

Proffsboxningens vara eller inte vara blev åter aktuellt när Frida Wallberg knockades och fick en hjärnblödning. Alltså. Boxningen går ut på att slå motståndaren medvetslös. Alla inblandade känner till det. Alla andra också, faktiskt. Ju längre man boxas desto större är riskerna att man får hjärnskador. Krävs bara normalt iq för att lista ut det.

Notan för upploppen i Husby kommer att landa på 63 miljoner kronor. Minst. Man har ännu inte räknat ut vad polisens övertidstimmar har kostat, men det finns fler kostnader som man inte har grepp om i dagsläget. Ett antal miljoner kommer Stockholms skattebetalare att tvingas stå för. Om vi säger så här – det lär inte bli några stora satsningar på ungdomsgårdar, fritidsledare och extraresurser i skolorna de närmaste åren. Tacka bråkstakarna för det.

Ännu en fuskande friidrottare har avslöjats. OS-stjärna från Jamaica. Hennes pappa säger att någon kan ha blandat något i hennes dricka. Ännu en fuskare som inte haft en aaaaning om att hon varit dopad. Eller hur.

I Torsby ska politikerna gå en kurs i hur man skriver så folk begriper.

Kostnad 350.000 kronor.

Frågor på det?

Alla dessa dagar

I dag är det världsautism-dagen. Inte många som känner till det, annat än möjligen de som känner någon med autism. Att det är just den 2 april har FN bestämt. Hur det är med andra dagar som Kanelbullens Dag, Semikolonets Dag och andra viktiga dagar att högtidlighålla vet jag däremot inget om. Tarmcancerdagen inföll den 27 mars och passerade tämligen obemärkt i medierna. Märkligt att den tredje vanligaste cancerformen ägnas så lite uppmärksamhet i jämförelse med till exempel bröstcancer och prostatacancer. Men det är väl inte så lockande att skriva om en massa skit, rent bokstavligt. Bildligt talat verkar det dock inte vara några större problem.

Sveriges värsta sol- och vårare är 64 år gammal, småfet och tunnhårig. Han måste ha en fruktansvärt välsmord trut som lyckats lura av kvinnor en sån massa stålar. Han släpptes ur finkan 2010 efter ett tioårigt straff för bedrägerier och höll sig i skinnet nåt år innan han var i farten igen. Vanligaste luringen: Betala hyran i förskott till mig så får du bo gratis några månader. Hur dumma fruntimmer finns det egentligen?

675 fiskare trotsade varningar om uselt väder och gav sig ut på isen. Som bröts loss i stora flak och gav sig iväg. Med alla fiskarna. Alltså inte fiskarna i vattnet, utan de mänskliga fiskarna som stod där med sina spön. Finns dumskallar av båda könen.

Dum reklam i tv finns det gott om. Bland det sämsta som visas, förutom Bredbandsbolagets pårökta filmer, är det tyska dubbade filmerna. Till och med Prusseluskan är mindre osynk än de här, som dessutom handlar om något så fånigt som luftrenare, rolig choklad och tvålpumpar som är så genomdränkta av bakterier att man måste skaffa sig en som pluttar ut tvål utan att man vidrör den. Alltså, vad spelar det för roll om det är värsta bakteriehärden på den lilla pumpen? Man tvättar ju händerna efter att man har vidrört den. Men det finns förmodligen folk som är tillräckligt hysteriska för att gå på sånt. Hjälp.

Det gäng med tonåringar som nästan slog ihjäl en 61-åring i Göteborg. Alltså, vad är det för fel på de där grabbarna? En av dem, en 15-åring, har nu erkänt att han deltagit i misshandeln och hans pappa säger till pressen att "våldet kan inte ha varit oprovocerat". Och vad vet han om det? Det finns skrämmande många föräldrar som inte har en aning om hur 15-åringar kan bete sig i grupp. Som inte kan föreställa sig att deras små änglar kan supa skallen av sig och bära sig åt som svin. Dessutom, hur provocerande är en människa som ligger? Va? Först slog de ner mannen och när han låg ner sparkade de honom upprepade gånger i huvudet. Om han vaknar kommer han att få men för livet, säger läkarna. Några kompisar till svinen har sagt att det inte var meningen att han skulle bli medvetslös, de skulle bara slåss lite som killar gör.

Man blir faktiskt illamående av att höra sånt.

I Rosengård tände en 53-årig make eld på sin 38-åriga hustru när hon sa att hon ville skiljas. Sårad manlig fåfänga kan ta sig ruskiga uttryck.

Den mamma som tvingat sin 3-åring att röka och dricka och dessutom hånat honom inför en massa vuxna har nu fått sin dom. 4000 kronor i böter. Kom hon inte väldigt lindrigt undan? Man får hoppas att den lille pojken är placerad i ett bra fosterhem.

30-40 personer dör varje år av dubbdäck, skriver Aftonbladet. Hur många dör varje år för att folk INTE har dubbdäck på bilarna, undrar jag då. I morse hjälpte det fanimej inte med några vanliga vinterdäck i blixthalkan. Snösvängen hade sovmorgon, som vanligt.

AB harvar vidare om hur dålig den svenska poliskåren är på att sköta sitt jobb. Utredningar som blir liggande, brott som aldrig klaras upp, snutar som bara sitter och fikar och så vidare. Det finns väl fler statliga arbetsplatser som borde synas i sömmarna?

Migrationsverket, till exempel. Vi har lurats att tro att det är fritt fram att flytta till Sverige. Det bara väller in invandrare över våra gränser. Och sen lever de gott på våra skattepengar. Glöm det. För någon som bor utanför EU är det ett jädrans kontrollerande innan det utfärdas några uppehållstillstånd och man måste bevisa både en och två gånger att man klarar sin egen försörjning medan man är här. Vill man sedan ansöka om att få tillståndet förlängt tar det flera månader innan Migrationsverket ens tittar på ansökan. Under tiden får visserligen personen vara kvar i landet, men kan inte resa härifrån eftersom det inte går att komma tillbaka så länge ärendet är under handläggning. Hur tänkte dom där? Och hur lång tid kan ett sådant ärende ta att gå igenom? Högst 30 minuter. Typ.

Och just det fallet jag följer på nära håll gäller en oerhört kompetent person i en bransch där man skriker efter personal. Men något jobb går ju inte att tacka ja till så länge man inte har uppehållstillstånd. Ärendet har nu legat och samlat damm i drygt 100 dagar. Räknar man bort helger och sånt kommer man upp i ungefär 2 800 arbetstimmar.

Underbemanning är bara förnamnet.

Har vi inte arbetslöshet i det här landet? Va?

Eller är de osedvanligt långsamma?

Kan någon ta reda på det?

Debatten om den könsneutrala begreppet hen börjar bli aningen tröttsam kan jag tycka. Namn Och Nytt, favoritsida i Dagens Nyheter, har kört en läsartävling på ordet. De första sjutton tävlingsbidragen var kanske lite skojsiga, men nu efter ytterligare ungefär sexhundra ordvitsar och annat börjar det kännas minst sagt krystat.

Hen betyder höna.

Snart är det påsk.

Ka-ka-ka.

Viva l'Italia?

Alltså, Italien tillhör mina favoritländer. Kulturen, naturen, maten, vinerna, arkitekturen, modet – you name it. Jag har också uppfattat att det är ett kultiverat och civiliserat folk och hyfsat jämlikt, trots deras mamma-dyrkan och pin-uporna i alla tv-shower. När jag läser dagens artikel om Berlusconi blir jag ledsen. Att karln tycks vara skvatt galen visste man ju. Att han är en mansgris, visste vi också. Men något så illistigt som att placera vackra, pantade unga damer på ett antal ministerposter, i syfte att bevisa att kvinnor inte tillför något i politiken, var det mest gemena hittills. Dessutom slipper han ju motstånd på det viset och visar för omvärlden att det finns kvinnor på styrande poster i Italien. Gudrun – gör en insats! Kvinnoförtryck av den kalibern hör inte hemma i en modern demokrati. Gubbens uttalanden är ju av kalibern gamla lumparskämt. Hur står hans omgivning ut år efter år? Och hur kan han få sitta kvar? Är hela befolkningen hjärntvättad?
Svegliati, Italia.
Basta!

Fördelen med republik är att man kan byta ut premiärministrar när dom ertappats med brallorna nere och förlorat kontakten med verkligheten. Det kan man inte i en monarki...

Loredana, en annan charmig italienare. Snortade Björn mycket på den där tiden? Finns det någon annan förklaring till att han valde just henne? Det vore spännande att höra hur han tänkte. Och vad heter ”släppa taget” på italienska. Finns uttrycket över huvud taget?

Hur många timmars intervju gjorde Expressen egentligen med Henemark? Räcker hela veckan, eller? Det räcker faktiskt nu. Basta!

Ödesdag för Mona. Är hon klok, stämplar hon ut idag. Dags att göra något annat i livet.

Anna Book. Finns det ingen gräns för vad den kvinnan ställer upp på? Förutom alla magbesvär och bantningar och operationer ska nu hennes överarms- och bröstoperationer visas i tv. Hur mycket uppmärksamhet kan man ha behov av? Obegränsat, uppenbarligen.

En värsting till lurendrejare varnar Aftonbladet för. Mannen är tidigare dömd för flera brott och nu varnas framför allt kvinnor för honom. Varför visar dom honom inte på bild? Vilken policy har man för bildpublicering på tidningen egentligen. Väldigt varierad, verkar det som.

Samma tidning envisas med macro-bilder på nagelsvamp. Hela veckan har dom kört med det, fast idag är bilden dubbelt så stor. Vi fattar. Det finns bot mot nagelsvamp. Kan vi få slippa fler närbilder, tack!

En ny bok på gång som säger att livet inte är slut vid 55. Skönt, det finns mer än bingo att se fram emot alltså.

Människor som belagts med djurförbud följer inte lagen. Var det verkligen nån som trodde att länsstyrelserna skulle klara av att ta över djurtillsynen från kommunerna?

Till sist en stjärna i kanten till Stockholms Läns Landsting som låter screena alla 60-69-åringar för tarmcancer. Ett skitenkelt (!) prov som räddar en massa människor från att dö i denna jättevanliga cancerform. Faktiskt fler än man räddar med mammografi. Men det är en skitpinsam sjukdom. Man pratar ogärna om den, inte ordnas det några galor heller. När det nu är så pinsamt att prata om den, kan man åtminstone försöka minska antalet dödsfall i smyg.
Skäms, alla andra landsting!