Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.
Visar inlägg med etikett DN. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett DN. Visa alla inlägg

fredag 13 mars 2020

Från vettet

Bildresultat för hamster

Visst var det någon gammal (töntig) vits som gick typ:
-      Är ni från vettet karl!?
-      Nä, från Blekinge.
Eller nåt i den vägen. 
I dessa coronavirustider kan man verkligen undra om folk har tappat det helt och hållet. Inget ont i att vara försiktig, stanna hemma om man känner sig minsta krasslig, sköta sin hygien och så vidare. Tvärtom. Allt för att hålla antalet sjuka nere så gott det går. Vet man förresten hur många som drabbats av viruset? Jag vet flera som är sjuka nu med hög feber och hosta, men om det är ”vanlig” flunsa eller corona vet man ju inte. Och om man skulle veta, vem ska man rapportera det till då? 

Men apropå från vettet. Var en tur till mataffären idag för att helghandla. Hur många tomma hyllor som helst. Folk har tydligen hamstrat både torrvaror och konserver, men mest av allt toalettpapper. Alltså. På riktigt!? 

Samma sak på Rusta. Folk kom bärande på både tre och fyra jättestora förpackningar med toapapper. Beror det på att massmedia har skrivit att folk hamstrar och alla tänker ”Å fan, ska man hamstra” och så gör de det? Eller tror man på allvar att allt toapapper i Sverige plötsligt ska ta slut? Jag fattar inte.

Och börsen rasar. Man har inte sett något liknande sedan Kruger-kraschen. Visst, det var inte så kul att se att en fjärdedel av ens sparkapital har försvunnit på en vecka, men det lär väl vända åt andra hållet så småningom. Som det brukar. Hysteriskt. Var ordet.

Det som folk antagligen tycker är allra jobbigast är alla tidningar som intervjuar olika experter, eller utser sig själva till experter som Wolodarski på DN, och skriker i krigsrubriker. Stäng skolorna! Stäng inte skolorna! Förbjud alla evenemang med publik! Låt allt vara som vanligt! Ja, så där håller de på. Och så regeringen som hattefnattar hit och dit och varken vet ut eller in. Hur kom man till exempel fram till att just 500 personer på samma ställe är farligt? Samtidigt som man dessutom säger att det inte behövs några restriktioner för kollektivtrafiken. Man kan bli scitzo för mindre.

Trist också att politiker försöker plocka billiga poäng. Visserligen är det lite mer sansat på den fronten, men ändå. Det trollas hejvilt på nätet. M ville minsann lägga ner Folkhälsomyndigheten. S stod handfallna efter tsunamin i Thailand och har inte lärt sig ett skit. Den gjorde si. Den gjorde så. Jodå, finns inte en regering i mannaminne som inte har tabbat sig på ena eller andra sättet. Fattat fel beslut. 
Men, nej. Man fattar aldrig fel beslut. Faktiskt.
Det lärde jag mig för ganska många år sedan och det är en bra lärdom.
Och sann.
För om man står inför ett val så är det ju inte så att man tänker ”om jag gör så där så går det åt helvete, så det väljer jag”. Om man inte är helt bakom flötet vill säga. De beslut man fattar är ju rätt under rådande förutsättningar. Just då. Sedan kanske det inte blir så bra, eller som man hade tänkt sig och då får man fatta ett nytt beslut. Man lär av sina misstag. Om man inte är helt bakom flötet.

Visst, dumma beslut kan man fatta. Som att börja röka fast man vet att det är livsfarligt. Eller ägna sig åt kriminalitet fast man vet att man förr eller senare kommer att åka fast. Eller fnaska. Eller knarka. Eller vad fasen som helst som de flesta vet är rätt korkade livsval. Å andra sidan kanske den som väljer något av ovannämnda hade ett ännu sämre alternativ. Vad vet jag.

Hursomhelst så funderade jag över människors reaktioner. Vi svenskar har ju varit förskonade från krig i flera hundra år, så när vi hamnar i någon form av kris går folk bananas direkt. Men det finns ljusglimtar. Som alla de som erbjuder sig att handla eller uträtta andra ärenden åt människor som satts i karantän. Sociala medier när de är som bäst. Den typen av nyheter vill jag gärna se mer av. I övrigt tänker jag lyssna på en av mina stora favoriter Agnes Wold. En sansad kvinna. Och expert på riktigt.


måndag 20 maj 2019

Kränkande - på riktigt!

Visst får man skämta om tarmproblem. Om man gör det som Jan Berglin.

Idag när alla (läs 90-talister/snöflingor) blir kränkta över precis allting hela tiden är det svårt att använda ordet när något är kränkande på riktigt.

Men i lördagens (18 maj) Dagens Nyheter, Kultur, ägnar sig en av tidningens journalister åt ren och skär mobbning, som inte kan betecknas som annat än kränkande. På riktigt.
DN har en spalt som heter ”Fråga bibliotekarien” och en läsare skriver och undrar varför det kostar pengar att använda bibliotekens toaletter. En befogad fråga. Här i Solna centrum kostar det 5 spänn på bibblan, medan det är gratis i centrumets egna toaletter (där det finns både skötrum och amningsrum dessutom).

Nåväl, insändarskribenten undrar varför det kostar och menar att det blir dyrt för henne som tillbringar många timmar på bibblan. Behöver hon gå på toa fem gånger kostar det 25 spänn, vilket hon jämför med att t ex den lokala bokhandeln låter henne använda personaltoan. Gratis.

DNs egen bibliotekarie, med ”en populär frågespalt sedan 2011”, har ingen större lust att svara på själva frågan. Hon ägnar i stället två hela spalter åt att håna insändarskribenten. Här är några exempel:
”…du som ränner på toaletten i en takt som får Kinas koldioxidutsläpp att verka hårdreglerade”
”Det är sannerligen inte varje dag man träffar på en tarmflora som får William S Burroughs inälvor att framstå som Edens lustgård” 
”…spränglärd låntagare som drar ner byxorna lika panikartat som Svenska Akademien väljer in nya ledamöter.”

Därefter ber hon insändarskribenten att berätta mer om sin kosthållning!
Eftersom hon givetvis inte kan förvänta sig några svar, ägnar Jenny Lindh några hundra nedslag till att gissa:
”Katrinplommon för hela slanten?”
”Laxermedel till lunch?”
”Någon destruktiv författardiet?”
”Råbiff och halvfärska ostron?”
”Jäst hästmjölk?”
”Femtio koppar korpsvart kokkaffe om dagen, rakt ner i magsåret?”

Så där går hon på, Jenny Lindh, och slutar sina mobbningsexcesser med en rekommendation – om det skulle vara så att skribenten bara är extremt kissnödig – att ”läsa mer och dricka mindre” eftersom hon ”uppenbarligen har en blåsa som får de smältande polarisarna att verka harmlösa”.


Hennes uppdrag är, enligt Dagens Nyheter, att ”tipsa om läsvärd litteratur”. Hon tillåts ta ut svängarna rejält, kan man tycka.

Hur jag reagerade? Jag skrev till henne såklart. Och undrade om hon inte är riktigt klok. Möjligt att hela spalten var rent påhitt för att hon skulle få använda a) ett antal fyndiga liknelser som hon kommit på, (möjligen under rusets inverkan) eller b) ett antal referenser till litterära fenomen som hon vill visa omvärlden att hon känner till (jodå, jag känner till Burroughs ”Tjacket”). Kan eventuellt tänka mig att det var ett försök att vara rolig. Jävligt misslyckat i så fall, om ni frågar mig.

Som drabbad av kroniskt bråkig och opålitlig tarm låter fem toalettbesök under en eftermiddag som något att önska sig. Tänker med fasa på när jag, under pågående stambyte, tillbringade många arbetsdagar på bibblan; jag skulle ha blivit ruinerad om jag inte haft tillgång till gratis-toan. Bara fem besök på en hel dag! Lyllos hon. Eller han.

Upp emot 15 % av svenskarna lider av IBS (Irritable Bowel Syndrome).
Crohns sjukdom drabbar omkring 750 personer årligen, totalt har vi mellan 20 000 och 35 000 med Crohns i Sverige.
Omkring 30 000 svenskar har Ulcerös kolit, cirka 1 000 nya fall tillkommer årligen.
Utöver de här tre vanligaste kroniska tarmsjukdomarna finns det otroligt många andra orsaker till en bråkig tarm (t ex cancer, strålbehandling och operationer, som jag själv drabbats av). Psoriasis, antibiotikabehandling, matförgiftning… Need I say more?

Att som Jenny Lindh göra sig lustig över människors behov av tillgång till toalett är inget annat än ren och skär mobbning. Jag ser ingenting i hennes svar som kan platsa under rubriken ”tipsa om läsvärd litteratur”. Oförskämt, okänsligt och – faktiskt – kränkande. På riktigt.

Jag frågade mina vänner vad de tyckte om Jenny Lindhs svar. 
”Hon är inte riktigt klok!”
”Fattar inte att en sån får vara kvar.”
”Hon var borta ett tag och tänkte att hon kanske fått sparken, men så väl var det inte.”
”Så otroligt arrogant!”
”Hur fick hon ens jobbet? Är hon släkt med någon chef?”
”Det var det värsta jag läst på länge!”
"Om frågan är ställd av en riktig läsare är 'svaret' inget annat än ett oförskämt hån."

Exemplen kommer från både ”normalnödiga” människor och folk med olika tarmbesvär.
Hur som helst, jag mailade till Jenny Lindh. 
Jag mailade också till chefredaktör/ansvarig utgivare Peter Wolodarski.
Jag mailade även till DNs kulturchef Björn Wiman.
Nädå. Ingen av dem har svarat. Såklart.

Man kan bara hoppas att hon och hennes chefer läser mitt mail och förstår.
Jag uttryckte mig kanske inte på mitt mest eleganta och subtila sätt.
Avslutade med orden ”Man kan ju hoppas att du drabbas av magsjuka och kikhosta samtidigt så kanske, kanske du får lite insikt i hur det är för de hundratusentals svenskar med kroniska mag- tarmsjukdomar.”

Nä jag vet.
Det var inte snällt.
Ibland blir jag surtant på riktigt.


fredag 27 april 2018

Fredagstankar


Man hinner tänka mycket när man sitter i bilkö. Särskilt när man har glömt sina AirPods hemma. Inte för att man ser några poliser i trafiken, men sätter man luren vid örat kan man ge sig den på att någon spanare noterar lagöverträdelsen. Hemska tanke. Å andra sidan kanske det vore uppfriskande med en sväng i tingsrätten. Har aldrig varit åtalad för något i hela mitt liv och man ska ju skaffa sig premiärer. Det håller hjärnan igång, sägs det.

Språket. Alltså. Alla som läst min blogg vet hur förbannad jag blir på folk som inte kan skriva svenska. Är det en vem-som-helst får jag bara lite hjärtklappning och längtar efter rödpennan, men när det är avlönade journalister som inte kan hålla reda på SIN och DERAS, eller DE och DEM, eller VAR och VART då stiger blodtrycket till rent ohälsosamma nivåer.

Att Norrtelje Tidning (ja den stavas så) har problem med svenskan är ett känt faktum. Men när man får se en sådan här rubrik: ”Nyligen flöt dem iland på Fogdö…”. Jo jag fattar att det kan vara krångligt eftersom man säger DOM vare sig det ska skrivas de eller dem, men har man gått Journalisthögskolan ska man väl för höge farao kunna basic grammatik? Va? Jag gav tidningen en liten gratis språklektion. Om man säger MIG så skriver man DEM, om man säger JAG så skriver man DE. Plättlätt att komma ihåg. ”Nyligen flöt mig iland…” nä, så säger man ju inte. Annat än om man var textförfattare i någon serietidning i mitten av 1950-talet.

Expressen har inte heller några särskilt vassa stilister. ”Förslaget innebär att asylsökande som väljer bort svenskundervisningen, också går miste om deras dagersättning.” Det stod så. Så man kan ju undra vems ersättning de går miste om. Jag skrev till Expressen och frågade. Svar: ”Vi ska titta på detta”. Öh? Det enda som funkar är väl att anställa folk som kan skriva korrekt svenska?

Dagens Nyheter var inte ett dugg bättre: Mailys hade en stark relation till sin familj. Hennes syskon beskriver relationen till deras syster som väldigt nära.” Till vilkas syster då? Ingen aning. Gissningsvis till sin egen syster, men det vet man inte.

Nå ja. Nog gnällt om språkmissar.
Hade ett litet återfall i mitt Hemnet-knarkande. TOG ett återfall, heter det visst när man inte kan hålla sig borta från sitt missbruk oavsett om det gäller knark, sprit, spel eller shopping. Det finns en hel del arkitektritade hus till salu. Arkitektritade? Då undrar jag: vem ritar alla andra hus? Brevbäraren? Bagaren? Slöjdläraren?

Satt också där i bilkön och undrade varför man säger fotvandring? Kan man vandra på något annat sätt än med fötterna?

Och varför heter det Ett par byxor? Ett par skor – ja. Men ett par byxor? Det är ju bara en byxa. Ett par byxben – ja. Att jämföra med en sax som på engelska heter a pair of scissors.

Ja så där kan man hålla på. Särskilt de dagar man blir trött på alla politiker som nu slår knut på sig för att plocka pluspoäng inför valet. Hyckleriet slår rekord nästan dagligen. Som idag när socialförsäkringsministern sparkade generaldirektören för Försäkringskassan. Varför? För att hon har gjort det ministern har gett kassan i uppdrag att göra. Hon skulle fixa så att de stigande sjuktalen började sjunka. Det har hon gjort. 
Expressen skriver idag ”På papperet ser Socialdemokraternas sjukförsäkring mer generös ut än de borgerligas. Men genom att styra Försäkringskassan till hårdare bedömningar har regeringen i praktiken gjort det svårare att bli sjukskriven.” 
Det måste vara rätt ovanligt att man får sparken när man gör det man ska. Tack för väl utfört arbete. Spark-i-röven. Liksom.

Det var längesen jag delade med mig av konstiga ord i pressen.
Så här kommer några:
Supermaten
Dödsgåtan
Kaosmatch
Provfusk
Superår
Sporthunkar

Man kan tro att ”super” är det nya inneordet. Men nähädå. MAGISKT leder fortfarande floskeltoppen. Idag står det i tidningen att ett ”magiskt knep” är att hälla diskmedel i toan. Nu får de väl ändå ta och skaka fram något annat ord? Va?
Det är MAGISKA resmål, MAGISK mat, MAGISKA kvällar, MAGISK utsikt och MAGISKT vete-fan-allt.
Tröttsamt.
Var ordet.




fredag 28 april 2017

Det klarnar


Kommunikation är svårt, tro mig jag vet efter ett helt yrkesliv inom området. ”Det är inte jag som uttrycker mig otydligt, det är du som fattar trögt” kan man formulera sig om man är ett a-hole. Annars kan man försöka vara så TYDLIG som det bara är möjligt, utan att fördenskull behandla den som lyssnar som en idiot. Knepig balansgång där.

Språket kan också ställa till det. Eller vad sägs om lappen nedan som en allvarligt sjuk människas kontaktperson på ett demensboende satt upp? (Jag har maskat namn och datum.)


Inte vet man vad de serverar till lunch heller…

Men det kanske klarnar framöver.

En kvinnlig polischef har åtalats för ofredande av en annan kvinnlig polis. Jovisst, tänkte jag, det finns tafsande damer också. Nu var det inte något fysiskt ofredande utan orden
”Har du pratat om det här i media är du död”. Möjligt att jag är något avtrubbad, men inte skulle jag polisanmäla någon för det. Men nu gjorde den ofredade polisen det och saken gick till rättegång. (Har domstolarna verkligen tid med sånt?) Den åtalade polischefen friades eftersom tingsrätten tyckte att uttalandet var ”inte så hänsynslöst”.

Ett annat fall, av aningen värre kaliber, är morden och mordförsöket i Arboga. Den så kallade Arbogakvinnan åtalas idag. Dessutom är stämningar inlämnade för en rad andra brott. Och medan jag läser tänker jag att det här måste vara en människa som hela livet kommit undan med att skrämmas, muta och manipulera folk. Och när inte det funkade så hade hon ihjäl dem. Riktigt läskig läsning. Faktiskt. Och den så kallade pojkvännen då. Som var beredd att mörda två människor för att få stanna i Sverige, om storyn nu är sann. Hur är man funtad då?

Sen undrar jag hur de kan röra till det på Expressen som idag skriver ”Arbogakvinnan står åtalad för mordet på pappan, mordförsöket på mamman och mordet på hennes make” Men är inte mammans make Arbogakvinnans pappa? Jag fattar inte.

Gårdagens läbbigaste läsning var DNs artikel om mordet på 4-årige Kevin som skedde för snart 20 år sedan. Två syskon, 5 och 7 år gamla, ansågs skyldiga och togs om hand av socialen. Nu har grävande journalister granskat fallet där den tongivande personen var ingen mindre en snubben som skapade seriemördaren Tomas Quick. Och snubben föreläser fortfarande på högskolan.
Nu kommer det en dokumentär i tre delar. En av bröderna säger i en trailer att han i hela sitt liv känt på sig att han är oskyldig.
Det behövs inga skräckfilmer. Verkligheten räcker.
Fy fan, säger jag bara.

Fy fan kan man också säga med anledning av att Saudiarabien valts in i FNs kvinnokommission. Landet där kvinnor inte får köra bil, inte gå ut utan manlig övervakning, inte får öppna bankkonto, inte klä sig som de vill och så vidare. ”Som att välja en pyroman till stadens brandchef” var ett omdöme.
Sverige har en feministisk regering. B…sh…t! Säger jag bara.

I bloggvärlden är det lite skoj att kolla vad folk har för sig. Samma med Instagram. Lite gulligt att Camilla Läckberg känner sig manad att skälla på alla som hånar hennes pojkvän för att han inte kan skriva så bra. Han har åtminstone sin dyslexi att luta sig mot. Det har inte hon. Såg förresten att hon givit ut en ny bok; Häxan. Vad handlar den om? Eller vem? Elaka tankar…

Det ska bli kändisversion av tv-programmet Biggest loser. Nä, jag har inte kollat men sett trailrarna (heter det så?) där ovanligt tjocka människor ska banta i kapp. Blev man förvånad när Anna Book ska vara med? Finns det något tv-program hon inte varit med i? Tårtslaget va?

Trump säger i en intervju att han saknar sitt gamla liv. What’s stopping you? Undrar man. Det är väl bara att checka ut från Vita huset? Världen tackar och bockar.

Apropå klarna. Det är många företag som använder sig av Klarna för att få betalt för sina fakturor. Himla fiffigt vore det om det framgick av fakturan hur mycket man ska betala. Och när. Och till vilket pg. Ganska uppenbart i alla fall att det är jag som ska betala för något jag beställt från Apotea. Får ta och luska lite i det där.


Efter snösmocka kommer solsmocka, skriver kvällspressen.
Man kan ju alltid hoppas.

Förresten. Hotell Hjalmar. Förra blogginlägget. Mailade våra synpunkter till dem.
Alla som tror att de har svarat räcker upp en hand.
Nä just det.




lördag 24 januari 2015

Tiggeriet

Dagens Nyheter 24 januari

Idag känns Dagens Nyheter som ett enda långt försvarstal för de rumänska tiggarna. Regeringen träffar rumänska socialministern, som inte ens har tid att se hur hennes medborgare har det här. Men kallprata med mesiga svenskar går tydligen bra. En stund.

Sen har tidningen pratat med en tiggare som sitter utanför ett apotek i stan som inte tror det blir någon förändring för henne efter samtalen i riksdagshuset. Artikeln om tiggaren andas nöd och elände. Man återkommer ständigt till uttryck som ”några få slantar” och pratar om kylan, om barnen som är kvar hemma och om ”snälla svenskar”.
Dagens Nyheter 24 januari

Därefter följer över ett uppslag historien om Floran, eller Florian – det står lite olika namn i artikeln, som är en av många som ”arbetar” med att hjälpa stockholmare sortera sina sopor. Artikeln inleds med att beskriva vilka bilar ”i halvmiljonersklassen” som står parkerade intill sopsorteringsplatsen. Reportrarna har valt soptunnorna bakom Östra Real, Östermalm. Artikeln går i samma anda som den om tiggerskan. ”Några få slantar” återkommer även här och man får flera hemska historier till livs om folk som helt sonika sorterar sina egna sopor i stället för att låta Floran/Florian sortera dem. Mot förväntad betalning förstås.


Dagens Nyheter 24 januari

Och på hemmaplan har nu antalet tiggare ökat med ungefär femtio procent. Man har bytt arbetsuppgifter en aning och kallat in fler i arbetslaget och den man som tidigare satt vid cykelstället, ibland med och ibland utan krycka, går nu omkring med till synes helt vanställda ben runt busstorget. Vem vet, han kanske råkade ut för en hemsk olycka under julledigheten?

Egentligen vet jag inte riktigt varför jag blir så himla provocerad av tiggare. Kan delvis vara min uppfostran att man ska göra rätt för sig, arbete främjar hälsa och välstånd, man ska inte ligga någon till last och ingenting är gratis. För att nämna några av de visdomsord som jag är uppväxt med. ”Den som inte arbetar ska heller inte äta.” är ett gammalt bibelcitat (2 Tess 3:10) som av någon anledning tillskrivs Lenin. Var han religiös?

Självklart måste det i ett civiliserat samhälle finnas utrymme för att hjälpa människor som inte kan försörja sig själva av en eller annan anledning. Människor som saknar arbetsförmåga pga sjukdom, människor som tillfälligt är utan jobb, människor som har hamnat på sned och behöver hjälp. Jag skänker pengar till en hel massa organisationer som jobbar med ”utsatta människor”. Där jag vet, eller åtminstone tror att jag vet, att pengarna används till det de är avsedda för. Och att de gör nytta på sikt.

Rumänien är ett av Europas mest korrupta länder. Det är också ett av Europas fattigaste länder. Jag begriper inte hur de kunde komma med i EU. Borde man inte i förväg kolla så att de uppfyller helt grundläggande krav på mänsklig behandling av sina medborgare? Romer i Rumänien är diskriminerade och bespottade i en grad som saknar motstycke. Vill vi ha såna länder i gemenskapen? Utan att ställa krav på bot och bättring?

Och det här med den svenska byråkratin. Som svensk kan man inte ens ta emot ett arvode för en insats i tomtägarföreningen, tvåhundra spänn, utan att det ska deklareras. Föreningen ska skicka kontrolluppgift och jag ska ta upp inkomsten i deklarationen. Hur många timmars jobb blir det för alla inblandade, Skatteverket inräknat. Och hur mycket papper går det åt? Har man dessutom den dåliga smaken att engagera sig i ett par föreningar blir byråkratin och administrationen av alla arvoden (mellan 200 och 750 kronor förra året) tämligen omfattande.

Då undrar jag, i mitt rättviseindoktrinerade huvud, hur dessa tiggares inkomster redovisas? Har vi koll på att de skattar för inkomsterna i hemlandet? Om inte, ska de ju beskattas här. Frågan är vem som ska betala arbetsgivaravgifter och liknande? Ska man göra det själv krävs F-skattebevis, annars är det ju den som betalar som ska pröjsa alla sociala avgifter.

Och i höstas skrev Dagens Nyheter om mannen som i princip gjort till sin livsuppgift att hjälpa Stockholms tiggare. Han hjälper till vid kontakter med gatukontoret, anordnar protestaktioner vid avhysningar, samlar in kläder och delar ut och har ett fasligt sjå. Mannen ifråga är långtidssjukskriven. I mina öron lät det han pysslade med väldigt likt arbete. På heltid. Nu jobbar han, trots att han helt saknar arbetsförmåga, och får betalt av Försäkringskassan.

Innerst inne är jag nog väldigt småländsk. Att smålänningar är snåla är bara elakt förtal, däremot är de sparsamma. Handlar inte på kredit. Tar inga allmosor. Hittar något sätt att försörja sig hur knepigt det än kan verka. Gnosjöandan, ni vet. Och de delar med sig så mycket de kan. Som vepan på mosters köksvägg: ”Fem äro bjudna, tio äro komna. Slå vatten i soppan och hälsa välkomna.”. Men det finns en gräns för givmildheten och generositeten, man låter sig inte utnyttjas.

Vissa röster, däribland DN, påstår att tiggeriet inte på något sätt är organiserat. Det kvittar hur många bevis som läggs fram, inte ens tiggarnas egna vittnesmål verkar tas på allvar. Hur kan det INTE vara organiserat? När alla plötsligt reser hem ett par dagar före jul och nu plötsligt som genom ett trollslag av slumpen är alla tillbaka. Och hur tar de sig till avlägsna köpcentra som saknar allmänna kommunikationer? Promenerar fyra mil? Skulle inte tro det?

Jag har under mina år i hundvärlden stött på flera fall av djursamlare. Människor som, i all välmening, tar hand om hittedjur och till slut har samlat på sig en så stor mängd djur att de inte kan ta hand om dem och djuren får leva i ren misär. Man kan inte ta hand om alla, hur gärna man än skulle vilja. Tänker jag då.

Och jag undrar fortfarande vad de parkerade bilarna hade i reportaget att göra. På Östermalm bor många förmögna människor. De kör ofta dyra bilar. Om det faktumet nu stör DNs reportrar så till den milda grad kunde de väl åka till förorten och kolla hur sopsorteringen går till där? Eller på Södermalm som är så trendigt.

Och hur blir det om nu även Norge, liksom Danmark, inför totalförbud mot tiggeri?

Självklart är det förfärligt synd om de här människorna som har det eländigt och känner sig nödgade att tigga, men det hjälper faktiskt inte ett enda dugg att vi skänker dem en slant då och då. Eller att Stockholms skattebetalare bidrar med drygt 16 miljoner i år. Vi befäster bara eländet och möjliggör för rumänska regeringen att fortsätta stoppa EU-pengar i egna fickor.


Dagens Nyheter 24 januari




Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.