Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.
Visar inlägg med etikett Peter Wolodarski. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Peter Wolodarski. Visa alla inlägg

fredag 13 mars 2020

Från vettet

Bildresultat för hamster

Visst var det någon gammal (töntig) vits som gick typ:
-      Är ni från vettet karl!?
-      Nä, från Blekinge.
Eller nåt i den vägen. 
I dessa coronavirustider kan man verkligen undra om folk har tappat det helt och hållet. Inget ont i att vara försiktig, stanna hemma om man känner sig minsta krasslig, sköta sin hygien och så vidare. Tvärtom. Allt för att hålla antalet sjuka nere så gott det går. Vet man förresten hur många som drabbats av viruset? Jag vet flera som är sjuka nu med hög feber och hosta, men om det är ”vanlig” flunsa eller corona vet man ju inte. Och om man skulle veta, vem ska man rapportera det till då? 

Men apropå från vettet. Var en tur till mataffären idag för att helghandla. Hur många tomma hyllor som helst. Folk har tydligen hamstrat både torrvaror och konserver, men mest av allt toalettpapper. Alltså. På riktigt!? 

Samma sak på Rusta. Folk kom bärande på både tre och fyra jättestora förpackningar med toapapper. Beror det på att massmedia har skrivit att folk hamstrar och alla tänker ”Å fan, ska man hamstra” och så gör de det? Eller tror man på allvar att allt toapapper i Sverige plötsligt ska ta slut? Jag fattar inte.

Och börsen rasar. Man har inte sett något liknande sedan Kruger-kraschen. Visst, det var inte så kul att se att en fjärdedel av ens sparkapital har försvunnit på en vecka, men det lär väl vända åt andra hållet så småningom. Som det brukar. Hysteriskt. Var ordet.

Det som folk antagligen tycker är allra jobbigast är alla tidningar som intervjuar olika experter, eller utser sig själva till experter som Wolodarski på DN, och skriker i krigsrubriker. Stäng skolorna! Stäng inte skolorna! Förbjud alla evenemang med publik! Låt allt vara som vanligt! Ja, så där håller de på. Och så regeringen som hattefnattar hit och dit och varken vet ut eller in. Hur kom man till exempel fram till att just 500 personer på samma ställe är farligt? Samtidigt som man dessutom säger att det inte behövs några restriktioner för kollektivtrafiken. Man kan bli scitzo för mindre.

Trist också att politiker försöker plocka billiga poäng. Visserligen är det lite mer sansat på den fronten, men ändå. Det trollas hejvilt på nätet. M ville minsann lägga ner Folkhälsomyndigheten. S stod handfallna efter tsunamin i Thailand och har inte lärt sig ett skit. Den gjorde si. Den gjorde så. Jodå, finns inte en regering i mannaminne som inte har tabbat sig på ena eller andra sättet. Fattat fel beslut. 
Men, nej. Man fattar aldrig fel beslut. Faktiskt.
Det lärde jag mig för ganska många år sedan och det är en bra lärdom.
Och sann.
För om man står inför ett val så är det ju inte så att man tänker ”om jag gör så där så går det åt helvete, så det väljer jag”. Om man inte är helt bakom flötet vill säga. De beslut man fattar är ju rätt under rådande förutsättningar. Just då. Sedan kanske det inte blir så bra, eller som man hade tänkt sig och då får man fatta ett nytt beslut. Man lär av sina misstag. Om man inte är helt bakom flötet.

Visst, dumma beslut kan man fatta. Som att börja röka fast man vet att det är livsfarligt. Eller ägna sig åt kriminalitet fast man vet att man förr eller senare kommer att åka fast. Eller fnaska. Eller knarka. Eller vad fasen som helst som de flesta vet är rätt korkade livsval. Å andra sidan kanske den som väljer något av ovannämnda hade ett ännu sämre alternativ. Vad vet jag.

Hursomhelst så funderade jag över människors reaktioner. Vi svenskar har ju varit förskonade från krig i flera hundra år, så när vi hamnar i någon form av kris går folk bananas direkt. Men det finns ljusglimtar. Som alla de som erbjuder sig att handla eller uträtta andra ärenden åt människor som satts i karantän. Sociala medier när de är som bäst. Den typen av nyheter vill jag gärna se mer av. I övrigt tänker jag lyssna på en av mina stora favoriter Agnes Wold. En sansad kvinna. Och expert på riktigt.


måndag 20 maj 2019

Kränkande - på riktigt!

Visst får man skämta om tarmproblem. Om man gör det som Jan Berglin.

Idag när alla (läs 90-talister/snöflingor) blir kränkta över precis allting hela tiden är det svårt att använda ordet när något är kränkande på riktigt.

Men i lördagens (18 maj) Dagens Nyheter, Kultur, ägnar sig en av tidningens journalister åt ren och skär mobbning, som inte kan betecknas som annat än kränkande. På riktigt.
DN har en spalt som heter ”Fråga bibliotekarien” och en läsare skriver och undrar varför det kostar pengar att använda bibliotekens toaletter. En befogad fråga. Här i Solna centrum kostar det 5 spänn på bibblan, medan det är gratis i centrumets egna toaletter (där det finns både skötrum och amningsrum dessutom).

Nåväl, insändarskribenten undrar varför det kostar och menar att det blir dyrt för henne som tillbringar många timmar på bibblan. Behöver hon gå på toa fem gånger kostar det 25 spänn, vilket hon jämför med att t ex den lokala bokhandeln låter henne använda personaltoan. Gratis.

DNs egen bibliotekarie, med ”en populär frågespalt sedan 2011”, har ingen större lust att svara på själva frågan. Hon ägnar i stället två hela spalter åt att håna insändarskribenten. Här är några exempel:
”…du som ränner på toaletten i en takt som får Kinas koldioxidutsläpp att verka hårdreglerade”
”Det är sannerligen inte varje dag man träffar på en tarmflora som får William S Burroughs inälvor att framstå som Edens lustgård” 
”…spränglärd låntagare som drar ner byxorna lika panikartat som Svenska Akademien väljer in nya ledamöter.”

Därefter ber hon insändarskribenten att berätta mer om sin kosthållning!
Eftersom hon givetvis inte kan förvänta sig några svar, ägnar Jenny Lindh några hundra nedslag till att gissa:
”Katrinplommon för hela slanten?”
”Laxermedel till lunch?”
”Någon destruktiv författardiet?”
”Råbiff och halvfärska ostron?”
”Jäst hästmjölk?”
”Femtio koppar korpsvart kokkaffe om dagen, rakt ner i magsåret?”

Så där går hon på, Jenny Lindh, och slutar sina mobbningsexcesser med en rekommendation – om det skulle vara så att skribenten bara är extremt kissnödig – att ”läsa mer och dricka mindre” eftersom hon ”uppenbarligen har en blåsa som får de smältande polarisarna att verka harmlösa”.


Hennes uppdrag är, enligt Dagens Nyheter, att ”tipsa om läsvärd litteratur”. Hon tillåts ta ut svängarna rejält, kan man tycka.

Hur jag reagerade? Jag skrev till henne såklart. Och undrade om hon inte är riktigt klok. Möjligt att hela spalten var rent påhitt för att hon skulle få använda a) ett antal fyndiga liknelser som hon kommit på, (möjligen under rusets inverkan) eller b) ett antal referenser till litterära fenomen som hon vill visa omvärlden att hon känner till (jodå, jag känner till Burroughs ”Tjacket”). Kan eventuellt tänka mig att det var ett försök att vara rolig. Jävligt misslyckat i så fall, om ni frågar mig.

Som drabbad av kroniskt bråkig och opålitlig tarm låter fem toalettbesök under en eftermiddag som något att önska sig. Tänker med fasa på när jag, under pågående stambyte, tillbringade många arbetsdagar på bibblan; jag skulle ha blivit ruinerad om jag inte haft tillgång till gratis-toan. Bara fem besök på en hel dag! Lyllos hon. Eller han.

Upp emot 15 % av svenskarna lider av IBS (Irritable Bowel Syndrome).
Crohns sjukdom drabbar omkring 750 personer årligen, totalt har vi mellan 20 000 och 35 000 med Crohns i Sverige.
Omkring 30 000 svenskar har Ulcerös kolit, cirka 1 000 nya fall tillkommer årligen.
Utöver de här tre vanligaste kroniska tarmsjukdomarna finns det otroligt många andra orsaker till en bråkig tarm (t ex cancer, strålbehandling och operationer, som jag själv drabbats av). Psoriasis, antibiotikabehandling, matförgiftning… Need I say more?

Att som Jenny Lindh göra sig lustig över människors behov av tillgång till toalett är inget annat än ren och skär mobbning. Jag ser ingenting i hennes svar som kan platsa under rubriken ”tipsa om läsvärd litteratur”. Oförskämt, okänsligt och – faktiskt – kränkande. På riktigt.

Jag frågade mina vänner vad de tyckte om Jenny Lindhs svar. 
”Hon är inte riktigt klok!”
”Fattar inte att en sån får vara kvar.”
”Hon var borta ett tag och tänkte att hon kanske fått sparken, men så väl var det inte.”
”Så otroligt arrogant!”
”Hur fick hon ens jobbet? Är hon släkt med någon chef?”
”Det var det värsta jag läst på länge!”
"Om frågan är ställd av en riktig läsare är 'svaret' inget annat än ett oförskämt hån."

Exemplen kommer från både ”normalnödiga” människor och folk med olika tarmbesvär.
Hur som helst, jag mailade till Jenny Lindh. 
Jag mailade också till chefredaktör/ansvarig utgivare Peter Wolodarski.
Jag mailade även till DNs kulturchef Björn Wiman.
Nädå. Ingen av dem har svarat. Såklart.

Man kan bara hoppas att hon och hennes chefer läser mitt mail och förstår.
Jag uttryckte mig kanske inte på mitt mest eleganta och subtila sätt.
Avslutade med orden ”Man kan ju hoppas att du drabbas av magsjuka och kikhosta samtidigt så kanske, kanske du får lite insikt i hur det är för de hundratusentals svenskar med kroniska mag- tarmsjukdomar.”

Nä jag vet.
Det var inte snällt.
Ibland blir jag surtant på riktigt.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.