Knopp och kropp

Borde förbjudas

tyckte inte Ashley Judd

förrän hon blev lite rundare

Dagens Nyheter skriver idag om en gravt cp-skadad kille som av F-kassan plötsligt bedöms ha behov av 13,5 timmars hjälp efter att för bara ett par år sedan bedömts ha behov av drygt 40 timmars hjälp i veckan. Den nya handläggaren tycker bland annat att om han kan föra armen mot ansiktet kan han också äta själv. Om sedan armrörelsen är tillräckligt stabil eller om maten hamnar någon annanstans än i munnen, har handläggaren dock inte tagit sig tid att kolla.

Det sägs att ett lands välfärd bedöms av hur väl man tar hand om dem som inte klarar sig själva. Ibland känner jag att vi är ett u-land. På riktigt.

Kollade ett avsnitt av tv-serien Sveriges bästa äldreboende i går. Förutom all skrämmande statistik som presenterades – hälften av alla pensionärer är felmedicinerade, en massa gamla är undernärda och håller på att svälta ihjäl och dessutom är majoriteten av äldre deprimerade – var det så oerhört ledsamt att höra de gamla intervjuas. En dam sa att det enda hon var nuförtiden var ”i vägen” och ”till besvär”. Jo, jag har hört det från många gamla i min egen omgivning. Man vill inte besvära, det är inte så farligt och man får vara tacksam för det lilla man får.

Skandal. Säger jag bara.

S-K-A-N-D-A-L.

Är det något vi faktiskt måste sätta av skattepengar till så är det väl äldreomsorgen.

MÅSTE. Säger jag bara.

På nätet cirkulerar nu ett inlägg av Ashley Judd (hon skrev det redan 2012, men det har vaknat till liv nu igen) där hon kritiserar objektifieringen av och fixeringen vid kvinnokroppar, att kvinnor ständigt mäts efter hur de ser ut vilket skapar stress, depressioner och ätstörningar. Kanske hon borde ha tänkt på när hon vek ut sig och visade både det ena och det andra och inte nu, sedan hon lagt på sig ett (klädsamt) antal extrakilon. Så dags nu liksom.

Det har brunnit på flera ställen i Rinkeby i natt. Förra gången ungdomarna ställde till fanstyg skyllde man på att det var i protest mot att polisen skjutit en man i området (flera dagar tidigare). Den här gången vet jag inte vad de skyller på. Eller vem. Kastar sten på brandbilarna gör de i alla fall. Gangsters, som hon sa Gunwer Bergkvist.

Friidrottaren Caroline Taxén har drabbats av hjärntumör och frågar sig ”Varför ska det här hända mig?”. Ja, varför inte? Var tredje människa drabbas av cancer. Det är för jävligt, men ett statistiskt faktum. Sålunda borde kommentaren innebära att hon hellre vill att någon annan drabbas? I så fall – vem då? Men så är det kanske. Var och en är sig själv närmast, men ingen – INGEN – kommer undan sorg, elände och orättvisa. Sorry. Livet är hårt.

I går bloggade jag om den märkliga känslan av att fundera över struntsaker när världen ser ut som den gör. Idag har Aftonbladet som förstanyhet att man troligen har identifierat den man som mördade en amerikans journalist genom halshuggning. Andranyheten är att prinsessan Estelle börjar förskolan idag. Och Aftonbladet tv sänder live.

Några politikreflexioner.

Två nationalekonomer har granskat debatten mellan Anders Borg och Magdalena Andersson. Ekonomerna säger om Andersson bland annat att ”hon är ute och cyklar lite” och att hon svamlar när hon säger att alliansen har ”lånat pengar till skattesänkningar”. Hon sägs också förvränga sanningen och ge missvisande information till väljarna. Låter väl toppen för att vara en blivande finansminister?

Hjälp.

Dessutom, skattesänkningarna har lett till att fler arbetar och 2006 låg kommunernas skatteintäkter på 454 miljarder. 2013 hade intäkterna stigit till 600 miljarder. Man kan tycka att det borde bli några spänn över till bättre äldreomsorg då. Eller hur?

En snabb titt på celebriteterna på röda mattan vid nattens MTV-gala. Är det verkligen Björn Skifs som ligger etta på USA-listan nu igen? Säkert att det inte är Magnus Ugglas låt med refrängen ”Rör rattarna nu, visa pattarna nu…”? Mer kropp än knopp, uppenbarligen.

Alltså. Finns det inga så kallade kändisar med stil längre?

Va?

 

"Rör rattarna nu, visa pattarna nu, låt oss flukta på din byst..."

"Skit samma om vi ses som drägg, om det serveras stekta ägg..."

"Rör kullarna nu, visa bullarna nu, bolla fram dom är du schysst"

"Låt oss se om du är störst, ja till denna rara sång vill vi se en rejäl balkong"

"Rör rattarna nu, visa pattarna nu, då vi tror att dom är fejk.

Har svårt att skilja utifrån på äkta eller silikon.

Rör kassarna nu, visa nassarna nu och låt dom dansa i en shake.

Annars kan du ta ett brejk." 

Magnus Uggla

Ja just det. Brejk var det. Man får cancer av att sitta still för länge.

Man får cancer av en j-la massa saker.

Det är livsfarligt att leva.

Man kan faktiskt dö av det.

Riktigt viktigt?

Viktig lärdom. Uppslitande och sorglig. Men viktig.

Jag roar mig emellanåt med att läsa Magdalena Ribbings etikettspalt i Dagens Nyheter. Från början innehöll den enbart frågor om vett och etikett, alltså hur lång klänning har man när det anges klädsel smoking i en inbjudan eller vem står först på talarlistan vid bröllop och så vidare. Har själv fått några goda råd inför större tillställningar och jag gillar hennes sätt att idiotförklara en del frågeställare, utan att man kan anklaga henne för just det. Elegant.

Nuförtiden handlar frågorna om de mest vardagliga saker som Får jag smyga iväg och se fotboll under midsommar eller Hur nära någon annan kan man lägga sin handduk på badstranden. Jag skämtar inte. Folk frågar sånt. Och Ribbing svarar. Jag undrar då, om det som publiceras i tidningen håller den här nivån, hur märkliga frågor får hon som aldrig blir offentliga? Nästa undran blir, ganska naturligt, har folk inte fått någon som helst uppfostran? Och sen säger jag som gamarna i Djungelboken: Har du ingen mamma eller pappa? Antagligen ingen som kan svara på de här otroligt basala frågorna, då hade de inte behövt ställas till en folkvettsexpert.

Folkvett.

Bortglömt? Borttappat?

Jaha. Hur kan man ägna sig åt sånt när det pågår krig, svält, mord, elände och dödliga epidemier i världen? Borde man inte engagera sig i viktigare saker än vem man måste och inte måste bjuda på bröllop? (Svaret är: ingen. Man MÅSTE inte bjuda någon alls på vare sig bröllop, kalas eller begravning. Om någon nu undrade.) Jo det kanske man borde. Som vanlig liten människa kan jag tyvärr inte göra ett skit. Annat än skänka pengar till de välgörenhetsorganisationer som kan ge lite hjälp och lindring i lidandet. Läkare utan gränser. Röda korset. Rädda Barnen. IM.

Däremot håller jag helt med Ulla, hur iniglödhetahelvetet kan tanterna och farbröderna i EU sitta och diskutera förbud mot supersugande dammsugare när omvärlden ser ut som den gör? Va? VA?

Och för detta djupsinniga arbete uppbär de lön. Från oss.

Skrämmande är bara förnamnet.

Politiken då? Vet inte om man ska skratta eller gråta. När Löfven & co får slut på argument, eller det dyker upp en fråga de verkligen inte vill diskutera (invandringen, vinster i välfärden, försvaret, skatterna…) drar de till med ”då kommer alliansen att göra gemensam sak med SD”. Är det något man varit tydlig med så är det väl just motsatsen? Och var det inte S som, samma dag som SD dessutom, föreslog bankskatt? Precis som SD. Argument nummer två är att ”det där är bara pr”.  Som jag sagt förut, oavsett om man röstar rött, grönt eller blått kan man inte bortse från faktum; under den största globala krisen sedan depressionen har regeringen sett till att landets finanser är sunda. Skatterna har sänkts kraftigt för alla inkomstgrupper och ändå har skatteintäkterna ökat.

Men jag tänker, medan jag under mina dagliga promenader passerar ungefär en miljard valaffischer, om alla partier nu vill ha bättre äldreomsorg, fler människor i arbete, bättre skola, bättre barnomsorg, fler bostäder, bättre vård, bättre miljö etc etc, varför har vi det inte så? ALLA vill ju samma sak. Och ändå ser det ut som det gör. Jag fattar inte.

Och sen hör jag pappa i mitt huvud: Om alla politikerna fick som de ville, skulle hela livet vara som en enda glad operett. Så sant.

Värst är väl ändå Fi? Som verkar ha oräkneliga miljarder att satsa på alla möjliga märkliga projekt. Någon plan för finansiering av alla förslag har då inte jag sett till. Flummigt.

Sjukvården. Intressant att folk tror att vården på något sätt skulle bli bättre om sjuksköterskorna fick högre löner. Alltså, jag har inget emot att folk får bra betalt för väl utfört arbete. Det är inte det. Men skulle vårdköerna bli kortare? Omsorgen bättre? Bemötandet mänskligare? Skulle’nte tro det.

I den lilla världen är väl ingen större skada skedd (hoppas jag), men remissen för äckelpäckel-undersökning visade sig vara skickad till fel sjukhus. De påbörjade förberedelserna fick avbrytas i väntan på ny tid, på rätt sjukhus. Dessutom visade det sig att jag skulle kallats för ett år sedan…

Men inget av detta hade givetvis hänt om alla sköterskor haft 35 000 i månaden.

Polisen. Jag brukar försvara polisen när de kommer på tapeten. De flesta snutar gör ett kanonjobb av detta skitgöra, dessutom inte särskilt välbetalt men gårdagens attack på motdemonstranterna vid SvPs demonstration i Limhamn var väl ändå att ta i? Visst, vi har mötesfrihet och den ska vi vara rädda om men det är ett skitknepigt läge. Sjöstedt ropar på förbud, såklart. Lät väl lite annorlunda från vänsterkanten när KPMLr och liknande var som mest aktiva på 70-talet? Och motdemonstranterna vid dessa högeryttringar är tydligen riktigt våldsbenägna (och har dessutom inte tillstånd att demonstrera), men sånt ger sällan några rubriker. Dessutom, om nu en människa vägrar flytta på sig när en polisbil kommer åkande, tutar och blinkar; får inte människan lite grann skylla sig själv då?

Jag förstår ilskan, frustrationen när extrema åsikter torgförs men vore det inte bättre att gå därifrån? Låta dem skandera slagord på tomma gator? Nu blev ju hela händelsen väldigt uppmärksammad.

Det fria ordet. Alltid värt att värna om. Horribelt då att en amerikans journalist blir avrättad för att han gör sitt jobb. Barbariskt.

Kanske skulle tigandets taktik fungera även här? Man slutar helt enkelt att rapportera om självmordsbombare, terrorister och krigshetsare. Ungefär som att man i fotbollssammanhang bestämt att inte filma åskådare som tar sig in på planen, i syfte att inte uppmuntra andra att göra samma sak och bli tv-kändisar. Jag vet, det var kanske en banal jämförelse i sammanhanget, men jag kom inte på något bättre.

Nu blir det promenad. Måste skaka av mig den bistra verkligheten en stund. Solen skiner, det är fortfarande sommar, vi är friska, har tak över huvudet, mat på bordet och skor på fötterna.

Life is good.

Adoptera

 

Vem tillhör vem? Ingen aning faktiskt.

Nä, jag tänker inte ägna mig åt mer politik nu. Det räcker. Man blir helt överöst av löften och hot från höger och vänster och den ena är värre än den andra. Debatterna i tv gör mig rent av illamående. På riktigt. Jag önskar mig politiker som talar om vad de vill göra för oss medborgare och så en oberoende ekonom som berättar vad det kommer att kosta. Så länge den som lovar också står för de ekonomiska kalkylerna litar jag inte ett skit på varken löften eller hot.

Punkt.

Ägnar mig åt mina medmänniskor i stället. Och meddjur, haha. Besökte i förra veckan en kompis som lever ett liv jag önskade mig när jag var liten. Stor gård, massor av djur – höns, hästar, kalvar, får, getter, katter, hundar… Snopet att jag blev allergisk mot en massa saker som ingår i den önskedrömmen. Skulle kunna göra vemsomhelst lite bitter kanske, men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Men vilken lycka att ha möjligheten att få uppleva allt detta lite då och då!

Jag önskade mig fem barn också, där ute på lantgården. Blev inget med det heller, men jag säger som Nisse Landegren, musikern, ”livet ville inte att vi skulle få några egna barn, men vi har haft stor glädje av andras och de av oss, hoppas jag”. Klok kille det där. Spela trombon kan han också. Har så svårt att förstå hysterin som drabbar en del ofrivilligt barnlösa. Är det just ens vilja att älska och fostra en liten människa är det en god sak att adoptera. Men det kanske mer är en önskan att föra sina egna förträffliga gener vidare? Eller ett sätt att uppfylla omvärldens krav på framgång? Visa att man är en lyckad varelse? Eller vad?

”If you can’t be with the ones you love, love the ones you’re with” som Beatles sjöng. 

Blod är tjockare än vatten – blaha, blaha.

Funderar på att adoptera en pappa förresten. Ska hälsa på honom idag. Superskön krut-farbror på nästan nittio som jag intervjuat ett par gånger och som hör av sig lite då och då. Han har lovat att bjuda mig på fika i sommarstugan och då kontrar jag med att ta med lunch.

Nej då, jag skojar om det där med adoptionen. Men tänk så skönt när man kan göra en annan människa glad bara genom att ses några timmar. Hans tre döttrar verkar inte bry sig om honom nämnvärt. Som sagt, blod är tjockare än vatten – blaha, blaha.

Bostadsbluffarna är igång i stan nu inför skolstarten. Men jag fattar inte, hur kan folk gå på det här år efter år? Har det inte varnats tillräckligt? Det är väl en fin egenskap att tro andra människor om gott, men någon liten realist borde det väl finnas i alla hjärnor? Va?

Och sen undrar jag hur länge folk kan tillåtas bo i en studentbostad? Folk som har högavlönade jobb och läser typ tio poäng terminen för att få bo kvar. Billigt och bra. Utan en tanke på att kön till de här bostäderna växer. Märkligt.

I den ändlösa raddan av dieter har det nu blivit poppis att utesluta gluten och därmed gå ner i vikt. Mat som innehåller gluten innehåller även andra näringsämnen som en massa B-vitaminer och järn till exempel. Vad blir nästa påhitt månntro?

Skrev i går om Mr Extrem Hybris, hr Assange. Idag är en annan hybris-snubbe aktuell. Den gamle dörrvakten Fadde som bloggade om sitt hjältemod vid ett knivmord i Stockholm i somras. Men sen kollar man polisförhören och får klart för sig att han inte ens såg vad som hände, än mindre avväpnade och höll fast gärningsmannen som han påstod i bloggen. Tomte.

Men okej då, en liten politiktanke får avsluta dagens inlägg. Göran Hägglund intervjuas i Aftonbladet och reportern tar upp att han sagt att ”politiken ska göra halt vid människors entrédörr” som han förtydligar med att politiket inte ska lägga sig i sånt som människor kan bestämma själva. Då frågar reportern ”Men var går gränsen? Exempelvis hustrumisshandel brukar ske bakom dörren.”

Det är nog den dummaste kommentaren jag hört en journalist fälla.

I särklass dummaste.

Ever.

Tösse - tusse då.

 

En riktig räkmacka - inte alls från Tösse Konditori

I följetongen Tösse Konditori i Norrtälje har vi nu kommit till slutet. Ägarens första respons på mina synpunkter var ju att det jag påstod skulle kontrolleras. OM det var något fel på varorna de sålt, var det ju inte så bra tyckte han.

Jag svarade helt kort att jag tyckte det var en intressant inställning att utgå från att jag for med osanning…

Nåväl, efter ett par mejl i ungefär samma anda kom ägarens slutgiltiga svar. Jag publicerar det i sin helhet. Det är för komiskt för att redigera.

hej har nu kontrollerat det du säger.
napoleon bakelser tillvekas nya varje dag med samma vaniljkräm,äppelsylt,grädde,hallonsylt,och glasyr, denna dagen tillverkade vi 35stycken vi sålde 31stycken.inga andra klagomål
räksmörgåsar tillverkasnya varje dag med samma sorts räkor.majonäs som vi alltid har
den dagen tillverkades 45st vi sålde 43st inga andra klagomål
trots detta så får du natuligtvis nya produkter om du vill eller pengarna tillbaka du får själv välja
du kan väl ge mig ett besked hur du vill göra
mvh micke

Det är så dumt så det knappt är lönt att kommentera. Hur tänkte han när han svarade? Ingen annan sa nåt. Innebär per automatik att jag har fel. Med den inställningen lär han inte bli gammal i branschen.

Varför skulle jag lägga tid och energi på att upplysa dem om att kvaliteten på deras bakverk blivit sämre? Liksom?

Jag har sagt det förut och säger det igen: Undvik Tösse Konditori i Norrtälje! Det finns så många andra bra ställen att fika på i den stan. Och nej tack, vi vill varken ha bakverk eller några pengar tillbaka. En ursäkt hade faktiskt räckt…

Tösse-ägarens alla mejl skulle passa utmärkt i en kurs i kundbemötande.

Hur man INTE svarar på mejl. Tösse kan det där med att skrämma bort bra kunder.

Korkat.

Nog tjôtat om det, som man säger i Göteborg.

Valaffischerna. En del här i stan är rätt kul. Som att S inte vill ha mindre lärare. Får man verkligen ställa sådana anställningskrav? Är inte det diskriminering? Typ?

Men jag undrar om inte Reinfeldt satte sin sista regeringspotatis i sitt valtal häromdagen. När han sa ungefär att det blir inga satsningar på nånting om Alliansen vinner valet. Alla pengar kommer att gå åt till att ta emot stora mängder flyktingar.

Alltså. Vi kan inte ens föreställa oss de fasor som människor i krig tvingas uppleva. Vi ser bilder på de drabbade, på sårade, på döda och vi läser berättelser som är så hemska att man knappt klarar att läsa till punkt. Vi kan stänga av. Stänga ute. Slippa.

Självklart måste man försöka ge hjälp åt den som behöver. Inte tu tal om det. Men en stilla undran, måste Sverige vara hela världens samvete? Kan man inte, åtminstone inom EU, försöka hjälpas åt med hjälpandet?

Ledaren i DN torsdag (tror jag det var) presenterade intressant statistik och höjde ett varningens finger. Det är givetvis lovvärt att vi tar emot flyktingar, men vilken tillvaro kan vi erbjuda dem när de väl kommer hit? Mottagandet funkar inte alls som det borde. Inte en enda instans har fått resurser nog, vare sig ekonomiska eller personella. Och svensken är i största allmänhet oroad över invandringen, utan att för den skull vara rasister. Jag undrar om politikerna är totalt omedvetna om det? Har de helt tappat kontakten med verkligheten? Och det trista är att vågar någon ens andas om att debattera de här frågorna på riktigt, så blir den som andas genast beskylld att vara rasist. Och då läggs locket på. Ska det vara så? Va?

Nåt helt annat, som de säger i melodiradion. Hellenius hörna i går kväll. Jag gillar hans program. Men hur kom han på att bjuda in Victoria Silvstedt? Han tänkte knappast att hon skulle tillföra något särskilt djupsinnigt, men ett mer intetsägande program får man baske mig leta efter. Länge. Jag har sett vandrande pinnar som haft ett livligare kroppsspråk än den här Plastic Fantastic-bruden. Hjälp. Säger jag bara.

Och nu är till och med Victoria insyltat i mångmiljardaffären Sverige - Saudiarabien skriver Expressen. Ja, alltså inte Silvstedt. Kronprinsessan.

Jag fattar inte varför alla är så förvånade att storfinansen har inflytande över politiken. Att det förekommer korruption i lilla hederliga Sverige. Det är väl samma sak som att LO dikterar hur sossarna ska sköta arbetsmarknaden. I princip. I sak är det såklart f-n så mycket allvarligare när det gäller vapenexport. Varför ska vi över huvud taget sälja vapen? Va?

Fast Aftonbladet skriver att det var Carl Philip som åkte och räddade affären.

Jösses.

Fast det var bra att Tolgfors försvann från politiken. Jag trodde jämt att det var Julian Assange på bilderna. Fasiken så lika de är. Men nu har Julian lagt sig till med skägg och säger att han ska lämna Ecuadors ambassad. Han säger också att han i det längsta hoppats på ”en diplomatisk lösning”. Han är anklagad för sexuella övergrepp och våldtäkt på två svenska kvinnor. Diplomatisk lösning?

Vem tror han att han är?

Mr Extrem Hybris?