 |
| Playa del Soppero |
Alltså. Denna sommar. Än en gång har vi haft tur med
semestervädret. Förra året lyckades vi pricka in de enda tre veckorna solen
sken. I år blev det fyra veckor, varav en nordost om Kiruna. Då hade vi laddat
med flanellskjortor, vandrarkängor och vindtäta långbrallor. Och ett par shorts
för säkerhets skull. Vad hände? Det var till och med för varmt för shorts.
Bästa stället att vara på var en sand-ö mitt i Torne älv. Jag tror att just den
delen kallas Urälven, Kjell får rätta mig om jag har fel. Gissningsvis omkring
25 grader i vattnet. Nej, jag skämtar inte.
Vid midsommar hade vi gråmulet och sisådär 7 grader. Vi fick
tända en brasa varje morgon för att inte lillkillen skulle förfrysa. Jag tror
vi hade samma temp på julafton. Förra söndagen hade vi värsta skyfallet och ett
åskväder som kan skrämma slag på den modigaste. En hastig blick på omgivande
gator kunde få en att tro att man var i Venedig. Men alltså. Så här är det. Vi
har väder. Fattar inte grejen med alla som klagar över det. Än är det för
kallt, än är det för varmt. Och? Var en sväng i Täby i går. Folk bär sig åt som
jubelidioter. Joggar. I 33-gradig värme. Går omkring nästan nakna. Springer
efter bussen. Klart som f-n att de tycker det är för varmt då.
Jag säger bara:
Man ska Gå Långsamt
Man ska Hålla Sig I Skuggan
Man ska Klä Sig Rätt (dvs luftiga, svala kläder – inte
pytteshorts och tajt linne i syntet)
Man ska Dricka Mycket Vatten
I morgon blir det väder igen.
Kanske regn – då blir det regnkappa på.
Kanske svinkallt – då blir det fleecetröja.
Och snart är det vinter igen.
Valfläsket har börjat vältra in över oss detta supervalår.
Sossarna kör en snyftfilm med gammal mamma på äldreboende
som är utrullad i en helt öde trädgård, personalen springer som yra höns i
korridorerna och allt är som en enda tragisk Bergman-film. Men så skulle det
inte vara om sossarna satt vid makten, säger Löfven i bakgrunden. Och levererar
i samma veva ett vallöfte om 20 000 trainee-platser (se där, en ny titel i
äldreomsorgen – trainee - sicket nys)
för ungdomar. Finansierade av skattemedel.
För det första. Redan när min mormor var på ålderdomshem i
mitten av 1980-talet var äldreomsorgen bedrövlig. Och då fanns det inga
alternativ till den kommunala omsorgen. Man blev placerad, helt enkelt.
För det andra. Visa mig 20 000 ungdomar som vill jobba i
äldrevården! Om de hade funnits hade de väl redan jobbat där? Finns en massa
lediga jobb som ingen vill ha. I alla fall ingen med helsvenskt ursprung och
som är yngre än 52. Typ.
Är det någon som köper det där fläsket?
Drunkningsolyckorna är fler än förra året. Tragiskt men inte
så konstigt. Förra sommaren var det inga badtemperaturer någonstans. Sen kom
algblomningen. Mest tragisk dödsolycka (som jag känner till i alla fall) var
den vid Tantobadet. Någon hoppade (halkade?) från hopptornet rakt på en
simmande, vilket troligen knäckte hans rygg. Alltså. Måste man ha hopptorn? Jag
tänker att där råder väl samma inställning som på alla andra platser numera; VA?! Finns det en värld utanför my living
space. Liksom.
Och nu härjar värsta skogsbranden i svensk historia i
Salatrakten. Räddningsledaren sa i går att släckningsarbetet kommer att pågå
till i slutet av augusti. Hur branden började är det väl ingen som vet. Nån som
slängt ut en fimp genom bilrutan? Nån som tyckte det var läge att elda lite
ris? Nåt flatpall som inte höll koll på grillen? Alltså, här ute i spenaten
ringlar vattenslangen över hela tomten. Just
in case.
Kriget i Ukraina. Ryssarna får tydligen bära sig åt hur som
helst utan att våra medier yvs i någon särskilt stor omfattning. Det är samma
sak som när Sovjet invaderade Afghanistan. I det kriget dog lika många sovjeter
som det gick åt amerikanska soldater i Vietnam (fast under kortare tid) och hur
tyst var det inte om det?
Kriget i Gaza. Det pratas om vapenvila. Det skickas fredsförhandlare
från hela världen. Alla utomstående tycks engagerade och skäller på varandra.
Man ska ta ställning för judarna. Man ska inte ta ställning för judarna. Och
tvärtom. Det där förbannade kriget som måste vara allra värst för alla barn,
har pågått längre än jag kan minnas och lite till. Så länge alla tycker att de
har rätt och alla andra har fel och därför ska omvändas, lär det aldrig bli
fred. Vilket vanvett.
Kriget i Syrien. Och så vidare.
När ska män fatta att krig inte löser några konflikter? Ja –
män. Någon som sett några kvinnliga krigshetsare?
Den årliga sjukhuskrisen har kablats ut i medierna hela
sommaren. Och jag tänker att i vilken annan servicenäring skulle man kunna ge
majoriteten av de anställda semester samtidigt? Ja, jag tycker att sjukvården
tillhör kategorin serviceyrken. Måste alla vara lediga i juli? Va?
För några år sedan blev man som sjuksköterska tilldelad fyra
semesterveckor. Ena året fick man juni, andra året juli och tredje året
augusti. Typ. Om man avstod hela eller delar av den tilldelade semestern, fick
man en extra vecka (minst) att ta ut under annan del av året. Men såna fasoner
har väl facket satt stopp för, antar jag.
Som jag brukar säga, bara Jag får som Jag vill så är Jag
nöjd.
Allt annat är underordnat.
Och just som folk – bittra, långsinta och tragiska - gnäller
över för låga löner, för lite ledighet, för varma sommarnätter, för dålig
kollektivtrafik, för höga bensinpriser, för många repriser i tv, för många
överviktskilon, för platt hår, för sega biffar eller VAD FASEN man nu ägnar sin
energi åt att klaga över, tänker jag på alla som har det svårt. På riktigt. Som
mist sin käraste. Som kämpar mot livshotande sjukdom. Som sitter ensamma. Som
är övergivna. Människor vars vardag är en ständig kamp för att över huvud taget
stå ut. Sånt upprör mig faktiskt nästan mest av allt.
Livet är orättvist ibland.
Ingen har påstått något annat.
Men det går inte i repris. Det är här och nu.
Be kind.
Always.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar