Att veta säkert

 

Äkta nam-nam

I mitt pågående slå-hål-på-propagandan-projekt, kan jag idag konstatera – och avslöja – ännu ett ljug om arbetslösheten. Förutom de alldeles åt h-vete felaktiga siffrorna om ungdomsarbetslösheten (när ska man sluta räkna heltidsstuderande som söker helg- eller kvällsjobb som arbetslösa?), rapporterar TT nu att 206 168 personer är ”öppet arbetslösa” inskrivna hos AF. Det är nästan 20 000 färre än vid samma tidpunkt förra året. Borde inte det vara en stor nyhet? Nävisstja, något positivt larv vill man helst inte veta av. Tänkte’nte på det.

Och långtidsarbetslösheten är ett annat slagträ som svingas allt som oftast. Trots att Sverige har lägst andel långtidsarbetslösa i hela Europa.

Att vara arbetslös under lång tid är gräsligt, inte tu tal om det. Och det hjälper ju inte den som söker en miljard lediga jobb och aldrig får något, att Sverige ligger bra till i statistiken. Men det skulle kännas bra om alla som deltog i debatten kunde hålla sig till sanningen. Nån j-la gång.

På DN Debatt skriver en moderatkvinna idag att ett förbud mot tiggeri skulle ge färre fattiga. Ingen aning om vad som är bäst att göra. Det enda jag vet är att det inte hjälper att vi vanliga dödliga sticker till dem en slant lite då och då. Det lockar bara hit fler och alla de olagliga bosättningar som nu poppar upp runt om i Stockholm ställer till jätteproblem med nedskräpning och i vissa fall irreparabel skada på grundvattnet. Här i Solna har tiggarna haft sommarlov, men i går var de tillbaka igen. Ungefär tre gånger så många som innan sommaren. När jag passerade tunnelbanestationen på morgonen pågick utdelning av kryckor. Ett helt gäng sprillans nya kryckor som den som uppenbarligen var dagens tiggerichef höll i famnen. Jag skämtar inte. ”Idag får du vara halt.” Liksom. När jag passerade igen på eftermiddagen hade de bytt och den morgonhalte hade helt mirakulöst tillfrisknat.

I den lilla världen där jag befinner mig, blev besvikelsen stor i förra veckan. Vi har som tradition att dricka champagne den 7:e varje månad. För att hylla kärleken, för att påminna varandra om dagen vi träffades, för att göra en vanlig kväll lite festligare. Augusti månad är givetvis inget undantag, men eftersom vi befann oss i stugan blev det lite omständligare att ordna kvällsmyset. Värmeböljan gjorde att det fick bli kall hämtmat, valet föll på Tösse Konditori i Norrtälje. De har tidigare serverat oss alldeles utmärkta räksmörgåsar, rikligt med torra (typ handskalade) räkor, smakrik majonnäs, delikat bröd. Slog till på varsin och dessutom köpte vi två napoleon-bakelser. Badsäsongen är ju ändå snart slut. Tösse Konditori napoleonbakelser har jag tidigare utnämnt till De Bästa Jag Ätit.

Korkar upp champagne i kristallglasen, dukar vackert i verandan, lägger upp smörgåsarna, tar ett par tuggor innan vi ser varandra djupt i ögonen och utbrister

VAD-I-HELVETE-ÄR-DET-HÄR-FÖR-SKIT?! Ungefär nånting sånt. (Förlåt, men så var det.)

Brödet är segt, majonnäsen nån odefinerbar vit klet, salladen är besk och räkorna är färglösa, blöta och i princip helt smaklösa.

Vi tog varsin korvmacka i stället. Funkar också till champagne.

Till kvällskaffet, som i festlig anda serverades i finkopparna, tog vi fram bakelserna. Reaktionen blev ungefär densamma som efter räkmackorna. VAD-I-…ja.

Seg deg, torr och nästan sprucken grädde, kletig, smaklös vaniljkräm och både hallonsylt och glasyr lyste med sin frånvaro.

Vi tog ett par ballerinakex i stället.

Jo då, var så säkra, jag mejlade och berättade om besvikelsen. Beskrev, utan att överdriva eller vara dum, hur det vi köpt hade sett ut och smakat. I går kom svaret:

”För om det är som du säger så får det naturligtvis inte vara vi kan ju naturligtvis inte själva provsmaka allt vi tillverkar därför är mitt intresse stort att veta tid och dag så att jag kan kontrollera vilken leverans med varor detta kan komma ifrån samt kontrollera detta med berörd personal.”

Spännande approach. Utgå från att kunden ljuger. Signaturen ”micke” skriver också att jag ” skulle kompenseras för det, om fel har uppstått”.
OM fel har uppstått. Hjälp.

Härmed utfärdas därför ett gott råd: Undvik Tösse Konditori i Norrtälje!

Vill ni ha garanterat bra fika, gå till Espresso House i stället. Nyöppnat på Tullportsgatan 8 A. Så sällan som vi go-fikar, vill man ju vara säker på att få valuta för pengarna.

Intressanta diskussioner vid måndagens middagsbjudning. Vill man eller vill man inte bli förvarnad om att döden är nära förestående? Vill man hellre dö knall och fall? Jag gillar att man faktiskt kan prata om allvarliga saker, existentiella frågor. Och eftersom vi har förlorat alldeles för många i vänkretsen, alldeles för tidigt dessutom, och tomheten ibland är mer påtaglig än annars är det väl helt naturligt att man pratar om sin egen förgänglighet. Det är ju det enda vi vet. Att vi ska dö.

För anhöriga är det såklart barmhärtigt att man får tid att förbereda sig på den sorg och ibland förtvivlan det innebär att förlora en kär familjemedlem, men för den som ska dö? Säga sånt som man borde ha sagt för längesen. Göra saker tillsammans en sista gång. Varför inte vara snälla mot varandra utan att ha dödshot hängande över sig?

För egen del vill jag helst bara somna, gärna efter en trevlig kväll med familj och vänner som gamla Berna gjorde. Bara satte sig på en pall i hallen och slocknade.

Kan man få beställa en sådan sorti? Utan att behöva ta saken i egna händer.

Som jag brukar säga:

Be kind.

Always.