Dravel dravel

Danny Saucedo stöttar flickvännens kampanj mot viktmobbning.

Jodå, det var väl väntat. Kräkmedel nummer två var i rutan i går. Magdalena Andersson, sossarnas finansministerkandidat. Bara tanken på att hon ska ta Anders Borgs plats ger kalla kårar. Man kan tycka vad man vill åt höger eller vänster, men ingen – och då menar jag verkligen INGEN – kan ta ifrån Borg & Reinfeldt äran för att Sveriges ekonomi är i så gott skick som den är. En väldigt snabb och enkel jämförelse med andra länder, man behöver inte resa särskilt långt, gör att man faktiskt måste ge dem betyget MVG i den delen av regerandet.

Apropå betyg. Folkpartiet dammar av ett gammalt krav om att införa ordningsbetyg i skolorna. De får litet eller inget medhåll för det förslaget. Fast de ungdomar som intervjuades i tv i går var positiva. En tjej sa att den stökiga klass hon hade hamnat i som tolvåring hade nog varit lugnare om ungarna vetat att deras uppförande skulle betygsättas. Sermanpå. En klok ung dam. Klart som korvspad att man skärper sig när man vet att det man gör får konsekvenser. Det är som att sätta upp fartkameror längs vägarna. Inte så många som kör för fort just där. If you know what I mean.

Men alltså. Andersson. Nu ska alla tvingas gå gymnasiet. Kostnad en miljard per år. 1.000.000.000 kronor. Årligen.

Vilka ungdomar är det som VILL gå gymnasiet men inte FÅR? Av en eller annan anledning? De som är ooooooerhört skoltrötta lär inte bli mindre skoltrötta av att tvingas sitta av ytterligare tre år.

Dessutom säger nu (s) att man ska kunna ta körkort med hjälp av studielånet. Körkort är en klassfråga. Och några orättvisor vill man ju inte veta av. Lär klassfrågan bli mindre för att man ökar på sina studieskulder med kostnaderna för ett körkort? Va? Och sen då? Att ha bil är väl en ännu större klassfråga. Ska man använda studiemedel till bilköpet också?

Dessutom, tvärtemot vad oppositionen hävdar, skedde den största ökningen av inkomstojämlikheten under regeringen Persson 2002 till 2006. Klyftan har varit i stort sett konstant mellan 2006 och 2012, enligt Finanspolitiska rådet.

Men Aftonbladet harvar på i gammal välkänd stil och fortsätter sitt dravel om ökande klyftor. Jag undrar igen; hur mycket får man ljuga egentligen? Det värsta är att nu har det sagts så många gånger att folk faktiskt tror att det är sant. Det är fanimej inget annat än hjärntvätt.

Jodå, skillnaden mellan att ha ett jobb och att vara arbetslös märks mer i plånkan nuförtiden. Är det så himla fel egentligen? Att det ska löna sig att jobba? Att det ska löna sig att förkovra sig, plugga, vidareutbilda sig? Och därmed få högre lön? Va?

Kvällstidningarna gjorde stort nummer av att Zlatan skänkt 350 tusen spänn till svenska fotbollslandslaget för personer med lätt förståndshandikapp. Det var ju snällt av honom, men antagligen inget som märks så himla mycket i den plånboken… Ungefär som när en annan skänker en femhundring hit eller dit.

I går ”nakenchockade” Molly Sandén enligt kvällspressen. Man kan ana hennes nakna kropp i några millisekunder i hennes nya musikvideo. Det var väl mer helheten – text och bilder – som är värd att lyfta fram. I dag ”nakenhyllar” pojkvännen Danny henne genom att lägga upp en bild på sig själv, i badet, i motljus. Schysst badrum. Snygg bild. Och klokt att han stöttar hennes kampanj mot kroppshysterin, men jag blir så TRÖTT på att kvällspressen hela tiden ska klämma in orden NAKEN och CHOCK så ofta som möjligt. Är det nån himla tävling? Va?

Till sist, vaknade i morse till det trista beskedet att Robin Williams gått bort. Man misstänker självmord och jag tänker att än en gång har en människa varit så oerhört deprimerad utan att få någon hjälp, att den enda utvägen har varit att lämna jordelivet. I ett så förtvivlat läge hjälper varken pengar eller berömmelse. Uppenbarligen. En underbar skådespelare, en av mina stora favoriter, är borta för alltid.

Go in peace.

"Nano-nano" Robin Williams. R.I.P.