Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 9 augusti 2019

Feminism


Sveriges regering kallar sig feministisk. Vad betyder det? Rent konkret? Ingen aning, faktiskt. 
Kvotering av ministrar? Har aldrig gillat kvotering oavsett om det innebär att jämna ut könsfördelning, etnicitet eller annat. Jag föredrar rekrytering på meriter.

Därför bar det mig emot att tvingas anställa en kille till en avdelning med bara damer. Alla ansökningar från kvinnor gallrades bort, enbart av den anledningen att företaget hade en jämställdhetspolicy att leva upp till. Det är lika illa åt vilket håll än diskrimineringen slår, och något annat än diskriminering var det ju inte fråga om i just det här fallet.

Såg dokumentären ”Endast Sverige svenska komedienner har”. När filmen var slut satt jag med en väldigt skön känsla i magen. SÅ på pricken alla beskrivningar var. SÅ oerhört mycket igenkänning. Och SÅ himla skönt, på ett lite märkligt sätt, att känna att det spelar ingen roll vilken bransch man befinner sig i. Kvinnor blir mobbade, nertryckta och förminskade överallt. I olika hög grad, förvisso. Men ändå. Känslan att det inte är mig det är fel på.

Under skolåren riskerade man att råka ut för störiga och hotfulla grabbgäng på vägen till musiklektionen, baletten eller skolan och fick rådet att gå en annan väg eller ta en annan buss. Aldrig att någon skulle åtgärdat själva problemet.

Tjejen som utsattes för gruppvåldtäkt på skolans toalett fick byta skola. Kvinnor som inte vågar löpträna i skogen uppmanas att träna inomhus på löpband i stället. Alternativt göra sällskap med några andra i elljusspåret, helst män då. Eller skaffa hund. Fast det verkar inte heller helt säkert, bara kolla vad som händer i Lilla Edet (pappas hemort). Ett gäng killar som först sparkar hunden och sedan slår ner hundägaren. Två kvinnor som berättat om liknande händelser på kort tid. Hundhatare? Kvinnohatare? Idioter?

I den lilla världen där jag befinner mig blev diskrimineringen oerhört påtaglig när jag jobbade på det stora japanska företaget och insåg att de satte högre löner för män än för kvinnor, oavsett arbetsuppgifter. Nä, jag stannade inte så länge efter den upptäckten. Kravet att all kvinnlig personal skulle klä sig i kjol när företagets japanska ledning kom på visit var ytterligare ett skäl till att jag sa upp mig.

Det är inte ett dugg bättre idag. Chefen på Myndigheten för arbetsmiljökunskap har rapporterats vara en riktig mansgris. Han har varit slarvig när han skämtat, säger han. Jävla efterkonstruktion, säger jag. Ganska vanlig sådan, dessutom. ”Du har fan ingen humor” är en återkommande kommentar om man säger ifrån. 
Kan tycka att det är snäppet värre när det rör just den myndigheten.

Gruppvåldtäkter. Eller våldtäkter i största allmänhet. ”Våldtäkt av normalgraden” som det heter på juristspråk. Jag har ingen färsk statistik på det, men någonstans känns det som om detta vidriga har ökat? Och trots att vi nu har en samtyckeslag lär inte kvinnor känna sig säkrare. Våldtäkt har med makt att göra i första hand, inte sex. Skulle man vilja upplysa alla troll om, som tar en nu häktad rappare i försvar med ”med hans utseende behöver han inte våldta nån”. Eller hur. 

Och fortfarande får våldtagna kvinnor frågor om hur de var klädda, hur de var sminkade, om de var berusade, om de möjligen uppträdde utmanande och så vidare. Det går ju att lära en hund att ett nej är ett nej. Man kan lägga favoritleksaken eller en bit leverpastej framför nosen på hunden och lära den att den inte får röra förrän matte eller husse ger sin tillåtelse. Å andra sidan vet jag inte hur ett sånt där nej skulle funka om det var ett helt gäng hundar som omringade leverpastejen.

Och den så kallade ”hederskulturen” ska vi inte tala om. 

”Det är oacceptabelt” säger Löfven gång efter gång när det rapporteras om överfall, våldtäkter, mord, misshandel och så vidare. ”Kvinnor ska kunna känna sig trygga.” Han ser väldigt bestämd ut när han säger det. Väntar han sig att någon ska säga emot? Såklart inte. Men det vore fasen så mycket bättre om han och hans ministrar kunde komma med något konkret. 
”Ta ansvar” är ett annat av hans favorituttryck. Väntar fortfarande på att han själv ska göra det. Eller att någon enda jävel i regeringen kanske skulle kunna göra något annat än att, som Ann Linde, prata om tull på sidenblusar (högre tull på dem än på sidenskjortor) och en ”feministisk handelspolitik”. 

Jag tror att gemene man – och kvinna – är mer bekymrad över otrygghet, våld och kvinnoförtryck än just tull på sidenkläder.
Men jag kan ha fel.


PS
En feminist framställs ibland som en manshatande gaphals i kläder från Gudrun Sjödén och med tanke på hur många olika grupper som kallar sin ideologi för feminism, borde man kanske prata om feminismer i stället. Man måste inte vara vänster, flata eller yrkesdemonstrant, som en del verkar ha fått för sig. Man kan vara en helt vanlig människa som tror på kvinnors och mäns lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, politiskt, ekonomiskt och socialt. 



onsdag 7 augusti 2019

Hur svårt kan det vara?


Ibland undrar jag om politiker och andra beslutsfattare är födda med en särskild sorts hjärna. Eller blir de helt världsfrånvända och tappar logiskt och rationellt tänkande när de hamnar på höga poster? Hur svårt kan det vara, liksom?

Tänker på den svenska bostadsmarknaden. Det största problemet, framför allt i storstäderna, är ju bristen på bostäder och bristen på rotation. Och hur mycket man än bygger, kommer det ändå inte att lösa krisen. Det krävs att gamlingar som jag själv, byter till en mindre bostad så barnfamiljer kan byta upp sig och säga upp/sälja en av de två mindre lägenheter de behållit för att en av dem ska kunna få lite egentid. Märkligt ord förresten. Till och med stavningskontrollen reagerar. 
Men.
Om vi skulle få för oss att downsizea, som det numera heter på ren svenska, och strunta i kontoret och gästrummet men vilja bo kvar i samma område så skulle vi ändå ha samma månadskostnad. Reavinstskatten innebär att försäljningen och köpet går jämnt upp. Varför skulle vi då tränga ihop oss på halva ytan? Liksom.

Jag är ingen nationalekonom, men kan ändå gissa att en sänkt eller slopad reavinstskatt skulle kunna finansieras med slopade ränteavdrag. Det är egentligen inte riktigt klokt att andra skattebetalare ska delfinansiera mina lån. Och att de som har mångmiljonlån är de som gynnas mest. Varför gör inte regeringen något åt det? Å andra sidan var det värre på 70-talet då köttberget 40-talisterna köpte hus. Då fick de dra av 100 % av räntorna. Kan det möjligen hänga ihop med att samma köttberg innehade typ alla riksdagsplatser?
Och visst var det så för många år sedan att ju längre man hade ägt en bostad desto lägre blev reavinstskatten? Ganska rimligt, kan jag tycka. Och skulle få lite snurr på marknaden.

Tänker också på vården som tydligen håller på att spåra ur helt och hållet. Jag vidhåller att det vore en ren vinst att skrota landstingen. Låt staten ta ansvar för sjukhusen och kommunerna för primärvården. Och förbjud anställningar via bemanningsföretag! S och V vill ju att alla ska jobba heltid och ha fast anställning, men som vanligt är det mest snack. Inhyrd personal kanske kan funka på vissa arbetsplatser (även om ett stort antal statliga verk och myndigheter skulle må ekonomiskt mycket bättre om de gjorde sig av med alla dyra konsulter) men inom vården är det faktiskt en styggelse. Inte minst ur patientsäkerhetssynpunkt. För landstingen är det svindyrt! Man skulle kunna anställa avsevärt många fler sjuksköterskor om man inte behövde betala nån himla uthyrare också. Jag får inte ihop ekvationen. Sjukhusen har inte råd att anställa sjuksköterskor, men de kan ta in hyrpersonal som är mycket dyrare. Men, som sagt, jag är ingen nationalekonom.

En annan märklig sak när det gäller vården är lönesättningen. Visst, ingångslönerna är inte jättehöga men löneutvecklingen är helt okej. Om en sköterska sedan väljer att vara chef i några år, får han/hon behålla chefslönen vid återgång till en vanlig tjänst. Det är ju jättekonstigt! I vilken annan bransch skulle det funka? Inte inom näringslivet i alla fall. Väljer man att hoppa av sin chefstjänst och bli t ex kontorist, blir man också av med den höga lönen, tjänstebilen och de andra förmånerna. Helt logiskt, i mina ögon. 

Och Greta ska segla till USA. Hela jippot tappade lite fokus när namnen på båtens sponsorer blev kända. Självklart krävs det sponsorer. Har man något enda litet hum om kommunikation och marknadsföring vet man hur mycket pengar och tid som krävs för att tränga igenom dagens mediabrus. Kändisar säljer. Kändis och barn säljer mer. Kändis och hund säljer också, liksom barn och hund. Kändis med barn OCH hund är en kioskvältare. Fråga vilken reklambyrå som helst. Att låta barn framföra viktiga budskap är genialt på många sätt, inte minst för att den som ens andas något som kan liknas vid kritik, genast får en käftsmäll; ”Ge sig på ett barn! Skäms!”. Som sagt. Genialt.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Det är JÄTTEBRA att barn och ungdomar (och alla andra också, för den delen) engagerar sig i miljöfrågorna, ett av vår tids största hot mot en dräglig framtid, men jag ogillar hyckleri. De värsta hycklarna finns bland våra politiker. De som har makt och möjlighet att göra något men bara babblar. Och sedan vill synas tillsammans med Greta, trots att det är just dem hon riktar den allvarligaste kritiken mot. 
Handlingsförlamade tomtar.

Filmen ”Goodbye Christopher Robin” blev en ögonöppnare.
Se gärna den.

måndag 5 augusti 2019

Gubbslem


Gubbslem är visst en slags alg. Hade jag ingen aning om. För mig har ordet en helt annan betydelse...

Idag väcktes åtal mot förra landsbygdsministern Erlandsson, tre fall av sexuella ofredanden. Han har kladdat på kvinnors lår och hans advokat säger att den gode Eskil ”har inte med flit utsatt någon för något som ska kunna tolkas som sexuella ofredanden”. Alltså, inte nog med att han smeker kvinnolår, han är så korkad att han inte fattar att det är högst olämpligt. 
Jag inser att gamla gubbar kan ha begränsad förmåga att fatta att en klapp i rumpan, en smekning längs låret eller ett flåsande i örat under en styrdans eller annat liknande beteende ogillas av människor som utsätts för det. Så där har män betett sig i evigheter. Tagit för sig. Kvinnor – och förvisso även män – har i århundraden utsatts för kränkande behandling. Och tvingats finna sig i det. Tills nu.
Och de män som inte fattat vad de hållit på med, anlägger oskyldig-hund-minen och hoppas på syndernas förlåtelse.
Glöm det.
Det räcker med gubbslem nu.
Men ja – det går alldeles utmärkt att krama mig och säga hej, tack och hejdå.
Det är nämligen en helt annan sak.
Om någon nu inte har fattat det ännu.

Någon mer än jag som undrar varför det är så tyst från Dramaten om skådisen som fängslats i USA för att ha haft sex med en minderårig flicka? Snubben är 44 år, flickebarnet 14… Hon har frivilligt gått med på att ha sex, säger hon. Båda säger att det är äkta kärlek. Jo, kollar man snubbens Instagram verkar han inte särskilt mogen. Däremot oerhört sexfixerad på ett nästan prepubertalt sätt.
Gubbslem.

Basketspelaren DJ Cooper var ett svin på ett helt annat sätt. Han lämnade urinprov i ett dopningstest och befanns vara – gravid! Jojomensan. Gammalt trick det där, att lämna någon annans urin som man tagit med sig i en liten behållare, väl gömd i en icke synlig kroppsöppning. Det knepet kan varenda pundare.

Men en av de värsta gubbslemmen i modern tid, en viss president, som från flera håll nu hålls delvis ansvarig för helgens två mass-skjutningar i USA, på grund av sina rasistiska och hatiska uttalanden och twitterinlägg skyller nu de här terrordåden på – ja just det – media! Ett av hans favorithatobjekt. ”Falska nyheter har väckt ilska och hat” menar han. Visserligen kan det knappast ha undgått någon vid det här laget att han inte har någon kontakt med verkligheten, men den kommentaren är rent infam. 
Han står och gapar och uppviglar folkmassor med sitt ”build the wall” och upprepar ideligen att sydamerikaner är våldtäktsmän och mördare. Och sen skyller han på media!
Alltså.
På riktigt.
Va?

Det jag verkligen inte fattar är att så många over there vägrar se sambandet mellan 400 miljoner vapen i privatpersoners ägo och det dödliga våldet i landet. Tjugo barn skjuts ihjäl VARJE DAG. Och det finns 88,8 skjutvapen per 100 invånare. Och då snackar vi lagligt inhandlade vapen. Heeeelt sjuuuukt. Och varför i h-vete säljer man automatvapen till privatpersoner? Vapen vars enda funktion är att ha ihjäl så många människor som möjligt på kortast möjliga tid. Finns inte en enda jägare som använder såna. Varför inte låta dem som ska köpa vapen gå igenom samma procedur som gravida kvinnor tvingas till om de vill göra abort? Friskintyg, några dygns betänketid, samtal med psykolog och bara en klinik/vapenförsäljare per delstat. Dessutom kunde man kanske tänka sig att den som vill köpa ett vapen, på vägen till affären möts av skrikande folkmassor utrustade med plakat med bilder på anhöriga som skjutits ihjäl?
Nej, med det stora antalet kongressledamöter som får betalt av vapenlobbyn så lär det inte bli någon ändring. De där tomtarna anser det vara deras grundlagsskyddade rättighet att skjuta först och fråga sen. Eventuellt.
Vilda västern finns inte bara på film. 
Uppenbarligen.



Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.