Visst var det ett tv-program för en massa år sedan som hette
”Vem tar vem?”? Det känns lite så när man läser de ändlösa artiklarna i pressen
om valet, eller ser de ändlösa debatterna i tv.
Stefan kräver att
få veta vilka som ska gå ihop och bilda regering, om inte S blir störst. Själv
tänker han minsann inte avslöja några planer i förskott. Mest komiskt, eller
tragiskt, är det när Stefan kräver
att mittenpartierna ska vara lojala med honom, helst även M, och låta honom bli
statsminister. Allt för att hålla SD utanför. Lojaliteten är ett måste, tycker
Stefan. Men bara om han får bli statsminister. Han tänker minsann inte lägga
två strån i kors för att hålla SD utanför om Ulf vill bli statsminister. Då är
det inte så noga med lojaliteten.
Inte hajar jag logiken heller. Först slänger S en massa skit
på både L och C och sedan kräver han deras stöd för att få sitta kvar på sin
stol. Hur sugen är man på att stödja någon som mobbas? Liksom. Å andra sidan
verkar Annie så himla sugen på att sitta i regeringen så man vet aldrig åt
vilket håll hon vänder kappan. Annars är kappvändning inget hon har ägnat sig
så mycket åt, får man säga till hennes fördel. Utom när det gällde de
ensamkommande afghanerna. Då var det ett helt rättsvidrigt förslag. Som hon stödde.
Men alltså det där med ”ensamkommande”. Nu är det
diskussioner om hur man ska göra med anhöriginvandring. Där tycks man vara
särdeles oenig (också). Men är det egentligen en så stor fråga? Om man tagit
sig till Sverige för att man inte har en enda släkting kvar i hemlandet, hur
kan man då prata om att deras anhöriga kan bli ett problem? Som om en hel släkt
plötsligt skulle dyka upp så fort personen ifråga har fått uppehållstillstånd.
Och Malmö stad betalar ut tiotusentals kronor i bidrag till
en islamistisk rörelse. Ansvarig S-politiker säger att de inte kan kolla upp
allt som sökande skriver på nätet, särskilt svårt är det ju när de skriver på
turkiska. Å andra sidan lyckades ju Göteborg ta reda på ganska mycket om den
här organisationen och vägrade ge dem både lokal och bidrag. Någon som nu går
jättebra i Malmö. Men talespersonen säger att de inte har några särskilt
avvikande åsikter, vare sig om judar eller HBTQ-personer. Reporter frågar vad
de gör om en medlem säger sig vara homosexuell.
– Vi skulle inte kasta ut honom, säger Idris
Yildiz. Nej, bättre att han får vara kvar så kan vi övertyga honom att inte
vara homosexuell.
Apropå kontrollera. Aftonbladet har kartlagt hur våra
ministrar sköter sina uppdrag i EU. Det pågår ju en hel del i parlamentet som
det är bra om Sverige är med och påverkar. Näringsminister Mikael Damberg har
65 % frånvaro (han har skolkat från 11 av 17 möten). Annika Strandhäll, Tomas
Eneroth och Helene Hellemark Knutsson har missat drygt hälften av alla möten.
Så det kanske inte är så konstigt att vi blir överkörda av Bryssel lite då och
då.
Camilla Henemark tar time-out efter att ha skämt ut sig på
någon tv-sänd firmafest. ”Prata svenska” skrek hon rakt ut när Anna Anka stod
på scen. Kanske fel forum, men när Anka är på tv kan man faktiskt behöva slå på
textningsfunktionen. Om man skulle vilja höra vad hon säger. Varför man nu
skulle vilja det. Egentligen.
Apropå time-out. Bästa nyheten idag: ”Anna Book lämnar
rampljuset” (Expressen).
Herrejävlar! Är det verkligen möjligt? Kommer hon inte att
få grav abstinens då? Ungefär som Zlatan? Är det för gott? Troligen. Annars
hade väl tidningen skrivit ”time-out” eller nåt? Hon har till och med tackat
nej till att göra en reality-serie om sitt liv. (Har vi inte redan sett den?)
Det händer så mycket underbart i hennes liv som hon inte vill missa, säger hon. (Sonens
kriminalitet var väl inte så himla underbart?)
Men, säg den glädje som varar beständigt… I slutet av
artikeln får man veta att she will be back. Anna Terminator. Liksom.