Välkommen!
tisdag 20 februari 2024
Humor?
torsdag 8 februari 2024
Se upp!
Nej men det är väl hög tid att börja blogga igen? Inser att jag hade glömt hur roligt det är att oja sig över småsaker. De stora sakerna orkar man knappt ta in, även om vi såklart har en (halvhjärtad) plan för vad vi gör om det blir krig. Jag menar, om Trump vinner i höst kan man väl nästan räkna med att det blir världskrig.
Nåväl. Vadå se upp? Jo, jag har åkt en del kommunalt på senaste tiden. Tunnelbana framför allt. Det är nya vagnar nu, längre och med plats för fler (stående) så man har god uppsikt över sina medpassagerare. Av alla som satt i min låååånga vagn var vi tre (3!) som inte var uppslukade av våra telefoner. Två indiska damer som pratade med varandra (vad är oddsen för att få se folk prata med varandra nuförtiden?) och så jag som satt och såg mig omkring. Jag kunde säkert ha uppfattats som en psykopat, om någon hade tittat på mig i stället för i telefonen vill säga.
Vad har hänt med mänskligheten? Har alla glömt hur man umgås? Pratade med en ung man häromdagen som har haft ett jobb på en försvarsanläggning. Där får personalen inte ta med sina mobiltelefoner, så vad hände när de hade rast?
- Fasen så trevligt vi hade i byggfutten, sa den unge mannen. Vi snackade och garvade och spelade skitgubbe.
Ser man på. Som den där vitsen som cirkulerade för ett tag sedan; ”Jag blev av med min mobil ett par dagar så jag var tvungen att umgås med min familj. Det visade sig att de är riktigt trevliga människor.”
Såg på perrongen också en mamma med ett litet barn i en sittvagn. Mamman satt och glodde i sin telefon, den lilla knodden satt och kollade på en ipad. Båda var strängt upptagna av sitt. Nu vet jag i och för sig inte varför de satt så där, avskärmade från varandra. De kanske hade lekt och stojat och pratat hela dagen och behövde lite paus. Man måste ju inte se allt som något negativt.
Apropå social inkompetens. Läste häromdagen att det blir allt fler singelhushåll. Och i förra avsnittet av Jag och min far – Uggla & Uggla, pratades det om det allt vanligare fenomenet att kvinnor skaffar barn (skaffar barn! Alltså, finns det ett deppigare uttryck?) på egen hand via insemination. De intervjuade kvinnorna tyckte det var en alldeles lysande idé, för då slapp de ju tjafsa med en annan förälder om barnuppfostran och annat. De sa så. Man skulle ju kunna se fördelarna med att barn har två föräldrar också, delat ansvar, delat VAB-ande, delade kostnader…
Jag har tänkt mycket på de där i tunnelbanan. Nu finns det ju inte så mycket att titta på när man åker under jord, men samma fenomen syns vid busshållplatser, på tåg, på krogen ja i princip överallt där människor står stilla. Eller sitter. På en parkbänk. Gärna med lurar över öronen. Där det finns massor att både se och höra. Vet man över huvud taget hur den riktiga världen ser ut och låter? Årstidernas växlingar. Medmänniskorna. Lyft blicken! Har man lust att skrika. Sluta kolla på de där stajlade bilderna och filmerna som folk lägger upp på sociala medier för att visa upp perfekta liv.
Jo, ibland känner jag mig väldigt gammal och grinig och att jag har framtiden bakom mig, trots att jag är barnsligt förtjust i ny teknik och nya prylar.
Men jag tänker fortsätta sitta still utan att kolla i min telefon.
Som en psykopat.
Bloggintresserade
Om mig
- Lena Heimlén
- Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.