Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

torsdag 29 november 2012

Tak över huvudet


Bostadsmarknaden ser väldigt olika ut beroende på var i landet man bor. Här i Stockholm med omnejd är den helt galen. Hela systemet med hyresrätter är satt ur system med svartkontrakt, andrahands-uthyrning och gigantiska köer till interna och länstäckande bostadsförmedlare. Har man köat i 7-8 år hos Stockholms Bostadsförmedling kan man möjligen ha turen att få ett korttidskontrakt, dvs en liten lägenhet i en förort och garanterad hyrtid om tre månader. TRE månader! Under tiden man bor där får man söka andra lägenheter och sedan ta sitt pick och pack och flytta. Hyr man möblerat är det väl en sak, men att hyra en tom lägenhet innebär att man måste dra med sig möblemanget. Även med värsta sortens Feng-shui blir det ett litet lastbilslass hur man än bär sig åt.
Är det inte ganska fräckt att ens tillåta uthyrning på så kort tid? Va?
Och jag är övertygad om att fastighetsägarna skickar in en massa såna fulingar till bostadsförmedlingen enbart för att snygga till sin statistik; "Kolla på oss, vi lämnar hälften av våra lägenheter till bostadsförmedlingen". Eller hur.
I går var det visning av en riktig skitlägenhet i ett getto i Huvudsta. Det är inflyttning på lördag! Och sen är man garanterad att få bo kvar till den 28 februari. Gissningsvis var det ett 20-tal människor på visningen. Desperata är bara förnamnet. Det är faktiskt helt sjukt.

Som en pappa i bekantskapskretsen sa en gång: "Det gäller att supa eller knarka och bära sig åt bara, då får man käk, kläder och lägenhet." Ligger något i det. Man kanske skulle tipsa bostadssökande ungdomar? 

I helgens SvD fanns ett reportage om en ung kvinna i USA. Tampa, Florida har flest hemlösa i hela landet skrev man. Om det var i antal eller jämfört med antalet invånare i staden framgick inte. Däremot framgick att man skulle tycka synd om den bostadslösa unga kvinnan. Hon är 23 år och har en son på 2 år. Pojkens pappa ville inte veta av dem, sa kvinnan. Hon hade inget arbete och bodde tillfälligt hos vänner i en husvagn. Dessutom var hon gravid i tredje månaden. Hon fick food stamps från socialen så hon och sonen skulle slippa svälta. En del av dem sålde hon, sa hon, för att kunna gå med den lille på McDonalds. 
Alltså. Lite grann skar det i mig när jag läste det där. 
Varför skaffar man barn när man inte har varken bostad eller jobb? Kanske var planen att pappan skulle ändra sig och tycka det var kul med en familj? Det gjorde han inte. Och kvinnan får inga jobb eftersom hon inte har någon utbildning och inte kan hon skaffa sig någon heller eftersom hon inte har råd med barnvakt.  
Och varför blir man med barn en gång till? Pappan till det barnet skrevs det ingenting om.
Sist, men verkligen inte minst, blir jag lika sur varenda gång folk gnäller över att de inte har råd med både det ena och det andra, samtidigt som de röker som skorstenar. 
Nej, jag har inget emot folk som röker. Det är vars och ens val och rör mig inte i ryggen. Faktiskt.
Väninnan G sa att jag inte fick gnälla om rökare i bloggen. "Vi är så jagade ändå, utan att du också behöver hålla på" sa G. Jag gnäller inte på rökare i största allmänhet, men jag har några riktigt röda skynken.

Till exempel när cigarretterna går före mat till barnen.
Väljer man att röka och äta nudlar i stället för att satsa stålarna på vettig mat, ja då får man skylla sig själv men när det drabbar barnen är man ute och cyklar. Rejält.

Det andra som stör mig med rökning är blivande mammor som inte kan lägga av. Det finns ingenting som är så farligt för ett växande foster som när mamman röker. Det vet varenda människa, om inte annat får man veta det vid sitt första besök på MVC. Det är som en av barnmorskorna i vänkretsen sa: "Tänk dig att du klämmer in dig i skåpet under diskhon och att någon blåser in rök genom avloppet. Så har det lilla barnet det i magen på en rökande mamma." Och sen undrar morsorna varför barnen får astma, är infektionskänsliga och har svårt att hålla vikten. Pantskallar.

Och det tredje är allt himla rökande i tv-serier och filmer. Rökandet påverkar inte dem som redan röker, däremot kan de locka ungdomar att börja. Och det är väl ganska onödigt? Va?

Nog gnällt om det. Tak över huvudet var det ju.
Internatskolorna är i blåsväder igen. Eller fortfarande, kanske. Mest i blåsväder är Sigtuna. Den "kamratfostran" som finns - vad är det för himla ord förresten? Pennalism är var det är - är oerhört djupt rotad och det verkar inte ha hänt ett dugg sedan Jan Guillou skrev Ondskan. Å andra sidan, vad kan man förvänta sig av en skola som kräver att flickorna har vit skjorta, kavaj och slips. År 2012. Knappast läge för något nytänkande i den miljön. Hjälp.

Det finns föräldrar som är förbannade på medierna som skriver och berättar hur det går till på de här internaten. En pappa skrev "Det är självklart att det görs bus och dumheter, det behöver inte vara av ondo". En inte alltför vågad gissning är väl att han inte är pappa till någon av ungdomarna som utsatts för pennalismen? Kan det verkligen vara av godo att spöa någon? När man är fem mot en, dessutom? Samma pappa skriver också att livet på en internatskola "fordrar en viss social kompetens". Sedan när räknas en fekjad avsugning inför publik som social kompetens? Va?

En av våra mest frånvarande politiker, Morgan Johansson, skriver i en debattartikel tillsammans med Ylva Johansson att det är helt galet att de idrottsklubbar som drivs i bolagsform själva får bekosta polisbevakning. Det är nog första gången jag nickar instämmande till något som de båda tyckt. Alltså, får inte polisen tillräckligt många miljarder för att skydda medborgarna, oavsett om de står i kö utanför en fotbollsarena eller om de deltar i en demonstration? Europa League-matchen mot Napoli den 22 november kostade AIK en miljon kronor. Hur mycket stålar blir det kvar till ungdomsidrott med såna utgifter? Och hur många kommer ha råd att gå på hockey och fotboll om biljettintäkterna ska användas till att avlöna poliser? Som redan är finansierade med skattepengar. Sanslöst.

Nej, nu är det hög tid att återgå till betalt skrivande. Jag är för gammal för att börja knarka så jag får nog vackert gneta ihop stålar till hyran.
Men ibland måste ilskan bara få pysa ut.





torsdag 22 november 2012

Deprimerande



I kväll spelas sista matchen på Råsunda Fotbollstadion. Lite vemodigt känns det allt. Den har liksom alltid funnits där. Å andra sidan behövs det bostäder, väldigt mycket behövs det bostäder, så marken är troligen bättre använd till det.
I kväll spelar också Swedish House Mafia på Friends Arena. Någon mer än jag som tror att det kommer att bli totalkaos i trafiken?
På SLs pressavdelning tycker man att folk kunde lämna arenan innan konserten är slut, för att på så sätt minska trycket på bussar, t-bana, pendeltåg osv. Vilka snillen...

Vädret är minst sagt grått och sömnigt. Tittar man ut ser det ut som någon oerhört djup film av Bergman. Man kan bli deprimerad för mindre.

Det har hänt hemska saker här i stan också. En man och hans 11-årige son hittades döda i mannens lägenhet. Så fruktansvärt deprimerad man måtte vara om man tar sitt eget liv och hur bottenlöst förtvivlad man måtte vara om man kan döda sitt eget barn. Som mamman i Sigtuna för något år sedan. Henne skrevs det spaltmeter om. Jag vet inte om det beror på att mannen i veckans drama är man eller att han är svensk eller att han är bosatt på Östermalm, men det har varit mycket lågmäld rapportering. Inget fel i det, men man kan inte undgå att notera skillnaden. En arbetslös, ensamstående mamma med utländsk bakgrund mot en känd finansman (ja, jag vet vem han är). Slutsatsen blir väl att pengar inte har någon betydelse. Depression och psykisk ohälsa kan även drabba den som bor på Styrmansgatan. Sorglig är hela historien i alla fall.

Stackars Melvin 6 år fick otäcka brännskador under en utflykt med skolan i Ånge. En av lärarna skulle fylla på spritköket och en gnista slog upp och de barn som stod i vägen brändes bland annat i ansiktet. Arbetsmiljöverket har kommit till slutsatsen att skolan inte kan hållas ansvarig för händelsen. Men alltså, vem är ansvarig för barnen under en skolutflykt om inte skolan? Jag fattar inte.

Deprimerad kan man bli av alla Sverigedemokrater. Den ene bär sig värre åt än den andre... Nu har Jimmie i alla fall utsett en ny ekonomisk talesperson. Som satt två bolag i konkurs och jagats av Kronofogden. Hm.

Det började med att den ene järnrörsmannen tog time-out. Några ledarskribenter ojade sig och sa att det finns inget i arbetslagstiftningen som heter så. Det var det ingen som ordade om när Mona tog sin. Inte när Lars Danielsson (Perssons statssekreterare som arslade sig under tsunami-katastrofen) tog sin heller. Apropå skillnaden mellan folk och folk.

Anna Anka ska göra come-back i svensk tv. Hon säger till Aftonbladet att hon vill "förändra bilden av mig". Så pass. Har hon tränat hos talpedagog? Blivit religiös? Anslutit sig till feministerna? Frågorna hopar sig och spänningen stiger. Not.
En av frågorna är; kan man göra en parodi på någon som är som en parodi på sig själv?
Jajamen, kolla här.

Bingo Rimér har blivit rånad på sin farfars klocka. "Utekvällen slutade i katastrof" och Bingo är jätteledsent. Katastrof!? Har han inga värre saker att vara ledsen över kan ska han vara glad och tacksam. Basta.

Och Bonde-Bengt bröt ihop under en dejt så TV4 fick bryta inspelningen.
Tusse då. Sicket elände.

Miljöpartiets språkrör är föräldralediga båda två samtidigt. Fast inte med samma barn, får man anta.

Nu ska Kina bygga världens högsta skyskrapa. Snoppmätning på internationell nivå. Dessutom ska den byggas snabbt, om 90 dagar beräknas den vara klar. Nån som vill åka upp i den? Inte jag, tack.

Sen undrar jag när någon ska ha tillräckligt mycket stake för att ta itu med riksdagsmännens och -kvinnornas förmånliga avtal. Tolgfors till exempel. Han petades ju från ministerposten men har kvar sin riksdagsplats, så nu har han både lön som riksdagsman (58 300 kronor/månad) och avgångsvederlag från sin tid som minister (56 700). Summa summarum 115 000 kronor. Är det skäligt?
Å andra sidan är det vad SAS-piloterna tjänar i genomsnitt, enligt Dagens Industri.

SAS fick till det till slut även om det var med metoder som snuddar vid utpressning. Fast jag förstår inte att medierna är så himla upprörda över det. Det är knappast något nytt. Sånt där förekommer på vartenda företag - "Om ni inte går med på låga löner måste vi sparka två man". Händer överallt. Hela tiden. Fråga vem som helst i vården, tillverkningsindustri eller tjänsteföretag. Och fackförbunden bara viker ner sig. Sen sitter de i morgonsofforna och beklagar sig. Fegisar.

Nä, nog gnällt för i dag.
Nu ska jag leta recept på smarriga efterrätter.
Nåt roligt ska man ju ha.




onsdag 14 november 2012

Alla dessa dagar

Ska man ge sig på någon ska det vara på lika villkor.

I söndags var det Fars dag.
Ingen kan ha undgått hur jag känner för min egen far. Han var en stor man, inte bara fysiskt utan även mentalt och mänskligt. Jag blir så innerligt trött på alla missanpassade, lata och bittra människor som skyller sina tillkortakommanden på en taskig uppväxt. Min pappa hade en riktig skituppväxt och ändå lyckades han både i karriären och familjelivet. Kan han så kan alla. Det hänger bara på den egna viljan och att välja sitt umgänge. Basta.
Fars dag kan innebära att egotrippade ungar åtminstone en gång om året (nåja, två gånger då om man räknar pappas födelsedag också, kanske tre om de orkar bry sig om pappa även under julen) blir påmind om att man har sin pappa att tacka för att man existerar. Och nej, man måste inte älska sina föräldrar. Man måste inte älska sina syskon eller sina barn heller. Men om man har en hyfsat vanlig relation till sin pappa så borde man åtminstone kunna lyfta luren och säga grattis. Eller nåt. Ett hejsan svejsan på Facebook räknas inte.
En pappa i min vänkrets, som just nu har det mycket mycket svårt, har tre vuxna barn. Ingen av dem hörde av sig på Fars dag. Hur självupptagen får man bli? Liksom.

Och lagom till Fars dag fick Tjejjouren stort utrymme i SvD. Tanken var säkert god; de hävdar att många barn tvingas till umgänge med en förälder som de verkligen inte vill träffa och som dessutom kan vara både alkoholiserad och våldsam. Rättvisan mellan föräldrarna går före barnens väl och ve, skrev Tjejjouren. Illa. Men det var inte så smart att peka ut papporna som roten till allt ont. Såvitt jag vet finns det både alkoholiserade och våldsamma mammor också. Dessutom finns det manipulerande mammor som skrämmer skiten ur barnen och berättar skräckhistorier om papporna så att barnen inte vill träffa dem. Allt är inte svart eller vitt här i världen. Och fortfarande är det så att hela rättsapparaten står på mammans sida. Alltid. Det är inte heller särskilt smart.

Helgen innan var det Alla helgons dag.
Det är också en helg då de flesta blir påminda om att de har döda familjemedlemmar att tända ett ljus för. Skrämmande nog verkar det mest vara grupptrycket att tända ljus som driver massan till kyrkogårdarna, inte minnet av de döda. Ser illa ut om det är mörkt på mammas grav när det lyser på alla andras. Liksom. Inte en tanke på att tända ljus, lägga en krans eller plantera blommor någon annan gång under året. Men visst, för många är det ytan som är viktigast. Huvudsaken är att det ser bra ut. Hur det är ställt med det inre är mindre viktigt.

Gustav Adolfsdagen var det den 6:e (han stupade i Lützen 1632, det enda datum under historieundervisningen jag kommer ihåg. Vad G II A gjorde i övrigt har jag ingen aning om). Och då ska man äta bakelser minsann. Vad säger Folkhälsoinstitutet om det? Fast det ska visst slås ihop med Smittskyddsinstitutet så man kan dela ut dubbla pekpinnar till folk och fä. Suck.

Och på måndag (19/11) är det Internationella toalettdagen.
Jo det är sant. World Toilet Organization ligger bakom.

På fredag är det Internationella dagen för tolerans.
Hur många har koll på det? Undrar förresten hur många som vet vad ordet tolerans betyder. Erik Almqvist, SD:s ekonomiske talesman, borde lära sig det. Hur mycket Jimmie än försöker tvätta bort rasist-stämpeln från partiet så lär han aldrig lyckas. Särskilt inte när rassarna filmar sina egna tilltag och skryter om hur ballt det är att reta upp folk med att säga "Sverige är MITT land, inte DITT" och kalla okända kvinnor för hora. Fina gossar det där. Och de representerar Sveriges tredje största parti. Skrämmande är bara förnamnet. Almqvist förnekade bestämt att han sagt allt det som flera vittnen påstår att han sagt. När han och partiet fick svart på vitt (haha) att vittnena hade rätt, försvarar han sig med att han nu har gått i terapi för sitt omdömeslösa beteende. Alltså. Varför gick han i terapi för något han inte sagt och gjort? Eller gick han i terapi i går kväll, efter Expressens avslöjande? Jag fattar inte.

Katrin Zytomierska har visst gått ett steg för långt i sin blogg. Hon är ju fena på att uttala sig både kränkande och nedsättande om människor hon inte känner, men när hon spydde galla över tjejen som ställde upp på reklamfoto för SATS gym var måttet rågat. Lätt hänt när man hela tiden försöker överträffa sina egna elakheter att det till slut går över styr. Internationella dagen för tolerans. Fredag. Skriv upp det.

Bilderna på dem som deltog i den direktsända firmafesten (Fotbollsgalan) är alltid lika roliga. Kul att se hur folk klär sig när de går på fest. Vet inte vilken klädkod man hade, men om det stod "Kavaj" på inbjudan borde väl de flesta haja att det inte innebär att både damer och herrar ska ha svart kostym. Pia Sundhage får ursäkta, men det finns faktiskt klänningar som passar även dem som inte är så himla kvinnliga. Magdalena Ribbing får göra en insats. Eller Camilla Thulin. Helena Seger hade i år bytt ut sin smoking mot något fullständigt smaklöst och illasittande. Och till det en sönderhackad fjäderboa runt höfterna och en fruktkorg på huvudet. Hur tänkte hon där? Zlatan borde givit henne en dag med en personal shopper i stället för en handväska för en halv miljon kronor. Mer pengar än stil är bara förnamnet.

Och varför tjafsar alla med Bosse Hansson? Ja, det var klantigt att kalla AIKs spelare för svartingar, men kan man med det dra slutsatsen att Bosse är rasist? Och ja, han är journalist och borde kunna uttrycka sig i både tal och skrift men Bosse är född 1933. Han fick lära sig saker om andra folkslag som i dag inte ens är i närheten av att vara rumsrena. Som Tintin i Kongo. Eller Pippi Långstrumps pappa. Varför satt han förresten på pressläktaren om han inte hade ett uppdrag för pressen? På Stockholmsmässan är man stenhård. Där räcker det inte att vifta med press-leget för att komma in gratis, man måste tala om vilken tidning man skriver för och i de flesta fall dessutom anmäla sig i förväg.

Läskigaste bilderna de senaste dagarna måste ändå vara de på ukrainskan Valerie Lukyanova, kvinnan som gör allt för att likna en levande barbiedocka. Jag-gör-vad-som-helst-för-att-bli-känd. Liksom. Men hon säger att hon har ett yrke också. Hon är lärare på skolan för utomkroppsligt resande.
Minsann.

Finns det någon dag för Barbiedockan?
Måste kolla det.





Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.