Deprimerande

I kväll spelas sista matchen på Råsunda Fotbollstadion. Lite vemodigt känns det allt. Den har liksom alltid funnits där. Å andra sidan behövs det bostäder, väldigt mycket behövs det bostäder, så marken är troligen bättre använd till det.
I kväll spelar också Swedish House Mafia på Friends Arena. Någon mer än jag som tror att det kommer att bli totalkaos i trafiken?
På SLs pressavdelning tycker man att folk kunde lämna arenan innan konserten är slut, för att på så sätt minska trycket på bussar, t-bana, pendeltåg osv. Vilka snillen...

Vädret är minst sagt grått och sömnigt. Tittar man ut ser det ut som någon oerhört djup film av Bergman. Man kan bli deprimerad för mindre.

Det har hänt hemska saker här i stan också. En man och hans 11-årige son hittades döda i mannens lägenhet. Så fruktansvärt deprimerad man måtte vara om man tar sitt eget liv och hur bottenlöst förtvivlad man måtte vara om man kan döda sitt eget barn. Som mamman i Sigtuna för något år sedan. Henne skrevs det spaltmeter om. Jag vet inte om det beror på att mannen i veckans drama är man eller att han är svensk eller att han är bosatt på Östermalm, men det har varit mycket lågmäld rapportering. Inget fel i det, men man kan inte undgå att notera skillnaden. En arbetslös, ensamstående mamma med utländsk bakgrund mot en känd finansman (ja, jag vet vem han är). Slutsatsen blir väl att pengar inte har någon betydelse. Depression och psykisk ohälsa kan även drabba den som bor på Styrmansgatan. Sorglig är hela historien i alla fall.

Stackars Melvin 6 år fick otäcka brännskador under en utflykt med skolan i Ånge. En av lärarna skulle fylla på spritköket och en gnista slog upp och de barn som stod i vägen brändes bland annat i ansiktet. Arbetsmiljöverket har kommit till slutsatsen att skolan inte kan hållas ansvarig för händelsen. Men alltså, vem är ansvarig för barnen under en skolutflykt om inte skolan? Jag fattar inte.

Deprimerad kan man bli av alla Sverigedemokrater. Den ene bär sig värre åt än den andre... Nu har Jimmie i alla fall utsett en ny ekonomisk talesperson. Som satt två bolag i konkurs och jagats av Kronofogden. Hm.

Det började med att den ene järnrörsmannen tog time-out. Några ledarskribenter ojade sig och sa att det finns inget i arbetslagstiftningen som heter så. Det var det ingen som ordade om när Mona tog sin. Inte när Lars Danielsson (Perssons statssekreterare som arslade sig under tsunami-katastrofen) tog sin heller. Apropå skillnaden mellan folk och folk.

Anna Anka ska göra come-back i svensk tv. Hon säger till Aftonbladet att hon vill "förändra bilden av mig". Så pass. Har hon tränat hos talpedagog? Blivit religiös? Anslutit sig till feministerna? Frågorna hopar sig och spänningen stiger. Not.
En av frågorna är; kan man göra en parodi på någon som är som en parodi på sig själv?
Jajamen, kolla här.

Bingo Rimér har blivit rånad på sin farfars klocka. "Utekvällen slutade i katastrof" och Bingo är jätteledsent. Katastrof!? Har han inga värre saker att vara ledsen över kan ska han vara glad och tacksam. Basta.

Och Bonde-Bengt bröt ihop under en dejt så TV4 fick bryta inspelningen.
Tusse då. Sicket elände.

Miljöpartiets språkrör är föräldralediga båda två samtidigt. Fast inte med samma barn, får man anta.

Nu ska Kina bygga världens högsta skyskrapa. Snoppmätning på internationell nivå. Dessutom ska den byggas snabbt, om 90 dagar beräknas den vara klar. Nån som vill åka upp i den? Inte jag, tack.

Sen undrar jag när någon ska ha tillräckligt mycket stake för att ta itu med riksdagsmännens och -kvinnornas förmånliga avtal. Tolgfors till exempel. Han petades ju från ministerposten men har kvar sin riksdagsplats, så nu har han både lön som riksdagsman (58 300 kronor/månad) och avgångsvederlag från sin tid som minister (56 700). Summa summarum 115 000 kronor. Är det skäligt?
Å andra sidan är det vad SAS-piloterna tjänar i genomsnitt, enligt Dagens Industri.

SAS fick till det till slut även om det var med metoder som snuddar vid utpressning. Fast jag förstår inte att medierna är så himla upprörda över det. Det är knappast något nytt. Sånt där förekommer på vartenda företag - "Om ni inte går med på låga löner måste vi sparka två man". Händer överallt. Hela tiden. Fråga vem som helst i vården, tillverkningsindustri eller tjänsteföretag. Och fackförbunden bara viker ner sig. Sen sitter de i morgonsofforna och beklagar sig. Fegisar.

Nä, nog gnällt för i dag.
Nu ska jag leta recept på smarriga efterrätter.
Nåt roligt ska man ju ha.