Att tappa hakan

Hur man tecknar "tappa hakan" för dövblinda personer.

Jo, jag erkänner: I am a news-person. Inte så att jag får pling-i-telefonen så fort det händer något av nyhetsvärde (vilket är ett oerhört relativt begrepp) men jag läser tidningarna och scrollar av nätet om morgnarna innan jag stiger upp. Ibland kollar jag även nyheterna på tv, ibland inte. I besparingstider undrar jag ibland varför SVT har två nyhetsredaktioner? Räcker det inte med en. Och då kan de ha kvar Kunskapskanalen, som är i princip den enda kanalen vi kollar på. Saknar vi TV4? Inte ett skvatt, faktiskt.

 Runar Sögaards dom om två månaders fängelse för penningtvätt fastställs av Hovrätten. Han har plockat ut tiotusentals kronor från sitt konto, men säger att han inte har en aning om varifrån pengarna kommer. Om jag plötsligt hade typ 72 000 spänn på kontot skulle jag åtminstone göra ett försök att kolla upp hur de hamnade där. Särskilt som det tydligen inte var så svårt att få fram att stålarna kom från en för honom okänd 82-årig dam. Men han ser väldigt glad ut på polisens bilder, hämtade från bankomaten… 

 Så rapporteras det om försäkringsbedrägerier igen. 

En kvinna i Helsingborg har fått hundratusen (100 000!) kronor i MÅNADEN från Försäkringskassan. I femton (15!) år! Nu först har man kollat hur det står till med tanten, som vid en ganska enkel kontroll visar sig kunna röra sig utan problem. Trots att läkarintyg finns på att hon inte ens kan lyfta en kopp. HUR är det ens möjligt? Och hur fasen tror de att tanten ska kunna betala tillbaka stålarna? Borde inte såväl intygsskrivande läkare som F-kassans handläggare granskas också? Har man inte på våra myndigheter fattat att ”på heder och samvete” inte funkar längre? Och det är ju såna här rövhattar som gör att alla som sköter sig och som verkligen har behov av assistans granskas i överkant. Gode män som ifrågasätts för minsta lilla utlägg av nitiska överförmyndare. Sila mygg och svälja kameler, eller hur det nu var.

 Stockholms trafikregionråd Jakob Dalunde (MP) meddelar stolt att man ska ta fram ett märke som folk kan ha på sig i kollektivtrafiken. Av märket ska de framgå att bäraren behöver sittplats. Det behövs eftersom ”obehöriga” ibland sätter sig på platser som är avsedda för till exempel gravida och gamlingar. En markör ”ska göra det lättare för resenärer i kollektivtrafiken att se vem som behöver en sittplats” säger han. Det finns alltför många egotrippade personer som sätter sig på de reserverade platserna, ställer ryggsäcken på sätet intill och lägger benen i kors så att tre platser ockuperas. Om de där fullblodsegoisterna nonchalerar en gravidmage, ett par kryckor eller en rullator och lugnt sitter kvar på platsen (ofta med lurar i öronen också) så lär det inte hjälpa med en ”markör”. Men trafikförvaltningen har fått i uppdrag att ta fram förslag på hur ”markören” ska se ut. Jag tänker inte avslöja vilka associationer jag fick i huvet när jag läste artikeln… 

 Skolavslutningstider. Humlor surrar, syrener och liljekonvaljer tävlar i väldoft och presenttipsen står som spön i backen i alla medier och kanaler. I morgon är det 50 år sedan jag själv tog studenten! Femtio år! (”Rosorna i världsfurstens trädgård.”) Nu låter jag som gamlingar lät när jag var ung. Du anar inte hur fort tiden går. Man tyckte de var skitjobbiga. Och nu inser man hur rätt de hade. Swooosh bara, så for livet fram som en raket. Men den fjärde juni 1976 var en riktigt festlig dag och inte alls så där sjukt påkostad som dagens studentfiranden. Dagens tappa-hakan: en studentmössa kan kosta upp till 4 000 spänn! Tummen-upp till snubben som virkade sin egen.

 Förresten. Borde inte hr Dalunde ha viktigare saker att ägna sin tid åt som trafikborgarråd? Till exempel hur det kom sig att en massa människor satt instängda i ett tunnelbanetåg mellan två stationer under tre timmar i lördags eftermiddag. 

Det värsta

 

Det finns en barnbok som heter ”Det var det fräckaste”. Den handlar om en mullvad som har fått en bajskorv på huvudet och går runt till olika djur och frågar vem som har bajsat på honom. Barn i en viss ålder tycker såklart boken är jättekul, men tycker samtidigt synd om mullvaden som går omkring på det där viset. Varför kom jag att tänka på den? Jag fick för mig att boken heter ”Det var det värsta” och den titeln passar bra på den senaste veckans händelser. Men jag mindes alltså fel. Men vadå det värsta?

 Trump? Alltså den dåren bräcker sitt värsta med hästlängder varje dag. Nu har han förödmjukats av såväl kung Charles och president Xi utan att haja vilket dåligt – och livsfarligt – skämt han är inför hela världen. Jag har slutat följa sajter som handlar om honom, kan ändå inte förändra något och blir skraj bara av att se hans pompösa person. 

 Eurovision var det visst i går. Nä, vi kollar inte. Jag inser att jag är för gammal för att uppskatta ”musiken” där den som skriker högst och längst vinner. Sen undrar jag lite över deltagande länder. Var det inte meningen att europeiska länder ska tävla mot varandra? Australien, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Israel… Såvitt jag vet, och sist jag kollade FNs förteckning över europeiska länder var inget av dessa en del av Europa. De får döpa om skiten, eller ändra reglerna. Om man nu ska ha någon form av logik. 

 Det värsta den här veckan måste väl ändå vara frikyrkopastorn Thomas Nordberg som tycker att det är en usel idé att skriva in rätten till abort i grundlagen. Det föds för få barn i Sverige och därför tycker pastorn att kvinnor ska välja att bära och föda sina oönskade barn och adoptera bort dem. Svenska adoptioner existerar nämligen nästan inte alls idag. Och att adoptera från andra länder tycker pastorn är för dyrt. Varför inte skriva in rätten till liv i grundlagen i stället? I Sverige i dag finns många föräldrar som inte kan få barn och längtar efter att bli föräldrar, borde inte de få en chans? skriver han i sin insändare i DN. Om karln inte vore präst skulle man kunna tro att det är någon utflippad komiker som vill starta debatt som har författat de här dårskaperna. Hallå, stenåldern ringde och vill ha tillbaka sin kvinnosyn. Om pastorn verkligen menar det han skriver tycker jag han kan ta sina åsikter och, inte stoppa upp dem där solen aldrig skiner, men flytta till El Salvador, Saudiarabien, Alabama, Oklahoma eller någon annan efterbliven plats i världen. Där hör hans åsikter hemma. 

 Kvinnosyn förresten. Får man säga så numera? På den nationella sjukupplysningssidan 1177 undviker man att använda ordet kvinna. Man skriver till exempel ”person med livmoder” med motiveringen Alla passar inte helt in i det som anatomiskt brukar räknas som kvinna eller man. Får man fortfarande säga moderkaka? Mödravårdscentral? Morsgris? Vara på sin mammas gata? 

 Inte precis på mammas gata men i alla fall i Solna där jag är född, uppväxt och fortfarande bor. Vår bostadsrättsförening, precis som många andra brf-er, börjar knäa under alla nya påfund som regeringen kommer med. Först var det en ny lag där föreningen framöver ska debitera moms på parkeringsplatser som medlemmarna hyr av sig själva. Det är så galet så man tror inte det är sant. Vilken förening har ideellt arbetande ekonomer som kan köra igång hela den apparaten? Tur nog så har man efter massiv kritik lagt detta på is ett tag. 

 Nästa chock är den nya lag om andrahandsuthyrning som man ska rösta om den 20 maj. Det ska bli lättare för folk att hyra ut sina bostäder i andra hand. Utan någon direkt anledning och hur länge som helst. Och dessutom två bostäder, om man råkar ha ett par över. I våra stadgar står det att man inte får bli medlem om man inte har för avsikt att bo i lägenheten permanent. Det står också att man inte får hyra ut hur som helst, det är vår styrelse som bestämmer det. Hyfsat frikostigt så länge man har giltiga skäl, men den som byggde om en lägenhet till flera små enheter (typ studentkorridor) fick smisk på fingrarna. Och redan nu är det svårt att få folk att ställa upp på att gemensamt ta hand om fastigheten. Hur motiverad blir man om man hyr i andra hand? Man har inget inflytande eftersom endast medlemmar kan sitta i styrelsen och delta i årsmöten. Dessutom hur ska vi få koll på vilka som hyr ut i tredje och fjärde hand och till vem? Den enda remissinstans som gillar den här nya lagen är företaget Qasa som förmedlar andrahandskontrakt. Mot provision, såklart. Fler bostäder att hyra ut = mer klirr i kassan. De garvar hela vägen till banken. Vi andra, som drabbas negativt, har inte svårt att hålla oss för skratt. 

 Men, för att återgå till eurovision. Det svenska bidraget fick inte så många röster (hamnade på plats 20 av 25) och Felicia, hon med munkavlen, tjurar för att hon fick noll poäng av flera länder, surast är hon över nollan från Finland. Så nu har hon bestämt att hon inte ska åka till Finland och uppträda. Vill de ens ha dit henne? Och det tycks vara dålig verkningsgrad på den där munkavlen…

PS. Barnboken heter på finska Pikkumyyrä, joka tahtoi tietää, kuka kehtasi kakkia kikkaran suoraan hänen päähänsä. Om någon undrar.