Det klarnar

Kommunikation är svårt, tro mig jag vet efter ett helt yrkesliv inom området. ”Det är inte jag som uttrycker mig otydligt, det är du som fattar trögt” kan man formulera sig om man är ett a-hole. Annars kan man försöka vara så TYDLIG som det bara är möjligt, utan att fördenskull behandla den som lyssnar som en idiot. Knepig balansgång där.

Språket kan också ställa till det. Eller vad sägs om lappen nedan som en allvarligt sjuk människas kontaktperson på ett demensboende satt upp? (Jag har maskat namn och datum.)

Inte vet man vad de serverar till lunch heller…

Men det kanske klarnar framöver.

En kvinnlig polischef har åtalats för ofredande av en annan kvinnlig polis. Jovisst, tänkte jag, det finns tafsande damer också. Nu var det inte något fysiskt ofredande utan orden

”Har du pratat om det här i media är du död”. Möjligt att jag är något avtrubbad, men inte skulle jag polisanmäla någon för det. Men nu gjorde den ofredade polisen det och saken gick till rättegång. (Har domstolarna verkligen tid med sånt?) Den åtalade polischefen friades eftersom tingsrätten tyckte att uttalandet var ”inte så hänsynslöst”.

Ett annat fall, av aningen värre kaliber, är morden och mordförsöket i Arboga. Den så kallade Arbogakvinnan åtalas idag. Dessutom är stämningar inlämnade för en rad andra brott. Och medan jag läser tänker jag att det här måste vara en människa som hela livet kommit undan med att skrämmas, muta och manipulera folk. Och när inte det funkade så hade hon ihjäl dem. Riktigt läskig läsning. Faktiskt. Och den så kallade pojkvännen då. Som var beredd att mörda två människor för att få stanna i Sverige, om storyn nu är sann. Hur är man funtad då?

Sen undrar jag hur de kan röra till det på Expressen som idag skriver ”Arbogakvinnan står åtalad för mordet på pappan, mordförsöket på mamman och mordet på hennes make” Men är inte mammans make Arbogakvinnans pappa? Jag fattar inte.

Gårdagens läbbigaste läsning var DNs artikel om mordet på 4-årige Kevin som skedde för snart 20 år sedan. Två syskon, 5 och 7 år gamla, ansågs skyldiga och togs om hand av socialen. Nu har grävande journalister granskat fallet där den tongivande personen var ingen mindre en snubben som skapade seriemördaren Tomas Quick. Och snubben föreläser fortfarande på högskolan.

Nu kommer det en dokumentär i tre delar. En av bröderna säger i en trailer att han i hela sitt liv känt på sig att han är oskyldig.

Det behövs inga skräckfilmer. Verkligheten räcker.

Fy fan, säger jag bara.

Fy fan kan man också säga med anledning av att Saudiarabien valts in i FNs kvinnokommission. Landet där kvinnor inte får köra bil, inte gå ut utan manlig övervakning, inte får öppna bankkonto, inte klä sig som de vill och så vidare. ”Som att välja en pyroman till stadens brandchef” var ett omdöme.

Sverige har en feministisk regering. B…sh…t! Säger jag bara.

I bloggvärlden är det lite skoj att kolla vad folk har för sig. Samma med Instagram. Lite gulligt att Camilla Läckberg känner sig manad att skälla på alla som hånar hennes pojkvän för att han inte kan skriva så bra. Han har åtminstone sin dyslexi att luta sig mot. Det har inte hon. Såg förresten att hon givit ut en ny bok; Häxan. Vad handlar den om? Eller vem? Elaka tankar…

Det ska bli kändisversion av tv-programmet Biggest loser. Nä, jag har inte kollat men sett trailrarna (heter det så?) där ovanligt tjocka människor ska banta i kapp. Blev man förvånad när Anna Book ska vara med? Finns det något tv-program hon inte varit med i? Tårtslaget va?

Trump säger i en intervju att han saknar sitt gamla liv. What’s stopping you? Undrar man. Det är väl bara att checka ut från Vita huset? Världen tackar och bockar.

Apropå klarna. Det är många företag som använder sig av Klarna för att få betalt för sina fakturor. Himla fiffigt vore det om det framgick av fakturan hur mycket man ska betala. Och när. Och till vilket pg. Ganska uppenbart i alla fall att det är jag som ska betala för något jag beställt från Apotea. Får ta och luska lite i det där.

Efter snösmocka kommer solsmocka, skriver kvällspressen.

Man kan ju alltid hoppas.

Förresten. Hotell Hjalmar. Förra blogginlägget. Mailade våra synpunkter till dem.

Alla som tror att de har svarat räcker upp en hand.

Nä just det.

Hjalmar

Idag är bloggen bara ett enda långt gnäll på en enda grej.
Bara så ni vet.

Jag är antagligen inte den enda som drar lite på munnen när namnet Hjalmar dyker upp. Och jag är antagligen inte den enda som associerar med Hjalmar-revyn, örebrodialekt och lite buskis. Namnet har, för mig i alla fall, en positiv klang. Tyvärr har namnet kidnappats av ett riktigt uselt hotell i Örebro. Så den som eventuellt ska övernatta i stan rekommenderas härmed att välja något annat ställe. Vanligtvis väljer vi Behrn, men det ligger precis vid raggarrundan och stojet på torget, det är svårt att hitta parkering och det är ett j-la liv som stör nattsömnen. Så vi tog ett som låg lite mindre centralt. Det gör vi inte om.

Hjärtligt välkomna! Eller?

Välkommen in, liksom.

Att mötas av gammal matos-stank gör sällan att man känner sig välkommen. Att korridoren dessutom är belamrad med städgrejor gör inte saken bättre. Ett sämre första intryck kunde vi knappast ha fått.

På bilderna på webben ser det jättefint ut. Men jag hajar, man vill inte gärna visa att golven är trasiga, väggarna i korridorerna repade och möblerna superskitiga. Då skulle man inte få några gäster. Det var inte mycket som stämde överens med det som stod i bokningsbekräftelsen och dessutom var det svinkallt i rummet. Alltså, vi snackar SVINKALLT. Inte nog med att elementet var kallt. Fönstren var trasiga och gick inte att stänga. Och det var typ 5 plusgrader ute. Och halv storm.

Absolut säker fönsterstängning. Inte.

Drog för gardinerna så gott det gick och skulle tända sänglamporna.

SPRAAAAAK sa det om strömbrytaren. Som slog gnistor. Och lampan blinkade till.

Nytt försök.

SPRAAAAAAK, lät det igen.

Okej jag hajar. Tänkte jag och gick runt sängen för att testa den andra lampan. Samma visa där. Så det fick bli lilla lampan på skrivbordet, när jag väl hittat ett eluttag att stoppa sladden i. Och sen gällde det att inte röra lampan, som blev skållhet efter typ fem minuter.

Rummet skulle innehålla en ”matplats” stod det.

Min definition av det begreppet är en stol och ett bord. Gärna två stolar om det är ett rum avsett för två personer.

Det fanns två stolar i rummet. En stod i ”hallen” och en i själva rummet. Båda var så illa skitiga att vi inte ens ville ställa väskan på dem. Än mindre sätta oss.

Hotellets uppfattning av "matplats". 

Överkastet var lika skitigt och i sängen hittade vi hårstrån från åtminstone fyra andra personer. Såvida det inte sovit någon med väldigt många olika hårfärger och –längder på skallen. Jo, jag är ganska säker på att det var huvudhår. Men bara ganska. Hade ingen lust att göra en mer ingående undersökning.

Badrummet såg fräscht ut men lamporna runt spegeln var trasiga så att sminka sig där var lönlöst. Duschen saknade en duschvägg och den som fanns gick inte att ställa i något bra läge så hela rummet blev genomblött hur man än försökte vika både sig och duschen.

Nåväl, efter en innehållsrik dag somnade vi så småningom. Och ingen hade blivit särskilt förvånad om man vaknat med röda, kliande bett någonstans… Så kändes det.

Varsågod och sitt. Nej tack.

Utlovad strykbräda och strykjärn hittade vi inte men det är ju trendigt att se lite halvsjaskig ut och hungriga som vargar hastade vi iväg för frukost. Bland det bästa med att bo på hotell är frukosten. Särskilt i Sverige. Massor av godsaker att välja bland, sitta länge, äta något onyttigt, ta en påtår… Och på hotell Hjalmar? Långnäsa. Efter 10 minuters köande kom vi på att vi kanske skulle kolla tillgången på bord. Jovisst. Hela stället var knökfullt. Inte en enda ledig plats.

Tack och lov för Espresso House. Trevligt bemötande, gott fika, suverän smoothie och en lagom nyttig och superfräsch macka. I lugn och ro, dessutom. (Och ingen trippeldebitering som i Täby.)

Så.

Nu har vi bott på hotell Hjalmar två gånger.

Första och sista.

Natten kostade oss 1 036 kronor. Så ovärt.

Tur att hotellutbudet är stort i Örebro.

Och jag undrar vad gästerna som gett hotellet toppbetyg har haft att jämföra med? 

Koja i skogen? Barack på lägerskola? Råtthål?

Rummet har A/C. Eller hur.

Gratis är inte gott

There is no such thing as a free lunch går på tvärs mot tesen att Gratis är gott. Det är väldigt få saker i livet som är gratis. Antingen kommer det surt efter, eller så är det någon annan som pröjsar.

När man börjar rota i vårbudgeten, bakom plakatpolitiken, dyker en del frågor upp. Vän av ordning kan exempelvis undra varför man skjuter till drygt en miljard till de redan skyhöga kostnaderna för läkemedel. Jo, vänsterns krav på gratis läkemedel till barn kostar betydligt mer än man räknade med. Varför har kostnaderna skenat? Får barn i sig mer läkemedel än de behöver? Eller skriver läkare ut recept till 17-åringar som egentligen är avsedda för föräldrarna? Och varför genomfördes detta över huvud taget? Maximalt kostar läkemedel 2 200 kronor per år. Har man ett eller tio barn är kostnaden densamma. Det är 183 kronor per månad. Den som inte har råd med det kan ansöka hos kommunen om att slippa betala. Så varför lägga miljarder på detta? I stället för att kanske se till att fler får tillgång till svindyra cancerbehandlingar (som många nekas idag av kostnadsskäl).

Apropå cancer och kostnader. En sak som förvånat mig är hur dyrt det kan bli att vara på väg att dö. En människa som man inte kan bota hamnar på sjukhem eller hospice för palliativ vård. Det kostar 100 kronor per dygn. Om man skulle råka vara aningen för ”frisk” för sjukhem, men ändå döende, placeras man i stället på ett gruppboende och får betala 10 000 kronor/månad för ett omöblerat kyffe.

För ett par, där den ena är frisk och den andra är sjuk, kan detta bli ekonomisk katastrof. Dels ha kvar alla kostnader för det gemensamma hemmet (sjunker bara marginellt, t ex matkostnaderna) och dels tvingas betala tiotusen för vård och omsorg. Plus eventuella undersökningar, läkemedel osv.

Demensvård verkar vara ett alternativ för virrvanten på andra sidan Atlanten. En psykiater har kollat hans beteende och uttryckt oro för hans allt sämre närminne. Som när han blev ombedd av en liten kille att signera en av sina röda kepsar, skrev sin autograf och kastade iväg kepsen ut i folksamlingen. Stackars den lille killen. Inte nog med att han inte fick någon autograf, han blev av med sin keps också.

Men vägglössen där borta mår finfint. De är större, starkare och har mer motståndskraft mot bekämpningsmedel än tidigare. Mer än hälften av de som besprutas överlever. Grattis alla som ska bo på hotell i USA. Fast snart blir det väl inreseförbud för alla européer också. Vi har ju en massa terrorister här, som skulle kunna få för sig att dra västerut.

Och snart får medierna hitta på nåt annat ord än ”magiskt” att slita ut. Allting är fantamej magiskt just nu. Sommarstugor, kläder, inredning, mat, vin, händelser, människor… GAH!

Pedofiler är samhällets mögel, kan jag tycka. Absolut lägsta formen av liv. Nätet är en tillgång när man ska leta rätt på de här dårarna, liksom att nätet är en tillgång då de ska hitta både offer och likasinnade. Avslöjandena gör att folk kanske blir misstänksamma i överkant. Som receptionisten som ringde polisen strax efter att en pappa checkat in med sin 13-åriga dotter. Alltså. Hjälp.

Halva Sverige har övervikt eller fetma. Inte så konstigt med alla storförpackningar med chips och godis (nä, det är INTE fredagsmys), alla ät-så-mycket-du-vill krogar och allt stillasittande. Jag möter i princip dagligen föräldrar som kör sina barn i diverse vagnar (trots att ungarna verkar fullt kapabla att gå) och själva ägnar sin lediga tid åt att sitta i soffan och surfa eller kolla på TV. Sen blir det som det blir.

Liksom.

Gustav Fridolin – herr Jag-ska-fixa-svenska-skolan-på-100 dagar – vill nu att man ska lotta in elever i de skolor som har fler sökande än platser. Är det inte bättre att avskaffa valfriheten helt och hållet i stället? Man tvingas gå i den skola som ligger närmast bostaden. Det blir väl det mest rättvisa? Ingen får bestämma själv, liksom. Utom de som kan betala privatskola förstås. Som inte på något sätt ska finansieras med statliga eller kommunala medel. Återgång till forntiden.

Kronprinsessan Victoria är på besök i Japan. Den japanska prinsessan Takamado är känd för sin förkärlek för fester och nöjen och kallas för ”partyprinsessa”. Hon är 63 år. Så himla coolt. Age is just a number.

Och ”lyxmiddagen” hon bjöd Victoria på var säkert inte gratis. Inte för skattebetalarna i alla fall.

Nej, nu gäller skärpning. Jag har baske mig inte tid att sitta här och gnälla.

Inte råd heller. Ingenting är gratis.

Nästan.

The bright side of life

Ibland bara börjar den där låten ringa i skallen. ”Always look on the bright side of life” från filmen Life of Brian. Brian och hans lärjungar hänger på sina kors och sjunger. ”Life’s a piece of shit, if you look at it”. Jomenvisst. Så känns det ibland. Även om man vet att det finns de som har det värre. Det är lätt ibland att glömma vad man har, lätt att få fokus på vad man inte har. Korkat.

Apropå korkat. Hörde Gudrun Schyman berätta om partiets budget. Fi, numera. Kortare arbetsdag med bibehållen lön. Fri invandring. Gratis ditten och gratis datten. Utan ett enda konkret förslag till hur alla kostnaderna ska finansieras. ”Det löser sig” och så nåt mummel om skattehöjningar (såklart, för alla svinrika som Fi-anhängarna inbillar sig är så himla många). Jovisst kan man önska sig. Jag vill gärna ha en Range Rover och ett fritidshus med sjötomt. Man behöver inte vara ett mattesnille för att fatta att Fi-planerna inte går att genomföra.

Apropå mattesnille. S ska tydligen köra stenhårt på förslaget att slopa vinster i välfärden trots att de vet att det inte kommer att gå igenom i riksdagen. Och jag skulle jättegärna vilja veta hur man har tänkt sig med kommunal och landstingsbedriven vård och omsorg som går plus. Såvitt jag vet har ”välfärden” inte blivit dyrare sedan man tillät privata aktörer. Inte sämre heller (annat än enstaka undantag och skolorna möjligen, men det har helt andra orsaker). Och då undrar jag; om det nu finns en massa knösar som gör sig enorma förmögenheter i den här typen av verksamheter, vart tog pengarna vägen förut? När det var kommuner och landsting som skötte det hela?

Jo, till viss del vet jag faktiskt det. Om t ex ett gruppboende eller en vårdcentral inte hade utnyttjat hela sin budget när året närmade sig sitt slut, så köpte man nya möbler, ordnade meningslösa möten eller konferensresor osv för att inte budgeten kommande år skulle minskas. Skulle det på något sätt vara bättre?  Eller välare använda pengar?

Nej alltså välare är inget godkänt ord. Men det är klockren småländska.

Kim Jong Trump? Elakt bildmontage, snott från nätet.

De stora frågorna orkar man inte ens ta in. Som stollejocken i Washington och stollejocken Kim. Just nu känns det läskigt nära ett fullskaligt världskrig. Då känns det skönt att fokusera på herrarnas märkliga frisyrer. Vet egentligen inte vems som är fulast. The Don kanske ska kräva ensamrätt på sin comb-over, precis som Kim gjort. Och endast tillåta 15 olika frisyrer. Fast det där med supersnagg på sidorna och en backslick upptill känns lite Östermalm. Undrar vem som kopierat vem?

De 15 godkända frisyrerna

På hemmafronten då? Intressant hur folk hanterar reklamationer. Som Espresso House i Täby som serverade en paj och tog betalt för tre. Upptäcktes vid hemkomst. Mail till Espresso House. Som svarade att vi kunde åka tillbaka till Täby och få ett tillgodokvitto. Alltså. Tack, men nej tack. Vi fikar nån annanstans nästa gång i stället. Det finns många bra fik där.

Eller Taxi Stockholm. Två obehagliga händelser en lördagskväll vid Centralen där en förare ville få oss att pröjsa hans bomkörning och sedan köra oss utan taxameter hem. Världens diskussion uppstod och vi undrade om vi verkligen satt i en Taxi Stockholm-bil. Jojomensan, det gjorde vi. Och vägrade såklart att lösa hans problem, lämnade bilen följda av långa, förbannande haranger på något främmande språk. Givetvis mailade jag Taxi Stockholm som ifrågasatte det hela. Och trots att de fick både tidpunkt för händelsen och en massa annan info för att leta reda på sin otroligt oseriösa förare kom svaret att ”vi har inte hittat något i våra loggar som stämmer med din berättelse”. Nej men då så. Aldrig mer Taxi Stockholm. Efter åratal av åkande, nästan uteslutande med dem är det nu ajöken. Det råder ingen brist på bilar precis.

Livet från den ljusa sidan. Jo, alla pensionärer gläds åt regeringens budget. 200 spänn mer i plånkan framöver. Men det gäller visst bara dem som har en pension under 14.000 i månaden. Och är man sjukpensionär får man drygt en hundring extra. Wow, det räcker ju till en lunch på stan! Och en kaka till kaffet. Allt detta finansieras med höjd skatt för höginkomsttagare dit numera bl a barnmorskor, brandmän, lärare och poliser hör.

Det fattas 50 miljarder för att kunna klara notan för det stora flyktingmottagandet. Och alla extrapengar som man nu vill dela ut till socialtjänst, skolor och vård är tillfälliga bidrag som måste utnyttjas innan året är slut. Vad som händer sen vet man inte.

Och jag undrar varför man inte har någon plan för bostadsmarknaden. Varför inte slopa ränteavdragen och reavinstskatten så det blir lite omsättning? Hur väl stämmer det med S värderingar att den som köper svindyr villa får skyhögt bostadsbidrag från staten? För det är ju vad det handlar om, galenskaperna med ränteavdrag. Förvisso ännu galnare på 70-talet då det var gratis att låna pengar, men ändå. Och varför inte staffla skalan med reavinst? Har man bott mer än 5 år minskar eller försvinner skatten. Eller att man får skatta när man säljer för sista gången (typ när man dör och arvingarna får ta smällen haha).

Slutligen. Efter Löfvens nyväckta insikt att här finns ungefär 12.500 personer som uppehåller sig i landet illegalt. Vad händer? Kommer man att effektivisera handläggningen hos Migrationsverket? Verkställa utvisningar så snart de beslutats? Sätta människor i förvar? Fotboja var ju ett kreativt förslag. Inte. Man hör inte talas om ett enda konkret förslag.

Men hans förtroendekapital ökade efter terrordådet i Stockholm. Jo, läsa efter manus har han blivit rätt bra på. Svara på frågor klarar han fortfarande inte. 

Mycket snack och lite verkstad. Borde det inte vara tvärtom, med hans bakgrund?

Men icke.

Tomte.