Gratis är inte gott

There is no such thing as a free lunch går på tvärs mot tesen att Gratis är gott. Det är väldigt få saker i livet som är gratis. Antingen kommer det surt efter, eller så är det någon annan som pröjsar.

När man börjar rota i vårbudgeten, bakom plakatpolitiken, dyker en del frågor upp. Vän av ordning kan exempelvis undra varför man skjuter till drygt en miljard till de redan skyhöga kostnaderna för läkemedel. Jo, vänsterns krav på gratis läkemedel till barn kostar betydligt mer än man räknade med. Varför har kostnaderna skenat? Får barn i sig mer läkemedel än de behöver? Eller skriver läkare ut recept till 17-åringar som egentligen är avsedda för föräldrarna? Och varför genomfördes detta över huvud taget? Maximalt kostar läkemedel 2 200 kronor per år. Har man ett eller tio barn är kostnaden densamma. Det är 183 kronor per månad. Den som inte har råd med det kan ansöka hos kommunen om att slippa betala. Så varför lägga miljarder på detta? I stället för att kanske se till att fler får tillgång till svindyra cancerbehandlingar (som många nekas idag av kostnadsskäl).

Apropå cancer och kostnader. En sak som förvånat mig är hur dyrt det kan bli att vara på väg att dö. En människa som man inte kan bota hamnar på sjukhem eller hospice för palliativ vård. Det kostar 100 kronor per dygn. Om man skulle råka vara aningen för ”frisk” för sjukhem, men ändå döende, placeras man i stället på ett gruppboende och får betala 10 000 kronor/månad för ett omöblerat kyffe.

För ett par, där den ena är frisk och den andra är sjuk, kan detta bli ekonomisk katastrof. Dels ha kvar alla kostnader för det gemensamma hemmet (sjunker bara marginellt, t ex matkostnaderna) och dels tvingas betala tiotusen för vård och omsorg. Plus eventuella undersökningar, läkemedel osv.

Demensvård verkar vara ett alternativ för virrvanten på andra sidan Atlanten. En psykiater har kollat hans beteende och uttryckt oro för hans allt sämre närminne. Som när han blev ombedd av en liten kille att signera en av sina röda kepsar, skrev sin autograf och kastade iväg kepsen ut i folksamlingen. Stackars den lille killen. Inte nog med att han inte fick någon autograf, han blev av med sin keps också.

Men vägglössen där borta mår finfint. De är större, starkare och har mer motståndskraft mot bekämpningsmedel än tidigare. Mer än hälften av de som besprutas överlever. Grattis alla som ska bo på hotell i USA. Fast snart blir det väl inreseförbud för alla européer också. Vi har ju en massa terrorister här, som skulle kunna få för sig att dra västerut.

Och snart får medierna hitta på nåt annat ord än ”magiskt” att slita ut. Allting är fantamej magiskt just nu. Sommarstugor, kläder, inredning, mat, vin, händelser, människor… GAH!

Pedofiler är samhällets mögel, kan jag tycka. Absolut lägsta formen av liv. Nätet är en tillgång när man ska leta rätt på de här dårarna, liksom att nätet är en tillgång då de ska hitta både offer och likasinnade. Avslöjandena gör att folk kanske blir misstänksamma i överkant. Som receptionisten som ringde polisen strax efter att en pappa checkat in med sin 13-åriga dotter. Alltså. Hjälp.

Halva Sverige har övervikt eller fetma. Inte så konstigt med alla storförpackningar med chips och godis (nä, det är INTE fredagsmys), alla ät-så-mycket-du-vill krogar och allt stillasittande. Jag möter i princip dagligen föräldrar som kör sina barn i diverse vagnar (trots att ungarna verkar fullt kapabla att gå) och själva ägnar sin lediga tid åt att sitta i soffan och surfa eller kolla på TV. Sen blir det som det blir.

Liksom.

Gustav Fridolin – herr Jag-ska-fixa-svenska-skolan-på-100 dagar – vill nu att man ska lotta in elever i de skolor som har fler sökande än platser. Är det inte bättre att avskaffa valfriheten helt och hållet i stället? Man tvingas gå i den skola som ligger närmast bostaden. Det blir väl det mest rättvisa? Ingen får bestämma själv, liksom. Utom de som kan betala privatskola förstås. Som inte på något sätt ska finansieras med statliga eller kommunala medel. Återgång till forntiden.

Kronprinsessan Victoria är på besök i Japan. Den japanska prinsessan Takamado är känd för sin förkärlek för fester och nöjen och kallas för ”partyprinsessa”. Hon är 63 år. Så himla coolt. Age is just a number.

Och ”lyxmiddagen” hon bjöd Victoria på var säkert inte gratis. Inte för skattebetalarna i alla fall.

Nej, nu gäller skärpning. Jag har baske mig inte tid att sitta här och gnälla.

Inte råd heller. Ingenting är gratis.

Nästan.

Släkten är värst?

Släktträff vid ankdammen

Läste i går om Alice Babs så kallade vänner med Jan Malmsjö i spetsen. Expressen skriver att ”vännerna” är upprörda över att Alice sitter ”inlåst” och att de inte får komma och hälsa på när de vill. Det har till och med gått så långt att ”vännerna” anmält både den gode mannen och boendet och dessutom har det gjorts flera polisanmälningar.

Alltså.

Vad är detta?

Redan i våras skrev kvällspressen om hur hemskt det var att allas vår sångfågel satt inspärrad utan någon som helst kontakt med omvärlden. Helt utan anledning. Ungefär så gick ryktena. Till slut fick dottern Titti nog och förklarade läget. Offentligt. Inte nog med att hon måste hantera det jobbiga läget med en dement mamma, hon måste gå ut i pressen och berätta om det. För att, om möjligt, få tyst på allt skitprat och kunna ägna energin och tiden åt viktigare saker. Sin sjuka mamma, till exempel.

”Vännerna” lät sig dock inte övertygas. Nej då. De tror inte ett dugg på Titti när hon säger att en massa besökare gör mamma stressad, ledsen och ännu mer förvirrad. Demens funkar så. Det vet alla som har det minsta hum om den här typen av sjukdomar. När sjukdomen är i det skedet där den drabbade ännu har en del av sin minneskapacitet kvar och är medveten om att hjärnan inte fungerar som den ska, då blir man ledsen och stressad.

Att få frågor som: Vad åt du till lunch? och inse att man inte kan svara.

Att få besök som uppför sig som en nära vän och man inte har en aning om vem det är.

Att ha mardrömmar och hallucinationer och inte förstå att de inte är verkliga.

Att inte riktigt veta var man är.

Bara några få exempel på situationer som är superstressande. Särskilt som den sjuka är väl medveten om hjärnans brister och ska försöka hålla masken.

Visst, det finns släktingar som är som Nurse Rached i filmen Gökboet. Och det finns släktingar som inte har någon som helst koll på vad som är bra för en sjuk anhörig; som hånskrattande berättar om vad den sjuka släktingen sagt och gjort i sitt förvirrade tillstånd, som mästrar, som rättar den sjuke ”nej mamma, så där är det faktiskt inte”, som irriterat fräser ”nu är det femte gången du frågar samma sak” eller som helt sonika bara är intresserad av den sjuka släktingens bankkonton. Det känns inte riktigt som Titti Sjöblom hör till den typen av släktingar. Men vad vet jag?

Jag kan ha fel.

Skenet kan bedra.

Och det sägs ju att släkten är värst.

I mitt jobb träffar jag alla möjliga människor, med olika yrken, bakgrund, etnicitet och så vidare. Det är oerhört spännande och inspirerande. Man vet aldrig vad samtalen kommer att handla om. Det börjar med en jobbrelaterad fråga och slutar någon helt annan stans.

Apropå släkt berättade en kvinna att hon i samtal med sin psykolog fått rådet att inte umgås så mycket med släkten. Det skulle, enligt psykologen, inte alls vara bra eftersom släktingar får man vare sig man vill eller inte. Bättre med vänner, dem väljer man ju själv. Jag måste nog rota vidare lite i det där. Det är väl så att man väljer att umgås med dem man tycker om, skulle det sedan råka vara en kusin eller en moster eller en bror så - so what? Möjligen menade hon det tvångsmässiga släktumgänge som många ägnar sig åt. Typ Tomten är far till alla barnen, eller nåt.

Sture Bergwall som tidigare dömts för en hel massa mord, tog tillbaka alla erkännanden och har idag frikänts. Såg en bild på hans bror och herrejösses så lika de är. Kan inte ha varit så roligt alla gånger, särskilt inte när Sture bytte namn. Om han blir utsläppt från Säter är visst tveksamt. Och ja, utan att ha någon insyn i hans journal känns det väl som att helt frisk kan han knappast vara. Eller?

Usain Bolt skickar en uppmaning till prins William av England att låta den nyfödde sonen själv få välja vilket fotbollslag han ska hålla på. Det är väl ett av de mindre problemen den lille gossen kommer att få i sitt liv… Och mr Bolt. Är det verkligen möjligt att han, som är helt ren, skulle springa så otroligt mycket fortare än sina dopade konkurrenter? Tillåt mig tvivla.

Nä, dags att ge sig ut i det vackra vädret.

Efter regn kommer sol.