Gratis är inte gott

There is no such thing as a free lunch går på tvärs mot tesen att Gratis är gott. Det är väldigt få saker i livet som är gratis. Antingen kommer det surt efter, eller så är det någon annan som pröjsar.

När man börjar rota i vårbudgeten, bakom plakatpolitiken, dyker en del frågor upp. Vän av ordning kan exempelvis undra varför man skjuter till drygt en miljard till de redan skyhöga kostnaderna för läkemedel. Jo, vänsterns krav på gratis läkemedel till barn kostar betydligt mer än man räknade med. Varför har kostnaderna skenat? Får barn i sig mer läkemedel än de behöver? Eller skriver läkare ut recept till 17-åringar som egentligen är avsedda för föräldrarna? Och varför genomfördes detta över huvud taget? Maximalt kostar läkemedel 2 200 kronor per år. Har man ett eller tio barn är kostnaden densamma. Det är 183 kronor per månad. Den som inte har råd med det kan ansöka hos kommunen om att slippa betala. Så varför lägga miljarder på detta? I stället för att kanske se till att fler får tillgång till svindyra cancerbehandlingar (som många nekas idag av kostnadsskäl).

Apropå cancer och kostnader. En sak som förvånat mig är hur dyrt det kan bli att vara på väg att dö. En människa som man inte kan bota hamnar på sjukhem eller hospice för palliativ vård. Det kostar 100 kronor per dygn. Om man skulle råka vara aningen för ”frisk” för sjukhem, men ändå döende, placeras man i stället på ett gruppboende och får betala 10 000 kronor/månad för ett omöblerat kyffe.

För ett par, där den ena är frisk och den andra är sjuk, kan detta bli ekonomisk katastrof. Dels ha kvar alla kostnader för det gemensamma hemmet (sjunker bara marginellt, t ex matkostnaderna) och dels tvingas betala tiotusen för vård och omsorg. Plus eventuella undersökningar, läkemedel osv.

Demensvård verkar vara ett alternativ för virrvanten på andra sidan Atlanten. En psykiater har kollat hans beteende och uttryckt oro för hans allt sämre närminne. Som när han blev ombedd av en liten kille att signera en av sina röda kepsar, skrev sin autograf och kastade iväg kepsen ut i folksamlingen. Stackars den lille killen. Inte nog med att han inte fick någon autograf, han blev av med sin keps också.

Men vägglössen där borta mår finfint. De är större, starkare och har mer motståndskraft mot bekämpningsmedel än tidigare. Mer än hälften av de som besprutas överlever. Grattis alla som ska bo på hotell i USA. Fast snart blir det väl inreseförbud för alla européer också. Vi har ju en massa terrorister här, som skulle kunna få för sig att dra västerut.

Och snart får medierna hitta på nåt annat ord än ”magiskt” att slita ut. Allting är fantamej magiskt just nu. Sommarstugor, kläder, inredning, mat, vin, händelser, människor… GAH!

Pedofiler är samhällets mögel, kan jag tycka. Absolut lägsta formen av liv. Nätet är en tillgång när man ska leta rätt på de här dårarna, liksom att nätet är en tillgång då de ska hitta både offer och likasinnade. Avslöjandena gör att folk kanske blir misstänksamma i överkant. Som receptionisten som ringde polisen strax efter att en pappa checkat in med sin 13-åriga dotter. Alltså. Hjälp.

Halva Sverige har övervikt eller fetma. Inte så konstigt med alla storförpackningar med chips och godis (nä, det är INTE fredagsmys), alla ät-så-mycket-du-vill krogar och allt stillasittande. Jag möter i princip dagligen föräldrar som kör sina barn i diverse vagnar (trots att ungarna verkar fullt kapabla att gå) och själva ägnar sin lediga tid åt att sitta i soffan och surfa eller kolla på TV. Sen blir det som det blir.

Liksom.

Gustav Fridolin – herr Jag-ska-fixa-svenska-skolan-på-100 dagar – vill nu att man ska lotta in elever i de skolor som har fler sökande än platser. Är det inte bättre att avskaffa valfriheten helt och hållet i stället? Man tvingas gå i den skola som ligger närmast bostaden. Det blir väl det mest rättvisa? Ingen får bestämma själv, liksom. Utom de som kan betala privatskola förstås. Som inte på något sätt ska finansieras med statliga eller kommunala medel. Återgång till forntiden.

Kronprinsessan Victoria är på besök i Japan. Den japanska prinsessan Takamado är känd för sin förkärlek för fester och nöjen och kallas för ”partyprinsessa”. Hon är 63 år. Så himla coolt. Age is just a number.

Och ”lyxmiddagen” hon bjöd Victoria på var säkert inte gratis. Inte för skattebetalarna i alla fall.

Nej, nu gäller skärpning. Jag har baske mig inte tid att sitta här och gnälla.

Inte råd heller. Ingenting är gratis.

Nästan.