Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

onsdag 31 juli 2013

Släkten är värst?


Släktträff vid ankdammen


Läste i går om Alice Babs så kallade vänner med Jan Malmsjö i spetsen. Expressen skriver att ”vännerna” är upprörda över att Alice sitter ”inlåst” och att de inte får komma och hälsa på när de vill. Det har till och med gått så långt att ”vännerna” anmält både den gode mannen och boendet och dessutom har det gjorts flera polisanmälningar.
Alltså.
Vad är detta?

Redan i våras skrev kvällspressen om hur hemskt det var att allas vår sångfågel satt inspärrad utan någon som helst kontakt med omvärlden. Helt utan anledning. Ungefär så gick ryktena. Till slut fick dottern Titti nog och förklarade läget. Offentligt. Inte nog med att hon måste hantera det jobbiga läget med en dement mamma, hon måste gå ut i pressen och berätta om det. För att, om möjligt, få tyst på allt skitprat och kunna ägna energin och tiden åt viktigare saker. Sin sjuka mamma, till exempel.

”Vännerna” lät sig dock inte övertygas. Nej då. De tror inte ett dugg på Titti när hon säger att en massa besökare gör mamma stressad, ledsen och ännu mer förvirrad. Demens funkar så. Det vet alla som har det minsta hum om den här typen av sjukdomar. När sjukdomen är i det skedet där den drabbade ännu har en del av sin minneskapacitet kvar och är medveten om att hjärnan inte fungerar som den ska, då blir man ledsen och stressad.
Att få frågor som: Vad åt du till lunch? och inse att man inte kan svara.
Att få besök som uppför sig som en nära vän och man inte har en aning om vem det är.
Att ha mardrömmar och hallucinationer och inte förstå att de inte är verkliga.
Att inte riktigt veta var man är.
Bara några få exempel på situationer som är superstressande. Särskilt som den sjuka är väl medveten om hjärnans brister och ska försöka hålla masken.

Visst, det finns släktingar som är som Nurse Rached i filmen Gökboet. Och det finns släktingar som inte har någon som helst koll på vad som är bra för en sjuk anhörig; som hånskrattande berättar om vad den sjuka släktingen sagt och gjort i sitt förvirrade tillstånd, som mästrar, som rättar den sjuke ”nej mamma, så där är det faktiskt inte”, som irriterat fräser ”nu är det femte gången du frågar samma sak” eller som helt sonika bara är intresserad av den sjuka släktingens bankkonton. Det känns inte riktigt som Titti Sjöblom hör till den typen av släktingar. Men vad vet jag?
Jag kan ha fel.
Skenet kan bedra.
Och det sägs ju att släkten är värst.

I mitt jobb träffar jag alla möjliga människor, med olika yrken, bakgrund, etnicitet och så vidare. Det är oerhört spännande och inspirerande. Man vet aldrig vad samtalen kommer att handla om. Det börjar med en jobbrelaterad fråga och slutar någon helt annan stans.
Apropå släkt berättade en kvinna att hon i samtal med sin psykolog fått rådet att inte umgås så mycket med släkten. Det skulle, enligt psykologen, inte alls vara bra eftersom släktingar får man vare sig man vill eller inte. Bättre med vänner, dem väljer man ju själv. Jag måste nog rota vidare lite i det där. Det är väl så att man väljer att umgås med dem man tycker om, skulle det sedan råka vara en kusin eller en moster eller en bror så - so what? Möjligen menade hon det tvångsmässiga släktumgänge som många ägnar sig åt. Typ Tomten är far till alla barnen, eller nåt.

Sture Bergwall som tidigare dömts för en hel massa mord, tog tillbaka alla erkännanden och har idag frikänts. Såg en bild på hans bror och herrejösses så lika de är. Kan inte ha varit så roligt alla gånger, särskilt inte när Sture bytte namn. Om han blir utsläppt från Säter är visst tveksamt. Och ja, utan att ha någon insyn i hans journal känns det väl som att helt frisk kan han knappast vara. Eller?

Usain Bolt skickar en uppmaning till prins William av England att låta den nyfödde sonen själv få välja vilket fotbollslag han ska hålla på. Det är väl ett av de mindre problemen den lille gossen kommer att få i sitt liv… Och mr Bolt. Är det verkligen möjligt att han, som är helt ren, skulle springa så otroligt mycket fortare än sina dopade konkurrenter? Tillåt mig tvivla.

Nä, dags att ge sig ut i det vackra vädret.
Efter regn kommer sol.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.