Släktträff vid ankdammen |
Läste i går om Alice Babs så kallade vänner med Jan Malmsjö
i spetsen. Expressen skriver att ”vännerna” är upprörda över att Alice sitter
”inlåst” och att de inte får komma och hälsa på när de vill. Det har till och
med gått så långt att ”vännerna” anmält både den gode mannen och boendet och
dessutom har det gjorts flera polisanmälningar.
Alltså.
Vad är detta?
Redan i våras skrev kvällspressen om hur hemskt det var att
allas vår sångfågel satt inspärrad utan någon som helst kontakt med omvärlden.
Helt utan anledning. Ungefär så gick ryktena. Till slut fick dottern Titti nog
och förklarade läget. Offentligt. Inte nog med att hon måste hantera det
jobbiga läget med en dement mamma, hon måste gå ut i pressen och berätta om
det. För att, om möjligt, få tyst på allt skitprat och kunna ägna energin och
tiden åt viktigare saker. Sin sjuka mamma, till exempel.
”Vännerna” lät sig dock inte övertygas. Nej då. De tror inte
ett dugg på Titti när hon säger att en massa besökare gör mamma stressad, ledsen
och ännu mer förvirrad. Demens funkar så. Det vet alla som har det minsta hum
om den här typen av sjukdomar. När sjukdomen är i det skedet där den drabbade
ännu har en del av sin minneskapacitet kvar och är medveten om att hjärnan inte
fungerar som den ska, då blir man ledsen och stressad.
Att få frågor som: Vad
åt du till lunch? och inse att man inte kan svara.
Att få besök som uppför sig som en nära vän och man inte har
en aning om vem det är.
Att ha mardrömmar och hallucinationer och inte förstå att de
inte är verkliga.
Att inte riktigt veta var man är.
Bara några få exempel på situationer som är superstressande.
Särskilt som den sjuka är väl medveten om hjärnans brister och ska försöka
hålla masken.
Visst, det finns släktingar som är som Nurse Rached i filmen
Gökboet. Och det finns släktingar som inte har någon som helst koll på vad som
är bra för en sjuk anhörig; som hånskrattande berättar om vad den sjuka
släktingen sagt och gjort i sitt förvirrade tillstånd, som mästrar, som rättar
den sjuke ”nej mamma, så där är det
faktiskt inte”, som irriterat fräser ”nu
är det femte gången du frågar samma sak” eller som helt sonika bara är
intresserad av den sjuka släktingens bankkonton. Det känns inte riktigt som
Titti Sjöblom hör till den typen av släktingar. Men vad vet jag?
Jag kan ha fel.
Skenet kan bedra.
Och det sägs ju att släkten
är värst.
I mitt jobb träffar jag alla möjliga människor, med olika
yrken, bakgrund, etnicitet och så vidare. Det är oerhört spännande och
inspirerande. Man vet aldrig vad samtalen kommer att handla om. Det börjar med
en jobbrelaterad fråga och slutar någon helt annan stans.
Apropå släkt berättade en kvinna att hon i samtal med sin
psykolog fått rådet att inte umgås så mycket med släkten. Det skulle, enligt
psykologen, inte alls vara bra eftersom släktingar får man vare sig man vill
eller inte. Bättre med vänner, dem väljer man ju själv. Jag måste nog rota
vidare lite i det där. Det är väl så att man väljer att umgås med dem man
tycker om, skulle det sedan råka vara en kusin eller en moster eller en bror så
- so what? Möjligen menade hon det
tvångsmässiga släktumgänge som många ägnar sig åt. Typ Tomten är far till alla barnen, eller nåt.
Sture Bergwall som tidigare dömts för en hel massa mord, tog
tillbaka alla erkännanden och har idag frikänts. Såg en bild på hans bror och
herrejösses så lika de är. Kan inte ha varit så roligt alla gånger, särskilt
inte när Sture bytte namn. Om han blir utsläppt från Säter är visst tveksamt.
Och ja, utan att ha någon insyn i hans journal känns det väl som att helt frisk
kan han knappast vara. Eller?
Usain Bolt skickar en uppmaning till prins William av
England att låta den nyfödde sonen själv få välja vilket fotbollslag han ska
hålla på. Det är väl ett av de mindre problemen den lille gossen kommer att få
i sitt liv… Och mr Bolt. Är det verkligen möjligt att han, som är helt ren,
skulle springa så otroligt mycket fortare än sina dopade konkurrenter? Tillåt
mig tvivla.
Nä, dags att ge sig ut i det vackra vädret.
Efter regn kommer sol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar