Medmänsklighet

Tre glas i veckan för bättre minne.

Vad säger man till någon som just drabbats av stor sorg? Som plötsligt, oväntat, ofattbart står ensam i livet. Efter många, många års äktenskap. Vill hon veta att vi är ledsna? Knappast. Vill hon veta att vi också gråter? Att vi saknar. Höra några vackra ord om mannen vars liv nu är slut? Det är svårt att visa sitt deltagande för människor man inte har på nära håll. Man får blunda, känna efter och skriva ner några rader direkt från hjärtat. Inte för att det hjälper henne i det tunga, tomma. Men kanske känner hon att vi finns där hos henne i tanken.

Ja, det hastiga dödsfallet tar upp mycket av tankarna de här dagarna. I bilen i går på väg till Arlanda. Alla fartdårar. Hade kunnat hända en olycka hur lätt som helst. Poff.

På promenad genom parken en mörk, folktom kväll. Kan stå en galning med kniv bakom en buske. Poff.

Och så vidare.

Till slut inser man att man kan bli galen om man inte stoppar de där tankarna. Blir rädd för precis allt. För att leva. Och visst är det farligt att leva. Man dör av det.

Så.

Uppryckning.

Planera för lite trevligt sällskap i stugan i helgen.

Dagens nyhetsskörd då?

Kris i vården. Var det en nyhet? Har vi inte hört det i flera år nu? Varför är det ingen som gör något? En sak som är plättlätt att ordna är ge en massa arbetslösa jobb med att sköta städningen av sjukhus, äldreboenden och vårdcentraler så att sjukvårdsutbildad personal kan ägna sig åt vården. Två flugor i en smäll liksom.

Å andra sidan känns det ibland som att det gnälls alldeles för mycket. Har ju fått en del inside information från sjuksköterska under praktik. De viktigaste tiderna att passa är fikapauserna. Inte lika mycket på sjukhusen som på vårdcentralerna, men ändå. Det kom som en fullständig chock för den här sjuksköterskan. Hon är van vid ett helt annat tempo, en helt annan arbetsmoral och helt andra arbetstider. Men så är hon inte svensk heller…

Paret som väntade trillingar och som har ojat sig i olika medier över att de tvingades resa till Falun för den för tidiga, planerade förlossningen. Rotar man lite vidare i storyn kommer det fram att Falun är det sjukhus som helt säkert skulle ha plats för de tre små pyren som skulle ut. Så visst, föräldrarna kunde stannat på hemmaplan och riskerat livet på sina nyfödda som då hade fått skickas med ambulans till olika sjukhus. Men då hade de ju inte kommit i tidningen. Inte i TV heller…

De boende i Glasberga, Södertälje vill inte att människor med autism eller Aspberger ska bo i deras villaområde. Trångsynta människor finns överallt. Skrämmande trångsynta.

Många gnäller också över Pride-festivalen som pågår i Stockholm just nu. Att man ens orkar bli upprörd över att människor vill demonstrera för sin sak. Har vi inte kommit längre år 2013? Höjs det fortfarande några ögonbryn när ena eller andra kändisen ”kommer ut”. Fast jag har antagligen ingen aning. Kanske tror jag att det är så för att jag själv inte bryr mig om vilken sexuell läggning folk har. Eller vilken Gud de tror på. Eller vilket politiskt parti de röstar på. Couldn’t care less. Liksom. Vanlig medmänsklighet. Så länge jag får tycka och tro vad jag vill, visar jag andra människor samma tolerans. T-O-L-E-R-A-N-S.

Dagens kändis-span: Michael Douglas och Catherine Zeta-Jones ska skilja sig. Han ”står inte ut med hennes humörsvängningar”, skriver tidningen Star. Nänä, nu när hon har stöttat honom genom operationer och strålbehandlingar vill han inte veta av hennes sjukdom. Hon är bipolär, har det sagts tidigare. Bipolär, även kallat manodepressiv. Innebär humörsvängningar i stor skala. Bussig snubbe det där.

Japp. Nu står det i tidningen igen. Fettdieterna är hälsofarliga. Borde man kanske kunna räkna ut med röven? Tydligen inte. Men eftersom stroke och hjärtinfark nu ökar igen, framför allt bland unga människor, efter flera års trend åt andra hållet, varnar ett antal läkare och professorer för bland annat LCHF. ”De populära fettdieterna bygger på okritiska och dåligt vetenskapligt underbyggda rekommendationer med mer animaliskt fett och protein”. Det är ju det jag säger. Man ska äta av allt men inte så förbenat mycket. Och så röra på sig. Balans mellan input och output. Och vad hände med måltiden som njutning? Som samlingspunkt för familjen? Som trevligt umgänge? Va?

Ska vi kanske äta kräftor på lördag?

Västerbottenspaj? Löjrom?

Något gott på grillen?

Och champagne förstås. Det stod i SvD häromdan. Tre glas champagne i veckan gör att man får bättre minne. Det är vetenskapligt bevisat. Jamen skål då!