Att tycka olika

Bilden hämtad från Aftonbladets facebook-sida. Modig tjej, Emma.

I går fick vi en ny världsmästare. Sverige tog sitt åttonde VM-guld genom tiderna. I sociala medier tycktes det råda vissa tveksamheter kring det. Ja alltså, inte själva statistiken utan mer om Aregawi är svensk eller inte. Finländarna frustade avundsjukt att Sverige köpt medaljen (genom att ge Aregawi svenskt medborgarskap). Sedan muttrades det om skattesmitning. Och rasisterna frustade värre än vanligt och i ungefär samma tongångar som när Loreen vann Eurovision Song Contest. Undrar som de som muttrade var besvikna när Sverige slog Norge i fotboll dagen innan? Det var ju Zlatan som säkrade segern. Han bor i – hm – Frankrike nu va? Och hur är det med Kamprad? Är han svensk? Han flyttade till Schweiz 1976. Ja, så där kan man hålla på om man vill. Om man vill vara trångsynt. Sätta stämplar på folk, stoppa in dem i olika fack.

Han är si.

Hon är så.

Så himla tröttsamt.

Gårdagens andra stora snackis handlade om nagellack.

Nej, det gjorde den förstås inte.

Den handlade om en synnerligen modig kvinna, Emma Green Tregaro. Som målade naglarna i regnbågsfärger i protest mot Rysslands nya lag som förbjuder ”propaganda” riktad mot underåriga som rör ”icke-traditionella sexuella relationer”. Lagen röstades igenom med siffrorna 436 – 0. Det säger en hel del om toleransnivån i det landet. En av deras största friidrottsstjärnor förtydligade det hela genom att berätta att i Ryssland lever män med kvinnor och kvinnor lever med män. Homosexualitet har de aldrig ”haft problem med” så var god och kom inte dragande med en massa sånt skräp skulle man kunna sammanfatta hennes budskap. Som i Sverige för 100 år sedan ungefär.

Och skulle nu dom-som-bestämmer tycka att Emmas ställningstagande är propaganda riskerar hon fängelse.

Skrämmande.

Man måste inte tycka att gay är okej, men man får lov att respektera andra människors val att älska vem de vill.

Gårdagens tredje snackis var åter igen Aregawi. Hon förklarade att hon inte stöder Emmas protestaktion eftersom hennes tro förbjuder det.

Ludvig Holmberg i Expressen gör stor sak av detta och skriver att ”Aregawi ställer sig bakom Isenbajeva. På riktigt.”.  Det var en väldigt konstig slutsats.

Det är en enorm skillnad mellan att skrika ”DU HAR FEL” och att säga ”jag tycker inte som du”. Holmberg undrar hur dålig stämning det kommer att vara i landslaget framöver. Behöver inte vara dålig stämning alls. Det kanske helt enkelt är så att de respekterar varandras åsikter. Är toleranta. Vidsynta.

Jag tycker si.

Du tycker så.

Vi tycker olika.

Tyvärr är världen full av människor som tycker att just de har rätt. Som gör vad-som-helst för att övertyga oliktänkande. Som tar till alla medel för att alla andra ska tycka som de. Jag har rätt – du har fel – du ska omvändas.

Se bara vad som händer i Egypten. I Syrien. I hela Mellanöstern. För att ta några exempel. Intolerans. Bristande respekt för andras åsikter, tro och övertygelse. Sånt finns överallt, både i den stora världen och i den lilla. ”Jooråsörrö, så här är det” och sedan timslång argumentation för den rätta åsikten. För att övertyga andra om att de har fel.

Så himla tröttsamt. Och faktiskt ganska ynkligt.

Och inte för att jag är nämnvärt intresserad av friidrott, särskilt inte efter alla dopningsskandaler, men höjdhoppsfinalen måste man ju bara se.

Go Emma!

Säger jag bara.