The bright side of life

Ibland bara börjar den där låten ringa i skallen. ”Always look on the bright side of life” från filmen Life of Brian. Brian och hans lärjungar hänger på sina kors och sjunger. ”Life’s a piece of shit, if you look at it”. Jomenvisst. Så känns det ibland. Även om man vet att det finns de som har det värre. Det är lätt ibland att glömma vad man har, lätt att få fokus på vad man inte har. Korkat.

Apropå korkat. Hörde Gudrun Schyman berätta om partiets budget. Fi, numera. Kortare arbetsdag med bibehållen lön. Fri invandring. Gratis ditten och gratis datten. Utan ett enda konkret förslag till hur alla kostnaderna ska finansieras. ”Det löser sig” och så nåt mummel om skattehöjningar (såklart, för alla svinrika som Fi-anhängarna inbillar sig är så himla många). Jovisst kan man önska sig. Jag vill gärna ha en Range Rover och ett fritidshus med sjötomt. Man behöver inte vara ett mattesnille för att fatta att Fi-planerna inte går att genomföra.

Apropå mattesnille. S ska tydligen köra stenhårt på förslaget att slopa vinster i välfärden trots att de vet att det inte kommer att gå igenom i riksdagen. Och jag skulle jättegärna vilja veta hur man har tänkt sig med kommunal och landstingsbedriven vård och omsorg som går plus. Såvitt jag vet har ”välfärden” inte blivit dyrare sedan man tillät privata aktörer. Inte sämre heller (annat än enstaka undantag och skolorna möjligen, men det har helt andra orsaker). Och då undrar jag; om det nu finns en massa knösar som gör sig enorma förmögenheter i den här typen av verksamheter, vart tog pengarna vägen förut? När det var kommuner och landsting som skötte det hela?

Jo, till viss del vet jag faktiskt det. Om t ex ett gruppboende eller en vårdcentral inte hade utnyttjat hela sin budget när året närmade sig sitt slut, så köpte man nya möbler, ordnade meningslösa möten eller konferensresor osv för att inte budgeten kommande år skulle minskas. Skulle det på något sätt vara bättre?  Eller välare använda pengar?

Nej alltså välare är inget godkänt ord. Men det är klockren småländska.

Kim Jong Trump? Elakt bildmontage, snott från nätet.

De stora frågorna orkar man inte ens ta in. Som stollejocken i Washington och stollejocken Kim. Just nu känns det läskigt nära ett fullskaligt världskrig. Då känns det skönt att fokusera på herrarnas märkliga frisyrer. Vet egentligen inte vems som är fulast. The Don kanske ska kräva ensamrätt på sin comb-over, precis som Kim gjort. Och endast tillåta 15 olika frisyrer. Fast det där med supersnagg på sidorna och en backslick upptill känns lite Östermalm. Undrar vem som kopierat vem?

De 15 godkända frisyrerna

På hemmafronten då? Intressant hur folk hanterar reklamationer. Som Espresso House i Täby som serverade en paj och tog betalt för tre. Upptäcktes vid hemkomst. Mail till Espresso House. Som svarade att vi kunde åka tillbaka till Täby och få ett tillgodokvitto. Alltså. Tack, men nej tack. Vi fikar nån annanstans nästa gång i stället. Det finns många bra fik där.

Eller Taxi Stockholm. Två obehagliga händelser en lördagskväll vid Centralen där en förare ville få oss att pröjsa hans bomkörning och sedan köra oss utan taxameter hem. Världens diskussion uppstod och vi undrade om vi verkligen satt i en Taxi Stockholm-bil. Jojomensan, det gjorde vi. Och vägrade såklart att lösa hans problem, lämnade bilen följda av långa, förbannande haranger på något främmande språk. Givetvis mailade jag Taxi Stockholm som ifrågasatte det hela. Och trots att de fick både tidpunkt för händelsen och en massa annan info för att leta reda på sin otroligt oseriösa förare kom svaret att ”vi har inte hittat något i våra loggar som stämmer med din berättelse”. Nej men då så. Aldrig mer Taxi Stockholm. Efter åratal av åkande, nästan uteslutande med dem är det nu ajöken. Det råder ingen brist på bilar precis.

Livet från den ljusa sidan. Jo, alla pensionärer gläds åt regeringens budget. 200 spänn mer i plånkan framöver. Men det gäller visst bara dem som har en pension under 14.000 i månaden. Och är man sjukpensionär får man drygt en hundring extra. Wow, det räcker ju till en lunch på stan! Och en kaka till kaffet. Allt detta finansieras med höjd skatt för höginkomsttagare dit numera bl a barnmorskor, brandmän, lärare och poliser hör.

Det fattas 50 miljarder för att kunna klara notan för det stora flyktingmottagandet. Och alla extrapengar som man nu vill dela ut till socialtjänst, skolor och vård är tillfälliga bidrag som måste utnyttjas innan året är slut. Vad som händer sen vet man inte.

Och jag undrar varför man inte har någon plan för bostadsmarknaden. Varför inte slopa ränteavdragen och reavinstskatten så det blir lite omsättning? Hur väl stämmer det med S värderingar att den som köper svindyr villa får skyhögt bostadsbidrag från staten? För det är ju vad det handlar om, galenskaperna med ränteavdrag. Förvisso ännu galnare på 70-talet då det var gratis att låna pengar, men ändå. Och varför inte staffla skalan med reavinst? Har man bott mer än 5 år minskar eller försvinner skatten. Eller att man får skatta när man säljer för sista gången (typ när man dör och arvingarna får ta smällen haha).

Slutligen. Efter Löfvens nyväckta insikt att här finns ungefär 12.500 personer som uppehåller sig i landet illegalt. Vad händer? Kommer man att effektivisera handläggningen hos Migrationsverket? Verkställa utvisningar så snart de beslutats? Sätta människor i förvar? Fotboja var ju ett kreativt förslag. Inte. Man hör inte talas om ett enda konkret förslag.

Men hans förtroendekapital ökade efter terrordådet i Stockholm. Jo, läsa efter manus har han blivit rätt bra på. Svara på frågor klarar han fortfarande inte. 

Mycket snack och lite verkstad. Borde det inte vara tvärtom, med hans bakgrund?

Men icke.

Tomte.

Ljuga utan att blinka

 

Vissa får lång näsa när de ljuger - andra inte...
Original av Enrico Mazzanti

Ibland undrar jag, eller inte ibland kanske, mer faktiskt ganska ofta på senare tid. Men ändå. Jag undrar, hur kan man stå och ljuga folk rätt i ansiktet? Hur står man ut med sig själv? Och hur kan omgivningen stillatigande - och ibland även instämmande nickande -  låta ljugandet fortgå? 

Jag tänker i första hand på Löfven som verkar ha lyckats med att tuta i folk att Sverige är inne i en djup kris. Av något slag. Dessutom verkar krisen vara på väg käpprätt åt helvete. Ja, inte nu när han har tagit över. Men innan. Om Alliansen hade vunnit hade både syndafloden och helvetet brutit lös. På något sätt.

Jag önskar att någon enda reporter, någon j-la gång skulle kunna fråga Löfven vad han menar. Vad är det för kris han varnat för? Inte en enda gång har han kommit med något konkret. Sverige ligger i topp bland världens länder vad gäller ekonomi, hälsa, trivsel, arbetslöshet (ja, om man räknar bort alla som studerar är inte arbetslösheten särskilt alarmerande i en internationell jämförelse) och så vidare. Omvärlden skakar på huvudet. De någotsånär pålästa och normalbegåvade skakar på huvudena. Men Löfven bara fortsätter i domedagsstil. Oemotsagd. I princip.

Skrämmande.

Och nu har man visst fått vänstern på lite bättre humör. Vinster i vård och omsorg ska förbjudas. Minsann. Men alltså, jag bara undrar. Eftersom varken vård, skola eller omsorg har blivit vare sig dyrare eller sämre; vart tog alla pengar vägen förut? När vård, skola och omsorg drevs av kommuner och landsting? Jag menar, man påstår ju att det bara forsar in stålar i en massa sluga riskkapitalisters fickor och utländska bankkonton. I vilka slukhål försvann de förut? Nån som kollat upp det?

Och det man verkligen borde ta itu med är lagen om offentlig upphandling. För det första borde det åligga den som köper tjänster (kommunen eller landstinget) att följa upp så avtalen efterlevs, att de får vad de betalar för. För det andra borde det finnas fler och viktigare parametrar än ”lägsta anbud vinner”. Nu är det som gamla tiders fattigauktioner. Den som kräver minst betalt får ta hand om hjonen. Liksom.

Det cirkulerar roliga bilder på Facebook. Elaka – ja. Roliga – definitivt. Vem är vem frågas vid en bild av en Blob fish och Stefan Löfven. Jo, de är ganska lika. Den ena har lite mer hår. Den andra är lite mer generad. Eller nåt.

Lika som bär? 

Romson och Fridolin jämförs med Pippi Långstrumps kompisar Tommy och Annika. Jojomen, finns många likheter där också.

Och apropå Romson. Inte nog med att hon flyger från Bromma som hon alltid tjatar om borde läggas ner (hon fick inte bestämma själv…) hon målar husbåten med förbjuden bottenfärg. När Expressen frontade henne med hennes egen bild av målandet blev hennes kommentar ”Du vet att den där bilden är copyrightskyddad va?”. Som för att ta udden av den verkliga frågan. Lyckades inget vidare. Men hon förklarar stolt att hon inte alls har dåligt samvete för det. Man kan nämligen inte tvätta en sån stor båt, så som MP uppmanar alla andra att göra. Inte skäms hon över att köra på diesel heller. Eller att släppa ut bad-, tvätt- och diskvatten rätt ut i Östersjön. Det finns ganska många ministrar som fått kicken för mindre än så. Obetalda tv-licenser och svart arbetskraft. Men det gäller tydligen andra regler för denna regering. Där är det ok att småknarka lite, att åka fast för fortkörning, att förskingra pengar, att vara illegal invandrare och jag-vet-inte-vad. Men det kanske är något bra att ha erfarenheter från den kriminella världen när man ska styra landet?

Aftonbladet ska skicka ut sina reportrar till ett antal orter där SD fick extra många röster. Man vill kolla vad fasen det var som hände. Och man undrar hur partiet kunde få 13 % av rösterna. Drygt 800 000 svenskar som röstade på dem. Pja, varför inte fråga dem som röstade? Läser man kommentarerna i tidningen får man många väldigt vettiga förklaringar. Och inte ett enda rasistiskt uttalande. Sakliga, raka och uppriktigt oroade medborgare som försöker få Aftonbladet att förstå. Av motkommentarerna att döma, lyckades de inget vidare. Jag undrar mer hur vi kunde få en vice statsminister från ett parti som 94 % av svenskarna inte röstade på…

Usch.

Nu blev det en massa politik idag igen. Det var inte riktigt meningen, men det blir så där när det är i princip det enda som står att läsa i tidningarna och på nätet numera.

Ja, förutom vad som händer i de iq-befriade betal-tv-kanalernas värld förstås. Paradise Hotel, Svenska Hollywoodfruar, Jagad av hundar, Böda camping, Big Brother och sånt trams.

Nä. Det får bli en liten kryssning i stället. Lyssna på storbands-jazz. Käka lite god mat.

Och dricka champagne.

Det är ju den 7:e i morgon. Varför inte tjuvstarta lite redan i kväll?

Jo minsann.

Ja se pengar...

”Om pappa ville ge jag en femöring vet mamma” börjar en gammal känd barnvisa.

Flickan (jag tror det är en flicka, killar köpte inte dockor på den tiden) räknar sedan upp allt hon ska köpa för den där femöringen hon hoppas få.

”Jag skulle köpa allt vad jag vill ha” sjunger hon och räknar sedan upp en docka och kläder till den, karameller och en muff till sig och dessutom hatt och kappa till sin mamma. Därefter skulle hon ge pappa pengarna som blev kvar sedan hon köpt allt detta.
Visan är visserligen gammal och kronans värde har förändrats, men redan som liten hajade jag att det där inte kunde gå ihop.

Ungefär lika overkligt känns de löften som alla politiker i valyran strör omkring sig. Och nu snackar vi inte miljoner längre, nu är det miljarder som ska delas ut till höger och vänster. Mest åt vänster känns det som, men det varierar.

Allt och alla ska få mer pengar.
Som om pengar var lösningen på alla problem.
Ta vården till exempel. Det gör ingen skillnad med aldrig så många miljarder, så länge vårdyrken har låg status och man har fokus på arbetsmiljön snarare än på dem som vårdas.
Nej jag kan inte komma och hjälpa dig till toaletten just nu, jag har bara haft 10 minuters fikarast.
Eller:
Nä men patienterna måste läggas kl 19, sen kommer nattpersonalen och dom är bara två stycken och kan inte hjälpa 28 pers med pyjamasar, blöjbyten och tandborstning. Det fattar ni väl?
Inställningen.
Det är den det är fel på.

Eller i skolan.
När jag började i första klass var vi 25 elever. I fjärde klass var vi 28.
En lärare. Varken mer eller mindre.
Fast då fick lärarna säga ifrån om någon väsnades.
Det fanns säkert både damp, AD/HD och alla möjliga bokstavskombinationer redan då, men då hette det bara att de inte var skolmogna, att de hade myror i byxorna och behövde lite extra hjälp. Det fick de också, av den enda läraren. Märkligt att det funkade. Och med tanke på alla jag än idag har kontakt med, är jag helt säker på min sak.
Kloka, vänliga och hårt arbetande familjeförsörjare hela bunten.
Det borde ju snarare vara ett systemfel än brist på pengar att skolan inte funkar idag?

Omsorgen.
Många (framför allt kvinnor) vårdar handikappade, sjuka eller gamla anhöriga. Kommunerna har fått massor av pengar för att stödja dessa tappra människor. Funkar det?
Nä.
Och varför kan man inte låta arbetslösa hjälpa till några timmar per dag? Läsa tidningen på ett äldreboende. Baka bullar på ett gruppboende. Ta en promenad med en rullstolsburen. Följa med till bibblan. Skotta snö, klippa gräs…
Jag får inte ihop arbetslösheten med bristen på arbetskraft. Kan man inte villkora a-kassa, socialbidrag och andra bidrag med några timmars ”samhällstjänst” i veckan? Men det blir väl alldeles för krångligt med alla inblandade myndigheter och olika pengapåsar.


Visst behövs det pengar. Men de är inte lösningen på allt.
Vi väljare är inte dummare än att vi genomskådar den fiktiva miljardrullning som nu pågår.
Vi kan faktiskt tänka själva.
Och vi kan faktiskt räkna.
Femöringen kommer aldrig att räcka.
Aldrig.