Den svenska modellen

Har just plöjt igenom Jordbruksverkets rapport om djurskyddet 2015-2016. Med tanke på att alla länsstyrelser har minskat personalstyrkan drastiskt, är det inte så konstigt att man rapporterar färre kontroller av djurskyddet. Och glatt skriver i rapporten att antalet ärenden med anmärkningar har blivit färre. Var det så himla konstigt? Gör man färre kontroller hittar man färre dåliga djurägare.

Vad Jordbruksverket menar med ”den svenska modellen” lär inte vara detsamma som fackorganisationerna och Löfven menar. Men jag kan ha fel. Och det stör mig något grymt när en statlig myndighet inte har råd att anställa folk som kan skriva svenska. Anledningen är att djuren inte mår bra av sådana beteenden och att det finns risk att beteendet överförs till sina avkommor.

Jajamen. Det står så.

Men jag vet inte vad Löfven menar med den svenska modellen heller. Hörde delar av hans förstamajtal i går där han – nästan med stolt tordönstämma – deklarerade att han minsann hade lösningen på den svenska arbetslösheten. Med förra årets enorma flyktingtillströmning har läget på arbetsmarknaden inte direkt blivit bättre. Men nu vankas andra bullar. Stefan grejar 5 000 beredskapsjobb. Och fort ska det gå. De ska vara framskakade till år 2020.

Googlar man ”sakna krisinsikt” får man upp en bild på Stefan Löfven. Bergis.

Efter åtta år i Sverige är det bara en fjärdedel av alla invandrade som har heltidsjobb. Och nu ska tiotusentals med låg utbildning och inga kunskaper i svenska språket integreras. Men några rejäla tag vågar man sig inte på i regeringen. Skrämmande.

”Alla som kan jobba ska jobba” säger företrädaren för en politik som ökat den svarta arbetsmarknaden, minskat motivationen för att söka jobb genom att höja a-kassan och låta folk gå sjukskrivna hur länge som helst. Just nu lönar det sig helt enkelt inte att jobba, har en massa bekväma latmaskar insett. Och tackar nej till t ex städjobb i väntan på att börja sitt yrkesverksamma liv som vd i mediabranschen.

Apropå mediabranschen. Jag undrade ju under Löfvens och Kaplans presskonferens hur många gånger karln sa ”samlad bedömning”. Nu behöver jag inte undra längre för tidningen Journalisten har räknat. Åtta gånger sa han det. Kan det vara något slags rekord i papegojprat?

Den numera ex-miljöpartisten som vägrar ta kvinnor i hand (det är för intimt, säger han, och man kan undra varför han inte har några problem att vara intim med okända män), säger i en intervju att han aldrig skulle behandlats på det sättet om han ”varit vit”. Tänk att folk som inte fullt ut och överallt får följa sina övertygelser, oavsett vad, alltid ska peka finger åt sina kritiker. Man skyller på medierna, på islamofobi, på homofobi och på fan och hans moster för att slippa fundera över sitt eget ansvar i det som händer och sker i ens liv. Om inte Jag får göra som Jag vill blir Jag kränkt. Och om någon blir upprörd över att jag beter mig som ett miffo så är det deras problem. Typ.

Enligt svensk modell får man demonstrera om vad som helst. Yttrandefriheten är omfattande, vilket är bra, men om nu FN gång på gång kritiserar Sverige för att nazister tillåts att öppet torgföra sina rasistiska åsikter, borde man då inte fundera över hur långtgående friheten att hetsa mot andra människor ska vara? Jag vet, det kan vara en hårfin gräns mellan hets mot folkgrupp och rätten att uttrycka sina åsikter offentligt. Å andra sidan har FN kritiserad Sverige för att inte positivt särbehandla Julian Assange, så man kanske inte ska ta FNs kritik så allvarligt?

Gunilla Persson ska börja sälja ”egna viner”, alltså vinpavor med Persson själv på etiketten. Sugen att ställa den pavan på middagsbordet? Någon?

Och så himla skoj att jag med mitt bloggande om märkliga ord får igång mina följare. Så idag har jag inte behövt leta alls.

Mysbyxpetting

Rikedomsporr

Vansinnesväder

Boknarkande

Tack för det UB och I-B! Jag fick ihop flera spännande meningar med alla orden i. Ingen som lämpar sig för publicering, dock.

Alltså. På riktigt?

Dadda hink & spade

Jag vet att ärlighet inte är någon uppskattad dygd längre. Men ändå. Hur kan intriger, falskspel, fula tricks och rena lögner bara få passera? Jag fattar inte. Det värsta är att om en sak sägs tillräckligt många gånger, blir det till slut en sanning. Som med Sveriges ”massarbetslöshet” som S & Co har försökt tuta i oss under flera månader. Med framgång, dessvärre. Likadant med Sveriges ”kris” och den käppraka vägen mot fattigdom och elände som vi befinner oss på. Även den med viss framgång.

Sverige är ett av världens mest välskötta länder, framför allt när det gäller ekonomin. Ändå kan Magdalena Andersson gång på gång stå och blåljuga rätt ut och påstå motsatsen. Man trodde att the bottom was nådd men i går kom ett värre lågvattenmärke. Ska man tro henne var det som om Jönssonligan låtit dynamit-Harry spränga ett kassaskåp och upptäckt att skåpet var tomt. Skillnaden mellan Sickan och Magdalena är att hon har haft full insyn i statens finanser. Sickan bara gissade vad Wall-Enberg hade i skåpet…

Allt är jobbskatteavdragens fel. Ändå tar inte S bort dem. Förfallet har pågått under alliansens alla åtta år. Ändå har S inte en enda gång presenterat en skuggbudget som hade gjort någon större skillnad.

Nä, tjuv och rackarspel är vad det är. Hon plogar nu vägen för en j-la massa skattehöjningar som S planerade långt innan valet men som de inte nämnde något om i valrörelsen. Och hon plogar för att köra statsfinanserna i botten genom att plötsligt strunta i överskottsmålet. Så nu utgår hon från att man kan göra allt detta OCH skita i en massa som S lovade i valrörelsen och precis allt går att skylla på alliansen.

Jo jo, svensken har taskigt minne sägs det ju. Men har alla glömt hur mycket beröm omvärlden har öst över Anders Borg? Va?

DN har låtit sju lärare anteckna vad de gör under en vecka. Såväl de som tidningen är helt chockade över hur mycket de måste ägna sig åt förutom att undervisa. De vattnar blommor, pratar med kolleger, går på möten, pratar med föräldrar och svarar på mejl. Alltså. Allvarligt. Vad tror de att säljare ägnar sig åt? Hundra procent försäljning? Eller att en servitris bara serverar? Eller att läkare bara tar hand om patienter? Eller…jo, jag kan rabbla exempel i evigheter. Men jag säger bara, i Sverige har vi 40 timmars arbetsvecka. Vi har fem veckors semester. Juni, juli, augusti, jullov, sportlov, påsklov och höstlov är inte så himla jättevanligt. Och det finns väl nästan inte en enda arbetande människa som slipper gå på möten, prata med arbetskamrater och svara på mejl? Vattna blommor torde vara högst frivilligt om man inte är florist eller trädgårdsmästare. Typ.

Jag säger bara: SLUTA GNÄLLA.

Eller byt jobb.

Jag blir så himla trött.

Men visst, i förra veckan presenterades en rapport som visade att svenskar tror att vi har det sämre än vi egentligen har det. Det är antagligen därför som i princip alla verkar ha glömt bort att vi de senaste åren fått i genomsnitt en månadslön mer i plånkan per år. Men nu blir det andra bullar. Mer skatt på vanligt arbete. Höjd marginalskatt. Höjd skatt för arbetande pensionärer. Förvånad? Någon? Det är samma gamla visa – det är fult att vara duktig och arbeta.

Apropå fult. Fotbollsbrassen Leandro Damiao har hittat på ett nytt fusk. Han drar sig själv i tröjan för att få en straff med sig. Kreativt.

Och jag undrar igen hur det kommer sig att fusk är så comme il faut inom fotbollen? Spelarna bär sig åt som prepubertala tjejer. Skriker och sjåpar sig och övar på att ramla snyggt och fixar håret och solsprejar sig och jagvetintevad. Skärpning!

Och apropå fotboll. Såg andra avsnittet av dokumentären om Zlatan. De totalt tre timmarna tv-tid kunde gott ha kapats till ungefär en halvtimme. Högst. Det var väldigt mycket analyser av olika skott på mål, hur han vred kroppen, hur han träffade bollen, vart han tittade, vad han tänkte och så vidare. I hur många minuter som helst. Jag bryr mig inte om att hans tånaglar går av när han träffar bollen. Jag hade velat veta hur han klarade av ensamheten när han fick sitt första proffskontrakt. Var han hittade motivationen att komma tillbaka till landslaget. Hur han klarar livet som pappa. Lite mera djup hade suttit fint, även om de fullständigt osannolika mål han gjort förtjänar att visas många gånger. Men inte en miljard gånger. I ultrarapid. Och superultrarapid. Och i animerade stillbilder. Gäsp.

Och när det är som mest långtråkigt sitter jag och funderar på vem han mest lik. Hulken eller matadoren i Tjuren Ferdinand?

Övriga tv-program är inte mycket att hänga i gran. Blir särskilt tydligt när man är sängliggande. Kollar tv-tablån, flippar lite med fjärrkontrollen och inser att det mest är skräp. Och Big brother har nu blivit porr-tv. På riktigt. Ja, vad gör man inte för att locka tittare? Om nu någon är intresserad. 

Sen undrar jag hur mycket vanliga människor som ska göra olika saker i tv vi orkar med? Hur låg nivå ska vi behöva acceptera? Det lagas mat, bakas, sjungs, jagas spöken, dejtas, kn---as, jordbrukas, dansas, körs bil, modellas och nu ska tydligen hela Sverige sy också.

Jättestor gäsp.

Att anpassa sig

Mitt tips på ny programledare för Allsång på Skansen. Foto: Sune Andersson, jazzfoto

Alltså. Vad är det med folk nuförtiden? Alldeles för många verkar tycka att de ska ha sin vilja igenom. Oavsett. Att anpassa sig verkar vara hur omodernt som helst. Rätta mun efter matsäcken likaså. Kollade Lyxfällan i går. Blir lika upprörd varenda gång det sitter en dumskalle med skulder upp över öronen och fortsätter shoppa på kredit. ”Det verkar inte som om du tänker alls” sa programledarna. Och gårdagens blondin svarade ”Nej, jag är kanske inte så smart”. Dagens underdrift.

I och för sig är kanske den yngre generationen ursäktad. De har haft curlingföräldrar som löst problemen åt dem. Men det är dessvärre inte bara ungdomar som sitter där och ser chockade ut när de får klart för sig att 18.000 inte räcker om man ska handla för 25.000. Herregud.

I dag är det ännu en studerande som ska anmäla sin skola till DO. Hon pluggar till tandhygienist. Och vill prompt bära långärmade kläder. Alltså. Det vet väl varenda människa att inom vården ska ALLA bära kortärmat. Av hygienskäl. Det gillar inte tjejen som inte vill visa armarna av religiösa skäl. Sorry bruden, då får du nog välja ett annat yrke. Patientsäkerheten går först. Jag har sagt det förut och säger det igen. Är man naturist får man bada där nakenbad är tillåtet. Får man klaustrofobi av att bära hjälm kan man inte bli hockeyproffs. Är man blind får man inte köra spårvagn. Und so weiter.

Våra förbundskaptener i fotboll, Hamrén och Sundhage, ställde upp på fotografering i går tillsammans med sverigedemokraternas ungdomar. Visade det sig sedan. Fullt pådrag i medierna. Och jag bara undrar, varför är det värre att posera med sverigedemokrater än att propagera för kommunism? Som Sundhage gör i tid och otid. Jag fattar inte.

Petra Marklund anges som enda skäl till ”tittarfiaskot” i tisdagens Allsång på Skansen. Jo, det var väl på tiden att välja en kvinna. Men det hade nog varit smartare att ta en duktig programledare än att satsa på en utpräglad sångerska. Som sådan är hon lysande. Som programledare, sorry, inget vidare. Bara det att hon kör fram mikrofonen till folk som inte ens försöker sjunga. Och som blir jättegenerade när de hamnar i närbild och känner sig tvingade att börja bläddra i häftet och klämma fram ett ynkligt pipande.

Inte kan hon texterna i allsångerna heller, Petra. Det borde inte vara så himla svårt för ett proffs att träna in. Om hon nu tydligen har missat alla våra populära allsångssånger under första delen av sitt liv. Jättekonstigt.

SVT skyller tittartappet på fotbolls-vm. Och på det regniga vädret. Och på jag-vet-inte-vad. Kanske måste de för att inte Petra ska ”packa ihop och sticka till Hawaii” som hon tydligen ser som ett alternativ.

Se och lär, Petra, så kanske det blir bättre nästa vecka. Börja med att lära dig sångtexterna utantill. Steg två blir att kolla på publiken och sikta in dig på någon som sjunger. En bra början i alla fall.

Eller ge jobbet till Gunhild Carling i stället.

Kvinnomagasin, ni vet vecko- och månadstidningar som i princip uteslutande skriver om bantning, skönhetstips och mode, brukar alltid prydas av någon underskön modell. Förresten pryds nästan alla tidningsomslag av kvinnor. Nån mer som reflekterat över det? I branschen sägs det att så fort de har en man på omslaget sjunker försäljningen. Oavsett vilken tidskrift man pratar om. Det tror jag vad jag vill om. I alla fall har nu Women’s Weekly i Australien kaxat till sig och har en svårt brännskadad kvinna på omslaget. Budskapet är att skönhet inte alltid syns utanpå. Klok påminnelse. Råkar man ut för en sådan olycka – eller t ex tappar håret av cellgifter, får fula ärr efter svåra operationer osv – bryr man sig antagligen väldigt lite om generande hårväxt, tandblekning och annat som är så superviktigt att skriva om i de här blaskorna.

Otroligt modig och tuff kvinna. Och så rätt tänkt av magasinet.

Unionen går ut hårt med annonser där man kan testa ”så blir nya lönen om du förlorar jobbet”. Alltså. Blir man arbetslös faller arbetslöshetsförsäkringen ut. Klart som fan (ursäkta) att man inte får samma pengar när man är arbetslös som när man har lön. Även om nu sossarna tycker att man borde ha det. Så himla stört.

Cecilia Malmström säger i dagens DN att hon överväger att dra italienska staten inför rätta. Det gäller flyktingarna från Eritrea och Somaila som i de flesta fall hamnar i Italien. Då ska Italien, som första land, behandla asylansökningarna. Det gör man inte. Man skickar helt enkelt vidare människorna i Sverige. För är det nånting människor vet om Sverige så är det att här är vi hur lättlurade som helst. Eller humana, om man hellre vill se det så.

Slutligen. Alla bantningstips som fyller tidningarna nu inför badsäsongen. Folk börjar tydligen känna viss panik inför att visa sig i baddräkt (ingen risk med det aprilväder vi haft hittills i sommar, men ändå).

Är det så himla konstigt att ätstörningar kryper allt längre ner i åldrarna? Tänk er själva att ha en morsa (ibland även farsa) som är totalt insnöad på sitt ätande. Vad man SKA äta, vad man BORDE äta, vad man INTE ska äta, vad man INTE SKULLE ha ätit och så vidare. Stört. Säger jag bara.

Om man stoppar i sig fler kalorier än man gör av med blir man tjock.

Man får anpassa input efter output. Eller tvärtom.

Svårare än så är faktiskt inte ekvationen.

Den som sa're...

Kan det verkligen stämma?

När jag var liten fanns uttrycket ”Den som sa’re, han va’re”, dvs om man blev kallad dumskalle, tjockis eller tönt kunde man helt enkelt svara med den ramsan. Om man tordes. Det var ju ofta elaka tjejer (ofta också med tuffa elakingar till storebrorsor) som mobbade. Hur kom jag nu att tänka på det? Jo, läste en intressant tabell häromdagen med statistik över hur Sverige förändrats de senaste åren. Man får sig ju ideligen itutat att allt har blivit så otroligt mycket sämre, för alla och på alla håll och kanter sedan Alliansen fick regeringsmakten. Välfärden har gått åt h-vete, alla sjuksköterskor, lärare och bussförare håller på att dö av utmattning, svenska elever är dumma-i-huvet, det väller in invandrare som snor alla svenskars drömyrken och barnfattigdomen breder ut sig. 

Alla vet att tidningarna ääääälskar dåliga nyheter och att ord som katastrof och chock säljer lösnummer så det visslar om’et. Det är väl därför tabeller som den som nu cirkulerar på fejsbooken inte får någon större uppmärksamhet i medierna.

Men.

Ungdomsarbetslösheten har man i alla fall diskuterat i mer rimliga termer de senaste dagarna. Man har erkänt att i de höga siffrorna har man räknat in alla ungdomar som studerar. Alla ungdomar som studerar på heltid dessutom. Och som söker extrajobb. Alltså. Jag kan inte tycka att de är så himla arbetslösa precis. Det är det tydligen fler som tycker, därav uppmärksamheten i både SVT och TV4. Ungdomsarbetslösheten är lite drygt 11 %, om man räknar bort alla som inte är arbetslösa i egentlig mening. Det kan förklara att jag inte känner till en endaste ung människa som är arbetslös. För om siffran var så hög som oppositionen påstår borde vi väl, statistiskt sett, känna till åtminstone någon enda arbetslös ung person? Va?

Arbetslösheten i största allmänhet.

Med statistik kan man bevisa precis vad man vill. Det beror på hur man vänder och vrider på siffrorna som SCB tillhandahåller (hej Kjell!). Förvisso kanske det är fler arbetslösa nu än för tio år sedan, i antal människor räknat, men antalet svenskar har också ökat med ungefär 600 000 sedan 2005 så man får ju göra en procentuell jämförelse om den ska vara rättvis(-ande).

Skatterna.

Det skrivs och talas ofta om att skatterna har sänkts så kolossalt och att detta har urholkat statskassan. Tycka vad man vill om att alla har fått mer i plånkan (utom pensionärerna som fått sänkt pension och höjd skatt – helt j-la galet!) men räknar man efter hur mycket stålar som kommer in till statskassan så har intäkterna ökat med 280 miljarder sedan 2005. 

Arbetsförmedlingen.

Alltså. Lägg ner skiten. De förmedlar i alla fall inga jobb. Företag som kontaktar AF och ber om kontaktuppgifter till sökande får en fnysning till svar. I bästa fall. Nån himla serviceinrättning för Sveriges arbetsgivare är man faktiskt inte. Basta.

Och om man som arbetssökande tror att man ska få stöttning, goda råd och lite pep-talk mellan varven, tror man helt fel. Man blir i bästa fall kallad till ett möte med en av AF utsedd kontaktperson. En (1) gång. Därefter får man, även det i bästa fall, några enstaka mejl med uppmaning att söka ett jobb som handledaren har hittat. Jobb som inte är i närheten av den sökandes kompetens eller erfarenhet. Eller vad sägs om att en produktionsplanerare uppmanas att söka jobb som budbilschaufför? Eller att en erfaren statistiker anmodas att söka jobb som trafikanträknare hos SL?

”Du får bredda ditt sökområde” fräser handläggaren. Och kräver sedan att en 63-åring ska söka jobb 40 mil från sin nuvarande bostadsort. Om inte, dras a-kassan in.

Arbetsförnedringen. 

Är ett bättre namn.

Vård och omsorg.

De privata alternativen är varken billigare eller bättre än de kommunala verksamheterna, skriver DN idag. Privata vårdbolag har färre anställda och lägre lönekostnader, vilket bara ger ägarna mer stålar. Det var väl inte så det var tänkt, men jag har funderat en del. Om ett gäng läkare och sjuksköterskor bestämmer sig för att starta en privat vårdcentral, ska de satsa alla sina besparingar och/eller ta stora lån och sedan inte få ut något i andra änden? Knepig fråga det där med vinster i vården. Sen tänker jag att om det nu går att bedriva verksamhet som är likvärdig med kommunal, men till lägre kostnader, skulle inte kommunerna kunna lära sig något av det? Så blir det billigare för oss skattebetalare, i stället för att riskkapitalister plockar hem storkovan.

Och vart ville jag komma med det här då?

Förutom att bli av med skrivkrampen (tack Olle, det hjälpte!)?

Jo, man ska inte tro på allt man läser eller ser på tv. Man får börja med att kolla vem som är avsändare till nyheterna. Och vad avsändaren tjänar på att kabla ut just den nyheten. Svartmåla motståndarna? Stoppa ett bygge som inte är bra för affärerna? Få bort uppmärksamheten från sin egen smutsiga byk?

Ungefär som att misstänksamt granska varenda mejl som verkar skumt. Som mejlet jag fick i morse ”Jag är i Leeds och har blivit av med plånboken. Behöver låna pengar för att kunna ta mig hem.” Undertecknat med namn, titel, företagets namn och hela konkarongen. Råkar veta att personen i fråga inte alls befinner sig i England. Dessutom skulle personen ifråga troligen inte be just mig om pengar. Men ändå. Hur många, bland kontakterna i adressboken, nappade på nödropet? Och svarade? Och blev av med stålar?

Utan att för den skull bli cynisk eller paranoid, liiiite källforskning får man kosta på sig. Och det är inte helt fel att ibland tänka ”nä, det där kan inte stämma”.

Att vara ett neggo kan ha sina fördelar.