Borttappade fakta

Tar hand om sina egna ungar

Just avslutat ett hästjobb. Eller hundgöra kanske är en bättre beskrivning. Så i morse hade jag all tid i världen att läsa Dagens Nyheter. Hann även med ett svep genom kvällstidningarnas nätupplagor.

DN har kartlagt hur väl flyktingar lyckas skaffa sig en försörjning här i landet. Intressant läsning men knappast några nyheter. Det som slår mig är att det ingenstans står nämnt att ett av skälen till att flyktingarna från Balkan har jobb förmodligen är att de är bra på svenska språket. Man skriver om kontakter och att de ser mer ”svenska” ut, vilket säkert också bidrar till att de fått jobb. Men A och O för att komma in på en arbetsmarknad och i ett samhälle är väl ändå att man kan språket? Spelar liksom ingen roll hur bra läkare man är; patienter borde verkligen inte behöva prata engelska på sjukhuset eller vårdcentralen. Särskilt inte sjukhusengelska. Tell me about it. Har hänt alltför många gånger. Bedrövligt. Och då är jag ändå hyfsat slängd i språket, med min Cambridge Certificate of Proficiency (sa hon med näsan i vädret).

DN skriver också att många har en månadslön under 13.000 kronor. Det finns ingenstans uppgifter om hur många av de kartlagda som jobbar deltid. Dessutom, innan RUT infördes och kassaregistertvång i vissa branscher, var en stor del av alla städjobb svarta. Och ungefär hälften av alla som jobbar i städbranschen har utländsk bakgrund. Därmed inte sagt att människor med utländsk bakgrund oftare jobbar svart, det har jag inte gjort någon research om, men många arbetar i branscher där det förekommer en hel del skattefusk. Taxi, restaurang, torghandel, gatukök, frisör, städ… Det har man inte tagit med i beräkningen.

”Det sitter säkert många sjuksköterskor på förläggningar” skriver DN. Det gör det säkert. Men för att få svensk sjuksköterskelegitimation krävs flera års studier, inte bara i svenska språket utan i samhällskunskap, historia mm. Det kan förklara den stora andelen undersköterskor, där krävs bara att man kan vidimera sin utländska sjuksköterskelegitimation (hjälp vilket svårt ord).

En grupp romer som av tidningen informerats om att de förekommit i ett polisregister kräver nu högre ersättning än de 5.000 kronor som justitiekanslern fastställt är en rimlig summa. De registrerade vill i stället ha 30.000 kronor. Alltså, jag vet att det var ett olagligt register, men på vilket sätt skulle det kunna göras ogjort genom att betala dem som registrerats? Undrar hur många register jag förekommer i, helt utan anledning? Man kanske ska börja luska i det och kräva, inte bara att mina personuppgifter tas bort, utan att jag får betalt för varenda olaglig registrering?

I Hamburg har man tröttnat på alla män som använder stan som pissoar. Nu målar man husväggar med en färg som gör att det skvätter på den som kissar. Skicka hit färgen, tack! Här i stan finns många ställen som skulle behöva fredas från pinkande herrar. Men det skulle antagligen vara kränkande för de här männen att få färgfläckar på byxorna. Och då skulle de kunna kräva skadestånd. 

Försäkringskassan fortsätter att jaga fuskare. Nu kräver man tillbaka pengar från 78.000 personer som fått för högt bostadsbidrag. Kassan stämmer av de inkomstuppgifter som folk lämnat mot Skatteverkets slutskattebesked. Och stämmer inte den deklarerade inkomsten med den man uppgett till kassan får man vackert betala tillbaka. Bra där! Jag vill att mina skattepengar används till något vettigt. Inte till bidragsfuskare.

Piloterna vid flygbolaget Norwegian strejkar för bättre anställningsvillkor. Och SAS presenterar ett stort sparpaket. Jag vill gärna veta vilka villkor de anställda har nu och vilka försämringar som väntar så att jag lättare kan begripa varför de strejkar/är förbannade. Vissa yrkesgrupper är otroligt hemliga med vad de tjänar och vilka löneförmåner de har: lärare, sjuksköterskor, piloter…

Nu ska jag ägna mig åt boken ”Franska barn kastar inte mat”, om hur det kommer sig att franska barn äter grönsaker och fisk, sover hela natten och aldrig avbryter sina föräldrar. ”Den franska familjelyckan” står det på bokens omslag. Känner viss skepsis. I Frankrike är barnaga fortfarande tillåtet. Med våld och hot kan man komma långt. Fel taktik när det gäller barnuppfostran. 

Apropå barn. Miljöpartiets kanslichef berättar att Romsons sekreterare, några MP-assistenter och även riksdagsledamöter har fått agera barnvakter åt Gustav Fridolins barn. Har han inte lyckats få förskoleplats? Inte råd med dagmamma/barnvakt? Eller är det så att han jobbar fast han är pappaledig? Vad säger Försäkringskassan i så fall om det?

Synd om

Jag har funderat en del på vad som kvalificerar någon för att bli tyckt synd om. Dagens Nyheter tenderar emellanåt att hemfalla åt snyftjournalistik. Någon som annars verkar vara förbehållet kvällspressen.

Men först var det de utförsäkrade. Den ena efter den andra fick gråta ut i DN, men så småningom visade det sig att de här historierna inte höll för någon djupare granskning. I flera fall var det råttan-i-pizzan-historier, dvs en skröna som blandades om lite och serverades i olika tappningar.

Sen var de lärarna. De var det synd om ända tills begreppet speciallärare skapades med löneökningar på omkring tiotusen i månaden. Nu är det tydligen inte så synd om dem längre. Nämenvisst. Jag säger bara juni, juli, augusti. Och sportlov, påsklov, höstlov och jullov. Mest rättvis jämförelse får man väl om man lägger in bruttolön OCH alla förmåner och slår ut per arbetad timme.

Därefter var det synd om sjuksköterskorna. Mest synd om de som ännu inte är färdiga sjuksköterskor, för de har sämst betalt. Kanske inte sådär jätteförvånande. Hittills har inte en enda intervjuad sjuksköterska berättat vad hon har i lön. Eller vilka förmåner hon/han har. Eller hur många timmar per vecka de jobbar. Och när det stod klart för pressen att det inte är så himla uselt, var det inte så synd om dem längre.

Det känns som att det där med synd om hänger väldigt tajt ihop med pengar. Jag menar, läkare som har en massa jourtjänstgöring, en massa stress över att inte hinna med patienter pga all sabla administration de ska sköta osv. Det är väl lika synd om läkarna på akuten som det är om sköterskorna? Men då är det plötsligt annat ljud i skällan; de har ju mycket bättre betalt. Förmodligen har de mycket högre studieskulder också. Om man nu ska snacka pengar.

Eller fnyckot som skrev en insändare för en tid sedan och jämförde riksdagsmännens löner med sjuksköterskornas. Nu har väl politikerna vare sig ob-tillägg eller övertidsersättning och jobbar typ dygnet runt? Eller i alla fall är nåbara. Och är de inte det, skriker medierna att de ”inte går att nå för en kommentar”.

Varför skriver aldrig någon något om att det är synd om chefer? Ständigt påpassade, alltid några som tycker att chefen gör och säger fel. Aldrig någon positiv feedback. Ingen övertidsersättning eller ob-tillägg. Ingen semester helt utan att vara anträffbar. Det är som att den som är chef per automatik får klagas, spottas och gnällas på bara för att lönekuvertet är aningen tjockare än personalens.

Piloterna försökte få lite sympati för några år sedan för sina usla anställningsvillkor. Gick inget vidare. De har ju så höga löner ändå. Typ.

Och så vidare. Det enda som stör tesen är att det aldrig verkar vara synd om snabbköpskassörskor, spärrvakter och taxichaufförer. Eller har jag missat nåt? Vän av ordning kan då invända att chefer, politiker och alla andra som tjänar bra och som det inte är synd om, har valt sina yrken. Men alltså, det har väl alla andra också? För det är väl ingen som blivit tvingad att utbilda sig till sjuksköterska eller lärare? Typ. Däremot väljer såklart ingen att bli sjuk. På riktigt sjuka, som förlorar både arbete och bostad för att sjukpenningen inte ens är i närheten av att täcka förlusterna av förlorad arbetsinkomst - dem är det synd om. På riktigt.

Apropå synd om. Sticker man ut hakan tillräckligt långt får man på käften. Jag vet det. Men jag blir lite förvånad när folk blir så himla upprörda när jag skriver vad jag tycker om tiggeriet. Det komiska i det hela, eller tragiska, är att de som är mest förbannade är de som ytterst sällan stöter på några tiggare. Man gör inte det när man rör sig per bil mellan fina förorten och city. 

Men alltså. 

Igen. 

Jag tvivlar inte ett enda ögonblick på att det är rasande synd om de här människorna. Det jag vänder mig emot är att vi svenskar, i all välmening säkert, både privat och via skattsedeln ska skänka pengar. Effekten av den missriktade välviljan blir ju bara att beslutsfattarna i deras hemländer kan stoppa ännu mer EU-pengar i egna fickor, i stället för att hjälpa sina medborgare till en dräglig tillvaro.

Och det är faktiskt inte riktigt klokt.

Dadda hink & spade

Jag vet att ärlighet inte är någon uppskattad dygd längre. Men ändå. Hur kan intriger, falskspel, fula tricks och rena lögner bara få passera? Jag fattar inte. Det värsta är att om en sak sägs tillräckligt många gånger, blir det till slut en sanning. Som med Sveriges ”massarbetslöshet” som S & Co har försökt tuta i oss under flera månader. Med framgång, dessvärre. Likadant med Sveriges ”kris” och den käppraka vägen mot fattigdom och elände som vi befinner oss på. Även den med viss framgång.

Sverige är ett av världens mest välskötta länder, framför allt när det gäller ekonomin. Ändå kan Magdalena Andersson gång på gång stå och blåljuga rätt ut och påstå motsatsen. Man trodde att the bottom was nådd men i går kom ett värre lågvattenmärke. Ska man tro henne var det som om Jönssonligan låtit dynamit-Harry spränga ett kassaskåp och upptäckt att skåpet var tomt. Skillnaden mellan Sickan och Magdalena är att hon har haft full insyn i statens finanser. Sickan bara gissade vad Wall-Enberg hade i skåpet…

Allt är jobbskatteavdragens fel. Ändå tar inte S bort dem. Förfallet har pågått under alliansens alla åtta år. Ändå har S inte en enda gång presenterat en skuggbudget som hade gjort någon större skillnad.

Nä, tjuv och rackarspel är vad det är. Hon plogar nu vägen för en j-la massa skattehöjningar som S planerade långt innan valet men som de inte nämnde något om i valrörelsen. Och hon plogar för att köra statsfinanserna i botten genom att plötsligt strunta i överskottsmålet. Så nu utgår hon från att man kan göra allt detta OCH skita i en massa som S lovade i valrörelsen och precis allt går att skylla på alliansen.

Jo jo, svensken har taskigt minne sägs det ju. Men har alla glömt hur mycket beröm omvärlden har öst över Anders Borg? Va?

DN har låtit sju lärare anteckna vad de gör under en vecka. Såväl de som tidningen är helt chockade över hur mycket de måste ägna sig åt förutom att undervisa. De vattnar blommor, pratar med kolleger, går på möten, pratar med föräldrar och svarar på mejl. Alltså. Allvarligt. Vad tror de att säljare ägnar sig åt? Hundra procent försäljning? Eller att en servitris bara serverar? Eller att läkare bara tar hand om patienter? Eller…jo, jag kan rabbla exempel i evigheter. Men jag säger bara, i Sverige har vi 40 timmars arbetsvecka. Vi har fem veckors semester. Juni, juli, augusti, jullov, sportlov, påsklov och höstlov är inte så himla jättevanligt. Och det finns väl nästan inte en enda arbetande människa som slipper gå på möten, prata med arbetskamrater och svara på mejl? Vattna blommor torde vara högst frivilligt om man inte är florist eller trädgårdsmästare. Typ.

Jag säger bara: SLUTA GNÄLLA.

Eller byt jobb.

Jag blir så himla trött.

Men visst, i förra veckan presenterades en rapport som visade att svenskar tror att vi har det sämre än vi egentligen har det. Det är antagligen därför som i princip alla verkar ha glömt bort att vi de senaste åren fått i genomsnitt en månadslön mer i plånkan per år. Men nu blir det andra bullar. Mer skatt på vanligt arbete. Höjd marginalskatt. Höjd skatt för arbetande pensionärer. Förvånad? Någon? Det är samma gamla visa – det är fult att vara duktig och arbeta.

Apropå fult. Fotbollsbrassen Leandro Damiao har hittat på ett nytt fusk. Han drar sig själv i tröjan för att få en straff med sig. Kreativt.

Och jag undrar igen hur det kommer sig att fusk är så comme il faut inom fotbollen? Spelarna bär sig åt som prepubertala tjejer. Skriker och sjåpar sig och övar på att ramla snyggt och fixar håret och solsprejar sig och jagvetintevad. Skärpning!

Och apropå fotboll. Såg andra avsnittet av dokumentären om Zlatan. De totalt tre timmarna tv-tid kunde gott ha kapats till ungefär en halvtimme. Högst. Det var väldigt mycket analyser av olika skott på mål, hur han vred kroppen, hur han träffade bollen, vart han tittade, vad han tänkte och så vidare. I hur många minuter som helst. Jag bryr mig inte om att hans tånaglar går av när han träffar bollen. Jag hade velat veta hur han klarade av ensamheten när han fick sitt första proffskontrakt. Var han hittade motivationen att komma tillbaka till landslaget. Hur han klarar livet som pappa. Lite mera djup hade suttit fint, även om de fullständigt osannolika mål han gjort förtjänar att visas många gånger. Men inte en miljard gånger. I ultrarapid. Och superultrarapid. Och i animerade stillbilder. Gäsp.

Och när det är som mest långtråkigt sitter jag och funderar på vem han mest lik. Hulken eller matadoren i Tjuren Ferdinand?

Övriga tv-program är inte mycket att hänga i gran. Blir särskilt tydligt när man är sängliggande. Kollar tv-tablån, flippar lite med fjärrkontrollen och inser att det mest är skräp. Och Big brother har nu blivit porr-tv. På riktigt. Ja, vad gör man inte för att locka tittare? Om nu någon är intresserad. 

Sen undrar jag hur mycket vanliga människor som ska göra olika saker i tv vi orkar med? Hur låg nivå ska vi behöva acceptera? Det lagas mat, bakas, sjungs, jagas spöken, dejtas, kn---as, jordbrukas, dansas, körs bil, modellas och nu ska tydligen hela Sverige sy också.

Jättestor gäsp.

Mera svammel

 

Dags att boka julbord?

I dag ska jag inte ägna en enda tanke åt den svenska politiken. Allt sånt svammel står mig upp i halsen. Inte ens pressen orkar reflektera så mycket längre, till och med så S måste kalla sina interna möten för ”hemliga” för att möjligen få någon halvtrött kvällstidningsmurvel att höja på ögonbrynen.

Läste nånstans på nätet en krönika om föräldraansvar. Det var fanimej på tiden att någon (mer än jag) vågar påstå att problemen i skolan inte bara är skolans ansvar. Om ungarna inte kan uppföra sig när de börjar skolan, som till exempel att inte prata i munnen på andra, ta ett nej eller att sitta still och inte störa andra är det väl mer bristande uppfostran? Lärarna borde få ägna sin tid åt pedagogik och inte åt barnuppfostran. Skribenten menade också att nu snackar vi inte curling, nu är det dörrmatteföräldrar. Det var ett roligt ord. Mindre roligt fenomen dock.

På lite samma tema var dagens recension av en ny dansk bok ”Det man inte vet” om att livet går ut på att passa in. Om ”ett förlamande trygghetsbehov som förvandlar starka, glada kvinnor till curlande mähän”. Kan det måhända vara vårt trygghetsknarkande som gör att föräldrar, chefer, kolleger – medmänniskor så konflikträdda? Så skraja att säga sin mening att man i stället ägnar sig åt curling av maken, barnen, de anställda, chefen, föräldrarna… och så vidare. Allt ska vara så lagom och konfliktfritt mesigt att ingen snart ens orkar knyta näven i byxfickan? Hemska tanke.

Att en massa kändisar vrider ut och in på sin uppväxt i bokform, i intervjuer och i sommarprat börjar bli vardagsmat. Har man ingen trasig barndom räknas man inte. Liksom. Nu är det två medberoende journalister, tillika kändisar, som gör tv-serie om att ha en alkis i familjen. Vad är det för mening med det? En önskan att bli tyckt synd om? En ursäkt för att själv bete sig illa? Jo men du vet hon har haft det så jobbigt hela livet så vi måste faktiskt låta henne vara ett pain-in-the-ass. Eller vad?

Apropå hemsk barndom. Läser i Kvällsposten om åttaåriga Yara som mördades tidigare i år. De två släktingarna som hade hand om henne är åtalade. Pappan, som såklart är fullständigt uppriven över förlusten av sin dotter, skyller på Sverige. Det är Sveriges fel att flickan är död. Alla hade sagt till honom att Sverige är ett bra land för barn. Det är det säkert också på många sätt. Särskilt i jämförelse med länder i krig. Men alltså, släktingarna som pappan skickade sina barn till? Var det inte ganska avgörande att flickan skickades just till dem? Flickan har utsatts för kraftigt våld, troligen blivit slagen med en brödkavel. Hur är man funtad om man kan utsätta en åttaåring för något så grymt?

Expressen skriver om en 21-åring som skaffat sig ett tredje bröst. Hon vill vara avtändande, säger hon som förklaring till ingreppet. Alltså, det hade väl räckt om hon slutat duscha och låtit håret under armarna växa? Det hade antagligen varit avtändande nog. Mindre smärtsamt. Och mindre permanent – hon hade kunnat återställa ordningen när hon tröttnat på den avtändande approachen. Men då hade hon förstås inte blivit världskändis. Tänkte’nte på det.

Samma kvällsblaska skriver att Jessica Almenäs är i ett infekterat pengabråk med sin revisor. Som vanligt när man krafsar lite bakom rubriken är fallet antagligen inte så himla konstigt. Revisorn har skickat fakturor för saker som verkar orimliga. Almenäs har bestridit fakturorna, som det heter, och vägrat betala. Revisorn tycker i och för sig inte att hennes invändningar är felaktiga men att hon protesterat för sent. Så nu har han stämt henne. Jösses.

Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra skriver att mer än 40 000 människor hotas av vräkning i Sverige. Och så har man kartlagt ”landets värsta hyresvärdar”. Men alltså, vanligaste skälen till att någon blir vräkt är att man missköter sin lägenhet grovt, att man bedriver kriminell verksamhet i lägenheten eller att man bor någon annanstans. På fjärde plats kommer försenad hyresinbetalning.

Alltså. Jag fattar inte. Hur kan man betraktas som ”värsta hyresvärd” om man vill att folk sköter den bostad jag hyr ut? Om man vill att ens hyresgäster inte dealar knark, gömmer stöldgods eller driver bordell i ens hus? Om man helst ser att den som hyr bostaden faktiskt också bor i den och inte hyr ut den till någon annan? Och om man dessutom faktiskt vill ha betalt för att man upplåter en bostad?

Tycker att det låter som ganska rimliga krav.

Det tycker tydligen inte Hem & Hyra som skriver att sånt kan faktiskt få folk att ta livet av sig. Tillåt mig tvivla. Det ligger nog andra, betydligt djupare problem bakom så dramatiska reaktioner.

Men alltså. Visserligen smällde det till och blev kallt i går. Men uppslag efter uppslag i tidningen med annonser för julbord. Nu? Vi fikade ute i förrgår. Har inte ens tagit fram läderstövlarna. Ännu mindre börjat tänka på julen. Hört talas om mindfullness? Någon?

Hasse Wallman, Sveriges stora nöjesprofil, är död. Han avled i sviterna efter de skador han fick vid en ridolycka i fredags. Undrar när det kommer att införas en övre åldersgräns för att rida? Eller andra restriktioner för pensionärer som vill ägna sig åt ridsport?

Hasse Wallman har betytt oerhört mycket för svenskt nöjesliv.

Och det är alltid sorgligt när människor inte får leva färdigt sina liv.

Man kan inte ens trösta de anhöriga med att han fick leva längre än medellivslängden (för män i Sverige 80,1 år). Jo, jag har hört folk komma med sådana kommentarer i sitt så kallade deltagande. På riktigt.

Svammel.

Helt enkelt.