Mera svammel

 

Dags att boka julbord?

I dag ska jag inte ägna en enda tanke åt den svenska politiken. Allt sånt svammel står mig upp i halsen. Inte ens pressen orkar reflektera så mycket längre, till och med så S måste kalla sina interna möten för ”hemliga” för att möjligen få någon halvtrött kvällstidningsmurvel att höja på ögonbrynen.

Läste nånstans på nätet en krönika om föräldraansvar. Det var fanimej på tiden att någon (mer än jag) vågar påstå att problemen i skolan inte bara är skolans ansvar. Om ungarna inte kan uppföra sig när de börjar skolan, som till exempel att inte prata i munnen på andra, ta ett nej eller att sitta still och inte störa andra är det väl mer bristande uppfostran? Lärarna borde få ägna sin tid åt pedagogik och inte åt barnuppfostran. Skribenten menade också att nu snackar vi inte curling, nu är det dörrmatteföräldrar. Det var ett roligt ord. Mindre roligt fenomen dock.

På lite samma tema var dagens recension av en ny dansk bok ”Det man inte vet” om att livet går ut på att passa in. Om ”ett förlamande trygghetsbehov som förvandlar starka, glada kvinnor till curlande mähän”. Kan det måhända vara vårt trygghetsknarkande som gör att föräldrar, chefer, kolleger – medmänniskor så konflikträdda? Så skraja att säga sin mening att man i stället ägnar sig åt curling av maken, barnen, de anställda, chefen, föräldrarna… och så vidare. Allt ska vara så lagom och konfliktfritt mesigt att ingen snart ens orkar knyta näven i byxfickan? Hemska tanke.

Att en massa kändisar vrider ut och in på sin uppväxt i bokform, i intervjuer och i sommarprat börjar bli vardagsmat. Har man ingen trasig barndom räknas man inte. Liksom. Nu är det två medberoende journalister, tillika kändisar, som gör tv-serie om att ha en alkis i familjen. Vad är det för mening med det? En önskan att bli tyckt synd om? En ursäkt för att själv bete sig illa? Jo men du vet hon har haft det så jobbigt hela livet så vi måste faktiskt låta henne vara ett pain-in-the-ass. Eller vad?

Apropå hemsk barndom. Läser i Kvällsposten om åttaåriga Yara som mördades tidigare i år. De två släktingarna som hade hand om henne är åtalade. Pappan, som såklart är fullständigt uppriven över förlusten av sin dotter, skyller på Sverige. Det är Sveriges fel att flickan är död. Alla hade sagt till honom att Sverige är ett bra land för barn. Det är det säkert också på många sätt. Särskilt i jämförelse med länder i krig. Men alltså, släktingarna som pappan skickade sina barn till? Var det inte ganska avgörande att flickan skickades just till dem? Flickan har utsatts för kraftigt våld, troligen blivit slagen med en brödkavel. Hur är man funtad om man kan utsätta en åttaåring för något så grymt?

Expressen skriver om en 21-åring som skaffat sig ett tredje bröst. Hon vill vara avtändande, säger hon som förklaring till ingreppet. Alltså, det hade väl räckt om hon slutat duscha och låtit håret under armarna växa? Det hade antagligen varit avtändande nog. Mindre smärtsamt. Och mindre permanent – hon hade kunnat återställa ordningen när hon tröttnat på den avtändande approachen. Men då hade hon förstås inte blivit världskändis. Tänkte’nte på det.

Samma kvällsblaska skriver att Jessica Almenäs är i ett infekterat pengabråk med sin revisor. Som vanligt när man krafsar lite bakom rubriken är fallet antagligen inte så himla konstigt. Revisorn har skickat fakturor för saker som verkar orimliga. Almenäs har bestridit fakturorna, som det heter, och vägrat betala. Revisorn tycker i och för sig inte att hennes invändningar är felaktiga men att hon protesterat för sent. Så nu har han stämt henne. Jösses.

Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra skriver att mer än 40 000 människor hotas av vräkning i Sverige. Och så har man kartlagt ”landets värsta hyresvärdar”. Men alltså, vanligaste skälen till att någon blir vräkt är att man missköter sin lägenhet grovt, att man bedriver kriminell verksamhet i lägenheten eller att man bor någon annanstans. På fjärde plats kommer försenad hyresinbetalning.

Alltså. Jag fattar inte. Hur kan man betraktas som ”värsta hyresvärd” om man vill att folk sköter den bostad jag hyr ut? Om man vill att ens hyresgäster inte dealar knark, gömmer stöldgods eller driver bordell i ens hus? Om man helst ser att den som hyr bostaden faktiskt också bor i den och inte hyr ut den till någon annan? Och om man dessutom faktiskt vill ha betalt för att man upplåter en bostad?

Tycker att det låter som ganska rimliga krav.

Det tycker tydligen inte Hem & Hyra som skriver att sånt kan faktiskt få folk att ta livet av sig. Tillåt mig tvivla. Det ligger nog andra, betydligt djupare problem bakom så dramatiska reaktioner.

Men alltså. Visserligen smällde det till och blev kallt i går. Men uppslag efter uppslag i tidningen med annonser för julbord. Nu? Vi fikade ute i förrgår. Har inte ens tagit fram läderstövlarna. Ännu mindre börjat tänka på julen. Hört talas om mindfullness? Någon?

Hasse Wallman, Sveriges stora nöjesprofil, är död. Han avled i sviterna efter de skador han fick vid en ridolycka i fredags. Undrar när det kommer att införas en övre åldersgräns för att rida? Eller andra restriktioner för pensionärer som vill ägna sig åt ridsport?

Hasse Wallman har betytt oerhört mycket för svenskt nöjesliv.

Och det är alltid sorgligt när människor inte får leva färdigt sina liv.

Man kan inte ens trösta de anhöriga med att han fick leva längre än medellivslängden (för män i Sverige 80,1 år). Jo, jag har hört folk komma med sådana kommentarer i sitt så kallade deltagande. På riktigt.

Svammel.

Helt enkelt.