Svammel

 

Herr Hybris Himself. Ärtig frisse förresten.

Gamle Viktor i Kiruna använder ett ord som är gångbart i många lägen. Svammel. ”Ä, det där är svammel.” eller ”Ni svamlar bara.” Egentligen betyder det väl ungefär att någon inte riktigt vet vad han/hon pratar om (JA, jag vägrar konsekvent att använda nypåfundet hen). I Viktors värld kan det betyda en massa saker och jag är benägen att hålla med. Det kan till exempel användas om att lille Viktor ligger i sängen, sprattlar med benen, kollar på sin djurmobil (nä, inte mobiltelefon – en riktigt mobil) och låter lite.

En som svamlar enligt den gamla betydelsen är väl Göran Persson? SD fick så många röster för att tågen inte går som de ska. Och att mobiltäckningen är dålig, att jordbruk läggs ner och att pensionerna är för låga. Han sa så. På riktigt. Svammel, säger jag bara. Folk är trötta på att flyktingpolitiken inte fungerar. Att integrationen inte fungerar. Att Migrationsverket inte fungerar. Att attityderna mellan infödda svenskar och invandrade svenskar hårdnar. Jag har själv på kort tid fått kommentarer som ”flytta på’rej jävla blondi” och ”röstar’u på sd, jävla svenne” helt opåkallat. Ja inte helt opåkallat kanske. Ena gången råkade vi gå över gatan där det inte finns något övergångsställe och två unga invandrargrabbar i en BMW vevade ner rutan och skrek åt oss. Bara så där.

Så nej herr Persson, åk tillbaka till gården i Sörmland och håll dig borta från politiken. Du har tappat greppet om verkligheten. Men visst, ett tecken på missnöje är det helt klart när SD nu är tredje största parti i riksdagen.

Men alltså, jag fattar inte. Eller det kanske jag gör. Men ändå. Om nu var sjunde svensk röstade på SD, hur kan då de partier som hyllar demokrati lägga så mycket av sin tid och energi på att stoppa dem från att ha något inflytande? Ta debatten i stället. Och gör något åt problemen. Struts- och hålla-utanför-taktik har ju inte funkat de senaste fyra åren.

Och jag fattar heller inte debatten i tv härom kvällen. Varje rättrådig svensk uppmanades att kolla upp hur vännerna röstade. Och om man händelsevis råkade ha en vän som röstade på SD så ska man välja bort den vännen. Är inte det att sänka sig till samma intoleranta nivå?

För mig får folk ha vilka åsikter de vill. Mina vänner har långtifrån samma åsikter som jag. Ibland. Och vice versa. Fasen så tråkigt vi skulle ha om vi hela tiden satt och tyckte likadant. Om allt.

Jag tycker det är minst lika illa med de som röstade på Fi (I världens mest jämställda land finns ett feministiskt parti. Utan koll på ekonomi. Omvärlden tappar sina hakor.). Eller på extremvänstern. För övrigt har jag ingen koll på hur mina vänner röstade. De är mina vänner ändå. 

”Med rötter i nazismen” är ett epitet som nästan alltid nämns i medierna när man pratar SD. Ja, det är läskigt med alla brunfärgade som häver ur sig en massa rasistiska åsikter. Men alltså, V hette för inte så himla längesen VPK. K stod för kommunisterna. Men man hör aldrig en enda journalist säga V, med rötter i kommunismen.

Men som sagt, ta debatten. Se problemen. Och gör något åt dem.

Löfven svamlar rätt duktigt han också när han nu försöker skjuta över ansvaret på FP och C när regering ska bildas. Han hade ingen plan före valet utan tycktes tro att S skulle kunna regera på egen hand, som på det glada 60-talet. Wakie wakie liksom. Han har svamlat om en handlingskraftig regering hela valrörelsen. Upp till bevis, säger jag bara.

Och vart fasen tog Reinfeldt vägen? Han ba’ drog. Har inte politiker någon form av uppsägningstid. Möjligt att alla inblandade var informerade om hans planer, men jag tycker det luktar tjurig 3-åring lång väg. Otack är världens lön, tänkte han och stack? Fegt. Omdömeslöst faktiskt.

Ingela 51 blev akut sjuk (vad är motsatsen till att bli akut sjuk förresten?) när hon åt chicken nuggets, skriver Kvällsposten. Och hon ringde tidningen för att hon vill ”varna alla för att äta kyckling på restaurang”. Alltså, att ett gatukök inte har riktigt koll på när maten är färdiglagad är en sak, att varna alla för kycklingrätter på krogen i största allmänhet var väl ändå att dra lite väl långtgående slutsatser? Va?

På första plats i veckans lista över Våra Värsta Svamlare hamnar utan konkurrens Björn Ranelid. Att karln lider av grav hybris är väl ingen överraskning, men hans kilometerlånga brev till Expressen verkar faktiskt inte riktigt friskt. Han är så uppfylld av sin egen förträfflighet att han nästan spricker. Ingen kan så mycket som han. Ingen har gjort så mycket gott för mänskligheten som han. Ingen är i närheten av att vara lika unik, lika mycket läst, lika hyllad eller har åstadkommit ”en fullkomligt unik insats i tal och skrift av en svensk författare”. Allt enligt honom själv. Jag skämtar inte. Den som orkar harva sig igenom hans bokstavsdiarré kan läsa här. Inte för att jag hyllar varken Luther eller Jante, men nån måtta på självgodheten får det väl ändå vara? Va?

Men solen skiner ändå, som fru B skrev när alla ojade sig över valet. Så sant. Fast nu regnar det. Och kvällspressen kallar det inte bara kaos längre. Nu är det regnchock. Kan de sedan klämma in naken i en rubrik nånstans är succén given. 
Svammel. 
Säger jag bara.