I don't like Mondays

 

Gammal goding

Alltså, det är väl inget fel på måndagar. Särskilt inte nuförtiden när jag inte längre behöver stressa iväg till en arbetsplats. Men det är väl hela stämningen kanske. Kommentarerna på Facebook med suck och stön och dåligt väglag och inställda pendeltåg och sura medmänniskor. Och allra tröttast blir man när man hör fullt friska människor gnälla över petitesser. Men det är väl en mognadsfråga. För inte kan väl en vuxen, normalbegåvad människa på allvar tycka att en rynka i pannan eller platt hår är ett problem? På riktigt?

Som kloka E sa: dom har stadig inkomst, tak över huvudet, mat på bordet och är friska – håll käften!

Så sant.

I går hörde jag talas om en kvinna med fyra barn. Värd all beundran bara för att klara jobbet med fyra kottar. Det som gör det hela speciellt är att kvinnan är blind. Alltså. Bara tanken på att inte se om de små liven håller på att skära sig, ramla mot bordskanten eller sticka fingrarna i en väggkontakt ger mig magknip. Men hon är cool, mamman. Respekt!

Apropå gnäll. Jag blir, som bekant, sur när folk inte håller vad de lovar. Butiker utan servicekänsla, hantverkare utan yrkesstolthet och så vidare. Senast i raden av klantarslen är Hobbex. Hittade en kul teknikpryl, perfekt födelsedagspresent. Fanns i butiken i Täby, kunde man läsa på hemsidan. För säkerhets skull – man vet aldrig hur väl de där lagersaldona funkar – tänkte jag ringa och kolla. Under rubriken ”kontaktinformation” står ”Telefon kommer snart”. Kunde man kanske accepterat om det hade varit för 30 år sen. Typ. Då Televerket skulle dra kabel, skicka ut en snubbe, koppla in skiten och sedan vänta på att någon på centralförvirringen skulle aktivera telefonnumret. Idag tar det väl sisådär fem minuter att skaffa ett telefonabonnemang? Tydligen inte för Hobbex.

Nåväl. Även här, precis om många andra butiker, kan man beställa grejer och hämta på plats. Man liksom säkrar att grejerna finns i affären när man kommer. Hos Hobbex måste man tyvärr betala i förskott, men okej då. Angelägen att få tag i den roliga grejen.

Vad hände sen? När den var betald?

Ingenting.

Födelsedagen passerade och slutligen mejlade jag Hobbex. Man kan ju inte ringa.

Undrade hur de tänkte när de tar betalt för grejer som de sedan inte kan leverera. Svaret är en klar kandidat till en tätplats i Floskeltoppen:

Tråkigt att ditt köp inte blev som önskat!
Funktionen att hämta från butik är fortfarande nytt för oss och fungerar inte optimalt än.

Vi är tacksamma för kundernas återkoppling. Vi tar detta till oss och jobbar på att bli bättre.

mvh/Paula

Och var det ett svar jag blev nöjd med? Inte mycket.

Så jag mejlade igen och bad om en konkret handlingsplan.

Svaret är, om möjligt, ännu dummare:

Din order finns nu att hämta i Täby butiken.

Skulle inte tro det va?

Japp, nu åkte även Hobbex upp på svarta listan.

Och nej, det är inget problem på riktigt. Bara en aning irriterande.

Dokumentären om Charlie Hebdo på TV4 i går. Missade den och ville se den på TV4 Play. Det går bra om man köper tjänsten (tror jag, tänker inte testa). Vill man kolla gratis får man den otextad. Och där går faktiskt gränsen för vad min skolfranska klarar av.

Ibland fattar man varför man betalar TV-avgift till SVT. Reklamkanalerna suger.

Arg på riktigt kan man däremot bli på svinen på västkusten som tjänar miljoner på en massa flyktingförläggningar. Till och med skitförbannad. Inte för att de tjänar pengar, utan sättet de gör det på. Dessutom samtidigt som en av svinpälsarna har miljonskulder hos kronofogden som inte hittar några utmätningsbara tillgångar. Svinet har skilt sig från sin fru, på pappret såklart, som äger allt.

Jag blev rent illamående av den här läsningen. http://www.expressen.se/nyheter/han-tjanar-miljoner-pa-utsatta-flyktingar/

Det är faktiskt värre än att några läkare och sjuksköterskor öppnar en vårdcentral och vill ha lön för sitt jobb (= förkastliga vinster i välfärden, enligt vänstern).

Faktiskt.

Och än en gång tänker jag hur lyckligt lottade vi är i ett demokratiskt land som får tycka och tänka vad vi vill. Högt. I Saudiarabien har en bloggare dömts till 1000 piskrapp som straff för vad han skrivit. Och i en mängd andra länder, som både anser sig som civiliserade och som deltog i demonstrationståget i Paris för yttrandefrihet, pågår förtryck och mord på ”oliktänkande”. Hur kan man till exempel ens överväga att Turkiet ska bli medlem i EU? Förutom den lilla detaljen att typ 95 % av landet inte tillhör Europa.

Apropå måndag. Det sägs att idag börjar den vecka på året då vi har i princip noll i plånkan. Men jag fattar inte. Om man just har flyttat hemifrån och är fet-curlad, då hajar jag att hyran kanske räknas som oförutsedd utgift. Men vuxna människor? Julen kommer knappast som en överraskning? Va?

Vet inte alla hur mycket stålar som kommer in? Typ lönen.

Och på ett ungefär hur mycket stålar som ska ut? Typ återkommande räkningar.

Och därmed kan räkna ut hur mycket som återstår till annat?

Det övergår mitt förstånd.

Som min kloka mamma brukade säga.

Min vackra, kloka, trendiga mamma. 1970-tal. 

Svammel

 

Herr Hybris Himself. Ärtig frisse förresten.

Gamle Viktor i Kiruna använder ett ord som är gångbart i många lägen. Svammel. ”Ä, det där är svammel.” eller ”Ni svamlar bara.” Egentligen betyder det väl ungefär att någon inte riktigt vet vad han/hon pratar om (JA, jag vägrar konsekvent att använda nypåfundet hen). I Viktors värld kan det betyda en massa saker och jag är benägen att hålla med. Det kan till exempel användas om att lille Viktor ligger i sängen, sprattlar med benen, kollar på sin djurmobil (nä, inte mobiltelefon – en riktigt mobil) och låter lite.

En som svamlar enligt den gamla betydelsen är väl Göran Persson? SD fick så många röster för att tågen inte går som de ska. Och att mobiltäckningen är dålig, att jordbruk läggs ner och att pensionerna är för låga. Han sa så. På riktigt. Svammel, säger jag bara. Folk är trötta på att flyktingpolitiken inte fungerar. Att integrationen inte fungerar. Att Migrationsverket inte fungerar. Att attityderna mellan infödda svenskar och invandrade svenskar hårdnar. Jag har själv på kort tid fått kommentarer som ”flytta på’rej jävla blondi” och ”röstar’u på sd, jävla svenne” helt opåkallat. Ja inte helt opåkallat kanske. Ena gången råkade vi gå över gatan där det inte finns något övergångsställe och två unga invandrargrabbar i en BMW vevade ner rutan och skrek åt oss. Bara så där.

Så nej herr Persson, åk tillbaka till gården i Sörmland och håll dig borta från politiken. Du har tappat greppet om verkligheten. Men visst, ett tecken på missnöje är det helt klart när SD nu är tredje största parti i riksdagen.

Men alltså, jag fattar inte. Eller det kanske jag gör. Men ändå. Om nu var sjunde svensk röstade på SD, hur kan då de partier som hyllar demokrati lägga så mycket av sin tid och energi på att stoppa dem från att ha något inflytande? Ta debatten i stället. Och gör något åt problemen. Struts- och hålla-utanför-taktik har ju inte funkat de senaste fyra åren.

Och jag fattar heller inte debatten i tv härom kvällen. Varje rättrådig svensk uppmanades att kolla upp hur vännerna röstade. Och om man händelsevis råkade ha en vän som röstade på SD så ska man välja bort den vännen. Är inte det att sänka sig till samma intoleranta nivå?

För mig får folk ha vilka åsikter de vill. Mina vänner har långtifrån samma åsikter som jag. Ibland. Och vice versa. Fasen så tråkigt vi skulle ha om vi hela tiden satt och tyckte likadant. Om allt.

Jag tycker det är minst lika illa med de som röstade på Fi (I världens mest jämställda land finns ett feministiskt parti. Utan koll på ekonomi. Omvärlden tappar sina hakor.). Eller på extremvänstern. För övrigt har jag ingen koll på hur mina vänner röstade. De är mina vänner ändå. 

”Med rötter i nazismen” är ett epitet som nästan alltid nämns i medierna när man pratar SD. Ja, det är läskigt med alla brunfärgade som häver ur sig en massa rasistiska åsikter. Men alltså, V hette för inte så himla längesen VPK. K stod för kommunisterna. Men man hör aldrig en enda journalist säga V, med rötter i kommunismen.

Men som sagt, ta debatten. Se problemen. Och gör något åt dem.

Löfven svamlar rätt duktigt han också när han nu försöker skjuta över ansvaret på FP och C när regering ska bildas. Han hade ingen plan före valet utan tycktes tro att S skulle kunna regera på egen hand, som på det glada 60-talet. Wakie wakie liksom. Han har svamlat om en handlingskraftig regering hela valrörelsen. Upp till bevis, säger jag bara.

Och vart fasen tog Reinfeldt vägen? Han ba’ drog. Har inte politiker någon form av uppsägningstid. Möjligt att alla inblandade var informerade om hans planer, men jag tycker det luktar tjurig 3-åring lång väg. Otack är världens lön, tänkte han och stack? Fegt. Omdömeslöst faktiskt.

Ingela 51 blev akut sjuk (vad är motsatsen till att bli akut sjuk förresten?) när hon åt chicken nuggets, skriver Kvällsposten. Och hon ringde tidningen för att hon vill ”varna alla för att äta kyckling på restaurang”. Alltså, att ett gatukök inte har riktigt koll på när maten är färdiglagad är en sak, att varna alla för kycklingrätter på krogen i största allmänhet var väl ändå att dra lite väl långtgående slutsatser? Va?

På första plats i veckans lista över Våra Värsta Svamlare hamnar utan konkurrens Björn Ranelid. Att karln lider av grav hybris är väl ingen överraskning, men hans kilometerlånga brev till Expressen verkar faktiskt inte riktigt friskt. Han är så uppfylld av sin egen förträfflighet att han nästan spricker. Ingen kan så mycket som han. Ingen har gjort så mycket gott för mänskligheten som han. Ingen är i närheten av att vara lika unik, lika mycket läst, lika hyllad eller har åstadkommit ”en fullkomligt unik insats i tal och skrift av en svensk författare”. Allt enligt honom själv. Jag skämtar inte. Den som orkar harva sig igenom hans bokstavsdiarré kan läsa här. Inte för att jag hyllar varken Luther eller Jante, men nån måtta på självgodheten får det väl ändå vara? Va?

Men solen skiner ändå, som fru B skrev när alla ojade sig över valet. Så sant. Fast nu regnar det. Och kvällspressen kallar det inte bara kaos längre. Nu är det regnchock. Kan de sedan klämma in naken i en rubrik nånstans är succén given. 
Svammel. 
Säger jag bara.

"Arg dam" gnäller vidare

Jag i 1:a klass. Innan skolan spårade ur.

Morgonens stora samtalsämne i tv-sofforna är svenska skolans stora misslyckande. Oppositionen säger att det är det fria skolvalets fel. Journalisterna på SVT ägnar mest tid åt att försöka räkna ut vem som var minister när den misslyckade resan i skarp utförsbacke började. Dravel dravel dravel. Inte en enda människa pratar om en stor del av problemet, som jag ser det. Föräldrarna. Och föräldrarnas faiblesse för curling. Om ungarna inte från start får lära sig att det finns gränser, att det ställs krav och att de har ett visst eget ansvar – ja, då kan man knappast förvänta sig att de ska lista ut det själva vid pass sex sju års ålder. När de sedan inte får godkänt, skäller föräldrarna på lärarna. Utan en tanke på att det kanske inte var så smart av dem att göra ungarnas läxor. Kanske hade varit bättre om ungarna gjort läxorna själva.

Stora klasser? Jovars, det kan vara en bidragande orsak. Men när jag gick i skolan var vi 28-30 elever i varje klass. EN lärare. Som hade järnkoll på ungarna. Dagens lärare vågar inte säga pip till dem som stör, bråkar och är besvärliga. Då kommer föräldrarna och skäller.

Morgonens andra stora nyhet är att svenska läkare lägger otroligt lite av sin tid på patienter, jämfört med läkare i andra länder. Administration tar alldeles för mycket läkartid, har några konsulter kommit fram till. Konsulterna har också kommit fram till att man bör prioritera efter patienternas behov hellre än efter vilka tider läkarna har lust att jobba. Det kunde faktiskt ett barn räknat ut. Till och med ett barn som gått i svensk skola.

Artisten Timbuktu får idag pris för sitt arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Konstnärlig frihet kallas det när man sjunger om att lägga sverigedemokrater i koma och att banka partiledaren gul och blå. Sånt renderar pris som ska delas ut i riksdagen. Komplicerat. 

(V) säger att man ska ”se arbetet som fiktivt” och att ”texterna är lika verkliga som Jurassic Park”, trots att texterna faktiskt handlar om högst levande personer. Tänkte på den som för ett par år sedan – också med hänvisning till konstnärlig frihet och klasskamp - uppmanade till våldtäkt av en medlem av kungafamiljen och fick ett helt annat bemötande. Men att kasta en tårta på Jimmie Åkesson verkar vara mer okej än att kasta en på kungen. Som sagt, komplicerat.

Och nej, jag sympatiserar verkligen inte med SDs politik. Jag är bara oerhört angelägen att alla ska behandlas lika. Oavsett hudfärg, sexuell läggning eller politiska åsikter. I sann demokratisk anda.

I går dömdes två personer till vardera fyra års fängelse för bland annat grovt koppleri. Människohandel, förnedring och stora summor pengar har de ägnat sig åt och förstört ett okänt antal unga kvinnors liv. Inget av detta hade hänt om inte svenska män hade varit sugna på köpeknull. Ursäkta språket, men man kan bli skitförbannad för mindre. Tre män i 30-årsåldern dömdes i samma mål för sexköp. Alltså, vad lider de här snubbarna av? Har vi i cybervärldens inmuppade tillvaro så totalt tappat förmågan till kommunikation att till synes fullt friska män i sina bästa år hellre köper sex än raggar på gammalt hederligt sätt? Där alla inblandade dessutom är med på noterna? Va?

Och apropå köpa. Alla har väl nu insett att man verkligen inte ska köpa angoratröjor? Ingen kan ha missat bilderna på de skrikande kaninerna som utsätts för djävulska plågor när man rycker pälsen av dem. Och när pälsen sedan växt ut tillräckligt mycket, rycker man bort den igen. Så här håller man på tills kaninerna dör. Jag vet att vi är bortskämda med en djurhållning som i alla fall för det mesta är väldigt god här. Jag vet också att vi ibland kanske lite i överkant förmänskligar våra sällskapsdjur och plågar dem med cancerbehandlingar, höftledsoperationer, insulin och proteser. Förutom att klä djuren i dockkläder och bära omkring på dem som modeaccessoarer. Men att grymt misshandla djuren som om de helt saknade både hjärna och känslor är ändå att gå alldeles för långt. Hur är man funtad när man kan ägna sig åt nåt sånt?

I den lilla världen där jag befinner mig är problemen av mer praktisk (och övergående) karaktär. I följetongen Stambytet har vi nu kunnat konstatera att tv-serien Pang i bygget (Fawlty Towers i original. John Cleese i huvudrollen.) är ett under av ordning och reda vid en jämförelse. Vi lever våra liv i kaos under fem veckor. Effektiv arbetstid inne hos oss kan uppskattas till ungefär två dagar. Och då har vi inte räknat alla timmar när förvirrade hantverkare utan förvarning brakar in i lägenheten med hjälp av huvudnyckeln, i tron att de ska utföra någon form av arbete. Som någon annan redan har utfört. Eller som ska göras i en helt annan lägenhet. Arbetsledning är inte byggbasens starka sida, uppenbarligen. Han kanske har jobbat som lärare?

Det söndersågade köksskåpet, som sedan ytterst bristfälligt lagades, har nu nästa snickare varit inne och sågat upp ett hål i. Det var allt som hände i går. Han städade inte ens bort sågspånen efter sig.

Nu är det ett nytt hål i det hjälpligt lagade skåpet.

Till sist ett par mindre irritationsmoment. Jag måste ju leva upp till Bloggtoppens beskrivning av mig som ”Arg dam” (ja, min blogg ligger på sjunde plats, mycket smickrande):

”Eaah eaah…” otroligt störande utfyllnad när folk i tv-rutan inte vet vad de ska säga och inte vill att någon annan ska börja prata. Världsmästare i detta eaah-ande är Fredrik Lindström. Det går fan inte att titta på ”På spåret” längre på grund av det.

Och varför har alla tjejer på SVTs sportredaktion alldeles för små kavajer?

Tiga är guld?

SD får just nu onödigt mycket publicitet i medierna.
Tidningarna skriver om hur olika partier och block ska agera för att stoppa dem på olika vis.
Sorry folks, men vi har demokrati i Sverige.
Det innebär att man vackert får acceptera att människor röstar in diverse oönskade element bland de styrande.
Men vad gör man för att "mota Olle i grind"?
Man har försökt prata omkull problemet.
Det har inte funkat.
Man har försökt förringa främlingshatet. Inte heller funkat.
Varit livrädd att skriva något som skulle kunna uppfattas som negativt om människor från andra kulturer. Lite halvfegt sådär.
För varje nonchalant klackspark har rasisterna vunnit sympatier.
Och fått spaltmeter som gjort dem till under-dogs.
Alla gillar den som slår från underläge. Hur svårt är det att fatta?

Reklamfilmen som stoppades av TV4.
Klart som f-n att de gjorde en film de visste skulle stoppas.
Den uppmärksamhet de fick i stället hade kostat miljoner i reklamtid. Nu fick de utrymmet alldeles gratis.
Så otroligt listigt.
Fusket med partistöd, inställda demonstrationer, hotade rasister.
Och alla skiträdda partiföreträdare som uttalar sig.
Om man syns, så finns man.

Inte vet jag, men i min lilla värld gäller det att utestänga.
Om jag märker att det inte går att föra en vettig dialog med en människa, tiger jag. Mejlen ramlar in och jag låter dem gå direkt i papperskorgen.
Det ena sms-et efter det andra och jag struntar i att svara.
”Jag är en gås” tänker jag ”det rinner bara av mig”.
Till sist slutar människan.
Märker att argumenten, elakheterna och utfallen inte biter.

Det går nog bara i den lilla världen.
Jag önskar att det kunde funka i den stora världen också.
Men så enkelt ska det väl inte vara.

Flört i mörkrum

Tre av världens största nyhetsbyråer, AP, Reuters och AFP, rapporterade inte från Bröllopet den 19 juni.
Därmed borde monarkisternas främsta argument inte vara hållbara längre.
Man hävdar envist, utan några mätbara bevis, att kungahuset är Sveriges bästa reklampelare, att svenska företag inte skulle ha en chans utan kungahuset som dörröppnare och så vidare. (Förutom argument som t ex att de är trevliga. Och det är de. Men fortfarande är det inte värdigt en demokrati att ärva sitt jobb.)

Vän av ordning ställer sig då givetvis frågan hur Nokia burit sig åt. Det är ju ett rätt stort företag (större än Ericsson väl?) och Finland har inget kungahus. Men det var en parentes.

Om nu nyhetsdrakarna bojkottar Det Största som hänt i Sverige någonsin (i alla fall om man ska se på medieutrymmet) och inte skriver en enda rad, inte skickar en enda bild, inte sänder en enda filmsnutt, hur ska då Sverige föras ut i världen? Vilken nytta har vi då av vårt kungahus?
Det blir lite som att flörta med någon i ett mörkrum.
Det är bara man själv som vet vad man håller på med…

Men det var visst SVT som klantade sig.
Vår opartiska, opolitiska, reklamfria (öh?) statstelevision som vi bekostar med stora summor.
Klantigt.