Ingen annan

 

Som de flesta vet vid det här laget brukar jag sprida både ris och ros till folk och företag som jag kommer i kontakt med. Jodå, visst är det som herr B sa häromsistens, jag ger oftare ris än ros. Beror högst troligen på att det är mer ofta förekommande att företag presterar sämre än utlovat, än att de gör något bättre än man kan förvänta sig...

 

Jag har noterat två lite lustiga saker i de här kontakterna. De gånger jag skickar beröm är det sällan jag får någon reaktion tillbaka. Till exempel när jag skrev till företaget vi köpte vatten till poolen från att leveranserna gick så himla smidigt och ”poolpojken” (han kallade sig själv så) var mycket proffsig och hjälpsam. Inte ett pip till svar. Eller PostNord när jag tyckte att de hanterade en felbeställning (från Zalando) alldeles utmärkt och chauffören löste avsändarens tabbe mycket elegant. Total tystnad. Och så där är det nästan jämt.

 

Den andra lustigheten är att väldigt ofta möts mina synpunkter av ett ”det är ingen annan som har klagat/framfört synpunkter/varit missnöjd”. I och för sig KAN det vara så (tillåt mig tvivla...) men det är för mig alldeles förfärligt ointressant. Lika ointressant som när man frågar i en klädaffär om det jag är intresserad av finns i annan färg/annan storlek och får till svar ”Nej men vi har HAFT den i blått/storlek L”. Alltså, ville jag veta det? Eh...nä!

 

Sommarens synpunkter då. Blåbären i SVTs nyhetssändningar som pratar som om alla ord dels är särskrivna och dels kräver stor tyngd på första stavelsen. 

”krrrrrraf tigt åsk väder i Medel pad”

Eller när de lägger in en extra bokstav i början av alla ord som e-börjar e-på en e-konso nant.

Jävligt irriterande. Om ni frågar mig.

Men jag är tydligen den enda i hela världen som stör mig på det.

Enligt SVTs kundtjänst.

 

Ingen annan har heller haft synpunkter på de smaklösa räkmackorna i Norrtälje (fiket som renommésnyltar på fin-fiket på Karlavägen) eller deras gamla napoleonbakelser. Jag är den enda som upptäckt att behållarna för återvinning av kläder (Emmaus) plundras och vandaliseras.

För att ta ett par aktuella exempel. Det är inget jag grubblar så särskilt mycket över, men lite märkligt är det. Det är ju ytterst sällan man har en alldeles unik åsikt, liksom.

 

Å andra sidan är det lite befriande att störa sig på småsaker i stället för att oroas över tillståndet i världen. Afghanistan, till exempel. 20 år av försök från västvärlden att få landet på fötter, miljarders miljarder i bistånd och gigantiskt militärt och humanitärt arbete. Allt raserat på bara några dagar. I ett av världens mest korrupta länder. Skrämmande.

 

Jordbävningen på Haiti. När de knappt hämtat sig från den förra. Arma folk.

 

Klimatkrisen.

 

De omfattande skogsbränderna.

 

Pandemin.

 

Det eskalerande dödliga våldet.

 

Svenska regeringens handlingsförlamning i varenda kris.

 

Svensk lagstiftning som ger en galen våldtäktsman nästan en miljon kronor i skadestånd för att han suttit häktad längre än det slutgiltiga straff som HD sänkte till. Bli rik på att tortera och våldta kvinnor. Hallå, Morgan. Vakna!

 

Ibland får man lust att sluta följa nyheterna. Det blir liksom för mycket elände att ta in. Lättare att reta sig på Epa-ungdomarna, som Expressen kallar dem, väglössen bestående av stora, tunga bilar med varningstriangel bak. Som ligger och puttrar i 40 km/h och stoppar upp trafiken i och kring Norrtälje. Morr.

 

Eller så kan man sätta sig under ett träd och försöka lista ut vad saker man läser i tidningarna betyder.

Streamer på twitch, till exempel. Det är tydligen ett yrke.

Polisens mjöltrick. Ingen aning om vad polisen gjorde, men det gick tydligen bra.

Hans otroliga pentakill. Någon som lyckats kvala in till nåt VM.

 

Man skulle också kunna ägna sig åt att ta reda på vilken som är den godaste falukorven, den bästa sladdlösa cirkelsågen, den bästa sexleksaken eller om man är sommaralkoholist. Finfina erbjudanden från kvällspressen. 

 

Men nä, jag lägger pengarna på nåt annat. Glassbilen kommer ju på torsdag igen. De säljer världens godaste pizzor! Jodå, jag har berättat det för dem. 

Fick jag någon reaktion på berömmet?

Gissa...

Inläggets gif-snutt har absolut ingen koppling till texten, men jag kan inte sluta garva så jag delar med mig av lite humor.

 

I don't like Mondays

 

Gammal goding

Alltså, det är väl inget fel på måndagar. Särskilt inte nuförtiden när jag inte längre behöver stressa iväg till en arbetsplats. Men det är väl hela stämningen kanske. Kommentarerna på Facebook med suck och stön och dåligt väglag och inställda pendeltåg och sura medmänniskor. Och allra tröttast blir man när man hör fullt friska människor gnälla över petitesser. Men det är väl en mognadsfråga. För inte kan väl en vuxen, normalbegåvad människa på allvar tycka att en rynka i pannan eller platt hår är ett problem? På riktigt?

Som kloka E sa: dom har stadig inkomst, tak över huvudet, mat på bordet och är friska – håll käften!

Så sant.

I går hörde jag talas om en kvinna med fyra barn. Värd all beundran bara för att klara jobbet med fyra kottar. Det som gör det hela speciellt är att kvinnan är blind. Alltså. Bara tanken på att inte se om de små liven håller på att skära sig, ramla mot bordskanten eller sticka fingrarna i en väggkontakt ger mig magknip. Men hon är cool, mamman. Respekt!

Apropå gnäll. Jag blir, som bekant, sur när folk inte håller vad de lovar. Butiker utan servicekänsla, hantverkare utan yrkesstolthet och så vidare. Senast i raden av klantarslen är Hobbex. Hittade en kul teknikpryl, perfekt födelsedagspresent. Fanns i butiken i Täby, kunde man läsa på hemsidan. För säkerhets skull – man vet aldrig hur väl de där lagersaldona funkar – tänkte jag ringa och kolla. Under rubriken ”kontaktinformation” står ”Telefon kommer snart”. Kunde man kanske accepterat om det hade varit för 30 år sen. Typ. Då Televerket skulle dra kabel, skicka ut en snubbe, koppla in skiten och sedan vänta på att någon på centralförvirringen skulle aktivera telefonnumret. Idag tar det väl sisådär fem minuter att skaffa ett telefonabonnemang? Tydligen inte för Hobbex.

Nåväl. Även här, precis om många andra butiker, kan man beställa grejer och hämta på plats. Man liksom säkrar att grejerna finns i affären när man kommer. Hos Hobbex måste man tyvärr betala i förskott, men okej då. Angelägen att få tag i den roliga grejen.

Vad hände sen? När den var betald?

Ingenting.

Födelsedagen passerade och slutligen mejlade jag Hobbex. Man kan ju inte ringa.

Undrade hur de tänkte när de tar betalt för grejer som de sedan inte kan leverera. Svaret är en klar kandidat till en tätplats i Floskeltoppen:

Tråkigt att ditt köp inte blev som önskat!
Funktionen att hämta från butik är fortfarande nytt för oss och fungerar inte optimalt än.

Vi är tacksamma för kundernas återkoppling. Vi tar detta till oss och jobbar på att bli bättre.

mvh/Paula

Och var det ett svar jag blev nöjd med? Inte mycket.

Så jag mejlade igen och bad om en konkret handlingsplan.

Svaret är, om möjligt, ännu dummare:

Din order finns nu att hämta i Täby butiken.

Skulle inte tro det va?

Japp, nu åkte även Hobbex upp på svarta listan.

Och nej, det är inget problem på riktigt. Bara en aning irriterande.

Dokumentären om Charlie Hebdo på TV4 i går. Missade den och ville se den på TV4 Play. Det går bra om man köper tjänsten (tror jag, tänker inte testa). Vill man kolla gratis får man den otextad. Och där går faktiskt gränsen för vad min skolfranska klarar av.

Ibland fattar man varför man betalar TV-avgift till SVT. Reklamkanalerna suger.

Arg på riktigt kan man däremot bli på svinen på västkusten som tjänar miljoner på en massa flyktingförläggningar. Till och med skitförbannad. Inte för att de tjänar pengar, utan sättet de gör det på. Dessutom samtidigt som en av svinpälsarna har miljonskulder hos kronofogden som inte hittar några utmätningsbara tillgångar. Svinet har skilt sig från sin fru, på pappret såklart, som äger allt.

Jag blev rent illamående av den här läsningen. http://www.expressen.se/nyheter/han-tjanar-miljoner-pa-utsatta-flyktingar/

Det är faktiskt värre än att några läkare och sjuksköterskor öppnar en vårdcentral och vill ha lön för sitt jobb (= förkastliga vinster i välfärden, enligt vänstern).

Faktiskt.

Och än en gång tänker jag hur lyckligt lottade vi är i ett demokratiskt land som får tycka och tänka vad vi vill. Högt. I Saudiarabien har en bloggare dömts till 1000 piskrapp som straff för vad han skrivit. Och i en mängd andra länder, som både anser sig som civiliserade och som deltog i demonstrationståget i Paris för yttrandefrihet, pågår förtryck och mord på ”oliktänkande”. Hur kan man till exempel ens överväga att Turkiet ska bli medlem i EU? Förutom den lilla detaljen att typ 95 % av landet inte tillhör Europa.

Apropå måndag. Det sägs att idag börjar den vecka på året då vi har i princip noll i plånkan. Men jag fattar inte. Om man just har flyttat hemifrån och är fet-curlad, då hajar jag att hyran kanske räknas som oförutsedd utgift. Men vuxna människor? Julen kommer knappast som en överraskning? Va?

Vet inte alla hur mycket stålar som kommer in? Typ lönen.

Och på ett ungefär hur mycket stålar som ska ut? Typ återkommande räkningar.

Och därmed kan räkna ut hur mycket som återstår till annat?

Det övergår mitt förstånd.

Som min kloka mamma brukade säga.

Min vackra, kloka, trendiga mamma. 1970-tal. 

Stölleprov

 

Solen sken i ungefär 16 minuter i lördags.

Kanske skulle det skrivas stôlleprov, det är ju inget rikssvenskt ö i uttalet. Ordet kommer från Astrid Lindgren, Emils pappa säger så om diverse galenskaper. Och just nu pågår en massa galenskaper. Minst sagt.

Jag har några trogna läsare. Det är väldigt roligt. Särskilt roligt är det när någon av dem ringer och är upprörd eller rentav skitförbannad och ber mig spy galla. Så gärna så. Haha.

Nä men nyheterna i morse. Någon tomte från Arbetsförmedlingen som gnällde över att personalen var överbelastad. De hann inte ta hand om alla arbetssökande (det har de aldrig kunnat i och för sig…) och tomten gnällde ”vi har för lite folk”. Alltså. Skämtade han? För lite folk? DET DRÄLLER JU FÖR FASIKEN AV ARBETSSÖKANDE! I synnerhet på Arbetsförmedlingen. Anställ några med erfarenheter av livet som arbetssökande. Hur svårt kan det vara? Liksom.

Mehmet Kaplan (MP) är i blåsväder igen. Denna gång inte anklagad för att vara islamist, men en muslimsk förening undrar vart deras insamlade miljoner tagit vägen. Vissa journalister vill få det till att det pågår drev mot kvinnor (Andersson och Romson), mot människor med invandrarbakgrund (Kaplan, Shekarabi och Baylan) och så Bah Kuhnke som både är kvinna och icke-helvit. Så himla tröttsamt när man försöker bortförklara klantighet med att vissa bevakas hårdare, av ovan nämnda skäl. Tröttsamt. Säger jag bara.

GT skriver att man i Karlstad hittat en död kvinna i en lägenhet. Skulle väl inte varit någon större nyhet om det inte vore för att kvinnan legat död i ungefär två år. Nackdelen med autogiro. Pengarna går in och ut och man kan vara död hur länge som helst om man varken har släkt eller vänner. Kommer Försäkringskassan begära tillbaka de pensionspengar man betalat ut? Och varför reagerade inte brevbäraren? Det låg drivor med post innanför dörren. Skumt.

Fotbollsvärldens firmafest direktsändes i går igen. Och Zlatan fick ännu en guldboll, den nionde i ordningen. Hans känslosamma tacktal är nu världsnyhet, han visade en mänsklig sida när han pratade om att det finns saker i livet som är viktigare än fotboll. De små tingen, familjen, hälsan. Så sant. Go Zlatan!

Men dagens bild i DN gav omedelbart associationer till något annat. Efter en del googlande kom jag på vad. Får man skämta om en nationalikon?

I den lilla världen då? Jo, livet som frilans svänger. Kan man säga utan att överdriva. Av tio utskickade artikelförslag kanske man får napp på ett. I bästa fall. De riktigt slöa redaktionerna svarar inte alls. Dummast svar hittills kom från Vecko-Revyn. ”Vi köper nästan aldrig frilansmaterial, men fortsätt gärna skicka in idéer.” Som om jag vore helt dum i huvet. 

Slöast svaren är de som låter ”vi har mycket att göra nu, men vi hör av oss senare”. Vilket de sällan gör. Eller så kommer svaret när loppet är kört. Som frågor om de vill att jag ska bevaka en spännande händelse/mässa/konferens och det kommer ”ja med det kan vara intressant” tre veckor efter att konferensen/mässan har varit. Tack så himla mycket. Men man lär sig så länge man lever. Och kontaktar bara seriösa redaktörer. Jodå, det finns såna också.

Och i går ägnade jag lunchen åt att titta på halva showen ”Jävla pajas, det här skojar du inte bort” med Måns Möller. Underbart att han tar upp ett så viktigt ämne – autism. Fortfarande finns så otroligt mycket bristande kunskaper, till och med bland förskolelärare och lärare tydligen, ändå har det hänt en del sedan jag först hörde talas om det i slutet av 1970-talet. Men det går trögt och föräldrar får kämpa som tokar för att deras barn ska få rätt hjälp. Behållningen på humorsidan var några nya ord.

Attackflata.

Miljötaliban.

Hobbyburka.

Och Möllers målande beskrivning av en porrfilm fick mig att skratta högt. Det var välgörande.

Slutligen. Det värsta stölleprovet hittills. Jag har tidigare ojat mig över att man nu ska tävla i städning. I SVT. Alltså kan man kräva licenspengarna tillbaka för all skit de lägger pengar på? Trodde botten var nådd med de bortskämda skitungarna, har förträngt vad programmet hette, men det kunde uppenbarligen bli värre.

Och absoluta bottennappet är inslaget VECKANS FLÄCK. Alltså. På riktigt.

Jag har sett trailern. De tävlande får ett uppdrag av städtanterna/programledarna. Att lyckas bäst med att få bort VECKANS FLÄCK.

Och vi snackar inte TV3 eller Femman.

Det är i SVT. Statstelevisionen.

Man kan till och med testa om man är ett proffs eller städkatastrof på SVTs hemsida.

Skrämmande.

Men alltså. Nu skiner solen!

Förra veckan visade den sig i 0,77 timmar. Det är 46,2 minuter. På en hel vecka.

Nästa år ska jag tillbringa november månad i Kyoto.

Eller i Austin.

Eller var fasen som helst utom här.

Nu gick solen i moln igen.

Perkele.

Så kan det gå

 

Poppis på TV3.

Fullständig cirkus. Rena farsen. Meningslös markering.

Det finns många rubriker idag om den farsartade tillställning som ägde rum i riksdagshuset i går. Talmansposterna skulle tillsättas och talmannen och den vice klubbades igenom snabbt och smidigt. Vikarie för talmannens vikarie blev däremot ren cirkus. Praxis är att den posten tillfaller någon i tredje största riksdagsparti och alla, utom V, sa att de skulle följa praxis. Har vi demokrati så har vi. Liksom.

Nu skulle givetvis Åkesson visa sin makt och ställa till palaver så bara minuterna innan valet presenterade han SDs kandidat (på exakt samma sätt som S gjort). En kandidat som har uttryckt följande åsikter:

-                 - Personligen är jag förespråkare av dödsstraff.

-                - Varför inte normalisera personer som begår tidelag eller pedofili? (Som jämförelse med att hbtq- 

            personer ska ”normaliseras”.)

-                - Pride – perversa tillställningar och sjukliga jippon

Och nu cirkulerar en bild där han skakar hand med en SS-veteran. Men nej då, SD är inte ett rasistiskt parti. Eller hur.

Idag öppnas riksdagsåret av kungen och sedan blir det gudstjänst. Förra gången det begav sig lämnade SD kyrkan i protest mot biskopens predikan mot rasism. Men i år ska de sitta kvar på sina platser säger presstalesmannen till Expressen med orden ”Från Sverigedemokratiskt håll är det inte minsta provocerande med medmänsklighet”. Frågor på det?

SVT har klippt bort scener ur filmerna om Pippi Långstrump. Hon får inte kalla sin pappa för ”negerkung” och inte ”leka kines”. Klart att man inte får idag. Men på den tiden var det inte vare sig konstigt eller kontroversiellt. Man sa så. Då. Och inte är det så att SVT ”rensar ut rasismen” som de basunerar ut på sin hemsida. Jag är helt övertygad om att Astrid Lindgren inte hade ens den allra minsta lilla önskan att uttrycka sig rasistiskt då hon skrev böckerna. Språk förändras. Uttryck förändras (bara det att allt som är jättebra och finemang idag benämns som ”grymt”). Och ingenting är beständigt. När ska förstå-sig-påare börja stryka politiskt inkorrekta textrader i Bibeln?

MP har nu gått med på mer stålar till försvaret och dessutom verkar det vara någon form av överenskommelse när det gäller Förbifart Stockholm. Och det är lika roligt varenda gång en reporter pratar om FÖRbifart (som i t ex förbigående) och inte förBIfart (som det ju är, man ska fara förbi Stockholm, inte igenom). Det finns redan en överenskommelse och Stockholm behöver en lösning där trafiken kan ledas förbi stan. Vi är den enda huvudstaden i Europa som leder all trafik rätt genom stan. Ja, förutom Tirana då som inte heller har någon ringled…

Men det där med kyrkan och riksmötet. Det är ju inte tillåtet med religiositet över huvud taget numera. Skolor får inte hålla skolavslutningar i kyrkan, inte sjunga ”Den blomstertid”, inte fira påsk, jul, advent och andra kristna högtider längre. Hur kommer det sig då att riksdagen får hålla fast vid den traditionen?

Apropå jul. Expressen rapporterar idag om ”Det stora hotet mot julen”. Som består av? Hör och häpna: trillingnöten kan försvinna från Alladin-asken. Hujedamej.

Aftonbladet rapporterar om en annan katastrof: clownen Krustys far kommer att dö i den tjugosjätte säsongsstarten av Simpsons. Oerhört tragiskt.

Stockholm har satsat 47 miljoner kronor i projekt som ska göra stockholmarna mindre feta. Fyrtiosju miljoner! Resultatet? Ingenting har hänt. Stockholmarna är fortfarande lika feta. Tänk så mycket man kunde gjort för äldreomsorgen med de stålarna. Eller lokaltrafiken. Eller skolan.

Johannes Åman kommenterar i dagens DN helgens uppgörelse om skolan med orden ”Man kan tvinga en människa att sitta i skolbänken. Men man kan inte tvinga henne att lära sig något. Utan aktiv medverkan från eleven och ett mått av egen vilja blir utbildning meningslös.”

Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Ja-a, det blir intressanta fyra år framöver med den svagaste regering Sverige haft på över 30 år. Men solen skiner fortfarande. Och det är varmare än det var runt midsommar.

Men.

Jag skrev i gårdagens inlägg att presschefen på TV3 antagligen inte tillhör den svenska begåvningsreserven. När jag tagit del av mejlväxlingen mellan Hans Rosenberg på Svenska Kennelklubben och nämnde presschef Max Lagerbäck torde mitt antagande härmed vara bevisat. Ni kan läsa korrespondensen här.

Och jag tänker, varför inte låta Max praoa på SKKs informationsavdelning ett tag? Då skulle han kanske fatta vad hela (nåja, nästan i alla fall) hundsverige menar. 

Eller kanske inte.

För, som Winston Churchill sa:

Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden.

Skvaller och gnäll

Finns det paddel som tillbehör?

Till de nöjen jag ibland ägnar mig åt under helgerna på landet, är att läsa skvallertidningar. Så kallad kolorerad veckopress, om man vill vara lite fin i kanten. Till skillnad från många andra erkänner jag; det är jätteskoj att kolla mingelbilder, läsa om hemliga och mindre hemliga romanser och intriger och så vidare. Eller var, rättare sagt. Nuförtiden känner jag inte igen en enda kändis. Alltså, kan vem som helst kallas så numera? Det är Bonde-siochså, Ensam-mamma-ditten, Big Brother-datten, Idol-tomten, Talang-tjoppen och sen ett gäng flatpall som titulerar sig Bloggare. Eller till och med Kändisbloggare. Nästan ingen av de här har egentligen åstadkommit något. Jag menar, förr i tiden – för inte särskilt längesen alls faktiskt – var kändisar personer som hade jobbat sig uppåt i någon form av karriär, typ skådespelare, musiker, konstnär, författare, näringslivstoppar, entreprenörer, politiker och så vidare. Nu räcker det att åbäka sig i tv under en säsong och vips är man en kändis. Och blir omskriven i skvallerpressen. Antagligen därför som riktiga kändisar inte längre ställer upp på gratisätarpartyn. Pja, utom Ulf Ekberg då från Ace of Base, han är som Dorothea Hertzberg var på 80-talet, syns överallt.

Dessutom blir de så kallade reportagen alltmer snaskiga, grova hångelbilder, folk som kliar sig i ändan, halv- och helnakna människor och så uppslag efter uppslag med 1) misslyckade bröstförstoringar 2) gropiga lår 3) utländska skådisar utan smink. Alltså. Vill folk verkligen läsa sånt?

Tydligen.

Jag får hitta ett annat helgnöje, helt enkelt.

Debatter inför valet. Makes me wanna puke. Måste man ägna timmar åt att kasta skit omkring sig? Va? Mest kräkfärdig blir jag av Ylva Johansson. Så några glimtar av henne i går. Hon hade två ansiktsuttryck. Det ena kom när hon tittade på andra som pratade – rent och skärt hån lyste ur de smalnande ögonen. Det andra när hon pratade själv – högmod, jag hittar inget bättre ord. Uppfylld av sin egen förträfflighet. Fanatisk, skulle man också kunna använda. Ganska läskigt faktist.

Magdalena Andersson kommer på andra plats i kräkframkallarlistan.

Men sånt kanske går hem?

Och det är ju ett känt faktum att har man inget eget att komma med kan man peka på omgivningens tillkortakommanden för att själv framstå i en bättre dager. Löfven försöker få folk att tro att han leder ett parti som i fornstora dar. Han pratar hela tiden om ”en socialdemokratisk regering”. Hur f-n hade han tänkt sig komma dit? Knappast med dagens cirka 30 % av väljarna bakom sig.

Sen undrar jag, ärlig som jag är, hur mycket ljugande kan man komma undan med? Och varför är det aldrig någon enda reporter som ifrågasätter alla fabricerade fakta? Va?

Göran Persson hade målsättningen att 80 % av folk i åldern 20 – 64 år skulle ha jobb. Han uppnådde aldrig det. Det har däremot Alliansen gjort, för längesen. Under de senaste åtta åren har drygt 250.000 jobb tillkommit i Sverige. Och ändå får man ständigt höra från vänster att jobbpolitiken inte fungerar. Den har till och med kapsejsat. Typ.

Suck.

Bertha verkar vara på väg till Stockholm. Cyklonen Bertha alltså. Eller rester av den. Jaha? Då blir det väl Venedig på gatorna här i stan igen. Och sen blir det intervjuer med folk som är missnöjda med att det blir översvämningar.

Är inte det ganska typiskt att så fort det händer något alldeles exceptionellt så blir vi först bestörta och skraja och sedan ska det gnällas. Den värsta branden i svensk historia är fortfarande inte släckt. Släckningsarbetet hann knappt börja förrän folk – jag tror miljöpartiet var först – börjar klaga på räddningsarbetet och på Sveriges urusla beredskap. Alltså, vi kan i och för sig förbereda oss för en massa katastrofer.

Om det blir krig måste vi ha ett skitbra försvar, bara att köra igång upprustningen.

Om det blir gigantiska eldsvådor måste vi ha egna räddningsarbetare och all maskinell utrustning. Bara att köpa in och avlöna en massa folk som inte kommer att ha något att göra på typ hundra år.

Om ebolan når Sverige måste vi vara beredda. Utrusta alla sjukhus med helisolerade avdelningar. Som givetvis ska stå tomma och bemannas av sysslolös personal. Just in case.

Om det blir jordbävning – borde vi inte bygga hus så de kan klara såna naturkatastrofer? Som i San Francisco.

Om…

Visst, man kan förbereda sig för alla möjliga katastrofer. Frågan är bara om vi är beredda att betala för det? Från mitt perspektiv löste det sig ju galant genom att vi fick hjälp av både Italien och Frankrike. Är det inte det som är hela grejen med EU? Man hjälps åt.

Ungefär som i ett villaområde. Alla behöver inte köpa grävmaskin, värsta motorsågen eller cementblandare. Man lånar av varandra. När behov uppstår.

Eller mamman vars barn försvann i Välingby i helgen. Hon är otroligt upprörd och missnöjd över att det tog polisen så himla lång tid innan de hittade barnen. Jag kan förstå paniken om ens barn skulle försvinna. Men borde man inte vara tacksam när de kommer tillrätta? Oskadda, dessutom. Nej då, skäll på att man satte in ett 30-tal poliser i sökandet, helikopter och hundpatruller och dessutom några hundra frivilliga från Missing People. Otacksam är bara förnamnet. Hade hon hållit koll på ungarna i köpcentret hade de inte försvunnit över huvud taget. Blir den självklara reaktionen på hennes gnäll då.

Och sen undrar jag bara. SVT. Alltså. Finns det bara Rickard Olsson och Anne Lundberg där? De är tamejfasen ÖVERALLT. Båda har i olika sammanhang berättat om singellivet, som de inte verkar helt nöjda med.

Förvånad? Någon?

Om man syns i tv HELA J-LA TIDEN finns det väl knappast någon som skulle stå ut med att se samma nylle vid frukostbordet eller på kudden bredvid ens egen.

Enough is enough.

Liksom.