Ingen annan

 

Som de flesta vet vid det här laget brukar jag sprida både ris och ros till folk och företag som jag kommer i kontakt med. Jodå, visst är det som herr B sa häromsistens, jag ger oftare ris än ros. Beror högst troligen på att det är mer ofta förekommande att företag presterar sämre än utlovat, än att de gör något bättre än man kan förvänta sig...

 

Jag har noterat två lite lustiga saker i de här kontakterna. De gånger jag skickar beröm är det sällan jag får någon reaktion tillbaka. Till exempel när jag skrev till företaget vi köpte vatten till poolen från att leveranserna gick så himla smidigt och ”poolpojken” (han kallade sig själv så) var mycket proffsig och hjälpsam. Inte ett pip till svar. Eller PostNord när jag tyckte att de hanterade en felbeställning (från Zalando) alldeles utmärkt och chauffören löste avsändarens tabbe mycket elegant. Total tystnad. Och så där är det nästan jämt.

 

Den andra lustigheten är att väldigt ofta möts mina synpunkter av ett ”det är ingen annan som har klagat/framfört synpunkter/varit missnöjd”. I och för sig KAN det vara så (tillåt mig tvivla...) men det är för mig alldeles förfärligt ointressant. Lika ointressant som när man frågar i en klädaffär om det jag är intresserad av finns i annan färg/annan storlek och får till svar ”Nej men vi har HAFT den i blått/storlek L”. Alltså, ville jag veta det? Eh...nä!

 

Sommarens synpunkter då. Blåbären i SVTs nyhetssändningar som pratar som om alla ord dels är särskrivna och dels kräver stor tyngd på första stavelsen. 

”krrrrrraf tigt åsk väder i Medel pad”

Eller när de lägger in en extra bokstav i början av alla ord som e-börjar e-på en e-konso nant.

Jävligt irriterande. Om ni frågar mig.

Men jag är tydligen den enda i hela världen som stör mig på det.

Enligt SVTs kundtjänst.

 

Ingen annan har heller haft synpunkter på de smaklösa räkmackorna i Norrtälje (fiket som renommésnyltar på fin-fiket på Karlavägen) eller deras gamla napoleonbakelser. Jag är den enda som upptäckt att behållarna för återvinning av kläder (Emmaus) plundras och vandaliseras.

För att ta ett par aktuella exempel. Det är inget jag grubblar så särskilt mycket över, men lite märkligt är det. Det är ju ytterst sällan man har en alldeles unik åsikt, liksom.

 

Å andra sidan är det lite befriande att störa sig på småsaker i stället för att oroas över tillståndet i världen. Afghanistan, till exempel. 20 år av försök från västvärlden att få landet på fötter, miljarders miljarder i bistånd och gigantiskt militärt och humanitärt arbete. Allt raserat på bara några dagar. I ett av världens mest korrupta länder. Skrämmande.

 

Jordbävningen på Haiti. När de knappt hämtat sig från den förra. Arma folk.

 

Klimatkrisen.

 

De omfattande skogsbränderna.

 

Pandemin.

 

Det eskalerande dödliga våldet.

 

Svenska regeringens handlingsförlamning i varenda kris.

 

Svensk lagstiftning som ger en galen våldtäktsman nästan en miljon kronor i skadestånd för att han suttit häktad längre än det slutgiltiga straff som HD sänkte till. Bli rik på att tortera och våldta kvinnor. Hallå, Morgan. Vakna!

 

Ibland får man lust att sluta följa nyheterna. Det blir liksom för mycket elände att ta in. Lättare att reta sig på Epa-ungdomarna, som Expressen kallar dem, väglössen bestående av stora, tunga bilar med varningstriangel bak. Som ligger och puttrar i 40 km/h och stoppar upp trafiken i och kring Norrtälje. Morr.

 

Eller så kan man sätta sig under ett träd och försöka lista ut vad saker man läser i tidningarna betyder.

Streamer på twitch, till exempel. Det är tydligen ett yrke.

Polisens mjöltrick. Ingen aning om vad polisen gjorde, men det gick tydligen bra.

Hans otroliga pentakill. Någon som lyckats kvala in till nåt VM.

 

Man skulle också kunna ägna sig åt att ta reda på vilken som är den godaste falukorven, den bästa sladdlösa cirkelsågen, den bästa sexleksaken eller om man är sommaralkoholist. Finfina erbjudanden från kvällspressen. 

 

Men nä, jag lägger pengarna på nåt annat. Glassbilen kommer ju på torsdag igen. De säljer världens godaste pizzor! Jodå, jag har berättat det för dem. 

Fick jag någon reaktion på berömmet?

Gissa...

Inläggets gif-snutt har absolut ingen koppling till texten, men jag kan inte sluta garva så jag delar med mig av lite humor.