Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.
Visar inlägg med etikett Norrtälje. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norrtälje. Visa alla inlägg

tisdag 17 augusti 2021

Ingen annan

 


Som de flesta vet vid det här laget brukar jag sprida både ris och ros till folk och företag som jag kommer i kontakt med. Jodå, visst är det som herr B sa häromsistens, jag ger oftare ris än ros. Beror högst troligen på att det är mer ofta förekommande att företag presterar sämre än utlovat, än att de gör något bättre än man kan förvänta sig...

 

Jag har noterat två lite lustiga saker i de här kontakterna. De gånger jag skickar beröm är det sällan jag får någon reaktion tillbaka. Till exempel när jag skrev till företaget vi köpte vatten till poolen från att leveranserna gick så himla smidigt och ”poolpojken” (han kallade sig själv så) var mycket proffsig och hjälpsam. Inte ett pip till svar. Eller PostNord när jag tyckte att de hanterade en felbeställning (från Zalando) alldeles utmärkt och chauffören löste avsändarens tabbe mycket elegant. Total tystnad. Och så där är det nästan jämt.

 

Den andra lustigheten är att väldigt ofta möts mina synpunkter av ett ”det är ingen annan som har klagat/framfört synpunkter/varit missnöjd”. I och för sig KAN det vara så (tillåt mig tvivla...) men det är för mig alldeles förfärligt ointressant. Lika ointressant som när man frågar i en klädaffär om det jag är intresserad av finns i annan färg/annan storlek och får till svar ”Nej men vi har HAFT den i blått/storlek L”. Alltså, ville jag veta det? Eh...nä!

 

Sommarens synpunkter då. Blåbären i SVTs nyhetssändningar som pratar som om alla ord dels är särskrivna och dels kräver stor tyngd på första stavelsen. 

”krrrrrraf tigt åsk väder i Medel pad”

Eller när de lägger in en extra bokstav i början av alla ord som e-börjar e-på en e-konso nant.

Jävligt irriterande. Om ni frågar mig.

Men jag är tydligen den enda i hela världen som stör mig på det.

Enligt SVTs kundtjänst.

 

Ingen annan har heller haft synpunkter på de smaklösa räkmackorna i Norrtälje (fiket som renommésnyltar på fin-fiket på Karlavägen) eller deras gamla napoleonbakelser. Jag är den enda som upptäckt att behållarna för återvinning av kläder (Emmaus) plundras och vandaliseras.

För att ta ett par aktuella exempel. Det är inget jag grubblar så särskilt mycket över, men lite märkligt är det. Det är ju ytterst sällan man har en alldeles unik åsikt, liksom.

 

Å andra sidan är det lite befriande att störa sig på småsaker i stället för att oroas över tillståndet i världen. Afghanistan, till exempel. 20 år av försök från västvärlden att få landet på fötter, miljarders miljarder i bistånd och gigantiskt militärt och humanitärt arbete. Allt raserat på bara några dagar. I ett av världens mest korrupta länder. Skrämmande.

 

Jordbävningen på Haiti. När de knappt hämtat sig från den förra. Arma folk.

 

Klimatkrisen.

 

De omfattande skogsbränderna.

 

Pandemin.

 

Det eskalerande dödliga våldet.

 

Svenska regeringens handlingsförlamning i varenda kris.

 

Svensk lagstiftning som ger en galen våldtäktsman nästan en miljon kronor i skadestånd för att han suttit häktad längre än det slutgiltiga straff som HD sänkte till. Bli rik på att tortera och våldta kvinnor. Hallå, Morgan. Vakna!

 

Ibland får man lust att sluta följa nyheterna. Det blir liksom för mycket elände att ta in. Lättare att reta sig på Epa-ungdomarna, som Expressen kallar dem, väglössen bestående av stora, tunga bilar med varningstriangel bak. Som ligger och puttrar i 40 km/h och stoppar upp trafiken i och kring Norrtälje. Morr.

 

Eller så kan man sätta sig under ett träd och försöka lista ut vad saker man läser i tidningarna betyder.

Streamer på twitch, till exempel. Det är tydligen ett yrke.

Polisens mjöltrick. Ingen aning om vad polisen gjorde, men det gick tydligen bra.

Hans otroliga pentakill. Någon som lyckats kvala in till nåt VM.

 

Man skulle också kunna ägna sig åt att ta reda på vilken som är den godaste falukorven, den bästa sladdlösa cirkelsågen, den bästa sexleksaken eller om man är sommaralkoholist. Finfina erbjudanden från kvällspressen. 

 

Men nä, jag lägger pengarna på nåt annat. Glassbilen kommer ju på torsdag igen. De säljer världens godaste pizzor! Jodå, jag har berättat det för dem. 

Fick jag någon reaktion på berömmet?

Gissa...


Inläggets gif-snutt har absolut ingen koppling till texten, men jag kan inte sluta garva så jag delar med mig av lite humor.



 

torsdag 1 december 2016

Vilket mörker


Jaha ja. November är över och december börjar med strålande sol, lite pudersnö på marken och adventsstjärnor i nästan alla fönster. December är en uthärdlig månad med alla ljus, pysslet inför julen och dofter av pepparkakor och saffransbullar. Men jag fattar inte varför det JUL-pyntas redan nu? Tomtar och julgranar och änglaspel och jagvetintevad. Men jag är väl gammaldags som tycker att julen ska infalla kanske.... just på…jul?

Rånhärva i Alingsås. Sex ungdomar (alla verkar vara under 18 år) är misstänkta för några väldigt råa och grymma rån. Alltså, vad lider dom av? Hur kommer man på såna där otäckstyg? Va?

Och pedofilhärvan i England ska vi inte tala om bara. En massa småkillar i en hel rad kända fotbollsklubbar som i åratal utsatts för sexuella övergrepp av tränare och talangscouter. Sånt gör mig faktiskt illamående. På riktigt.

Illamående kan man också bli av Expressens bilder på mannen som rakade sig och sedan började skinnet på halsen växa. Han har någon ovanlig sjukdom som utlöstes av rakningen. Han ser ut som om han lindat hela Barbapapa-familjen runt halsen. Arma karl!

Och så följetongen om Johaug då. Men kom till skott nån gång så man kan få slippa snyftbilderna på den gråtande skidåkerskan. Enough is enough, liksom. Men vilken bra boktitel jag kom på nu; Den gråtande skidåkerskan. Måste spara i idébanken.
Det räcker nu!

 Samma tidning larmar om bank-ID-appen. Bedragare kan komma över inloggningsuppgifter. Hur då? Jo, genom att ringa upp och fråga om inloggningen. Vem fasen är så korkad att han/hon lämnar ut såna uppgifter? Jag fattar inte.

Isabella Löwengrip aka Blondinbella är trött på kommentarer om sin kropp och ”ryter ifrån” till alla som har åsikter om hur hon ser ut. Men alltså, om man viker ut sig naken får man inte typ räkna med att folk kommenterar ens kropp? Visar man sig i bara mässingen på tidningsomslag och Instagram och bloggar så är det väl ganska självklart att det blir reaktioner? Är det inte det som är själva poängen med sociala medier?
Jag fattar inte.
Igen.

Men äntligen ett bra förslag från regeringen. Man ska ta hårdare tag mot skattesmitare. Det var baske mig på tiden. Ett ökat och mer automatiserat informationsutbyte mellan skattemyndigheter i andra länder så att man verkligen kan kolla så Amazon, Ikea, Apple och andra storfräsare gör rätt för sig. Bra där!

Apropå skattesmitare. Nä, jag tänker inte orda en massa om Trump. Honom är man hjärtligt trött på innan han ens tillträtt. Men jag tänkte på en sak när han höll sitt segertal (ja, förutom att jag tyckte han var läskig när han försökte verka mänsklig) och det var den lille sonen. Hur gammal är han? Tio? Och tvingades stå där i kostym och slips utan att riktigt veta vad han skulle ta sig till. Han applåderade lite halvhjärtat ibland ungefär som om han liksom kom på att han borde göra något. Ingen pratade med honom. Ingen la en hand på hans axel. Ingen verkade ta någon som helst notis om honom. Och sen fick man se en familjebild från Trump tower. Det är tamejfasen den sorgligaste familjebild jag har sett nån gång. Arma barn. Säger jag bara.
En lycklig barndom?

I den lilla världen där jag befinner mig kom i går ett upprörande brev från Norrtälje kommun. Igen. När man har uttömt alla möjligheter att dra in fetmycket mer pengar på sophämtningen (minskat antalet hämtningar, höjt taxan och slopat hämtning av grovsopor) har man haft något som inte kan bedömas som annat än brainstorming. ”Hur ska vi kunna pungslå nollåttorna på ännu mer stålar?” var ämnet för den tillställningen. Det är ju främst stockholmare som har fritidshus och behöver de här tjänsterna och fritidsboende är ju inte skattebetalare, så då får man vara kreativ.
Och?
Jo, slamtömning görs med jämna mellanrum. Slambrunnarna ligger liksom där de ligger. Och fram till nu har det varit okej med slambrunn 30 meter från vägen, dvs slangen från slambilen till brunnen ska vara 30 meter. Men nu har nåt snille kommit på att om man sänker den gränsen till 10 meter så måste följaktligen en massa fritidshusägare betala extra. För varje meter som överskrider 10-metersgränsen. Genialt. De flesta har nämligen inte fått tillstånd av kommunen att anlägga slambrunn så nära sin tomtgräns så en kvalificerad gissning är att majoriteten av alla fastighetsägare nu kommer att få betala extra.
Blir man trött eller blir man trött?


tisdag 4 oktober 2016

Oseriöst

Men seriös kanelbulle
Det har varit körigt ett tag. Ett gäng nya uppdrag (jätteskoj men energikrävande) och en hälsa som inte varit på topp. Tur i oturen att jag råkade hamna på Norrtälje sjukhus. Alltså, när till och med maten är bra på sjukan tappar man hakan. Så jag skrev till alla ansvariga och öste beröm. Jag skrev även till Stockholms sjukvårdslandstingsråd. Här är lösningen på den kritiserade sjukvården. Gör som Norrtälje sjukhus! Lätt som en plätt. Landstingsrådet svarade inte själv såklart, men hennes sekreterare skrev ett brev. Det är bland det dummaste jag har läst. Ever. Alla sjukhus i Stockholm är jättebra. Skrev han. Bland annat. Så den negativa bilden av sjukvården är helt och hållet mediernas fel. Men alltså, ingen jag känner – och då menar jag verkligen INGEN – har några särskilt positiva erfarenheter av Stockholmssjukhusen. Mig själv inräknad. Snacka om oseriös politiker. Han lät ungefär som Åkesson brukar göra. Är det inte invandrarnas fel så är det journalisternas. Tomte.

Men det där med att uttrycka sig. Jag hajar att inte alla har den förmågan. Jag själv är till exempel helt hopplös med siffror och kommer baske mig inte ihåg vad någonting kostar. Men om man inte är bra på något, så finns det säkert någon som kan hjälpa en. Är man egen företagare och inte kan räkna (= jag), köper man sig en revisor. Kan man inte skriva, köper man sig en reklamare. Eller nåt.
Färskt exempel på hemsida som ska få en att köpa platsbyggda garderober: ”Vi har garderob med kannellerade pilastrar och sockerbitkrönlist”. Ser man på. Snickare vet säkert vad det är för något, men nu är det kanske inte främst snickare som är spekulanter på att köpa platsbyggda garderober. Men jag kan ha fel.

Då och då rensar jag skåp och lådor. Kör iväg skräpet till återvinningen men eftersom jag har slutat lägga prylar i lådorna på torget (plundras av tiggare om nätterna) och inte riktigt vill kasta hela, rena och användbara grejer lägger jag ut en del på Tradera. Köpa och sälja där är supersmidigt och man träffar på en massa bra folk. Och en och annan dålig. Som storförsäljaren som skickade en barnbok som var både trasig och kladdig. Uselt. Eller bruden i Kolbäck som skickade en jättesmutsig barntröja. Inte okej. Men de positiva intrycken överväger och det blir några spänn in på kontot för kommande resor.

Men apropå sjukvård. Hur svårt kan det vara? Husläkaren skickade brev och inledde med orden ”har försökt men inte lyckats ringa”. Vad har de för krångliga telefoner på vårdcentralen? Blir den naturliga frågan då. För här har varken ringt på mobilen eller på den fasta. Dags att byta husläkare tror jag. Den här fick man som ersättning när den gamla superbra doktorn gick i pension. Det är en riktigt trött typ. Den nya alltså.

Och SAS som förstörde hela min kamerautrustning på flyget till Paris har nu äntligen kommit fram till att de ska ersätta mig en aning. Det tog bara tio veckor. Undrar hur lång tid reparationerna tar hos Kameradoktorn?

Apropå SAS ja. Undrar om det är ett skämt eller på allvar? Det cirkulerar just nu på Facebook en lista över saker man absolut inte ska göra när man flyger. Tretton grejer som kabinpersonalen bara inte står ut med. De till och med HATAR de här sakerna, som till exempel kan vara att man går i strumplästen, att man inte säger hej när man stiger ombord (men att personalen skiter i att hälsa är tydligen okej?), att man inte säger vad man vill ha i kaffet så personalen måste fråga ”tusen gånger” (det räcker väl med att fråga varje passagerare en gång eller?). Hemska saker att bli utsatt för när man ”spenderar många timmar i en trång plåtkorv” skriver de och vill att vi ”visar lite respekt”. Sitt still och håll truten är den enda tolkning man kan göra. Och undra vilken ”flygplanspersonal” som egentligen är avsändare till listan. Oseriöst.
Har man valt ett serviceyrke får man stå ut med en massa mindre mysiga människor. Pallar man inte det är det bara att byta jobb.

Men bland det mest oseriösa jag har läst på länge är en av de domar som fallit i ett av de många misshandelsmål som det skrivits om på sistone. Hovrätten sänkte straffet eftersom brottet bara ansågs vara ”misshandel av normalgraden”. Känn på den. Alltså. På riktigt? Finns det verkligen misshandel som är normal?
Nä men det var inte så farligt, jag spöade henne bara lite normalt.

Det krävs minst en kanelbulle för att råda bot på mitt dåliga humör känner jag. Vilken tur att det är Kanelbullens dag. Och ännu mer tur att jag har jäst hemma.
Tumme upp på den.


onsdag 10 augusti 2016

Min huvudvärk?

Paris, juli 2016
Tömde brevlådan vid sommarstugan i helgen. Det är inte så ofta vi gör det. Vem skickar post dit liksom? Jo, några lokala företag som inte kan läsa/förstå skylten ”Ingen reklam, tack!” och proppar lådan full med olika erbjudanden. Och så Norrtelje tidnings reklamblad, som tydligen inte heller räknas som reklam.

Nu fanns dock något nytt. Ett vykort från Norrtälje kommun som ber oss hyra ut vår sommarstuga över vintern till några som väntar på besked om uppehållstillstånd. Detta, skriver kommunen, gör att jag ”bidrar till ett samhälle som är hållbart för framtiden”. Det har jag funderat mycket över. Vad menar de? På vilket sätt blir samhället mer hållbart i framtiden om jag hyr ut min sommarstuga några månader i vinter? Jag är fanimej inte människa att haja det. Tips? Någon?

Vidare skriver kommunen, att det är ”ett tryggare fastighetsägande” att hyra ut stugan till en flyktingfamilj under vintern. Inte heller det går att förstå. Men jag kanske har blivit dum i huvudet under sommaren.

Har märkt att det blir allt fler saker som vi vanliga dödliga ska göra å samhällets vägnar. Vi ska ta hand om våra gamla föräldrar eftersom den kommunala omsorgen enbart är inställd på att personalen ska trivas. Vi ska VAB-a då våra barnbarn är sjuka eftersom hemsjukvårdare numera är ett minne blott och företag missgynnar de anställda som har hög frånvaro. Vi ska bjuda hem nyanlända på middag eftersom integrationen har misslyckats kapitalt och de styrande inte har någon plan. Och idag fick jag ett mail där jag uppmanas att ”bli mentor åt en nyanländ kollega”. Undrar hur många frilansare som har tid med det? Förutom att sköta sina uppdrag, jaga nya uppdragsgivare, sköta bokföring och skatte-/momsinbetalningar och så vidare som för de flesta upptar mer än en heltid, förväntas jag nu dessutom introducera en nyanländ på den svenska arbetsmarknaden. Jag är inte avig på det viset, men hur skulle jag hinna med det?

I största allmänhet är det ju dessutom så att man numera själv ska klara alla sina bankärenden på nätet, ta betalt av sig själv på ICA, hämta sin post som är av större mått än ett A4-kuvert, sota skorstenen och jag-vet-inte-vad. Sånt som i andra länder alldeles självklart är en service som medborgarna åtnjuter.

En annan sak jag funderat över i sommar är frånvaron av nyhetstorka. Är det bra eller dåligt? Bra för att man slipper gamla repriser och krystade reportage om någon skum statistik som någon gröngöling hämtat från SCB. Dåligt för att de nyheter som stod som spön i backen, uteslutande var dåliga nyheter. Terrordåd nästan varenda vecka. Och ja, det var lite läskigare att vara i Frankrike än i Sverige den 14 juli. Och efter att den första stollen löpt amok verkade det som att det väckte en massa andra stollar med inspiration att kopiera galenskaperna. Och jag tänkte att om de här stollarna inte gavs någon uppmärksamhet, skulle vi se färre terrordåd då? Det är ju uppmärksamheten de söker. Sina 15 minutes of fame, liksom. Strunt samma om de själva inte får ta del av berömmelsen. Typ som när tv aldrig visar fotbollshuliganer som stormar in på planen under en match. Mer fokus på offren, tänker jag. Det borde reta stollarna till vansinne att de som dött i illdåden uppmärksammas med bilder och text om deras liv och leverne. Och att gärningsmännen ställs i skymundan, nämns i en bisats och aldrig får vare sig namn eller bild i offentligheten. Lite så tänkte jag.

Och än en gång undrar jag varför medierna envisas med att säga/skriva ”NN tog på sig ansvaret för dådet”. Eller ännu värre ”NN tar på sig ansvaret för dådet”. Som om det var något hjältemodigt. Vadå ”tog på sig”? Och vadå ”ansvar”? Erkände det fega angreppet på oskyldiga människor. Erkände att de helt oprovocerat hade ihjäl en massa vanliga hederliga människor. Den typen av rapportering skulle kännas mindre smaklös.

Och apropå att kunden numera får göra jobbet. Nån mer som stör sig på kvällspressens ständiga uppmaningar: Vet du mer? Är du på plats? Har du bilder? Så att tidningen helt gratis kan knåpa ihop en halvsida av att någon sagt något relativt ovidkommande, till exempel ”Jo men jag bodde granne med mördaren. Han verkade vara en trevlig kille.” tillsammans med ett gammalt skolfoto eller en bild på porten till huset där mördaren, offret eller vem-fan-som-helst har bott och som på något avlägset sätt kan kopplas ihop med det som hänt.


Sådärja. Det märks att träningsvärken efter köksrenovering, altanbygge och trädgårdsröjning börjat släppa och rörligheten i fingrarna återvänt. Och det räckte med en pain-in-the-ass norrman för att få igång adrenalinet. Den snubben ger mig faktiskt huvudvärk. På riktigt. Men det är en helt annan story.



onsdag 13 augusti 2014

Att veta säkert


 
Äkta nam-nam
I mitt pågående slå-hål-på-propagandan-projekt, kan jag idag konstatera – och avslöja – ännu ett ljug om arbetslösheten. Förutom de alldeles åt h-vete felaktiga siffrorna om ungdomsarbetslösheten (när ska man sluta räkna heltidsstuderande som söker helg- eller kvällsjobb som arbetslösa?), rapporterar TT nu att 206 168 personer är ”öppet arbetslösa” inskrivna hos AF. Det är nästan 20 000 färre än vid samma tidpunkt förra året. Borde inte det vara en stor nyhet? Nävisstja, något positivt larv vill man helst inte veta av. Tänkte’nte på det.

Och långtidsarbetslösheten är ett annat slagträ som svingas allt som oftast. Trots att Sverige har lägst andel långtidsarbetslösa i hela Europa.
Att vara arbetslös under lång tid är gräsligt, inte tu tal om det. Och det hjälper ju inte den som söker en miljard lediga jobb och aldrig får något, att Sverige ligger bra till i statistiken. Men det skulle kännas bra om alla som deltog i debatten kunde hålla sig till sanningen. Nån j-la gång.

På DN Debatt skriver en moderatkvinna idag att ett förbud mot tiggeri skulle ge färre fattiga. Ingen aning om vad som är bäst att göra. Det enda jag vet är att det inte hjälper att vi vanliga dödliga sticker till dem en slant lite då och då. Det lockar bara hit fler och alla de olagliga bosättningar som nu poppar upp runt om i Stockholm ställer till jätteproblem med nedskräpning och i vissa fall irreparabel skada på grundvattnet. Här i Solna har tiggarna haft sommarlov, men i går var de tillbaka igen. Ungefär tre gånger så många som innan sommaren. När jag passerade tunnelbanestationen på morgonen pågick utdelning av kryckor. Ett helt gäng sprillans nya kryckor som den som uppenbarligen var dagens tiggerichef höll i famnen. Jag skämtar inte. ”Idag får du vara halt.” Liksom. När jag passerade igen på eftermiddagen hade de bytt och den morgonhalte hade helt mirakulöst tillfrisknat.

I den lilla världen där jag befinner mig, blev besvikelsen stor i förra veckan. Vi har som tradition att dricka champagne den 7:e varje månad. För att hylla kärleken, för att påminna varandra om dagen vi träffades, för att göra en vanlig kväll lite festligare. Augusti månad är givetvis inget undantag, men eftersom vi befann oss i stugan blev det lite omständligare att ordna kvällsmyset. Värmeböljan gjorde att det fick bli kall hämtmat, valet föll på Tösse Konditori i Norrtälje. De har tidigare serverat oss alldeles utmärkta räksmörgåsar, rikligt med torra (typ handskalade) räkor, smakrik majonnäs, delikat bröd. Slog till på varsin och dessutom köpte vi två napoleon-bakelser. Badsäsongen är ju ändå snart slut. Tösse Konditori napoleonbakelser har jag tidigare utnämnt till De Bästa Jag Ätit.
Korkar upp champagne i kristallglasen, dukar vackert i verandan, lägger upp smörgåsarna, tar ett par tuggor innan vi ser varandra djupt i ögonen och utbrister
VAD-I-HELVETE-ÄR-DET-HÄR-FÖR-SKIT?! Ungefär nånting sånt. (Förlåt, men så var det.)
Brödet är segt, majonnäsen nån odefinerbar vit klet, salladen är besk och räkorna är färglösa, blöta och i princip helt smaklösa.
Vi tog varsin korvmacka i stället. Funkar också till champagne.
Till kvällskaffet, som i festlig anda serverades i finkopparna, tog vi fram bakelserna. Reaktionen blev ungefär densamma som efter räkmackorna. VAD-I-…ja.
Seg deg, torr och nästan sprucken grädde, kletig, smaklös vaniljkräm och både hallonsylt och glasyr lyste med sin frånvaro.
Vi tog ett par ballerinakex i stället.
Jo då, var så säkra, jag mejlade och berättade om besvikelsen. Beskrev, utan att överdriva eller vara dum, hur det vi köpt hade sett ut och smakat. I går kom svaret:
”För om det är som du säger så får det naturligtvis inte vara vi kan ju naturligtvis inte själva provsmaka allt vi tillverkar därför är mitt intresse stort att veta tid och dag så att jag kan kontrollera vilken leverans med varor detta kan komma ifrån samt kontrollera detta med berörd personal.”
Spännande approach. Utgå från att kunden ljuger. Signaturen ”micke” skriver också att jag ” skulle kompenseras för det, om fel har uppstått”.
OM fel har uppstått. Hjälp.
Härmed utfärdas därför ett gott råd: Undvik Tösse Konditori i Norrtälje!
Vill ni ha garanterat bra fika, gå till Espresso House i stället. Nyöppnat på Tullportsgatan 8 A. Så sällan som vi go-fikar, vill man ju vara säker på att få valuta för pengarna.

Intressanta diskussioner vid måndagens middagsbjudning. Vill man eller vill man inte bli förvarnad om att döden är nära förestående? Vill man hellre dö knall och fall? Jag gillar att man faktiskt kan prata om allvarliga saker, existentiella frågor. Och eftersom vi har förlorat alldeles för många i vänkretsen, alldeles för tidigt dessutom, och tomheten ibland är mer påtaglig än annars är det väl helt naturligt att man pratar om sin egen förgänglighet. Det är ju det enda vi vet. Att vi ska dö.
För anhöriga är det såklart barmhärtigt att man får tid att förbereda sig på den sorg och ibland förtvivlan det innebär att förlora en kär familjemedlem, men för den som ska dö? Säga sånt som man borde ha sagt för längesen. Göra saker tillsammans en sista gång. Varför inte vara snälla mot varandra utan att ha dödshot hängande över sig?
För egen del vill jag helst bara somna, gärna efter en trevlig kväll med familj och vänner som gamla Berna gjorde. Bara satte sig på en pall i hallen och slocknade.
Kan man få beställa en sådan sorti? Utan att behöva ta saken i egna händer.
Som jag brukar säga:
Be kind.
Always.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.