Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

tisdag 11 november 2014

Stölleprov


 
Solen sken i ungefär 16 minuter i lördags.
Kanske skulle det skrivas stôlleprov, det är ju inget rikssvenskt ö i uttalet. Ordet kommer från Astrid Lindgren, Emils pappa säger så om diverse galenskaper. Och just nu pågår en massa galenskaper. Minst sagt.

Jag har några trogna läsare. Det är väldigt roligt. Särskilt roligt är det när någon av dem ringer och är upprörd eller rentav skitförbannad och ber mig spy galla. Så gärna så. Haha.

Nä men nyheterna i morse. Någon tomte från Arbetsförmedlingen som gnällde över att personalen var överbelastad. De hann inte ta hand om alla arbetssökande (det har de aldrig kunnat i och för sig…) och tomten gnällde ”vi har för lite folk”. Alltså. Skämtade han? För lite folk? DET DRÄLLER JU FÖR FASIKEN AV ARBETSSÖKANDE! I synnerhet på Arbetsförmedlingen. Anställ några med erfarenheter av livet som arbetssökande. Hur svårt kan det vara? Liksom.

Mehmet Kaplan (MP) är i blåsväder igen. Denna gång inte anklagad för att vara islamist, men en muslimsk förening undrar vart deras insamlade miljoner tagit vägen. Vissa journalister vill få det till att det pågår drev mot kvinnor (Andersson och Romson), mot människor med invandrarbakgrund (Kaplan, Shekarabi och Baylan) och så Bah Kuhnke som både är kvinna och icke-helvit. Så himla tröttsamt när man försöker bortförklara klantighet med att vissa bevakas hårdare, av ovan nämnda skäl. Tröttsamt. Säger jag bara.

GT skriver att man i Karlstad hittat en död kvinna i en lägenhet. Skulle väl inte varit någon större nyhet om det inte vore för att kvinnan legat död i ungefär två år. Nackdelen med autogiro. Pengarna går in och ut och man kan vara död hur länge som helst om man varken har släkt eller vänner. Kommer Försäkringskassan begära tillbaka de pensionspengar man betalat ut? Och varför reagerade inte brevbäraren? Det låg drivor med post innanför dörren. Skumt.

Fotbollsvärldens firmafest direktsändes i går igen. Och Zlatan fick ännu en guldboll, den nionde i ordningen. Hans känslosamma tacktal är nu världsnyhet, han visade en mänsklig sida när han pratade om att det finns saker i livet som är viktigare än fotboll. De små tingen, familjen, hälsan. Så sant. Go Zlatan!
Men dagens bild i DN gav omedelbart associationer till något annat. Efter en del googlande kom jag på vad. Får man skämta om en nationalikon?
















I den lilla världen då? Jo, livet som frilans svänger. Kan man säga utan att överdriva. Av tio utskickade artikelförslag kanske man får napp på ett. I bästa fall. De riktigt slöa redaktionerna svarar inte alls. Dummast svar hittills kom från Vecko-Revyn. ”Vi köper nästan aldrig frilansmaterial, men fortsätt gärna skicka in idéer.” Som om jag vore helt dum i huvet. 
Slöast svaren är de som låter ”vi har mycket att göra nu, men vi hör av oss senare”. Vilket de sällan gör. Eller så kommer svaret när loppet är kört. Som frågor om de vill att jag ska bevaka en spännande händelse/mässa/konferens och det kommer ”ja med det kan vara intressant” tre veckor efter att konferensen/mässan har varit. Tack så himla mycket. Men man lär sig så länge man lever. Och kontaktar bara seriösa redaktörer. Jodå, det finns såna också.

Och i går ägnade jag lunchen åt att titta på halva showen ”Jävla pajas, det här skojar du inte bort” med Måns Möller. Underbart att han tar upp ett så viktigt ämne – autism. Fortfarande finns så otroligt mycket bristande kunskaper, till och med bland förskolelärare och lärare tydligen, ändå har det hänt en del sedan jag först hörde talas om det i slutet av 1970-talet. Men det går trögt och föräldrar får kämpa som tokar för att deras barn ska få rätt hjälp. Behållningen på humorsidan var några nya ord.
Attackflata.
Miljötaliban.
Hobbyburka.
Och Möllers målande beskrivning av en porrfilm fick mig att skratta högt. Det var välgörande.

Slutligen. Det värsta stölleprovet hittills. Jag har tidigare ojat mig över att man nu ska tävla i städning. I SVT. Alltså kan man kräva licenspengarna tillbaka för all skit de lägger pengar på? Trodde botten var nådd med de bortskämda skitungarna, har förträngt vad programmet hette, men det kunde uppenbarligen bli värre.
Och absoluta bottennappet är inslaget VECKANS FLÄCK. Alltså. På riktigt.
Jag har sett trailern. De tävlande får ett uppdrag av städtanterna/programledarna. Att lyckas bäst med att få bort VECKANS FLÄCK.
Och vi snackar inte TV3 eller Femman.
Det är i SVT. Statstelevisionen.
Man kan till och med testa om man är ett proffs eller städkatastrof på SVTs hemsida.
Skrämmande.

Men alltså. Nu skiner solen!
Förra veckan visade den sig i 0,77 timmar. Det är 46,2 minuter. På en hel vecka.
Nästa år ska jag tillbringa november månad i Kyoto.
Eller i Austin.
Eller var fasen som helst utom här.
Nu gick solen i moln igen.
Perkele.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.