Beg, steal or borrow

 

November - en onödig månad

Gammal goding från Eurovision Song Contest 1972. The New Seekers. En av få ESC-låtar man kommer ihåg. Och har man väl fått in den i skallen sitter den där. Som en äkta schlager.

Nä men jag brukar ju oja mig över tiggarna. Som tycks öka i antal för varje vecka som går och som blir alltmer förslagna och högljudda. Grattis Stockholm, säger jag bara, där man nu har bestämt att avsätta 11 miljoner för att hjälpa dem. Tak över huvudet, skolgång åt barnen, sjukvård osv. Jag säger det igen, de har det säkert alldeles förfärligt hemma i Rumänien eller Bulgarien, men det är fortfarande hemländernas problem att ta tag i. Med hjälp av de väntande EU-miljarderna. Punkt.

Å andra sidan är vi ganska förskonade om man jämför med andra länder. Ta Grekland till exempel, där man så länge jag kan minnas har pratat om allt elände som människor från Albanien, Bulgarien och Rumänien fört med sig. Innan EU-inträdet kunde de utvisa de människor som inte skötte sig, som slog läger lite varstans och som försörjde sig genom att stjäla. Nu finns inte den möjligheten längre. EU-medborgare får bosätta sig var de vill. På Rhodos pågår just nu en stöldvåg som saknar motstycke. Ett stort tältläger har mer eller mindre permanentats längs en strand i utkanten av stan. Vad gör polisen? Tar emot mutor förstås. Och varifrån kommer mutorna? Från inbrott hos greker, stölder från turister och så vidare. Det hjälps inte ens att brottsoffren kan peka ut tjuvarna i polisens register, intresset att sätta fast dem är lika med noll. Då försvinner ju en aldrig sinande ström av svarta inkomster. Grekernas paradgren – inte betala skatt.

Fruktansvärt för dem som drabbas. Av inbrotten alltså.

Man kan bli förbannad för mindre.

Så presenterade då Alliansen sin skuggbudget idag. Orkar jag sätta mig in i detaljerna? Näe. Å andra sidan var man tydlig redan innan valet med vad man tänkte göra, så dagens nyhet var väl knappast någon nyhet, egentligen? Annat var det med S+MP-budgeten. Mest förvånade verkar de iblandade själva vara.

Mest positivt med Alliansens förslag är väl att man inte tänker göra som den rödgröna röran gjorde i opposition – plocka ut enstaka satsningar som man inte gillar. Alliansen återgår till den praxis som alltid gällt; antingen tar man hela budgeten eller inte. Bra där.

Lena Mellin i Aftonbladet kommenterar det hela med ”överraskande att de tar på sig ansvarskoftan”. Varför skulle de lägga av sig den koftan nu? Liksom. De lämnade över ett land med Europas lägsta arbetslöshet och Europas bästa ekonomi. Varför skulle de börja slarva nu?

Det pågår cat-fight bland så kallade kändismammor. Linda Skugge tycker inte man ska hänga ut sina små barn i sociala medier och tar Camilla Läckberg som exempel. Hon nämns visserligen inte med namn, men det kan knappast vara någon annan hon menar när hon skriver Deckardrottningen (som var gift, skilde sig och gifte om sig med Polisen och nu är ihop med Brottaren). Läckberg svarar att hon är en jättebra mamma och får medhåll av Jessica Almenäs som vrängde till det hela som att mammor håller på och tävlar om vem som är bäst. Öh?

Laila Bagge och Niclas Wahlgren skiljer sig. Jag undrar fortfarande varför ”kändisar” måste ha så himla bråttom med att gifta sig och sätta barn till världen? Arma ungar.

Och jag bara tänker på de artister jag själv gillar, Tomas Ledin, Björn Skifs, Magnus Uggla med flera. Har aldrig sett skymten av deras barn. Jo, det har jag. Men inte i tidningarna eller så. Jag bor ju i storstan, för bövelen.

Annars går tiden numera mest åt till att försöka hålla sig vaken, tycker jag. Grått, dimmigt, mulet och eländigt. Kan ingen bara förbjuda november? Va? Eller kan man ansöka om att få gå i ide?