Marshmallows

Sliskiga sockerbomber som inte tillhör mina favoriter. Allra äckligast måste det vara när man stoppar den mindre varianten av marshmallows i varm choklad. Bläk!

Men. I gårdagens DN fanns en superintressant artikel om just marshmallows. Nä, den handlade såklart inte om godiset i sig, utan om att lära barn att vänta. I korthet gick testet ut på att sätta ett litet barn framför en marshmallow med uppgiften att INTE äta upp den. Klarade man att stå emot ett antal minuter skulle man få två marshmallows. Sen studerade man ungarna och det var kul att läsa hur en del använde olika tricks för att stå ut att vänta. Och nu har man följt de första testbarnen upp i medelåldern och kunnat konstatera att de som – tåligt eller otåligt – väntade på belöningen också var bättre på att planera i vuxenlivet. Kan då raskt konstatera att just väntandet inte är något som 70- och 80-talister fått lära sig i någon större utsträckning.

Man ska ha stor lägenhet, eller helst en villa, innan man fyllt tretti. Skit samma om man lånar upp över skorstenen.

Man ska ha senaste modellen av iPhone, inte när man sparat ihop till en utan NU. Eller helst NYSS. Före alla andra.

Har man barn kan man inte vänta med att resa utomlands till lovet, nej man ska prompt resa mitt under terminen. Oavsett vad skolan tycker om det.

Und so weiter.

Så hamnar de i Lyxfällan också. Och barnen gör uselt ifrån sig på Pisa. Hur går det för nästa generation? När föräldrarna inte har tränat på att vänta? Uttrycket ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” är bara hur ute som helst. Jo, jag inser att jag börjar bli gammal…

Kollade färdigt på Måns Möllers ”Jävla pajas, det här skojar du inte bort”. Andra halvan var ännu roligare. Och sorgligare. Nästan lite skämmigt att sitta med iPaddan på bordet och äta lunch, skratta och gråta samtidigt. Multitasking på hög nivå.

Mest skrattade jag åt hans beskrivning av parförhållanden när man blivit lite äldre. ”Det är inte längre fråga om passion, det handlar om att hitta någon att bli tjock tillsammans med.” Underbart. Se den, så länge den ligger kvar på SVT Play!

Björn Ferry ger ut en bok. Förvånad, någon? Jag menar, vem ger INTE ut en bok nuförtiden? För att säkra åtminstone en hyfsad försäljning inleder han boken med att berätta om onani. Han har också försäkrat sig om att allmänheten hajar att det är mycket kiss- och bajshumor och – såklart – öser han skit över sina gamla landslagspolare. Kronan på verket? Omslaget pryds av en naken Björn Ferry. Han måtte ha sanna polare i skvallerpressbranschen. Han har ticat alla boxar, som det heter numera. Tänker jag läsa boken? Är jag ens nyfiken? Nä. Inte alls faktiskt.

I dag larmar alla tidningar om resistenta bakterier i fläskkött från Tyskland och Danmark. Men alltså, är det något nytt? Hur många gånger måste man skriva om det där usla grisköttet innan folk fattar? Innan svensk livsmedelshandel fattar?

Köp Inte Danskt Kött.

Punkt.

Kvällsposten berättar idag i detalj hur man städat bort alla spår efter en mördad person. Varsågod, alla mördare. Bara kolla i tidningen. Efteråt kunde inte ens en polishund känna någon doft som avslöjade att det var en mordplats.

Det står så.

Och artikeln illustreras av tre bilder. En på den mördade, en på en grusgrop och en på två flaskor Cillit Bang rengöringsmedel. Det framgår inte om det var just den sprayen mördarna använde. Om det inte var det lär tidningen få en feträkning från Reckitt Benckiser. All reklam är inte bra reklam. Liksom.

Bra grej. Har dock inte testat att städa någon mordplats.

Expressen skriver att man blir dum i huvet av att jäkta. Kollade någon IQ på testpersonerna innan de började jäkta? De kanske inte var rymdforskare?

Samma tidning varnar också för att man kan få stroke av värktabletter. För att undvika det ska man bara ta värktabletter när man har ont någonstans. Eh?

Brita Zachari, aktuellt i humorserien ”Inte okej”, säger i en intervju att hon blir förbannad på att folk frågar om hon och hennes man ska skaffa barn. (Skaffa barn – uttrycket får verkligen raggen att resa sig.) ”Det är lite vår business kan jag känna” säger hon. För att lite senare i intervjun avslöja att hon gärna vill ha barn men att det är ”ganska dålig tajming just nu”. Jaha? Så då var det inte deras business i alla fall då eller?

Och Aftonbladet skriver hur Emma nu vågar visa sina ben efter att ”ha fått bort åderbrocken”. Alltså, stavningsprogram brukar vara standard i alla datorer.

Samma tidning har också rubriken ”Kött med resistenta bakterier i fläskfilén”. Intressant. Finns det annat kött i fläskfilé, än just fläskfilé? Eller vad?

Slutligen undrar jag vem som censurerar Aftonbladets nätupplaga nuförtiden? Alla bilder är borta. Blir så lagom intressant då. Inte.