Åsikter

Det finns minst två sätt att se på saker och ting.

Nu när det närmar sig val är det många som uttrycker sin Åsikt. Alla verkar måsta ha en Åsikt. Om allt. Typ. Och det har man väl. Men måste man basunera ut den? Jämt?

På Facebook pågår opinionsbildning från både höger och vänster och från både betalda tyckare och vanliga amatörtyckare. Dessutom finns en massa ryska troll, tydligen. Det som är bland det mest fascinerande är folk som säger emot eller håller med, utan att egentligen fatta vad de är de håller med om. Eller inte håller med om.

"Stoppa vinstjakten" kan man ha som bakgrund till sin profilbild på FB till exempel. Vilken vinstjakt det är man vill stoppa är oklart. Men eftersom bakgrunden även innehåller en sosseros kan man anta att det är vinster i välfärden man ogillar. Men alltså. På vänsterfolket låter det som om allt - som inte är statligt, kommunalt eller landsting - borde förbjudas, eftersom ALLA enligt dem är hyenor som i mesta möjliga mån vill roffa åt sig big bucks på de svagas bekostnad. Snacka om enkelspårigt.
Varenda en som tycker "stoppa vinstjakten" som jag har diskuterat detta med, säger gärna i nästa andetag att man såklart vill välja skola för sina barn, vårdcentral till sig själv och äldreboende till sina gamla föräldrar. Öh? Få ihop den ekvationen den som kan...

Och sen undrar jag igen. Om ett kommunalt äldreboende kostar lika mycket som ett privat och ger samma omsorg, vart tar då pengarna vägen i det kommundrivna boendet? Och varför är det okej för ett icke-privat alternativ att gå plus, men inte för ett privat? Jag fattar inte.

Apropå vårdcentral förresten. Råkade ut för en läkare som vägrade ta i hand när jag kom på besök. Han höll fram en knuten näve mot mig i stället. Synnerligen obehagligt och respektlöst. Jag mailade verksamhetschefen på vårdcentralen och undrade om det var ok att läkare vägrade ta i hand. Det var det givetvis inte, sa hon, och skulle prata med läkaren i fråga. Idag kom svaret:
Jag har talat med NN. Han har tagit till sig av kritiken och förstår våra synpunkter kring detta. Han vet med sig att han ibland hälsar på det sättet av vana / ovana, och är tacksam för återkoppling gällande det.

Goddag yxskaft. Liksom.

Ett annat upprop på FB är "Ge sjuksköterskor dubbla lönen" eller nåt sånt. Men ingenstans framgår det hur mycket betalt de har. Jag känner ganska många sjuksköterskor. Ingen av dem är missnöjd med sin lön. Däremot är det mycket gnäll på de nyutexaminerade. De blir helt chockade att folk kräks, bajar på sig och till och med DÖR på sjukhus. Så de slutar ganska omgående. Apropå bristen på sjuksköterskor...

Miljöpartiet kan tacka sin lyckliga stjärna för rekordvärmen. Den påstås, från miljöhåll, vara ett resultat av nedskräpningen och vips så stiger opinionssiffrorna. En stilla undran då; hur kom det sig att inlandsisen smälte? Då käkade folk i princip bara kött och inte hade vi vare sig flygplan eller kolkraftverk. Just saying.

Ett slag för en bättre miljö var att ge folk bidrag för att köpa elcykel. VILKET JÄVLA DRAVEL! Hur miljövänligt blir det när man ska ta hand om alla gamla batterier? Och varför ska vi andra vara med och betala folks elcyklar? Jag hade hellre lagt de pengarna på bilstöd till folk med funktionsnedsättning. Det tidigare bidraget på 60.000 kronor är nu halverat, så maximalt kan en person som t ex behöver bil för att ta sig till jobbet (pga sjukdom eller handikapp) få 30.000 för att köpa en bil. Som ska hålla i nio (9) år! Men det är klart, Det är enklare att klämma åt den gruppen människor än cyklande miljötalibaner på Södermalm.

Apropå talibaner. Lite halvt skämtsamt. Har nog aldrig sett så många ölmagade gubbs gapa på sina fruar. Till viss del kan man kanske skylla på värmen, men elakheterna finns nog där under fläsket för jämnan. Och pyser ut när kroppshyddan inte svalnar trots badshorts och linne.

Men alltså, MÅSTE folk gå halvnakna i stan? Omysigt med en svettig ändalykt inklämd i förra seklets kortbrallor i ansiktshöjd på tunnelbanan. Matchade med ett för litet linne och ett par snegångna badtöffler. Hujedamej!

Man ska ha luftiga kläder på sig i värmen. INTE såna som var lagom för 20 kilo sedan.
Man ska dricka mycket, men inte utan att äta något. Det finns folk som i princip drunknat inifrån av ett för stort vattenintag.
Problemet här i landet är att vi inte är anpassade för den här värmen. I varmare länder finns luftkonditionering överallt och hus som inte släpper in värme. Här hemma är allt byggt för att hålla oss varma. Och då blir det som det blir när den längsta värmeböljan i mannaminne drabbar oss.

Men inte mig emot. Jag gillar värme. Man får se det från den ljusa sidan.
Man har upptäckt svettkörtlar på helt okända ställen på kroppen.
Man inser att isglass är en bortglömd delikatess.
Och man lär sig sova i bullret från två högljudda bordsfläktar.

Av sommarens planerade projekt blev det inga stora att bocka av i år. Måla hus, byta hängrännor och rensa tak var bara att glömma. Men - törs knappt säga det högt - jag har upptäckt att jag har en inre Ernst :O
En sommar att minnas, med andra ord.

Inomhusbygge. "Compact living kräver genialitet."

Ett Traderafynd fick hjul och blev barskåp.

Upprörande

Ibland måste man visa musklerna (t ex när man är upprörd eller när man ska dra upp ett ankare...)

Det kunde ha gått illa i branden i gamla Eksjö i helgen. Som tur var larmades brandkåren i ett tidigt skede och var snabbt på plats (tack vare alla protester som gjorde att stationen inte flyttades en bit utanför stan). Nu letar kvällspressen snyfthistorier och presenterar idag ett yngre par som ”förlorade allt” och inte får ut någon ersättning från försäkringsbolaget. Rotar man lite i texten framgår det att paret glömt meddela att de flyttat. Det är alltså den förra bostaden som är försäkrad, inte den de nu bodde i. Och som brann upp. Hur kan det på något sätt vara försäkringsbolagets fel? Va?

Något som däremot på riktigt är något att gråta och bli upprörd över är bomben i centrala Bangkok i helgen där 24 människor miste livet och mer än hundra har skadats. Vem som smällde bomben vet man inte. Eller, som tidningarna skriver, ingen har tagit på sig ansvaret för dådet. Jag undrar fortfarande varför man använder den skrivningen. Skulle det vara något ädelmodigt att ”ta på sig ansvaret”. Erkänna brottet, vore en bättre beskrivning.

Och i Norrköping gick en 24-åring bärsärk med kniv och skadade tre personer allvarligt. Han ville komma in på rättspsyk, har han angett som skäl för sitt agerande. Är det inte dags att bygga en fungerande psykiatrisk vård i det här landet snart?

Och vår guldsmed Sören blev rånad av fyra yxbeväpnade män i fredags. De slog sönder alla montrar och fick med sig en massa vackra saker, både Sören och kollegan Karin är superduktiga. Sen tände rånarna eld på flyktbilen och ett gäng andra bilar i ett garage, flydde nån mil söder om Norrtälje och fortsatte på vattenskotrar. Vadå välplanerat? Klockrena skitstövlar.

Nu väcks åtal mot två bröder för ”trippelmordet i Uddevalla”. Uppenbarligen något jag har missat. Eller så blandar jag ihop morden. Det känns som att det varit väldigt många i år. Men Sarnecki säger att brottsligheten minskat. Tillåt mig tvivla.

Flera rapporter om drunkningsolyckor ger mig också magknip. Särskilt när det är små barn som drunknat. Vet inte föräldrar hur fort en liten drunknar? Och hur tyst? Man kan inte släppa såna där småknoddar med blicken en enda sekund i närheten av vatten. Inte ens för att kolla ett sms.

Men. Nog med äkta elände och över till lite vanligt smågnäll.

Donald Trump leder kampen om att bli republikanernas presidentkandidat. En självupptagen stormrik snubbe utan något politiskt program. Jo, han har ju gjort några främlingsfientliga uttalanden som tydligen fallit i god jord. Släng ut elva miljoner ”papperslösa” tycker han. Och då undrar jag, vem ska göra deras jobb om de tvingas flytta till sydamerika?

”Där kan tydligen vilken tomte som helst bli politiker” kommenterade maken. Pja, tänkte jag, Bert Karlsson…

Leif Boork, förbundskapten i Damkronorna, har fått rejält på pälsen efter att ha twittrat om tiggare i anslutning till Löfvens sommartal. Löfven sa bland annat att alla som kommer till Sverige ska ”raka vägen in i arbete” och Boork skrev ”Gå och snacka med alla tusentals tiggare som inte gör ett handtag där de sitter på de svenska gatorna.” Ishockeförbundets ordförande meddelar nu att man ska ”diskutera hur medarbetare ska agera i sociala medier” enligt Dagens Nyheter. Jag säger bara: YTTRANDEFRIHET. Rätten att få säga vad man vill. Och hur dumt man än må uttrycka sig ska väl inte ens arbetsgivare styra det? När man säger nåt rent privat? Eller är man livegen i vissa branscher?

Svenska Dagbladet har granskat förskrivningen av narkotiska preparat och funnit en kader gamla läkare som fullkomligt gödslar med recept på knark. Men jag fattar inte, när man har slutat jobba, hur kan man få ha kvar rätten att skriva ut läkemedel på recept? Är man inte aktiv har man inga patienter och borde väl därmed inte få ordinera medusin, som Pippi Långstrump sa. Jättekonstigt.

En trogen blogg-läsare tipsade om ännu en dumhet från ett av mina favorithatobjekt: SJ AB (ja ni vet, läs det baklänges så framgår det vad jag tycker om företaget). Där klassar man numera elrullstol med styre som MOPED och en sån får man inte ta med sig på tåget. Att elrullstolen är en förutsättning för att personen ifråga ska kunna förflytta sig tar man ingen hänsyn till, utan pekar bara på sina nya regler. Efter tio års tågåkande anses kvinnan plötsligt som en säkerhetsrisk. Herregud.

I Expressen ger en dietist råd om vad man ska äta om man är magsjuk.

Mitt svar: INGENTING.

Det kommer bara upp direkt. Eller ut. Eller både och.

Så till helgens Hemnet-knarkande. Alltså, vad lider dagens mäklare av? Eller, som fru B skrev i ett upprört sms: Jag ska väl inte köpa bröd heller!?

Mäklarfirma Erik Olsson

Mäklarfirma Fastighetsbyrån

Mäklarfirma Hammarströms Fastighetsförmedling

Mäklarfirma Karlsson & Uddare

Synd om

Jag har funderat en del på vad som kvalificerar någon för att bli tyckt synd om. Dagens Nyheter tenderar emellanåt att hemfalla åt snyftjournalistik. Någon som annars verkar vara förbehållet kvällspressen.

Men först var det de utförsäkrade. Den ena efter den andra fick gråta ut i DN, men så småningom visade det sig att de här historierna inte höll för någon djupare granskning. I flera fall var det råttan-i-pizzan-historier, dvs en skröna som blandades om lite och serverades i olika tappningar.

Sen var de lärarna. De var det synd om ända tills begreppet speciallärare skapades med löneökningar på omkring tiotusen i månaden. Nu är det tydligen inte så synd om dem längre. Nämenvisst. Jag säger bara juni, juli, augusti. Och sportlov, påsklov, höstlov och jullov. Mest rättvis jämförelse får man väl om man lägger in bruttolön OCH alla förmåner och slår ut per arbetad timme.

Därefter var det synd om sjuksköterskorna. Mest synd om de som ännu inte är färdiga sjuksköterskor, för de har sämst betalt. Kanske inte sådär jätteförvånande. Hittills har inte en enda intervjuad sjuksköterska berättat vad hon har i lön. Eller vilka förmåner hon/han har. Eller hur många timmar per vecka de jobbar. Och när det stod klart för pressen att det inte är så himla uselt, var det inte så synd om dem längre.

Det känns som att det där med synd om hänger väldigt tajt ihop med pengar. Jag menar, läkare som har en massa jourtjänstgöring, en massa stress över att inte hinna med patienter pga all sabla administration de ska sköta osv. Det är väl lika synd om läkarna på akuten som det är om sköterskorna? Men då är det plötsligt annat ljud i skällan; de har ju mycket bättre betalt. Förmodligen har de mycket högre studieskulder också. Om man nu ska snacka pengar.

Eller fnyckot som skrev en insändare för en tid sedan och jämförde riksdagsmännens löner med sjuksköterskornas. Nu har väl politikerna vare sig ob-tillägg eller övertidsersättning och jobbar typ dygnet runt? Eller i alla fall är nåbara. Och är de inte det, skriker medierna att de ”inte går att nå för en kommentar”.

Varför skriver aldrig någon något om att det är synd om chefer? Ständigt påpassade, alltid några som tycker att chefen gör och säger fel. Aldrig någon positiv feedback. Ingen övertidsersättning eller ob-tillägg. Ingen semester helt utan att vara anträffbar. Det är som att den som är chef per automatik får klagas, spottas och gnällas på bara för att lönekuvertet är aningen tjockare än personalens.

Piloterna försökte få lite sympati för några år sedan för sina usla anställningsvillkor. Gick inget vidare. De har ju så höga löner ändå. Typ.

Och så vidare. Det enda som stör tesen är att det aldrig verkar vara synd om snabbköpskassörskor, spärrvakter och taxichaufförer. Eller har jag missat nåt? Vän av ordning kan då invända att chefer, politiker och alla andra som tjänar bra och som det inte är synd om, har valt sina yrken. Men alltså, det har väl alla andra också? För det är väl ingen som blivit tvingad att utbilda sig till sjuksköterska eller lärare? Typ. Däremot väljer såklart ingen att bli sjuk. På riktigt sjuka, som förlorar både arbete och bostad för att sjukpenningen inte ens är i närheten av att täcka förlusterna av förlorad arbetsinkomst - dem är det synd om. På riktigt.

Apropå synd om. Sticker man ut hakan tillräckligt långt får man på käften. Jag vet det. Men jag blir lite förvånad när folk blir så himla upprörda när jag skriver vad jag tycker om tiggeriet. Det komiska i det hela, eller tragiska, är att de som är mest förbannade är de som ytterst sällan stöter på några tiggare. Man gör inte det när man rör sig per bil mellan fina förorten och city. 

Men alltså. 

Igen. 

Jag tvivlar inte ett enda ögonblick på att det är rasande synd om de här människorna. Det jag vänder mig emot är att vi svenskar, i all välmening säkert, både privat och via skattsedeln ska skänka pengar. Effekten av den missriktade välviljan blir ju bara att beslutsfattarna i deras hemländer kan stoppa ännu mer EU-pengar i egna fickor, i stället för att hjälpa sina medborgare till en dräglig tillvaro.

Och det är faktiskt inte riktigt klokt.

Motprestationer

Grekland.
Alltså, hur tänkte dom där? Folkomröstning!? Är inte det lite väl sent påtänkt? Grekerna fick ju inte ens rösta om EU-medlemskap, varför ska man då rösta om sparpaketet som övriga EU-länder erbjudit dem?
Det första landet borde göra är väl att försöka få igen alla svarta pengar som stenrika greker gömmer undan i Schweiz. Det skulle säkert ge ekonomin ett rejält uppsving. Skattesmitning är ju en paradgren och föremål för allmänt skryt, så det är inte så konstigt att miljonärerna är förbannade nu när de utpekas som de fuskare de faktiskt är.
Kan se vissa likheter med bortskämda barn. Såna som aldrig behövt ta några motgångar eller ta konsekvenserna av sina val.
Låna till konsumtion. Livsfarligt men inte alls ovanligt.
Vuxna barn som tar med Pappa Plånka till affären och mycket elegant bara glider förbi kassan när det är dags att pröjsa.
Ungdomar som aldrig får lära sig att spara utan bara Ska Ha Nu och tar ett lån av Mamma Mesig som sedan aldrig kräver att få tillbaka stålarna.
Likadant med grekerna. Var God Hjälp Oss ur krisen, men ställ för fasen inga krav.
Ungefär så känns det just nu.

Kaos är ett grekiskt ord.
Förvånad, någon?


Den omtalade landstingsmiljarden skulle delas ut till landstingen för att ge bättre vård.
Stålarna används bland annat till att premiera de landsting vars anställda läkare klarar av att fylla i ett sjukintyg korrekt.
Det är alldeles sant.
Läkare, det krävs rätt många poäng för att bli antagen till utbildning, kan inte fylla i blanketterna. Det är därför så många sjuka går miste om både sjukpeng och sjukersättning. Och Försäkringskassan måste utreda, skicka tillbaka och lägga ner en massa tid, helt i onödan faktiskt.
Pengaregn väntar de landsting som kan leverera åtminstone hälften av alla blanketter rätt ifyllda.
Hur sjukt är inte det?
Ännu sjukare är det att den målsättningen verkar omöjlig att nå. Snittet i landet ligger på 45%.
Man får innerligt hoppas att läkarna klarar av att ställa diagnoser med större framgång.

När jag gick i fjärde klass (man är typ 10 år då) fick vi en övning som hette "Konsten att läsa en instruktion". Alla elever fick ett papper med den rubriken. Första punkten var "Läs noga igenom hela instruktionen innan du gör någonting". Den följdes av ett antal punkter, t ex ropa ditt namn högt, ställ dig på bänken, räkna till 100 och så vidare. Sista punkten var "När du nu tyst läst igenom allting kan du skriva ditt namn högst upp på pappret och lägga ifrån dig pennan". Snopet för alla som hojtat, stått på bänkarna och gjort allt som stod mellan första och sista punkten.
Mycket nyttig övning som har suttit i medvetandet sedan dess.
Kan man inte lägga in den som obligatorisk i läkarutbildningen?
Det skulle spara mycket pengar åt både landstingen och Försäkringskassan...


Apropå okunnighet. Har nu läst ett antal motioner från politiker som vill "införa licens för farliga hundar".
Jag kontaktade motionärerna och inte helt förvånande visade det sig att de har inte den blekaste aning om vad de pysslar med. Borde man inte i alla fall vara lite påläst innan man öppnar truten?
Hundangreppen ökar lavinartat.
Eller hur. Senaste siffran från Socialstyrelsen säger att 345 personer fått söka läkarvård för hundbett. Under ett helt år. Det är mindre än en person om dagen. Synd om dem som blivit bitna, men det är en yttepytteliten del av svenska folket som blir bitna av en hund. Dessutom är det oftast familjens egen hund man blir biten av...
Nuvarande lagstiftning bör ses över. Säger man utan att ha koll på vad lagen egentligen innebär. Det kom en ny 2008. Kanske ska man se vad den har för effekt innan man vill hitta på nåt nytt. Va?
Och frågar man sedan motionärerna vad de menar med "farliga hundar" och ber om ett par exempel, kan ingen av dem ge något svar. Förstås.

Ibland är det så man bara vill lipa åt eländet.

Att ta för sig

Ingen papperstidning i dag. Man kan bli förbannad i alla fall. Det finns ju tidningar på nätet...

Pamparna fortsätter att avslöjas, en efter en.
Inte nog med att de tar för sig mellan lakanen både här och där, de gillar stålar också.

Men det är väl med dem som med gemene man; man fuskar så länge man tillåts fuska. Köra för fort där det inte finns fartkameror, vara lite kreativ i deklarationen, plocka hem pennor, skrivarpapper och kaffepaket från jobbet eller tanka den egna bilen när man ändå fyller på hyrbilarna och så vidare. Eller VAB-a fast barnen är friska. Kreativiteten tycks oändlig.
Och fuskar de som har råd att betala själva, blir det liksom fritt fram för "Svenne". Kan han så kan jag. På nåt sätt.
Nu är EU-topparna på tapeten. Bott på lyxhotell och haft sig. Inga dåliga räkningar vi skattebetalare får ta hand om. Gör de ett bättre jobb om de bor på ett ställe för 250.000 spänn? Skulle'nte tro det.
Och är det rimligt att ett litet cocktailparty kostar 670.000? Skulle'nte tro det heller.

Cash is king, jag vet.
Man behöver inte gå längre än till Juholt. Han har tagit över Perssons pampfasoner. Med den äran, dessutom. Tack Skåne, sa han och slängde till dem några hundra tusen.

Hur mycket de italienska fotbollsklubbarna fick för alla läggmatcherna är ännu höljt i dunkel. Nu är det verkligen läge att någon slår näven i bordet. Möjligen blir det bättre när högsta hönset kastar in sin färgfläckade handduk. Man kan ju alltid hoppas.

Huvudkonkurrenten Reinfeldt vrider sig som en mask inför de allt mer högljudda kraven på en granskning av kungen. Alltså, oavsett de senaste dagarnas händelser kan jag tycka att det vore rimligt att det fanns någon slags insyn i hur kungafamiljen använder sina 122 miljoner i årligt apanage. Precis som vilken annan skattefinansierad verksamhet som helst. Vad är problemet? Liksom.

Anne Ramberg är upprörd över mediernas granskning av kungen. Alltså, var inte hon gift med en snubbe i "den innersta kretsen"? Ibland är det inte lätt att skilja på sina roller. Inte ens för en advokat.

En överläkare i Norge har åtalats för flera våldtäkter. Dessutom har han tafsat på kvinnliga patienter när de legat på operationsbordet. Tipset är alltså att inte låta operera sig i Norge. Eller i Malmö.
Be afraid.
Be very afraid.

Skrämmande är också den hallänning som nu står åtalad för att i flera dygn ha torterat och våldtagit en kvinna i ett ödehus ute i skogen. "Han har spårat ur" säger hans (före detta?) vänner. Spårat ur är bara förnamnet.

Grekland går nu mot konkurs med allt raskare steg. "Not for sale" stod det på en banderoll vid demonstrationerna i Aten härom dagen. Alltså, inte för att vara negativ, men jag tror knappast spekulanterna står i kö för att köpa konkursboet.
Det vill nog till att ta sig i kragen, dra åt svångremmen och sluta tjura om det inte ska gå käpprätt åt h-vete.
Om ens det hjälper.

"Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket."
Hämtat ur en grekisk fabel. Leva som man lär verkar inte vara en paradgren...

How's it hangin'?

Jotack, mer och mer.
Kan man svara på den frågan om man ska bokstavstolka den.
Jordens dragningskraft verkar ha allt större påverkan på kroppen, ju äldre man blir. Bara att hacka i sig.

Över huvud taget är det väl bara att acceptera hur man ser ut.
Bred ända, stor näsa, sneda ögon, tunna läppar, rynkor - you name it.
Det finns alltid nåt att haka upp sig på.
Om man vill och orkar.
Bilden av en själv stämmer oerhört sällan överens med bilderna i tv, tidningar och på film. Har man passerat medelåldern hajar man att det är bluff och fejk alltihop. Är man yngre vill man inte riktigt inse det, utan försöker förtvivlat och med alla medel se ut som "stjärnorna".
Ibland går det åt helvete.
Fullständigt käpprätt åt helvete.

Läste i dagens tidning om kvinnan som reste till Polen för att göra en bröstförstoring. Hon drabbades av hjärtstillestånd som ledde till omfattande hjärnskador. Nu sitter hon som en grönsak på ett korttidsboende.
En fruktansvärd tragedi för henne, hennes blivande make och den övriga familjen.
Men ändå. Hur kunde det gå så illa? Några svar får man i artikeln. Några får man gissa sig till, läsa mellan raderna.

Den blivande maken är förbannad för att ingen varnade för riskerna.
Alltså, man måste ha varit både blind och döv de senaste åren för att ha undgått vilka risker det är med ALLA operationer. Otaliga reportage har dessutom beskrivit misslyckad plastikkirurgi. I detalj.
Dessutom fanns det varningstext på sidan som förmedlade kontakten med sjukhuset. Ingrepp som kräver narkos kan innebära stora risker.

Sen var det ett gäng kvackare som utförde operationen.
Sjukhuset saknade tillstånd.
Eftervård var det inte tal om.
Sjukhuschefen fick sparken och fler efterräkningar lär det bli.
Det är den ena sidan av historien.
Några halvtaskiga läkare som insett att det finns big bucks att tjäna på hugade patienter.
En bröstförstoring som kostar 25.000 borde göra att man anar ugglor i mossen.
En j-la massa ugglor i mossen. Halva priset mot här hemma.
Det har man fått sig ibankat sedan man var liten. Om något låter för bra för att vara sant, är det förmodligen det.

Kvinnans mamma är läkare och avrådde bestämt sin dotter från att göra ingreppet.
Dottern lyssnade inte.
Inte på mamman, sakkunskapen.
Hon lyssnade på sin blivande make.
Som lovade att betala operationen som en morgongåva i förskott. Frågan är vem gåvan var till egentligen. Kvinnan eller honom själv.
Det är inte bara kvinnor som får en snedvriden bild av hur man ska se ut. Männen ser ju samma bilder och skaffar sig egna bilder av hur idealkvinnan ska se ut. Och vi är ju så himla angelägna att behaga. Jämställdheten har inte nått ända fram. Liksom.

Kvinnans familj vill väcka debatt om sjuka skönhetsideal. Det är bra.
Men problemet är knappast något nytt. Fanns redan på min tid. Man kollade in dom andra tjejerna och jämförde. Insåg att det inte blev så mycket tuttar över sedan syrran fått sina. Typ. Skillnaden då mot nu är att den tidens plastikkirurger ägnade sig åt att reparera missbildningar och återställa skadade kroppsdelar. Avhjälpa vanprydande defekter. Ingenting annat.

Tack vare en mycket klok mamma, blev inte komplexet särskilt långvarigt.
- Se dig omkring i simhallen. Hur många perfekta bröst ser du? Nä just det.

Dom finns bara på bild.
Eller på burk.
Köp dom, den som törs.

Insikt, förtroende och läckor

Tokförkyld och en snöstorm ryter utanför fönstren. Hur går det nu med julbaket? Jovars, det är ju lite tid kvar så det ordnar sig nog. Snön ger i alla fall julstämning. Blåsten kunde man klara sig utan.

Terroristerna planerar en rad attacker runt om i Europa under julhelgerna, sägs det. En av dem som utpekas som inspirationskälla till bombmannen i Stockholm har krokar i stället för händer och bara ett öga. Kan i och för sig göra vem som helst bitter, men nån måtta får det ändå vara.
Vem skulle kunna skaka om de svenska extremisterna och få dem på andra tankar? Inte jag i alla fall. Högst osannolikt att någon skulle lyssna på mig. Världens muslimer får sluta sopa problemen under bönemattorna och inse att det behövs mer än någon enstaka fatwa eller några halvhjärtade insändare. Vakna.

Sen blir man väldigt trött på alla som gapar om att Säpo inte läste bombarens mejl förrän långt efter att det smällde. Och vad 17 skulle de ha gjort om de läst mejlet så fort det kom? För det första tar det en stund att ta reda på om det är hot på riktigt, för det andra fanns ingen information om var och när det skulle smälla.
Det är ju lätt att sitta på läktaren och lira...

Nu äntligen har pressen upptäckt att det är förseningar även i flygtrafiken.
Gomorron.

I Blekinge har en läkare opererat fel kvinna. Hon förstod inte varför hon skulle opereras men gick ändå med på operationen. Alltså, så dålig koll får man faktiskt inte ha. Vare sig som läkare eller patient.
- Javisst, skär i mig bara.
Tur att det inte var något större ingrepp.

Visserligen säger 55% av svenskarna i en undersökning att de har stort förtroende för läkare. Men därifrån till blind tillit är väl steget rätt långt.
Eller borde vara.

I samma undersökning säger bara fem procent att de har förtroende för fastighetsmäklare. Aningen större än förtroendet för bilhandlare.
Förvånad, någon? Nä.
På Fastighetsbyrån säger man att den dåliga siffran beror på att folk har förutfattade meningar om mäklare och när man frågar dem som anlitat en mäklare säger 70% att de är nöjda. Må så vara, men bland de 95% som inte har förtroende för mäklare finns kanske en massa som säljer sina objekt själva, eller avstår från att köpa hus eller lägenhet just för att mäklarbranschen har så många oseriösa aktörer.

En fjärdedel av alla låntagare vet inte om de har rörlig eller bunden ränta. Kan det verkligen stämma? Hur kan man inte veta det?

En stor vattenläcka i Solna (hur sköter kommunerna sina vattenanläggningar egentligen?) gjorde att Solna kyrkväg förvandlades till en enda lång iskana. Kom att tänka på Hans Alfredsons limerick:
"Vid en urn-lund på körgårn i Viken
bor en dödgrävare som är sniken.
För att spara på sand
under vintern, ibland
han sandar mot halkan med liken!"

Var den långsökt?
Mja, kanske.

Världens bästa sjukvård

Att matsmältningsapparaten varit uppfuckad i många år är sånt man långsamt vänjer sig vid. När apparaten som hanterar nummer ett också börjar strejka, blir man rätt förbannad.
- Now I am really pissed, kan man utbrista om man vill ägna sig åt lite galghumor.
Det vill man sällan just när det händer, kan jag avslöja.
Samtal till Närakuten.
- O nej, det där kan vi ändå inte göra något åt, säger dom, åk till sjukhuset.
Alltså, vad gör dom på Närakuterna? Delar ut plåster? Hittills har inte en enda åkomma kvalificerat sig för ett besök. Allt man ber om hjälp med, skickar dom vidare till stora akuten. Det kanske inte ens finns folk på närakuten? Bara en telefonmänniska som skickar alla vidare till sjukhuset? Konstigt är det i alla fall.

- Ha en bra dag, häver taxichauffören ur sig, när jag dubbelvikt försöker åbäka mig ur bilen.
- Är du helt dum i huvet, tänker jag, men har för ont för att säga nåt.
Jag gör en grimas som jag hoppas ser skrämmande elak ut och försöker sätta Det Onda Ögat på honom.

Det går förhållandevis fort att komma in, men kräver en påminnelse från medföljande medmänniska. Hur alla sjuka och ensamma människor bär sig åt undrar jag faktiskt över en hel del. Det finns inte ett enda sjukbesök som går som smort. Alla kräver minst ett uppmärksammande. Man undrar om personalen går in i något slags pause-tillstånd som en film eller ett dataspel. ”Tryck på play för att fortsätta.” Liksom.

Sköterskorna var djupt inbegripna i ett samtal om skridskor när jag hasande flåsade mig förbi dem där de stod och gestikulerade bredvid det som skulle bli min undersökningsbrits. Det tog ytterligare några minuter innan de diskuterat färdigt och kunde ta prover på mig. Men då blev det fart på dom! Läkaren hade redan loggat in sig på mig och sköterskorna förvarnade om en kommande språngmarsch.
- Han är verkligen på hugget, doktorn. Sa dom.
- Möjligt, sa jag, men ska det springas får ni köra mig i sängen. Här kutas minsann ingenting.

Doktorn kommer lunkande och pratar, klämmer och kollar provsvar. Han är påläst och verkar ha fattat att jag är en människa och inte bara några rör blod och en kissflaska. Annars kan man faktiskt fundera över om dom blivande sjuksköterskorna får någon utbildning i just bemötande. Ibland när jag börjar prata med någon som tar ett prov, hoppar dom till och ser jätteförvånade ut över att det finns en människa på andra sidan blodtrycksmanschetten. Jag har en ung släkting som snart är färdig sjuksköterska. Jag ska faktiskt fråga honom. Och visst, jag har mött massor av underbara, skickliga och fantastiska sköterskor och läkare. Massor. Men nedslående många har faktiskt grava brister.

Annars är det mest tempot på akutmottagningen som förvånar mig. Jag har varit där ganska många gånger. Inte varje vecka, men periodvis ganska mycket. Jag har aldrig sett en människa springa där. Har inte ens sett någon gå fort.
Faktiskt inte hört någon prata fort heller.
Det skrivs mycket om att personalen på akutmottagningarna här i länet är utbränd. För att bli utbränd krävs bland annat ett konstant stresstillstånd. Jag är övertygad om att det bitvis är den absolut mest stressande arbetsplats man kan befinna sig på, men kan det verkligen vara så att jag lyckats pricka in precis alla lugna dagar (och nätter)?

Inte ens när hela akuten var överfull och jag fick ligga under receptionsdisken i fyra timmar såg jag till någon som skyndade sig. Det fanns tid till att diskutera både svärmödrar och utlandsresor och faktiskt också kolla bostadsannonser på Hemnet. Tänkte dom inte en enda gång på att det låg en patient under disken och väntade på smärtstillande? Antagligen inte. Jag var inte högprioriterad och bråttom att ta hand om.
Att jag råkade ha både öron och en hjärna verkade inte falla dom in.
Kanske ska anmäla mig som föreläsare på sjuksköterskeutbildningen?