Välkommen!
En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.
onsdag 2 november 2011
Motprestationer
Grekland.
Alltså, hur tänkte dom där? Folkomröstning!? Är inte det lite väl sent påtänkt? Grekerna fick ju inte ens rösta om EU-medlemskap, varför ska man då rösta om sparpaketet som övriga EU-länder erbjudit dem?
Det första landet borde göra är väl att försöka få igen alla svarta pengar som stenrika greker gömmer undan i Schweiz. Det skulle säkert ge ekonomin ett rejält uppsving. Skattesmitning är ju en paradgren och föremål för allmänt skryt, så det är inte så konstigt att miljonärerna är förbannade nu när de utpekas som de fuskare de faktiskt är.
Kan se vissa likheter med bortskämda barn. Såna som aldrig behövt ta några motgångar eller ta konsekvenserna av sina val.
Låna till konsumtion. Livsfarligt men inte alls ovanligt.
Vuxna barn som tar med Pappa Plånka till affären och mycket elegant bara glider förbi kassan när det är dags att pröjsa.
Ungdomar som aldrig får lära sig att spara utan bara Ska Ha Nu och tar ett lån av Mamma Mesig som sedan aldrig kräver att få tillbaka stålarna.
Likadant med grekerna. Var God Hjälp Oss ur krisen, men ställ för fasen inga krav.
Ungefär så känns det just nu.
Kaos är ett grekiskt ord.
Förvånad, någon?
Den omtalade landstingsmiljarden skulle delas ut till landstingen för att ge bättre vård.
Stålarna används bland annat till att premiera de landsting vars anställda läkare klarar av att fylla i ett sjukintyg korrekt.
Det är alldeles sant.
Läkare, det krävs rätt många poäng för att bli antagen till utbildning, kan inte fylla i blanketterna. Det är därför så många sjuka går miste om både sjukpeng och sjukersättning. Och Försäkringskassan måste utreda, skicka tillbaka och lägga ner en massa tid, helt i onödan faktiskt.
Pengaregn väntar de landsting som kan leverera åtminstone hälften av alla blanketter rätt ifyllda.
Hur sjukt är inte det?
Ännu sjukare är det att den målsättningen verkar omöjlig att nå. Snittet i landet ligger på 45%.
Man får innerligt hoppas att läkarna klarar av att ställa diagnoser med större framgång.
När jag gick i fjärde klass (man är typ 10 år då) fick vi en övning som hette "Konsten att läsa en instruktion". Alla elever fick ett papper med den rubriken. Första punkten var "Läs noga igenom hela instruktionen innan du gör någonting". Den följdes av ett antal punkter, t ex ropa ditt namn högt, ställ dig på bänken, räkna till 100 och så vidare. Sista punkten var "När du nu tyst läst igenom allting kan du skriva ditt namn högst upp på pappret och lägga ifrån dig pennan". Snopet för alla som hojtat, stått på bänkarna och gjort allt som stod mellan första och sista punkten.
Mycket nyttig övning som har suttit i medvetandet sedan dess.
Kan man inte lägga in den som obligatorisk i läkarutbildningen?
Det skulle spara mycket pengar åt både landstingen och Försäkringskassan...
Apropå okunnighet. Har nu läst ett antal motioner från politiker som vill "införa licens för farliga hundar".
Jag kontaktade motionärerna och inte helt förvånande visade det sig att de har inte den blekaste aning om vad de pysslar med. Borde man inte i alla fall vara lite påläst innan man öppnar truten?
Hundangreppen ökar lavinartat.
Eller hur. Senaste siffran från Socialstyrelsen säger att 345 personer fått söka läkarvård för hundbett. Under ett helt år. Det är mindre än en person om dagen. Synd om dem som blivit bitna, men det är en yttepytteliten del av svenska folket som blir bitna av en hund. Dessutom är det oftast familjens egen hund man blir biten av...
Nuvarande lagstiftning bör ses över. Säger man utan att ha koll på vad lagen egentligen innebär. Det kom en ny 2008. Kanske ska man se vad den har för effekt innan man vill hitta på nåt nytt. Va?
Och frågar man sedan motionärerna vad de menar med "farliga hundar" och ber om ett par exempel, kan ingen av dem ge något svar. Förstås.
Ibland är det så man bara vill lipa åt eländet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggintresserade
Om mig
- Lena Heimlén
- Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar