Att välja sina ord

Så här såg badrummet ut när vi flyttade in

Vi har sagt upp lägenheten. I går kom en bekräftelse på uppsägningen, tillsammans med långa instruktioner om vad som nu gäller. Bland annat: "Besiktning av lägenheten kommer att genomföras den 7 december mellan klockan 11 och 12."
Se där ja.
Visserligen har det varit glasklart länge att man inte har några som helst rättigheter som hyresgäst, men där gick väl ändå gränsen. Ringde och sa att det inte alls kommer att genomföras någon besiktning den dagen och att den ansvarige tjänstemannen är välkommen att höra av sig om en alternativ tid. Den ansvarige tjänstemannen är av de tröttare slaget så det ska bli spännande att följa fortsättningen.

Så här såg köket ut

I brevet stod också att vi är skyldiga att återställa lägenheten i det skick den var när vi flyttade in.
Dom måste skämta! Sa vi högt till varandra.
Som vi har jobbat och slitit för att få lägenheten i toppskick.
Ska vi riva upp trägolven som verkligen inte var gratis?
Riva det nya kaklet? Hur 17 ska vi få tag i gammalt trasigt kakel? Och klistermärkena sen? Finns det någon som har ett gäng Expressengetingar att skänka oss?
Stöka till? Riva sönder tapeterna?
Hälla ut lim på plastgolven?
Byta till skitäckliga bänkskivor?
Och hur vi ska få till en vattenskada i badrummet vete fåglarne.
Alltså. Det verkar faktiskt inte riktigt klokt.
Hur tänkte dom där egentligen?
Vi har mejlat och frågat hur mycket jobb vi ska lägga ner på att återställa lägenheten i det skick den var för sju år sedan. Fortsättning följer. Kanske. Det är samme trötte tjänsteman som ska besvara de frågorna...

Så här ser köket ut nu

Vikten av att tänka sig för innan man öppnar truten.
Och där kom jag osökt in på Håkan Juholt.
DN räknade i veckan upp inte mindre än tretton tillfällen när han faktiskt stått och blåljugit.
I dag skriver en tvättäkta partikamrat på DN Debatt att Håkan "ibland varit vårdslös med formuleringar". Vårdslös med formuleringar. Ibland.
Måste vara årets understatement, på ren svenska.

Den norske terroristen lider av paranoid schizofreni, meddelades det i går.
Det sades också att han inte vet om att han är sjuk. Nä, det ingår väl i sjukdomsbilden såvitt jag vet. Och alltså, helt frisk kan han ju inte vara, det kan en amatörpsykolog räkna ut med röven. Men är inte en så svår sjukdom typ jättesvår att hålla hemlig?
Nån i hans omgivning borde väl ha märkt något?
Mamman.
Arbetskamraterna.
NÅGON enda j-el.
Va?