Tiga och lida

Alltså.
Hur länge har det pratats, skrivits, diskuterats och ältats om den urusla äldreomsorgen?
Typ hur länge som helst.
När min mormor bodde på ålderdomshem (ja, det hette så då) på 1980-talet pratades det om hur dåligt det var.
Fast helt klart har det blivit ännu sämre.

Då klagades det på utbudet av aktiviteter. Det fanns bara vävning, virkning och annat handarbete för damerna. Träslöjd, näverslöjd och sådant för herrarna. Sedan var det sångstunder, men alla gillade inte musiken. Ibland kom någon från kyrkan och stod för underhållningen. De gamla fick bara komma ut några gånger i veckan. Låter som rena himmelriket om man jämför med hur dagens gamlingar har det.

Vem vill bli gammal och i behov av hjälp under rådande omständigheter?
Inte jag i alla fall. Om man nu skulle kunna välja.
Har jag lite krut kvar i mig när (eller om) den dagen kommer, hoppas jag att jag är stark nog att begå ett lagom allvarligt brott. Eget rum, mat tre gånger om dagen, daglig vistelse utomhus, egen tv och rena sängkläder. Dessutom får man göra fågelholkar eller papperskorgar och annat roligt.

Men är det avregleringens fel alltihopa?
Den låga statusen att ta hand om andra människor - i synnerhet GAMLA människor - är knappast något nytt.
Att behandla gamla människor som avskräde är inte heller något nytt påfund. Samma sak gäller för funktionshindrade; människor som inte kan försvara sig eller klaga.
Men, kostar äldreomsorgen mer nu än för sisådär 20 år sedan?
Det hör man inget om.
Om kostnaderna är ungefär desamma, vart tog då pengarna vägen när stat och kommun tog hand om våra åldringar? Alla de miljoner som nu hamnar i giriga företagares fickor.
Och hur ser det ut på de kommunala seniorhemmen? Och vad kostar de?
Jag skulle vilja se en mer nyanserad bild och reda siffror. Inte bara Aftonbladet som pekar finger åt privata vårdgivare.
Upp med skiten på bordet.
Och GÖR något.

Varför i hela helvetet är det ingen som gör något? Alla bara talar om hur förfärligt det är. VI VET DET NU.
Alla vet det nu.
Och nu vill vi inte höra om fler fall av vanskötsel.
Vi vill veta VAD som ska göras för att ge alla dem som byggt upp den välfärd vi nu lever i, en skön tillvaro på upploppet.
Inte en dräglig tillvaro. Det räcker inte. Varför verkar det så fullständigt omöjligt att leva gott även de sista åren?
VEM ska göra det?
Och NÄR?
Det vill vi veta. Nu.
Så att det blir en ändring nån himla gång.

Det är liksom inga orimliga önskemål de äldre har.
Komma ut i friska luften.
Välja vad man vill ha till lunch och middag.
Äta frukost i sängen.
Ta ett bad.
Fixa håret.
Sova i en skön säng.
Skratta. Ta ett glas vin eller två. Kramas.
Ha en hund.
Lyssna på skön musik. Dansa.

Ska det vara så himla omöjligt?
Va?
VA?