Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.
Visar inlägg med etikett Aftonbladet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Aftonbladet. Visa alla inlägg

tisdag 18 februari 2020

Reklam




De senaste veckorna har det blivit mycket tv om kvällarna. Vädret som känns som en evighetslång Bergman-film har inte direkt lockat till långpromenader… Men alltså. Reklamen i tv. Har inte den bara exploderat? Efter tio minuters program bryter man för reklam, evighetslång reklam känns det som. Man hinner både gå på toa och hämta kaffe. Ibland byter vi kanal, men det tycks som om reklamavbrotten är synkade för hur många kanaler man än har så nog fasen är det reklam när man zappar runt.

Blir jag lockad att handla något? Nä, tvärtom faktiskt. Och sedan undrar jag lite hur reklammakarna tänker. Och var får de allt ifrån? Ta bara en sån sak som att påstå att kvinnor över 40 numera oroar sig mycket mindre för håravfall sedan ett nytt schampo kom ut på marknaden. Hur vet man det? Gjorde man en mätning innan man började tillverka det där schampot och upptäckte att alla tjejer som passerat 40 låg sömnlösa över eventuellt håravfall? Och sedan frågade de samma damer hur oroandet hade påverkats av det nya schampot? 

Och så de här damerna (Varför är det nästan alltid kvinnor i reklamen? Samma som alla tidningsomslag – alltid kvinnor.) som bor på hotell. Den första kvinnan betalar 1200 kronor för ett hotellrum. Den andra kvinnan betalar bara 900 kronor. För samma rum. Varför vill hon bo i samma rum som den första kvinnan? Och varför delar de inte lika på kostnaden i så fall? Om de bor i samma rum, menar jag. 
Dessutom heter det inte ”billigare pris”. Svampskallar.

Och den där datoranimerade snubben som försöker se ut som prins Daniel. Som gör reklam för Boxer. Varför har de en mops med i sin reklam.
Varför inte en – ta-da! – boxer? 

Dafgårds lasagne. Hur många gånger har man sett den filmen? En miljard? Redan utan att ha provsmakat står den mig upp i halsen. Tänker inte köpa den. Har redan fått nog.

Flyg-flyg-flyg-flygresorpunktesse. Varför är det en blöt och en torr låtsaskatt som går och sjunger den hemska trudelutten?

Men det finns faktiskt en reklamfilm som får mig att skratta varje gång. Ett par rider i en utopisk skog, en drake dyker upp och mannen skickar iväg en pil. Som med ett löjligt ”plopp” landar på drakens nos. Ingen aning om vad det är reklam för. Men roligt är det.

Kvällspressens ansträngningar att få folk att bli ”premium-läsare” eller vad de kallas för är också ganska komiska. Betalar man extra i Expressen kan man få veta vilka som är de vanligaste misstagen som hundägare gör, trick i sängen, vart svenskar reser för att titta på djurplågeri, eller hur man undviker panik om man inte känner ”bebislycka”. Aftonbladet erbjuder information om vilka svenska skidåkare som blivit par, hur det gick för gamla ”BB-profiler”,  samt vem som är USAs mest hatade mamma. 
Tänk så mycket spännande det finns att lägga pengar på…
Inte.


torsdag 1 februari 2018

Skrämmande



Det finns mycket här i världen som är skrämmande. Just nu pågår rättegången mot terroristen på Drottninggatan. Bilderna på hans flinande nuna sitter på näthinnan och stör. Jag är en i grunden fridsam person, men är det någon jag önskar livslånga och svåra plågor så är det den där dåren.

Expressen skriver att pappan till 11-åriga Ebba som var ett av offren för den fega attacken, överväger att stämma staten. Eller möjligen kommunen, beroende på vem man kommer fram till bär ansvaret för att betonglejonen längs gatan inte förmådde hindra lastbilens framfart. Är det någon pappan bör stämma så är det väl Migrationsverket? Eller polisen? Eller vem det nu är som ska ansvara för att människor som fått avslag på sina asylansökningar lämnar landet. Säpo säger att det finns tusentals radikaliserade människor som håller sig undan myndigheterna. Och bara väntar på att utsätta oss andra för död och lidande. Bara för att vi inte har den rätta tron. Har inte politiker och andra beslutsfattare begripit nu att det krävs rejält förändrade rutiner, så vet jag inte vad som skulle kunna väcka dem.

Kollar ibland på Border security Australia. Där gör man processen kort med dem som vill in i landet. Har de ett kriminellt förflutet, oklara skäl för sin visum-ansökan, oklara papper eller vad det nu kan vara som inte följer regelverket så sätts de på nästa plan tillbaka till hemlandet. Jag hajar att inte alla ärenden går att avgöra lika geschwindt, men en hel del skulle säkert kunna avgöras relativt omgående om man bara ville. Dessutom, alla dessa som ”går under jorden” och som benämns ”papperslösa” – nånstans får man väl bestämma sig om det ska vara fritt fram för alla som vill vara i Sverige, eller inte. Detta ingenmansland som människor riskerar att fastna i, för att sedan några år senare dyka upp i rullorna igen, gynnar ingen. Allra minst de som lever i skuggan av samhället.

Men det här med terrordådet. Peter Kadhammar på Aftonbladet skrev en krönika om hur människor på plats gick omkring och filmade och fotograferade förödelsen, till och med lyfte på de filtar som lagts över dödade människor, kroppsdelar osv. I mina öron ett HELT SJUKT beteende. Vilken normalt funtad människa gör så? Liksom? Jag fattar om man grips av panik i det läget och kanske inte agerar logiskt, hjälper skadade etc. Men FOTOGRAFERA!?

Men.
Jag tänker att en bidragande orsak till det här störda och sjuka, eviga fotandet av katastrofer (Drottninggatan är väl det grövsta exemplet, men det finns massor av berättelser om folk som kör i snigelfart förbi trafikolyckor eller stannar till och tar bilder). Dels är det säkert sensationslystnad – man får en massa klick om man kan visa upp någon sensation på Instagram och Facebook, skit samma vari sensationen består. Och dels – det här är rätt viktigt – är en bidragande orsak pressens, framför allt kvällspressens, ständiga jakt på bilder och på-plats-historier. Hur ofta ser man inte ”Är du på plats? Vet du mer? Har du bilder?” på kvällspressens nätupplagor? Typ hela tiden.

Jag mailade till Peter Kadhammar och efterlyste en gnutta självkritik. Jag skrev att det här hyenaliknande beteendet möjligen kan kopplas till pressens ständiga uppmaningar om bilder och snabb information om hemska händelser. Det gäller ju att vara först på ut med senaste nytt. Fort ska det gå. Och nyheter som tar sig igenom mediebruset ska det vara. Jo då, hr Kadhammar svarade.
Så här:
Hej, tack för brev. Om du följer AB så vet du att varken vi eller andra seriösa medier har för vana att visa närbilder på lik eller brottsoffer.
Det är sant. Han skrev så. Varken mer eller mindre.
Noll självkritik. Noll självinsikt. Noll ansvarskänsla.
Svaret gjorde mig faktiskt rädd.
På riktigt.





onsdag 5 juli 2017

I betraktarens öga


”Beauty lies in the eye of the beholder” heter det ju. Vackert sagt. Om något är vackert eller ej avgörs av betraktaren. Givetvis en helt och hållet subjektiv bedömning, men i sak är det faktiskt väldigt personligt vad man gillar och inte.

På sommarrean:
”Gu’vilken snygg klänning!”
”Nää fy! Den skulle jag inte ta på mig om jag fick den gratis ens.”

På hundutställning:
”Kolla vilken ful jycke!”
”Meeeh vilken söt hund!”

På Facebook:
”Här är min vackra fru.”
”Men alltså, skämtar han?"

Smaken är som baken. Delad. Tur det. Tänk om alla tyckte lika. Ja såklart, Trump skulle ju bli glad. Om alla tyckte som han, vill säga. Å andra sidan är det inte ens skoj att skämta om hans plumpa twittrande längre. Nu börjar han spåra ur rejält, åt det farliga hållet dessutom. När ska han fatta att han är president? Ler brett åt demokraterna som nu börjat namninsamling för att få honom hälsoundersökt. Det finns nämligen möjligheter enligt konstitutionen att avsätta en president som inte är fullt frisk. LOL.

Expressen skriver om ”snyggfången”. Vem är det? Trodde först det var Fredrik Ljungberg. Hursomhelst så har han tydligen setts ”hånglandes med arvtagerska på lyxyacht”. Så frågan är var är han fånge? Och varför? Är jag ens intresserad, förresten?

I Stockholm är det risk för ”sopkaos”. Blir det långvarigt kanske det blir ”superkaos”? Kanske till och med supersopkaos? Super- verkar vara senaste modeordet, efter magiskt.

I Stockholm ska man också sätta upp ”samkönade trafikljus” enligt Aftonbladet. Jag visste inte ens att trafikljusen hade något genus. Hundratusen riksdaler kostar det i alla fall. Rätt använda skattepengar?

AB skriver också att en man i 50-årsåldern ”döms för våldtäkt på spårvagn”. Huh? Att det finns människor som tänder på träd och stenar har jag hört talas om, men våldta en spårvagn?!

Och nästa rubrik lyder ”fyra terrorgripna i Bryssel”. Terrorgripna? Har polisen börjat med någon ny arresteringsmetod? Plötsligt bara gripa någon random person utan förvarning? Eller vad? Jag fattar inte.

Expressen vill att läsarna ska betala för att få veta om ens röda ögon är tecken på en farlig sjukdom som dessutom kan göra en blind. Alltså, så här i semestertider är väl nästan allas ögon aningen rödsprängda? Så himla lämpligt att skrämma skiten ur folk då.

Samma tidning skriver också att Alliansen ”jobbsågar” regeringen. Kan man ju fundera på ett bra tag vad det ordet betyder…

Och Björn Ranelid har en ”ny kärlekskarriär”. Vill jag veta vad det innebär? Verkligen inte. Men det finns säkert folk som gör tummen upp. Smaken är, som baken, delad.

Varför jag inte gillar Rickard Olsson? Är det nåt jag har svårt för så är det självgoda typer. Särskilt de som redan har ett övertag och rackar ner på andra. Som Olsson gör i sin frågesport. Så fort någon svarar fel rättar han dem, oftast med ett hånleende och en överlägsen ton som signalerar ”äruheltjävladumihuvet”. Ogillar. Att han sedan ser ut som en armhåla gör inte saken bättre. Inte i mina ögon i alla fall.

En rakning skulle inte skada



måndag 23 januari 2017

Störda män

Frisyren känns bekant på nåt sätt...
Tre män våldtog en till synes neddrogad kvinna i Uppsala under helgen. Inte nog med det, de filmade övergreppen och la ut dem live på Facebook! Alltså. Vad lider en del av? Hur sjuk får man bli? Och vem ska lära de här svinen hur man behandlar kvinnor? Vem kan ta på sig att förändra deras värderingar, deras kvinnosyn? Lycka till. Säger jag bara.

I nästa andetag kan jag undra vad de lider av, som tittade på medan övergreppen pågick. Filmen streamades i en ”sluten grupp” med några tusen medlemmar och det var ungefär 200 som tittade. Två av dem ringde polisen. TVÅ!
Hur är det ställt med de övriga 198 som gjorde INGENTING?
Va?

Trumps första två dagar som president (”Orange is the new black”, fick en ny innebörd) har han ägnat åt att leverera lögner och falsarier på gammalt känt maner. Journalister ljuger, säger han och hans lakejer. Bilden på den glesa folkmassan i Washington i fredags ljuger också. Det är inte så mycket fråga om vilken president som haft flest människor på plats under ceremonin, det som är intressant är hur Mr Orange gör allt för att stoppa sina kritiker. Det är skrämmande på riktigt.

Och det läskiga är att taktiken, som känns igen från bland annat Tysklands 1930-tal, sakta men säkert verkar funka. Fullt normalbegåvade människor börjar ifrågasätta sanningshalten i vad medierna levererar. Till och med ifrågasätta vad de själva ser, med egna ögon. Som om det Mr Orange säger är mer sant än ens egna intryck.

Men är det verkligen möjligt att människor från England, Kanada och andra länder, vars medborgare inte behöver visum för att komma till USA, stoppades och trakasserades då de uppgav att de skulle delta i protestmarschen i lördags? Kan det ha legat andra orsaker bakom som gjort att de stoppats? P-böter för sex sju år sedan som inte betalades? Eller något annat grovt brott.

Hursomhelst, när det blir för mycket skrämmande nyheter gör jag som en del hundar, sätter fokus på något annat. Inte så att jag börjar tugga på mig själv eller flåsa eller jaga svansen, men lite samma reaktion. Jag sitter och undrar hur mycket hårspray det går åt för att hålla en comb-over på någorlunda plats. Och sen undrar jag över den extremt långa slipsen. Jag har aldrig sett så långa slipsar som de röda eller rosa schabrak som Trump klär sig i. Var köper han dem?

Sen slog det mig. Hans skräddare är avlägsen släkting till signor Geppetto, han som skapade Pinocchio. Och skräddaren Geppetto har sytt in samma funktion i slipsarna som den italienske släktingen utsatte sin lilla trägubbe för. Ju mer han ljuger desto längre blir näsan. Eller slipsen.



Magdalena Andersson säger, apropå USAs nye president, att hon ”ska hålla ögonen öppna”. Det önskar man väl att hon skulle göra under merparten av sin tid som finansminister…

Gambias ex-president blev till sist tvingad att lämna sin post. Han tog med sig hela statskassan och drog. Som en avlöning. Skulle man kunna säga.

Aftonbladet kör hårt med kändisars otrohetshistorier just nu. Hur intresserade är folk av det? Särskilt som en av historierna rör ett snedsteg som inföll 1990. Femton år innan paret ens träffades. Hur kan man få det till otrohet?

På temat berättar också vanliga svenskar varför de är otrogna. Och betalar man extra kan man få veta hur man märker om ens partner är otrogen. Jösses.

”Skräckläkarens” hus är till salu. Inklusive den så kallade ”sexbunker” han byggde på tomten. Man får hoppas att kommunen har beviljat bygglov för att riva skiten. Om inte, ska man nog hålla ögonen på den som köper fastigheten.

”Skräckläkarens” offer intervjuades i Skavlan häromveckan. Undrar hur många som hastigt blev lite mindre sympatiäcklade av historien när kvinnan berättade att hon vid tidpunkten för bortrövandet jobbade som eskort?

Fettisdagen ligger framför oss, men semlorna har funnits i bageridiskarna några veckor redan. Förra året lanserades wrap-semlan och korvsemlan bland annat. I år är det ”prinsesssemlan”. Det står så. I Expressen. Ordagrant. På tre ställen.

Enligt samma tidning blev två barnfamiljer utkastade från ett flygplan. Drama säljer. Och just där tror jag faktiskt att tidningen ljuger. För inte ”kastar man av” folk från ett flygplan? Om de inte är fallskärmshoppare förstås. Inte ens om man är ett lågprisflyg.

Förresten. I Norrtälje kan man köpa semmelchips.
Smakprov?
Någon?




fredag 2 december 2016

Goda råd


Nu är goda råd dyra, brukar det ju heta. Men ibland får man råd alldeles gratis. Och gratis är inte alltid gott, som alla vet… Nyblivna föräldrar, nyblivna hundägare eller nyblivna husägare blir fullkomligt överösta av tips och råd. De flesta i all välmening får man anta, men ändå antagligen otroligt tröttsamt att höra. Framförs de dessutom av en besserwisser blir det om möjligt ännu mer tröttsamt.

Som förmiddagens sms. Har lagt ut en del grejer till försäljning. Ibland drabbas man av Stora röjar-manin ju. Inte för att feng-shui är något vi eftersträvar men rensa, slänga, skänka och sälja är ganska bra mellan varven. Nåväl, via Tradera kan man kränga det mesta. Värre är det med stora grejer. Sånt man inte gärna kan skicka med posten. Men det kostar ju inget och ju fler annonser desto bättre, så jag har lagt ut en del på både Tradera och Blocket. Dagens sms från sur spekulant (som ville pruta på ett redan hutlöst lågt pris) ”Det är inte så bra att försöka sälja på Blocket och Tradera samtidigt.” och vänliga hälsningar från ”Gunnar”. Med den inledande vänligheten att han ville ge mig några goda råd. Vill jag ha några så ber jag om dem. Men tack ”Gunnar” för ditt engagemang. Inte.

Men ett gott råd vill jag dela med mig av. Utan att vara ombedd. Snälla pressen, skriv inte NYHET varenda gång Anna Book bölar. Det är faktiskt ingen nyhet. Inte heller är det någon nyhet att hon har magproblem, att hon har gjort en gastric by-pass, att hon har värsta gäddhänget eller är kränkt över nåt. Så. Nog med rådgivning för idag.

Och sen det där med ”hemlig” som kvällspressen kör med ideligen. Idag är det Expressen som presenterar Måns Zelmerlöws ”hemliga” flickvän. Med bild och allt. Hur hemligt var det? Liksom.

Eller Erik Saades ”okända talang” som är att spela fotboll. Hur okänd är den talangen efter att ha åkt runt på nätet i flera veckor?

Aftonbladet har en intressant artikel om den så kallade ungdomsarbetslösheten. http://arbete.story.aftonbladet.se/chapter/de-lata/ Det är ju det jag har sagt hela tiden. Bland alla de ungdomar vi känner finns inte en enda som är arbetslös. Ambitiösa, duktiga och seriösa ungdomar som sportar både två och tre jobb om det behövs. De som påstår sig inte hitta något jobb har inte ansträngt sig tillräckligt. Eller anser sig för fin, överkvalificerad eller vad-fasen-som-helst för att slippa. Det är något allvarligt fel med våra bidragssystem om folk kan VÄLJA att inte jobba. Varför ska vi andra slava ihop till deras uppehälle? Va? VA?

Curling lära vara kul på många sätt. Men då ska det vara SPORTEN curling. På is. Med stenar och kvastar. All annan curling borde förbjudas.

Men, förresten. Jag levererar ett gott råd till, eller två. Utan att ha blivit ombedd. Och det riktar jag till Fredrik Lindström: Försök att träna bort ditt eviga ”eeeääähh”-ande. Det är så otroligt irriterande och gör att man knappt hör något annat du säger. Och har gjort att vi inte kollar ”På spåret” längre. Nästan lika störande som GWs ständiga fipplande med glasögonen. Men det har han (nästan) slutat med. Nu är det bara Camilla Kvartofts semaforerande som gör att man tappar fokus.

Och Trump då’rå. Åker runt på segerturné. Något som inget statsöverhuvud gjort någonstans i världen, enligt amerikanska medier, sedan 1930-talet. I Tyskland. I say no more. En annan sak som slog mig var när jag såg bilden på Boris Johnson, de där två snubbarna måste vara – om inte brorsor – så i alla fall släkt på något sätt. Eller?


Dags att baka pepparkakor, känner jag…


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.